Carl Michael Bellman

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Carl Michael Bellman var en man från 1740 som skrev dikter, visor, psalmer etc.
Han föddes den 4 februari 1740 och dog den 11 februari 1795.
Hans far hette Johan Arendt Bellman d.y. och hans mor hette Catharina Hermonia, som var dotter till kyrkoherden Michael Hermonius och hans hustru Kristina Arosell.

Han föddes inom Maria församling i Stora Daurerska Huset på Hornsgatspuckeln i Stockholm, men flyttade med familjen år 1743 till Lilla Daurerska Huset som nu heter Bellmangatan 24.

Han blev religiöst uppfostrad i gammal-luthersk andra, och det lär enligt uppgift ha hållits religiösa sammankomster i hemmet där familjens bekanta deltog.
Bellman var det förstfödda barnet och hand mor födde 14 barn till, men sju av dem dog redan som barn. När Bellman blev sex är började han i Maria skola som privatelev.

Enligt Bellmans levernesbeskrivning ska han som fjortonåring ha feberyrat, möjligtvis i malaria, och då talat allting på vers. Hans föräldrar sammankallade familjens intellektuella bekanta till ett rådslag, eftersom de insåg att Bellman var litterärt begåvad, där det bestäms att Bellman ska få en ny informator vilken utsågs på rådslaget. Denne man hette Claes Ludvig Ennes. Bellman kallar honom i sin levernesbeskrivning för ett geni, och skriver att han ar den person som lärde honom hantera Apollos Lyra. Han var som elev väldigt duktig och hade redan när han var femton år författat flera brev och poesier och översatt psalmer från flera olika språk, och som sjuttonåring kunde han ge ut två böcker i egen översättning.

Bellmans föräldrar dog 1765, hand mor i mars och hans far i december.
Efter detta umgicks Bellman väldigt mycket med sin vän Kommissarien Anders Lissander och det sägs att han uppvaktade Lissanders dotter, Ingrid Margareta, som ibland även utpekades som Bellmans fästmö.

Sommaren 1777 mötte Bellman Lovisa Fredrika Grönlund som var femton år yngre, och i december samma år gifte de sig.

Bellman blev utsedd av kungen till notarie för bondeståndet i riksdagen, och sekreterare blev en av hans ungdomsvänner och dryckerbroder; Elis Schröderheim.
Deras uppdrag var att hålla bönderna på gott humör så att de röstade ja till ökat skattetryck, och med detta lyckades de utmärkt. Som Kungens tack målar Per Krafft Bellmans porträtt för den kungliga porträttsamlingen.

Den 27 april 1781 föds Lovisas och Bellmans första barn, en son som får namnet Gustaf.
Bellman gör då även succé som aktör i olika spektakel på slottet.
1785 föds deras andra son, Elis. Två år senare, 1787, föds sonen Carl.
Samma år dör deras som Elis i kopporna och i den sorgen skriver Bellman vaggvisan ”Lilla Charles, sov sött i frid”.

I början av 1790 blev Lovisa sjuk i samband med en graviditet och blir sängliggande i fyra månader, och nu verkar Bellman ägna sig åt ett ganska så intensivt uteliv, han sågs bl.a. på fester hos vännen Sergel, och hemma hos Helena Quiding på Heleneberg.
Bellmans och Lovisas sista son föddes i oktober samma år.

Kungen, Gustav III, dör på operan den 16 mars år 1792 då han blir skjuten.
Detta blir ett hårt slag för Bellman, då han förlorar sin beskyddare.
Bellmans ekonomi är dålig och han får allt fler lagsökningar. Familjen tvingas flytta flera gånger för att få billigare hyra. Sommaren 1794 flyttar de för sista gången till en fastighet i hörnet av lilla Munklädersgatan och Gamla Brogatan.

Bellman blir bysatt då krigsfiskal Nobelius, som redan 1785 lagsökt Bellman, tröttnar på att inte få tillbaka sitt lån. Han är tvungen att spendera början av april till mitten av juni 1974 i högvaktsflygelns arrestlokal.
Där påbörjar Bellman sin levernesbeskrivning, men denne blir aldrig avslutad.
Det är kyligt i arresten, och Bellman är, när han med hjälp av sina vänner blir frisläppt...