Bokrecension: Stolthet och Fördom av Jane Austen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst en bok som heter Stolthet och Fördom och den är skriven av Jane Austen. Den handlar om en familj i England på 1700- talet, där modern i familjen är väldigt inställd på att få sina döttrar bortgifta till så rika män som möjligt. En ung man, Mr Bingley, flyttar in i granngodset Netherfield och då ser modern till att döttrarna får träffa honom. Mr Bingley och den äldsta systern Jane fattar genast tycke för varandra. På samma tillställning träffas den mellersta systern Elisabeth och den unge mannen Mr Darcy, men han tycker inte Elisabeth är bra nog för honom, och Elisabeth tycker han är arrogant och snobbig. Med tiden blir Darcy mer och mer förtjust i Elisabeth, som först inte märker något. Efter ett tag anar hon något, men vill inte inse vad som händer förrän Darcy en dag friar till henne. Elisabeth blir förvånad, men vill inte ha honom eftersom hon kommer ihåg hur snobbig och arrogant han har varit mot henne. Under tiden åker Mr Bingley till London och stannar där flera månader, och det sägs att han inte tycker om Jane längre, eftersom han inte träffade henne när hon var i London. Senare visar det sig att han inte fick reda på att hon var i London. När han kommer tillbaka igen återuppstår förälskelsen mellan de två och de förlovar sig. Familjen möter också en ung man vid namn Mr Wickham som visar sig vara barndomsvän med Mr Darcy, och Elisabeth fattar tycke för honom direkt. Han berättar historier om Darcy som gör att Elisabeth tycker mindre om honom, men till slut bestämmer sig Wickham att ta en annan kvinna. Elisabeth glömmer honom, tills hennes yngsta syster, Lydia åker till Brighton med ett gäng officerare, däribland Mr Wickham. En tid senare får familjen Bennet ett brev hem där det står att Lydia har rymt till Skottland med Mr Wickham. Lydia skriver till sin familj och talar om att de två ska gifta sig innan de kommer hem. Men familjen vet att Mr Wickham har spelskulder, så de skickar Mr Bennets bror, Mr Gardiner för att betala hans skuld så att Lydia kan leva ett bra liv. Elisabeth får senare reda på att det var Mr Darcy som betalade skulden, och då erkänner hon för Darcy att hon är förälskad i honom. Det slutar med att de två gifter sig.

Stolthet och Fördom är skriven under romantiken, vilket självklart märks på att det är mycket romantik med i handlingen. Vad som var typiskt under romantiken var att man gärna överdrev. Man beskrev naturen väldigt mycket och byggnaderna uppfattades mycket finare än vad de verkligen var. Övernaturlighet i texterna var vanligt, vilket inte märks i Stolthet och Fördom. Jag tycker att det finns inslag av realismen i boken eftersom hon skriver hur det var just då när hon levde. Dessutom beskriver hon byggnader och naturen precis som den är, utan övernaturlighet. Dock spelade känslor stor roll under romantiken, vilket märks i boken. Jag tycker att det är en blandning mellan romantiken och realismen.

