Datorn, ën miljöbov?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

En dator är en mycket komplex maskin som har ett otal delar. De flesta , för att inte säga alla, innehåller mer eller mindre farliga ämnen. Först skall jag förklara hur man återvinner datorns olika delar. Därefter kommer lite om hur återvinningen sköts av Härryda- respektive Göteborgskommun. Sist är en liten ordlista med miljöfarliga ämnen som finns i datorer.


Monitorn

Av datorns delar är den största miljöboven monitorn, detta på grund av att plasthöljet till monitorn innehåller flammskyddsmedel. Det är närbesläktat med PCB som är ett farligt miljögift. Själva bildröret innehåller många miljöfarliga ämnen, däribland bly som det kan finnas uppemot ett kilo av i en enda monitor! Andra ämnen är kadmium, strontium och berylium.
Vad händer då när en monitor kommer till elektronikåtervinningsföretaget?
Jo, först plockar man isär monitorn. Man sorterar sedan innehållet i tre ”grupper”; bildröret, plasthöljet och elektroniska komponenter.
Plasthöljet skickas vidare för förbränning under kontrollerade former. Varför det inte återvinns beror på flammskydds- medlet. Varför man inte arbetar med att även försöka återvinna flammsäker plast har en anledning. Man hoppas att detta skall påverka datorföretagen så att de börjar använda något annat, miljövänligare sätt att flammskydda sina monitorer.

Bilröret innehåller flera farliga ämnen som sas tidigare. Man delar på bildröret i två delar, bildglaset (den del man ser utan att plocka isär monitorn) och konen. Konen innehåller så mycket bly och andra farliga ämnen att den inte kan återvinnas utan måste slutförvaras tills vidare. Bildglaset innehåller i sig inga farliga ämnen men insidan är belagd med tungmetallsulfider som sugs upp med en speciell dammsugare och de behandlas sedan som miljöfarligt avfall.
Bildskärmar kan få flera olika miljömärkningar men en av de hårdaste och mest omfattande är TCO´99. Innan har det funnits TCO´92 och TCO´95. TCO´92 handlade mest om strålning och energi men med TCO´95 kom även miljöbiten med. I och med TCO´99 så har kraven höjts ytterligare.


Datorn

När datorerna kommer till elektronikåtervinningsföretaget så börjar de med att plocka isär datorerna för hand. En del av komponenterna man får efter isärplockningen säljs till leksakstillverkare och andra företag som har användning av kretsarna. Minnen, processorer och fläktar tas om hand och kan sedan säljas. Kretskort innehåller mycket metaller, till exempel koppar, guld, silver, platina, aluminium och järn. För att utvinna metallerna skickas kretskorten vidare till bland annat Boliden. Varje år producerar Boliden 7 ton guld, 3 ton av dessa kommer från återvunnen elektronik.

Plastdelarna i en ny dator är märkta så att man kan se exakt vad plasten består av. På äldre datorer där märkningen saknas slutar det oftast med att plasten bränns upp. Man måste nämligen vara helt säker på vad en plast innehåller innan man kan skicka den för återvinning.
Hårddisken i en dator hanteras på ett speciellt sätt. Eftersom en hårddisk kan innehålla känslig information är det viktigt att hårddisken görs oläsbar. För att förhindra att informationen kommer i orätta händer tar man och klipper hårddisken mitt itu.
Kvar av den ursprungliga datorn finns nu batterier, kretsar som innehåller PCB och reläer med kvicksilver. Dessa skickas vidare för destruktion.


Återvinns allt?

Den totala mängden elektronikskrot uppskattas till 200 000 ton per år. Av detta återvinns endast 10-20%.
Detta låter inte särskilt kul men förändringar skall ske. Från den förste januari 2000 så blir det producentens ansvar att ta tillbaka en gammal apparat när kunden köper en ny. Elektronikskrotet skall inte heller få slängas innan det gåtts igenom av en auktoriserad sorterare. En del tillverkare har redan tagit sitt ansvar och har på egen hand börjat att återvinna sitt elektronikskrot.
Det är mycket viktigt att så mycket elektronikskrot som möjligt återanvänds. Mängden skrot kommer att öka och som det är i dagsläget slängs mängder med farliga ämnen direkt på soptippen där de kan läcka ut i marken.


Härryda vs. Göteborg

Härryda kommun skickar sina datorer och annat elektronikskrot till Stena Technoworld. Hur mycket det rör sig om per år visste man inte. Priset Härryda betalar är sju kronor kilot. Göteborg skickar också sitt skrot till Stena men först skickas det till Renova där det sorteras. Det betalar samma pris som Härryda, sju kronor kilot. De hade däremot lite större koll på hur mycket datorskrot de hade per år, cirka 500 ton sa de.


Gifter som förekommer i Datorskrot

Bly

( Pb, grundämne) är en giftig tungmetall som finns i blyad bensin, blyhagel, bilbatterier, kabelhöljen, i vissa färger och plaster m.m. Bly är mycket giftigt och kan lagras i kroppen. Det ger skador på centrala nervsystemet och symptomen hör ihop med nervsystemets funktion t.ex. förlamning, känselbortfall och kolik-smärtor.

Kadmium

(Cd, grundämne) är en giftig tungmetall som bl.a. finns i nickel-kadmiumbatterier och i handelsgödsel. Kadmium lagras i kroppen, främst i lever och njurar och kan orsaka njurskador, skelettförändringar och förhöjd cancerrisk.

PCB

är en grupp mycket farliga klorhaltiga organiska föreningar som tidigare användes i bl.a. färger.
Kvicksilver
(Hg, grundämne) är en giftig tungmetall, som ger skador på nervsystemet. Användningen är reglerad och betydligt mindre idag än för ett tiotal år sedan. Idag används kvicksilver bl.a. till batterier och amalgam. Kvicksilver försvinner aldrig och mycket finns i naturen som en följd av tidigare användning. Försurningen...