En resa genom USA

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det är i New York vi börjar vår långa resa tvärs igenom USA, resan som ska ta oss från New York till Los Angeles.
New York är USA:s största stad och har ungefär 8 miljoner invånare. I New York stannar vi inte särskilt länge, vi går runt i stan en dag och det enda särskilda vi gör är att gå upp i Frihetsgudinnan.
Från New York tar vi sedan tåget mot Niagarafallen som faktiskt ligger i Kanada. Tåget går norrut upp mot delstaten New Yorks huvudstad Albany, sedan västerut via Rochester och Buffalo (här finns konstfiberindustri, varvsindustri, bilindustri och verkstadsindustri) sedan över gränsen till Kanada och mot Niagarafallen.
Delstaterna som ligger här i nordöstra USA har en mycket stark europeisk prägel, långt starkare än i andra delar av USA. Detta beror till stor del av att många emigranter från Europa lockades hit och det var också här som utrikeshandeln startade i de stora hamnstäderna
New York, Baltimore, Boston och Philadelphia.
Landskapet vi färdats igenom är bergigt eftersom att vi åkt i bergskedjan Appalacherna. Där vi åker ser vi mest bara skogsbeklädda sluttningar. Här i Appalachernas dalar utvinns mycket kol. Men ju längre västerut vi färdas med tåget, desto mer planas landskapet ut och vi börjar se mer och mer odlingar och jordbruk.

Niagarafallen kan man se både från den amerikanska och den kanadensiska sidan, men vi föredrar den kanadensiska eftersom att man där kommer närmare fallen. Niagarafallen bildas av de väldiga flodmassor i floden Niagara som utgör en gräns mellan Kanada och USA. Niagara river avvattnar de fyra stora sjöarna Superior, Huron, Michigan och Erie. Floden rinner från Lake Erie till Lake Ontario. På båda sidor av floden ligger ett litet samhälle och ett litet turistcentrum med namnet Niagara Falls.
När vi kommer fram till Niagarafallen slås vi av att fallen är precis så mäktiga och vackra som man läst om och sett på bilder. Vattnet störtar över ett 780 m långt stup, som bildar en hästskoformad kurva och därför kallas fallet för Horseshoe falls. Fallhöjden är 56 meter. Det är helt enkelt en fantastisk upplevelse!

Från Niagarafallen hoppar vi än en gång på tåget för att ta oss tillbaka över gränsen till bilstaden Detroit. Här är det lågland med mycket uppodlade områden, den största naturtillgången är den bördiga marken. Här runt Detroit finns det stålverk, verkstadsindustri och bilindustri. Staden har ca 1 miljon invånare och ligger väldigt nära Eriesjöns strand.
Från Detroit tar vi tåget till ”The Windy City”, Chicago.
Chicago ligger i delstaten Illinois och staden sträcker sig 45 kilometer längs USA:s största sjö, Lake Michigan.
Längs den ca 50 mil långa sträckan från Detroit till Chicago färdas vi via South Bend och sedan till Gary och sen går tåget längs Lake Michigan och till Chicago. Här är det slättland med stora jordbruksområden som sträcker sig västerut och söderut. Här bedrivs jordbruket mest på stora farmar och den viktigaste grödan som odlas är helt klart majsen.
Runt Chicago finns det verkstadsindustri, bilindustri, livsmedelsindustri, järnvägsmaterielindustri, kemisk industri, konfektionsindustri, möbelindustri och grafisk industri. Staden har alltså en hel del industrier. I Chicago finns också landets största inlandshamn. Närheten till stora sjöar och floder gjorde att många immigranter hittade hit, vilket gör att många olika nationaliteter finns representerade i Chicago. Man räknar idag med att det lever över hundra etniska grupper i Storchicago. Det finns irländare, tyskar, greker, polacker, spansktalande grupper, svarta m.m. De spansktalande grupperna plus asiaterna utgör ca en fjärdedel av befolkningen och beräknas snart gå om de svarta i antal.
Chicago har den värsta slummen i hela USA och man bör undvika getton som Robert Taylor Homes och the Near South. Men det var faktiskt för kriminaliteten i stan som Chicago först blev känt utomlands. Den mest ökände ledaren i detta gangstervälde som fanns under 1920- 1930-talen, var Al Capone. Han stod som ledare i den största maffiafamiljen av alla där bankrån, mutor av politiker, korruption och mord var vardagsmat.
