Marc Chagall - Bildanalys - The parting of the red sea

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har valt en målning av Marc Chagall därför att han ofta valde att måla bibliska händelser. När man ser på hans verk är det som en berättelse. När man ser en av hans målningar kopplas tankarna direkt till en händelse man hört talats om. Målningarna förknippas av något man har inombords något man nu kan känna igen och se. Marcs känsla i sitt målande gör mig berörd. Han målar på ett narrativt och direkt sätt. Chagall målade aldrig vad han såg utan vad han kände, vad han hade inombords eller ur drömmar.

Målningen är stående rektangulär. Längst ner i högra hörnet finns det ett stort antal människor och några djur som försöker ta sig fram på ett led. Det är mycket färg, den röda dominerar. En av dem har krona på huvudet och sitter i en vagn. Framför dessa människor finns det någon sorts vägg. Bakom den väggen finns det ännu fler människor, men deras färger är gråa och jordnära. Människorna går framåt. På sidan om gången det går i är det blått. Saltstänk täcker kanterna på sidan om gången. Längst ner i det vänstra hörnet står en man med en käpp i handen. Det blåa som är vatten börjar ta med sig några människor från den rödfärgade sidan ner i djupet. På båda sidorna av gången finns det något som liknar två vita kullar, eller små isberg. Högst upp i högra hörnet hänger en gubbe på ett kors bakom honom står ett flertal människor men det är svårt att se. Färgerna är väldigt mörka i de översta hörnen. I vattnet ligger två genomskinnliga människor som håller om varandra. I det andra hörnet finns det en liten kyrka. En gubbe med en krona som famnar ett fyrkantigt föremål. Under honom i vattnet kikar en fisk upp över ytan. Över det jordnära människorna finns en ängel som har blicken riktad uppåt. En annan liten ängel svävar över det ”röda” människorna och håller en öppen bok emot dem.


Namnet på denna målning är ju The parting of the red sea, och på bilden kan man ju se människor som passerar havet. Farao tvingas släppa sina slavar därför att han nu fått klart för sig att gud har uppenbarat sig för Moses, men farao var till en början osäker men efter att hans eget folk blev utsatta för katastrofer och mord gav han sig och släppte Moses folk. Det hann inte gå långt innan farao hade ändrat sig. Han tog med sig sina krigare och travade efter det israeliska uttåget. När Moses och hans folk kom fram till havet fanns där ingen utväg och det kunde se egyptierna komma i ögonvrån. Moses satte ner sin käpp och knackade. Havet delade på sig och det kunde passera på havets botten. När farao och hans krigare hunnit ifatt dem och kommit en bit fram på botten svepte vågorna över dem och det drunknade. Judarna var nu fria och de kunde gå över till andra sidan och vidare mot det utlovade Kanaans land.
Den lilla ängeln med en uppslagen bok håller kanske i det tio budorden som Moses fick på berget under detta uttåg. Ängeln kanske vill att det ska förstå att man inte får göra sådär att man inte får döda och att det ska vara fredliga mot varandra. Man kan se att det är guds ängel därför att det finns ljustrålar från himlen ner på ängeln. Lika så från Moses går det någon sorts gloria upp mot himmelen. De tyder på att det har kontakt med gud. Över judarna finns en ängel som tittar upp mot skyn det tyder även det på kontakt med gud och det kan möjligtvis vara deras skyddsängel. Fisken som kikar upp över ytan är en symbol för Jesus Kristus och hans godhet. Kyrkan är ett tecken på vår tro. Jesus på korset visar hans godhet till oss och för att hon dog i vårt ställe för allt vi syndat. Han vakar över oss människor på jorden.

Jag tycker nu att bilden skildrar bibelns verklighet på ett fint men nästan lite för bastant sätt. Eftersom att den är målad från ögonen på en konstn...