Pre Kambrium

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Prekambrium

Definitionen av liv:
· Livet förökar sig, vilket kallas reproduktion.
· Vid reproduktionen förs arvsanlag vidare.
· Livet har förmåga att vidareutvecklas.
· Något som är levande kan reagera på yttre stimuli, se sensibilitet.
· Något som är levande är inte statiskt; det rör sig av egen kraft. Vissa former av liv förflyttar sig i rummet, andra åstadkommer bara rörelse inom sig själva.
· Det som är levande söker föda och har en egen ämnesomsättning.


Prekambrium är en vetenskapligterm som innefattar utvecklingen 4600- 570 miljoner år före nutid.
Prekambrium delas in i två tidsepoker.
- Eonerna Arkeium
Sammanfattning: Inträffade 4600 – 2500 miljoner år före nutid, d.v.s. vid den tid jorden tros ha bildats. Det som utmärker den är att inga tecken på liv påträffats i fragment från denna tid.
- Proterozoikum
Sammanfattning: Tidsperioden mellan 2500 - 570 miljoner år före nutid, och det som utmärker den här perioden i jordens historia är att här de första täckena på liv.

Jag har valt att i denna uppsatts godta skapelseteorierna kring Big Bang, jag kommer inte gå in djupare än så på ämnet.

Händelseutveckling tidsperioden 4600 – 570 miljoner år:
Precis efter att jorden bildats fanns knappt något av det som idag är livs avgörande, t.ex. atmosfär, därigenom inget syre och allt befintligt vatten var i gas form. Jordens yta bestod av det som i dag är utgör jorden innanmäte d.v.s. diverse bergarter i flytande form.
Av det är det inte svårt att dra slutsatsen att temperaturen på jorden vid denna tid är otroligt hög med dagen praxis.
När den största delen av värmen från jorden blivande skorpa letts bort, vidare i universum, ändrande jordskorpan form och bildade en fast yta. Ämnen som avdunstar från den stelnade skorpan, men istället för att ledas vidare ut i rymden binds de kvar vid jorden av jordens gravitation, dragnings kraft. Så bildas jordens första atmosfär, som b. la. Innehåller vatten i gas form, väte och kolmonoxid.
Ozon är en treatomig, mkt instabil molekyl som uppkommer vid elektriska urladdningar, tex. åskväder. Det finns två sorters syre, O2 och O3. Gasen ozon är väldigt instabil pendlar ofta mellan formen av vanlig luft och ozon.
Extrema åskväder tros ha varit vanliga vid denna tid, till följd av de stora temperatur svängningarna i atmosfären. Detta tros ha gjort att gasen ozon bildas i större mängder och börjarlägga sig i ett övre lager i atmosfären. Ozon är en tre- atomig gas som skyddar jorden mot skadlig UV- strålning. Den kan det göra p. g . a. sin stora värme kapacitet, bindningarna som sammanfogar de syre atomerna är så ”mjuka” att avståndet kan öka mellan dem utan att ämnet ändrar samman sättning. Dessutom kan ozon oxidera (få ett ämne att tappa en jon och där igenom bryta ner det) föroreningar och skyddar därigenom jorden från diverse skadliga ämnen.

I takt med att jordskorpan kallnar mer och mer minskar kondenserar vatten ångan i atmosfären och bildar stora vatten samlingar, idag kallade hav.
Grundämnet kol är ett av våra vanligaste och viktigaste grund ämnen, för att det är så variabelt. Det som gör det variabelt är att det har fyra bindnings möjligheter, och kan därför binda till olika sorters atomer, som bildar nya molekyler.
Man tror att de första kolatomerna på jorden uppstod av energin från kraftiga moln sammanstötningar och stora mängder strålning, har ej funnit en bättre förklaring. Men av det faktum att man tror att strålning var en förutsättning för bildandet av kol får mig att tro att kolatomerna uppkom före i ozonlagrets barndom, eftersom ozonlagret absorberar den typen av partiklar.


Proterozoikum 2500- 570
De första liven bildades på havsbotten. Eftersom det inte fanns syre i tillräckligt stor utsträckning utvann de första liven sin energi ur kemiska reaktioner. Sådana liv existerar fortfarande på syrefria havsbottnar.
Vissa celler bildade så småningom klorofyll, och började där igenom att utvinna energi genom fotosyntesen.

Fotosyntesen: ljusenergi + koldioxid + vatten => druvsocker + syre

Syre är vid fotosyntesen en restprodukt. Detta ledde till sakta började fylla ut atmosfären. Anledningen till att syre uppgången i atmosfären dock inte ökade explosionsartat var att det fanns mängder av järnoxid i atmosfären. Järnoxid är syrebundet, men när syrekoncentrationen i atmosfären höjdes ytterligare bildades en särskild typ av järnmalm som kallas Hematit (Fe203). Skillnaden mellan den och Magnetit (Fe304) är just att Hematit innehåller mer syre. Hur som helst, när syretillförseln ökade absorberade det som idag kallas Hematit stora mängder syreatomer och placerade sig på jordskorpan, i eller utan för havet. Dessa lager av järnoxid sammanslaget med syreatomer utgör det vi idag kallar järnmalm.
Det var först när halterna järnoxid minskade ansenligt som halterna syre började höjas avseligt i...