Bokrecension: Northanger Abbey av Jane Austen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst Northanger Abbey som är skriven av Jane Austen. Den handlar om Catherine Morland som är sjutton år. Catherine bor i den del av byn Fullerton som ägs av Mr och Mrs Allen. När de åker till kurortsstaden Bath följer Catherine med dem. Mr och Mrs Allen är jättetrevliga och behandlar Catherine som om hon var deras egen dotter.

I Bath träffar Catherine miss Isabella Thorpe som hon blir mycket god vän med. De spenderar mycket tid tillsammans och trivs jättebra i varandras sällskap. Hon träffar även en ung man vid namn Mr Henry Tilney under en bal i societetshuset. Catherine blir genast förälskad i honom och för att lära känna honom bättre blir hon vän med hans lillasyster miss Eleanor Tilney.

Efter att Catherine lärt känna Eleanor Tilney och resten av familjen Tilney bättre blir hon medbjuden till Northanger Abbey som är ett kloster ute på landet som ägs av familjen Tilney.

Boken har sitt namn efter ett stort kloster som Catherine besöker tillsammans med familjen Tilney.

Boken utspelar sig i staden Bath och på Northanger Abbey. Jag tror att dessa ställen ligger någon stans på Englands landsbygd eller någonstans i Scotland.

Boken utspelar sig på 1700-1800- talet. Under ungefär 2-3 månader får man följa Catherine som försöker finna sin plats i tillvaron och hur hon förvandlas från en ung kvinna vars känslor aldrig blivit väckta till en kvinna som blir störtförälskad i en trevlig och stilig man.

De viktigaste personerna är Catherine, Mr Tilney, Eleanor Tilney och Isabella Thorpe. Catherine är en ung kvinna som är mycket godhjärtad. Hon är nästan helt perfekt. Hon säger och gör nästan alltid rätt saker. Hon är mycket pratglad och har gott om egna åsikter som hon argumenterar bra för. Cathrine älskar att läsa och det hon läser är skräckromaner.

Henry Tilney är runt 25 år. Han är präst och ganska lång med ett bra utseende och han har en livlig och intelligent blick. Han tycker mycket om historia och är mycket vänlig och trevlig.

Eleanor Tilney är trevlig och blyg men när man väl lärt känna henne är hon en mycket trevlig kvinna. I sin fars närhet har hon inte så mycket att säga till om, det känns nästan som om han skrämmer henne med sin närvaro.

Isabella Thorpe är fyra år äldre än Catherine och vet mycket om baler, hur man ska klä sig för att se snygg ut och vad som är en flirt eller ett leende. Isabella gillar att roa sig, hon tycker mycket om att gå på bal och dansa. Precis som Catherine älskar hon skräckromaner. Isabella är en mycket vacker och trevlig ung kvinna, men i slutet får man dock en annan bild av henne. Hon var förlovad med Catherines bror James men hon umgicks med Henrys äldre bror Frederic Tilney och blev förälskad i honom. I slutet när han lämnat henne försöker hon ställa allting till rätta igen genom att förneka allt som hänt i ett brev till Catherine där hon också skriver att hon önskar att hon aldrig mött Frederic. Då är det tyvärr försent, för Catherine vill inte veta av henne eftersom hon hade sårat James så mycket.

Jag föreställer mig Bath som en stor stad med mycket folk. Män i höga hattar och pingvinkostymer och kvinnor i stora ballongklänningar i olika färger och söta hattar på huvudet. Det verkar vara en livlig stad med mycket trafik på gatorna, som på den tiden bestod av hästar och vagnar. Vid gatorna ligger det små affärer där man kan hitta nästan allt. Även om Bath är en stor stad tror jag att det finns stora parker lite här och var med mycket växtlighet. Många fina blommor i alla möjliga färger och fåglar i träden som kvittar så fint. Husen i stan är stora och är antingen rosa eller gula med vita knutar och svart tak.

Northanger Abbey upplever jag som ett lugnt och fint ställe långt ute på landet. Själva byggnaden är stor och vit med svarta knutar och svart tak. Inuti byggnaden finns det korridorer med dörrar längs väggarna som leder till ett och annat stort rum. Det finns kristallkronor i taket i de störta och finaste rummen och möblerna är eleganta och nästan kungliga. Det finns mörka träbord i varje rum som är jättefina och de glänser jättefint när de träffas av solens strålar som lyser igenom de stora fönstren i byggnaden. Allt i samma rum är i nästan samma färg. Det mesta är väldigt ljust speciellt tapeterna. De kan vara i en mycket ljusrosa eller ljuslila färg.
Utanför byggnaden är det en jättestor trädgård som är full med rosenbuskar och figurklippta buskar. Det finns många träd och mycket blommor och det arbetar många trädgårdsmästare i trädgården. Trädgården är i grön och röd färg. Alla buskar är gröna, liksom gräset och träden, men alla blommorna är röda och vackra.

Jane Austen bodde själv som ungdom i staden Bath men flyttade därifrån när hennes far dog. Jag tror att hon med denna bok vill berätta om hur det var i den staden, hur man spenderade sin tid där, och hur landskapet såg ut. Eftersom hon har skrivit så många romaner som handlar om kärlek tror jag inte att hon har varit med om något liknande som Catherine i Northanger Abbey. Jag har heller inte någon aning om varför hon skrev boken. Något som Jane Austen är känd för är att hon skriver om den unga kvinnan som försöker finna sin plats i samhället, sällskapslivets tysta handling och den oemotståndlige mannen.

Jag tror att Jane Austen med denna bok vill säga ”Ge inte upp hoppet”. Catherine trodde att Henry Tilneys känslor för henne hade slocknat totalt, men precis som i alla kärleksberättelser kommer drömprinsen alltid i slutet och förklarar sin stora kärlek för den unga kvinnan.

Boken har lärt mig lite om hur de levde under 1800-talet. Människorna gick på baler och fina tillställningar. Man var väldigt artig och de med pengar levde i stora eleganta hus med många rum och fin inredning.

Jag blev berörd av boken eftersom den han...