Kameraarbete

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

I skolan har vi fått i uppgift att skriva om kameran och lite allt möjligt runt omkring den. Jag har valt att fördjupa mig lite i det jag tycker är intressant – fotografins historia och hur den har utvecklats genom åren m.m. Vi har också byggt en kamera, fotograferat med den, framkallat fotografiet och kopierat negativet till en positiv bild. Nu ska vi skriva ett kameraarbete som innehåll fakta om det mesta som har med kameror att göra. Vad händer i kameran när man fotograferar? Hur blir bilden till och vad är det egentligen som händer med bilden i mörkrummet? Dessa frågorna, och många fler, ska jag försöka besvara.

Så byggde jag min kamera och började fotografera

Vi fick först i uppgift att ta med ett 1 liters mjölkpaket. I skolan klippte vi det sedan så det blev som en burk med lock. Vi klädde mjölkförpackningen invändigt och utvändigt med svart papper - för att göra det så mörkt som möjligt. Efter det fick vi anpassa locket så att det passade över resten av kameran. Jag klippte i ändarna och limmade över med svart papper så att locket blev tillräckligt stort. Efter det skar jag ut ett litet hål på nederdelen av kameran och täckte det med en bit aluminiumfolie. I aluminiumfoliet gjorde jag sen ett mycket, mycket litet hål, så att det lyste in en liten ljusstråle i den mörka kameran. Jag tycker att min kamera blev bra. Jag kunde dock ha tänkt efter mer och kommit med lite fler egna idéer och funktioner, fast jag blev ändå ganska nöjd med bilden så kameran funkade i alla fall.

När kameran var klar fick jag gå ner i mörkrummet, ta ett fotopapper, sätta fast det på insidan av kameran med häftmassa, mitt emot det lilla hålet. Sen gick jag ut på skolgården, jag höll hela tiden för hålet så att det inte skulle komma in något ljus vilket kan förstöra fotografiet. När jag väl hade hittat en plats jag ville fotografera satte jag ner kameran, släppte hålet och tog tiden på cirka 3 minuter. Mitt hål släppte inte in så mycket ljus så jag fick låta kameran stå ute längre än de flesta andra. Jag satte en stor sten på locket av kameran så att den inte skulle skaka av blåsten och på det sättet bli suddig. När det hade gått 3 minuter satte jag fingret för hålet igen och gick mot mörkrummet.

Så går det till i mörkrummet

I mörkrummet kunde jag äntligen släppa hålet och ta ut fotopappret, som fortfarande såg helt vitt ut. Vad jag inte kunde se var att det redan fanns några svarta prickar på fotopappret, de var dock endast några få atomer och alldeles för små för att se med blotta ögat. En sådan ofärdig bild kallas för en latent bild. Fotopappret är nämligen gjort av gelatin. I gelatinet finns det små silverbromider (AgBr). Silverbromiderna består av en positivt laddad silverjon (Ag+) och en negativt laddad bromidjon (Br-). På båda sidorna av gelatinet finns också ett skyddsskikt av plast. När man öppnar hålet i kameran lyser det in på fotopappret. Då exponeras fotopappret för ljus och det fastnar elektroner (e-) på de positiva silverjonerna, därmed blir de till silveratomer, i vissa fall. När man sen kommer in i mörkrummet och lägger fotopappret i den första vätskan ser man långsamt bilden mer och mer. Det är elektronerna i framkallningsvätskan som efterhand gör silveratomer där de redan finns påbörjade. Efter ungefär två minuter kunde jag ta upp fotopappret och lägga det i nästa bad – stoppbadet. Där stoppade jag all framkallningsaktivitet eftersom stoppvätskan var sur, och den första vätskan (framkallningsvätskan) var basisk. Efter 30 sekunder var det dags att stoppa fotopappret i nästa bad – Fixbadet. I fixbadet görs alla silverjoner vattenlösliga så att man med den sista vätskan kan skölja bort dem. Jag lät det nästan färdiga fotografiet ligga i fixvätskan i runt 2 minuter och sen var det dags för det allra sista badet, som endast innehöll rinnande, kallt vatten. Där sköljdes alla silverjoner bort, så att jag skulle kunna ta ut fotografiet ur mörkrummet. Där fick den ligga i runt 10 minuter, sen var den färdig att ta ut och torka, för att senare göra om från negativ, till positiv. Att göra om den från negativ till positiv går till på ungefär samma sätt. Först la jag bilden, sida vid sida, med ett tomt fotopapper – de glansiga sidorna mot varandra. Jag la sen bilderna under ett glas, med den negativa bilden överst, och exponerade bilderna för ljus i ca 15 sekunder – mina bilder var så ljusa att det inte behövdes mer. När det var klart var det dags att framkalla det vita fotopappret på samma sätt som innan, sen hade jag fått en positiv bild!

