Spanien under Mussolini, Fascismen i Spanien, Spanska inbördeskriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Krigsutbrottet
1936 gör officerare i Marocko (tillhörde då Spanien) uppror mot den sittande borgerliga vänsterregeringen. Anledningen var ett växande missnöje framförallt hos officerare och kyrkan. Upproret sprider sig in i Spanien men delar av landet förblir regeringstroget och ett treårigt blodigt inbördeskrig skulle följa.

Den sittande regeringen fick militärt stöd av det kommunistiska Sovjetunionen medan de fascistiska upprorsmännen fick militär hjälp från Tyskland och Italien.
Tyskarnas bistånd skulle ha en avgörande betydelse för krigets utgång då de bidrog med Tyska bombplan. 1939 lyckades fascisterna störta regeringen och Francisco Franco blev landets nya ledare.

Hur var det möjligt?
Spanien hade under en lång tid haft olika svaga ledare och regeringar. Under slutet av 1800-talet förlorade Spanien de flesta av sina kolonier. Hela folket längtade efter ett starkt, stabilt styre. Flera nationalistiska rörelser bildades och hade ett starkt stöd bland militärer och starkt troende katoliker. Dessa rörelser utvecklades emot en mer fascistisk syn och hade halvmilitära grupper knutna till sig. När så revolutionen kom och Italien och Tyskland stödde revolutionen såg kanske flera Spanjorer framför sig ett starkt Spanien med stöd från Italien och Tyskland.
Majoriteten av spanjorerna hade dock sitt stöd hos regeringen och hade inte fascisterna fått sådant starkt stöd utifrån hade de inte haft en chans.

Var detta unikt?
Italien var också fascistiskt så vad hade dessa länder för likheter?
En del men långt ifrån allt.
- Båda länderna hade en stark ledare som ledde revolutionen, Mussolini i Italien och Franco i Spanien.
- En depression och massarbetslöshet låg bakom revolutionen i Italien. I Spanien låg orsaken i bristen på ett starkt styre, bland annat.
- Spanien fick ett tre år långt inbördeskrig innan fascisterna segrade. Italienarna slapp krig och maktövertagandet gick ganska fredligt till.
- Majoriteten stödde den folkvalda regeringen i Spanien men i Italien var det ett fascistiskt folkuppror.
- I båda länderna rådde en stark militärdiktatur som förbjöd alla former av partier och fackföreningar. Censuren tryckte ned all opposition.

Lärdomar för framtiden
Det först man kan säga är att de flesta som stödde sina fascistiska ledare under revolutionen knappast skulle gjort det om de visste hur de skulle styra landet.
Mussolini tog ju hjälp av fackföreningar och arbetarna för att lyckas. När han senare kom till makten förbjöd han fackföreningarna, kanske för att han visste vilken kraft de kunde ha med den rätta ledaren.
Vi måste vara vaksamma inte bara i vårt eget land utan också på våra grannländer. Revolutionen i Spanien kunde ganska lätt ha förhindrats om omvärlden hade hjälpt den sittande regeringen. De gjordes ett halvhjärtat försök genom att bilda en noninterventionskommitté som skulle motverka utländsk inblandning i kriget. Men den brydde sig inte Italien eller Tyskland om och kommittén gjorde inget för att hindra dem.

En av de märkligaste sakerna med det fascistiska styret i Spanien är att de satt vid makten så länge. Det dröjde enda till 1975 innan Spanien började bli demokratiskt igen. Att spanjorerna inte gjorde uppror kan man förstå för de var underkuvade och förtryckta. Omvärldens likgiltighet är svårare att förstå. Kanske var man trött på krig efter andravärldskriget? USA hade kanske fullt upp med att vara världspolis och försvara världen emot kommunismen (Sovjet)? En bidragande orsaka kan vara att Spanien höll sig på sin kant och inte tog p...