Huvudpersonerna är Elisabeth Bennet och Mr Darcy. De två är de främsta personerna i boken. Personerna beskrivs inte så särskilt mycket, så man får bilda sig en egen uppfattning om dem istället. Elisabeth är en ganska vacker och intelligent kvinna med skinn på näsan. Hon säger vad hon tycker och står för sina åsikter. Hon är en lika bra lyssnare som pratare. Hon säger inte saker rakt ut utan hon tänker innan hon talar.
Mr Darcy däremot är en väldigt egoistisk och snobbig ung man som dömer boken efter omslaget. Han är väldigt överlägsen och tror själv att han är störst, bäst och vackrast. Jag fick uppfattningen att han är en ganska snygg ung man, men han säger precis vad han tycker och tänker även om det sårar någon annan. Dock utvecklades han väldigt mycket under bokens gång. Från att vara egoistisk till en omtänksam man som hjälper andra. I början hade han inte ens tänkt tanken att hjälpa Mr Wickham. I slutet hade han dock utvecklats så mycket att han gjorde det fast att han hatade honom. Dessutom tror jag att han lärde sig en läxa när han föll för Elisabeth. Lär känna personen innan du dömer den!
Det finns en del bipersoner också. De främsta är Jane Bennet, Mr Bingley och Mrs Bennet. Det finns så klart fler, men jag fick ingen större uppfattning av dem. Jane Bennet är den äldsta systern i syskonskaran Bennet. Hon är en väldigt vacker, men ganska blyg ung kvinna i 20 års åldern. Hon är väldigt snäll och godhjärtat och vill alltid alla väl. Jag får uppfattningen att hon inte alltid säger vad hon tycker. Hon vill alltid tycka gott om alla, även om de inte alltid förtjänar det. Jag tror också att hon är ganska konflikträdd. Hon vill inte komma i konflikter, utan är alltid snäll och gör det hon ska.
Mr Bingley är en väldigt godhjärtat man som verkligen bryr sig om de han älskar. Han visar hela tiden uppmärksamhet mot Jane, och är aldrig elak som Mr Darcy kunde vara. Jag tror att han är lite som Jane d.v.s. att han är lite blyg och inte tar så stor plats. Dock tycker jag att han under bokens gång vågar stå upp lite mer för sig själv när han ser till att komma tillbaka till Netherfield och träffa Jane igen.
Mrs Bennet är en väldigt bestämd dam som vet vad hon vill och om hon inte får som hon vill ha det blir hon sur. Hennes främsta önskan i livet är att få gifta bort sina döttrar rikt. När Elisabeth tackade nej till att gifta sin med Mr Collins blev hon ursinnig och pratade inte med sin dotter på flera dagar. Hon är verkligen en kvinna man inte vill göra arg.
Hela familjen Bennet står varandra väldigt nära, speciellt Jane och Elisabeth, som är äldst i skaran. De berättar alltid allt för varandra och har en väldigt bra relation. Oftast brukar det vara så att om man är många syskon i familjen så blir det lite grupperingar inom skaran. De som är närmst i ålder håller ihop. Jane Austen skrev inte särskilt mycket om de två yngsta syskonen, Kitty och Mary. De nämns bara ett fåtal gånger i boken, men Kitty och Lydia stod varandra ganska nära. Mary var nästan inte alls med i boken. Hon beskrevs som en ”plugghäst” som alltid satt med böcker, så jag tror inte hon brydde sig så mycket om att hon inte var så mycket med de andra. De är mer beroende av sällskap än vad hon var. Hela familjen står varandra väldigt nära, vilket nog var vanligare förr eftersom man inte hade kompisar på samma sätt då som idag. Självklart uppkommer en del konflikter i alla fall. Som när Elisabeth avvisade Mr Collins frieri och hennes mamma blev vansinnig. Jag tycker det var bra att Elisabeth avvisade honom eftersom hon inte älskade honom och struntade i att hennes mamma blev så arg. Hon hade ångrat sig efteråt om hon svarat ja. En annan konflikt som uppstod var då Lydia rymde iväg med Mr Wickham. Det tyckte alla i familjen var hänsynslöst gjort och en skam för familjen, eftersom Wickham inte var en ärlig person. Då utbyttes en del hårda ord mellan familjemedlemmarna, men tillslut redde det ut sig och Mrs Bennet fick en dotter bortgift.
De viktigaste relationerna i boken är relationen mellan Jane och Elisabeth, Jane och Mr Bingley och Elisabeth och Mr Darcy. Det är deras relationer som boken går ut på. Jane och Elisabeth berättar allt för varandra. De har inga hemligheter och de står verkligen nära som systrar. De är oskiljaktiga och ställer upp för varandra i alla väder. Relationen mellan dem finns med igenom hela boken. Relationen mellan Jane och Mr Bingley är en ganska stillsam kärlek som är så stark att den finns kvar fast dom inte träffas på flera månader. Detta är den första kärleksrelationen som skapas i boken, och det är den som är minst komplicerad. Kärleken spirar från första början och även om de inte ses på länge spirar den fortfarande när de träffas igen och det slutar med att de två gifter sig. Den sista relationen mellan Elisabeth och Mr Darcy är den som är väldigt komplicerad. Från början avskyr Mr Darcy Elisabeth och hon är själv inte särskilt förtjust i honom. Sedan friar helt plötsligt Darcy till Elisabeth, som tackar nej eftersom hon inte har känslor för honom då. Mot slutet börjar Elisabeth gilla Darcy mer och mer och Darcy själv blir mycket trevligare och har fortfarande känslor för henne fast hon tackade nej till hans frieri. I slutet förklarar Elisabeth sin kärlek för honom och även de gifter.
Jag tycker personerna i boken är väldigt trovärdiga. De skulle absolut kunna finnas på 1700-talet. De är typiska människor för den tiden. Kanske med en del fler kärlekskonflikter än vad de flesta hade, men de hade absolut kunnat finnas. Precis som i boken spelade det väldigt stor roll vad männen hade för årsinkomst och att kvinnorna gifte sig så rikt som möjligt. Det är vad personerna i boken strävar efter.
Kvinnorna i boken beskrivs alltid efter utseende medan Jane Austen alltid skriver hur mycket männen har i årsinkomst. Det är bland det första hon skriver när hon presenterar en ny man, eller vad han har för titel. Hon skriver också vad för slags herrgård de bor på och vilken personlighet de har. Kvinnornas personlighet beskrivs också, men nästan aldrig vad de har för förmögenhet. Deras inre egenskaper beskrivs mer än utseendet, som bara beskrivs snabbt på kvinnorna, men nästan aldrig på männen. Där skriver hon bara att de ser bra ut, men inte på vilket sätt ser bra ut, utan de inre egenskaperna spelar större roll.