När svenskarna utvandrade till USA så blev Chicago den stora samlingspunkten för svenska immigranter. I Chicago finns till och med ett svenskt museum, Swedish American Museum Center. Det lilla museet ligger i den svenska stadsdelen Andersonville och speglar bland annat svenskarnas historia i USA samtidigt som det är ett skandinaviskt kulturcentrum. Detta museum är ett av besöksmålen vi har planerat in under vårt stopp i Chicago. Ett annat museum som vi besöker är Shedd Aquarium, ett av världens största akvarier med drygt 8000 marina djur som representerar drygt 650 arter.

Från Chicago ska vi ta oss över det stora inre slätterna och prärierna till den högst belägna storstaden i USA, Denver. Vi tar tåget från Chicago och i Omaha har vi tänkt byta färdmedel till bil.
Landskapet vi färdas genom när vi åker från Chicago är uppodlat. Här sträcker sig det stora vetebältet och även det stora majsbältet över slätterna. Slättområdena genomkorsas av flodsystem och i Omaha så korsar vi Missouri, en stor biflod till Mississippi. I Omaha finns det livsmedelsindustrier.
Nu efter Omaha fortsätter vi vår resa västerut med bil. Landskapet fortsätter att vara odlat, men ju längre västerut vi kommer, desto fler torra områden stöter vi på. Här har det varit svårt att odla och på 1930-talet var jorden här helt förstörd. Detta berodde på att klimatet här är oberäkneligt, blåsigt och det är torrt och brist på vatten. Men nu har man genom konstbevattning och annats lyckats få fram ett effektivt jordbruk som är mycket produktivt.
Vi börjar ju närma oss delstaten Colorado och landskapet börjar bli lite högre. När vi kommer till Denver är det helt slut på det bördiga låglandet, staden är inkörsporten till Klippiga bergen och det tar ungefär en timme att komma till bergen. Denver är också centrum för USA:s vintersportorter som finns i Klippiga bergen, bland annat Aspen, Winter Park, Breckenridge och Vail. Skidsäsongen här varar från slutet av november till april. Denver ligger geografiskt sett ungefär mitt på kontinenten och har därför alltid varit ett centrum för transporter.
Det var guldet som fanns i Denver som gjorde att staden utvecklades mycket snabbt runt 1860-talet och när guldet sinade så förblev Denver ett viktigt ekonomiskt centrum i väster. Idag är det olje- och gruvbolagen som utgör näringslivets ryggrad men i staden finns det också gummiindustri, textilindustri, verkstadsindustri och flygplans- och rymdindustri.
Här i Klippiga bergen finns naturtillgångar som bly, tenn, uran och fin stenkol.
I Denver finns inte så många speciella sevärdheter, men den mest besökta delen av staden är väl Lower Downtown med sina renoverade hus, läckra butiker, restauranger och caféer. Här finns tydliga informationstavlor uppsatta på trottoarerna som berättar om sevärda saker.
Från Denver så ska vi fortsätta vår resa till den fantastiska nationalparken i norra Arizona, Grand Canyon.
Längs den här vägen finns inga industrier, vi åker genom dalar i Klippiga bergen neråt mot Grand Canyon. Här i dalarna har det varit svårt att få igång ett givande jordbruk, men med hjälp av konstbevattningsanläggningarna som samlar upp Coloradoflodens vatten så har man lyckats få ut goda skördar av bomull, apelsiner, dadlar och grönsaker.
Nu kommer vi ut på vidsträckta högplatåer och torra ökenområden. Även här har man faktiskt lyckats gett liv åt delar av ökenområdena med hjälp av dammanläggningar och bevattningsprojekt. På vägen stöter vi på Coloradofloden och sjön Lake Powell.
Vi har nu kommit in i delstaten Arizona och börjar närma oss Grand Canyon.
Grand Canyon är en mycket imponerande klippravin som uppstod för mellan 5 till 20 miljoner år sedan. Forskare som jobbat och undersökt den stora ravinen har faktiskt ingen direkt förklaring till hur Grand Canyon egentligen kom till. Men det troligaste är att det är vatten som har grävt sig ner under många miljoner år och skurit ur berggrunden.