Strålgång

För att fotografiet ska bli bra måste det vara helt svart i kameran, förutom det pyttelilla hålet man gjort själv. Fotopappret, som sitter mitt emot hålet reagerar när den exponeras för minsta ljus. Allt ljus ska in i kameran genom det minimala hålet innan det träffar fotopappret. När ljusstrålarna från trädtoppen ska in i kameran hamnar de alltså längst ner, istället för längst upp och till exempel längst till höger istället för till vänster. Bilden blir alltså båda bak och fram och upp och ner, och den blir också förminskad.

Fotografins historia

Konsten att fotografera har existerat sen år 1826, alltså sedan ca 180 år. Trots att den inte funnits så länge har fotografin genomgått många både tekniska och bildmässiga förändringar. På världens äldsta bevarade bild var exponeringstiden runt åtta timmar och bilden var verkligen inte bra, men meningen med det var att pröva en metod, och det lyckades. 13 år senare köpte den franska staten Daguerres och Niepces idé, den såkallade daguerremetoden. I början hade deras fotografi-metod så lång exponeringstid (runt 15-30 min) att den knappast gick att använda till porträttfotografering, men efter hand förändrades förutsättningarna och på 1840-talet kunde man fotografera i princip allt, utom rörliga motiv. Folk satte stor tilltro till kamerans dokumentationsskicklighet och man började ta med fotografer på långa resor och upptäcktsfärder. När man först kunde fotografera porträtt var man oftast tvungen att spänna fast modellen för att han eller hon skulle kunna sitta aldeless stilla i minuter, därför har många kommit att uppfatta 1940-tals människorna som väldigt stela, vilket alltså inte stämmer. Det tycker var är intressant att läsa, för när man tänker på det så ser alla så stela och strikta ut på gamla porträtt, och jag har alltid trott att de var så på riktigt. Så var det alltså inte, de ansträngde sig ju bara för att stå still!

Camera Obscura

Det är oklart hur länge Camera Obscura har funnits men redan år 1036 beskrevs tekniken av en man som hette Ibn Al-Haitam och var från Arabien. Camera Obscura är latin och betyder ”mörkt rum”, det består av ett ljustätt rum med ett litet hål i väggen, ungefär som kameran vi gjorde i skolan. Precis som på vår kamera bildas det en svag, uppochner vänd bild på den motsatta väggen. På 1500-talet kom konstnärer på att de kunde använda Camera Obscura för att göra skisser till sina målningar.

Kamerans betydelse i samhället

Kameran har sen den uppfanns för runt 180 år sedan, varit en viktig dokumentationskälla. Man har tagit med den på viktiga resor och fotograferat familjeporträtt med den, som finns kvar i släkten än idag. Innan kameran kom var det enda som hade ungefär samma uppgift målerikonsten och att måla ett porträtt var inte bara mödosamt och tog tid, det var också oändligt mycket dyrare än att ta ett fotografi. Jag kan nästan inte tänka mig dagens samhälle utan kameror, de har en så stor betydelse vid massor av olika samanhang för att till exempel vi som bor i Europa ska kunna både se och läsa om vad som händer i resten av världen.

Avslutning

Nu när vi har avslutat detta kameraarbete har jag märkt hur mycket jag verkligen har lärt mig. Jag...