Handlingen utspelar sig på Englands landsbyggd på 1700- talet. Det märks ganska väl eftersom människors förmögenhet spelade stor roll och det var det som avgjorde vilka de fick umgås med. Även om familjen Bennet inte är särskilt rika, så räknas de ändå till det fina folket. Det fina folket fick gå på baler och umgås med de rikare medan de fattiga fick vara för sig själva och inte spendera tid med de rika. Kläderna som personerna bär i boken avslöjar också att det var på 1700-talet med stora vackra klänningar och många fina hattar. Dessutom färdades de från ett ställe till ett annat med häst och vagn, och nästan alla personer i boken bodde på herrgårdar. Herrgårdarna hade alltid en stor vacker trädgård med många gångar som man kunde ta en promenad i. Alla herrgårdar låg också utanför städerna så man fick åka häst och vagn eller gå för att komma till staden. En annan sak som jag la märke till och som avslöjar att det är 1700- tal är att man skrev mycket brev till varandra istället för att träffas, och telefoner fanns inte då. Breven var också otroligt välskrivna med mycket tanke bakom varje ord, jag förstår själv inte hur de kunde skriva sådana välfomulerande brev. Jag tycker inte att miljön beskrevs så jättedetaljerat, men de stora trädgårdarna beskrevs då de var ute o och gick i dem, men inte i övrigt. De få gångerna den beskrivs så är det ganska detaljerat. Det är dock bara vid speciella tillfällen som Jane Austen beskriver miljön i boken.
Den viktigaste händelsen i boken tycker jag är när Lydia rymmer med Mr Wickham och gifter sig. Det var efter den händelsen som alla träffades igen, Jane och Mr Bingley och Elisabeth och Mr Darcy. Då allmänheten fick reda på att Lydia rymt och gift sig så kom många som familjen Bennet kände. Mr Darcy hade själv ett finger med i spelet då han hjälpte Wickham med hans skulder. Det gjorde att Elisabeth insåg vilken man han var och förklarade då sin kärlek. Även Mr Bingley kom tillbaka då Lydia kom hem efter bröllopet, och firade att hon gift sig. Det var även då Jane och Mr Bingley åter föll för varandra och gifte sig.
Jag tyckte handlingen var väldigt trovärdig. Allt som hände i boken kan absolut hända i verkligheten och har antagligen hänt flertalet gånger. Att man blir förälskad i en person andra inte tycker om, eller att man från början tycker illa om en person som man sedan lär känna och till slut faller för. Det är saker som händer väldigt ofta överallt i världen.

Jag tyckte att språket i boken var ganska svårläst till en början. Då kunde jag läsa en hel sida utan att komma ihåg någonting av den, men när man väl hade kommit igång så flöt det på. Jag tyckte att jag anpassade mig bra till språket när jag läst en bit. Sedan var de inte alls svårt att förstå, bara några ord här och var. Meningarna var väldigt välskrivna vissa gånger med fina ord som man aldrig använder sig av idag. Speciellt breven var väldigt poetiskt skrivna med mycket tanke bakom orden. Där fanns inga ”fula” ord med och alla var så otroligt artiga när de pratade med varandra. Jag fick intrycket att de hellre skrev brev än träffades och pratade, för om man bodde långt ifrån varandra var det lättare. Jag tyckte inte att där fanns några långa meningar och stavelser utan det var mer bara meningar med komplicerade och gamla ord.
Jag har själv inte läst så många äldre böcker innan, men språket liknar lite de texterna vi fick då vi höll på med tema ondska. De var också gamla med mer invecklad text. Så jag känner igen stilen, men jag har aldrig läst en hel bok som är så gammal.

Jag tror Jane Austen skrev romanen för att tala om hur hon hade det när hon var ung och hur samhället såg ut då. Det var antgligen så hon hade det. Hon växte upp i en stor familj, precis som Elisabeth, och dessutom föddes hon på en prästgård. Hon gjorde det som personerna i boken gjorde, gick på baler, middagar och tebjudningar. Hon ville nog också visa hur man såg på kvinnor och män då och hur mammorna ville få sina döttrar bortgifta så rikt som möjligt.
”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru. Hur föga kända en sådan mans känslor eller avsikter än må vara, då han gör sitt första inträde i en krets av grannar, är de kringboende familjerna så fast övertygade om denna sanning att han anses som en rättmätig egendom åt en eller fler av deras döttrar.” Det är i de meningarna som boken börjar och man kan lugnt säga att det är just det hela boken handlar om, att kvinnorna ska gifta sig rikt. Så fort Mr Bingley flyttar in i granngodset Netherfield, ser familjen Bingley till att få träffa honom för att han ska gifta sig med en av deras döttrar. Grannskapet bjuds in till bal där alla träffas och Bingley får dansa med alla damer för att hitta en hustru, som då blir Jane. Så redan från de första orden i boken redogörs innehållet fast man kanske inte tänker på det.
De situationer som förekommer mest är romantik och familjekriser. Känslor spelar stor roll i boken. Romantiken är vad boken bygger på och på grund av romantik eller obesvarad kärlek uppkommer familjekriser. Det blev en kris då Lydia rymde med Mr Wickham och likaså då Elisabeth avvisade Mr Collins.

Jag tyckte boken var helt okej, men det är inte den bästa jag har läst. Då jag började läsa tyckte jag inte att den var bra och om jag inte hade varit tvungen att läsa den hade jag nog inte läst klart den. Början var väldigt seg innan man kom in i boken och det började hända något. När man väl hade läst en bit så blev den bättr...