När vi har tagit oss in i nationalparken och tagit oss fram till själva ravinen så slås vi av att det, precis som vid Niagarafallen, ser precis ut som på alla bilder man sett, och det är precis lika fantastiskt som alla beskriver. Grand Canyon är som allra bäst i solupp- och nedgång och vi är här vid solnedgången. Även i månsken är ravinen fantastisk.
Grand Canyon är oerhört stor, den är 443 km lång, 1600 m djup och upp mot 30 km bred. Ravinen sträcker sig genom delstaterna Utah, Arizona och Nevada. Vi är i Arizona och här består Grand Canyon av tre delar, South Rim, Södra kanten (som är öppen året runt) och North Rim, som av många anses som den vackraste delen av parken.
Vi sover kvar på ett av hotellen i parken, ser soluppgången, går och lägger oss ett tag igen och fortsätter sedan västerut mot spelstaden Las Vegas.
Landskapet som vi åker genom är fortfarande öken och här finns många häftiga stenformationer längs vägen. Vi åker nu ut från Arizona och in i Nevada.
Från Grand Canyon till Las Vegas är det ca 35 mil, så det tar egentligen inte så lång tid att åka dit, men vi tar avsiktligt lång tid på oss bara för att få komma till Las Vegas när det är mörkt och mötas av alla glittrande ljus och blinkande neonskyltar mitt ute i den kolsvarta öknen.
Las Vegas beskrivs bäst med ord som sanslös, fantastisk, osannolik och underhållande. Det sägs att det finns över 1000 ställen där man kan satsa och vinna pengar.
Men i staden finns också mycket mer än kasinon att se, här finns Lost City Museum som är en av USA:s största arkeologiska platser, här finns Guinness World of Records, ett museum med anknytning till rekordboken Guinness. Här finns också en historisk park som består av delar av mormonernas ursprungliga bosättning från 1855.
Men det är trots allt de otaliga spelhallarna som gjort Las Vegas så känt. Här spelas det dygnet runt och inne på kasinona existerar inte tiden. Det finns inga klockor, inga fönster så man ser solen gå ner eller upp och den effektiva luftkonditioneringen sopar bort alla spår av dygnets temperaturväxlingar. Allt för att spelarna inte ska påminnas om hur mycket, eller lite klockan egentligen är. Man ska helst besöka olika kasinon då många är olika till karaktären.
Man behöver inte vara en spelare för att tycka att Las Vegas är kul, det kostar aldrig nåt att besöka ett kasino, och det är en upplevelse att bara se på när andra spelar.
En stor anledning till att spelindustrin går så bra i Las Vegas, och även i Nevadas andra spelstad Reno, är att spel är förbjudet i grannstaten Kalifornien där många rika och spelsugna bor.
När vi lämnar Las Vegas så är det inte utan att man känner sig lite omtumlad. Las Vegas är fullt av olika intryck, nåt annat kan man inte säga.
Vi fortsätter ni vår färd i öknen mot nationalparken Death Valley. Parken har fått sitt namn av huvudattraktionen här, Death Valley, en ökensänka som går hela 84 meter under havsytan.
Landskapet här omkring är ett varierat ökenlandskap med vulkankratrar, kanjoner, saltsjöar och sanddyner. Death Valley-nationalparken är en stor park, men man behöver inte köra i omänsklig takt för att hinna med att se den på en dag. Bästa tiden på året att besöka Death Valley är under tiden november - april då temperaturerna är behagliga att vistas i. På sommaren kan det vara rentav farligt att vara här, området är en av Nordamerikas allra varmaste och torraste regioner och under juli så är det inte ovanligt med temperaturer upp emot 50°.
Efter besöket i Death Valley börjar vi åka mot USA:s näst största stad, Los Angeles, som är vår slutstation på resan. Fast egentligen är inte Los Angeles en stad utan det är snarare omkring hundra städer med tillsammans 10 miljoner invånare, som sinsemellan är relativt olika men hålls ihop av motorleder till en enda gigantisk världsmetropol. Los Angeles är landets centrum för fruktodlingar, olja, flygplansindustri, turism och film. Los Angeles området är utspritt över en yta lika stor som Skåne.
Det bästa sättet att ta sig fram är med bil, det här området är ökänt för sina luftföroreningar och man beräknar att två tredjedelar av föroreningarna kommer från bilismen.
Los Angeles är en gigantisk stad med så mycket man vill se och uppleva att det nästan känns omöjligt att ...