Elitträning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Fakta

Vägen till elitidrott

De flesta elitidrottare upptäcker sin talang redan i tonåren, utan att direkt behöva träna särskilt mycket. De vinner skolmästerskap och tävlingar på löpande band. I början är allt roligt, man vinner nya kompisar i sin klubb får någonting att göra och känner sig betydelsefull. Mycket kretsar då kring träning, läger och tävlingar. Följden blir att man ofta söker till ett idrottsgymnasium för att få bra förutsättningar och stimulerande träningsmiljöer tillsammans med andra duktiga ungdomar. Lyckade resultat på svenska juniormästerskap bäddar i sin tur förhoppningsvis för en plats i juniorlandslaget.

Sedan kommer framgångarna slag i slag. Resultaten förbättras allt eftersom träningen ökas, många tävlings resor och andra förmåner lockar nu till ännu större satsningar. Finns under sin studietid, idrotten tar nu så stort utrymme att kurser och prov måste skjutas upp då studierna får ta en avsevärd smäll. Träning och tävlande måste sättas före allt annat. Periodvis försöker vissa hinna med allt men misslyckas ofta med något. Egentligen finns inget utrymme under tävlingssäsongen för annat än resor, träningar och tävlingar. Ens sociala liv är oftast uteslutande det man har med sina vänner inom sporten.

Åldrarna 15-20 år är en mycket viktig ålder för den som vill utvecklas till elitidrottare. Man har puberteten bakom sig och har oftast vuxit färdigt. Nu gäller det att utveckla teknik och skapa de fysiska förutsättningarna. Träningen måste nu planeras och öka i omfattning Nästa steg blir oftast en specialisering inom en idrott vilket är ofrånkomlig om man vill utvecklas i elitnivå.
De som har turen att komma in på ett idrottsgymnasium får mycket goda möjligheter till bra träning, stimulerande miljö och andra utvecklingsmöjligheter. Men helt klart är att man kan utvecklas bra hemma också. Talangen och det egna arvet är oerhört viktiga. En bra hemmatränare och en seriöst arbetande klubb kan också ge mycket goda förutsättningar. Man måste komma ihåg att alla juniorer inte passar i ett kollektiv och mår bättre av att träna hemma. Alla är olika och anpassningsbar träning är väsentligt för att få ut det maximala av en idrottare.
Hur som helst så gäller följande för den som bestämt sig för att nå eliten. Öka på träningarna med 50-100 timmar om året, kan kännas tungt men det är en förutsättning för att bli riktigt bra. Nu finns inga genvägar längre. Gränsen för vad kroppen tål dyker upp och symtom på överträning kan också ge sig till känna.
De som inte klarar av all denna träning slutar oftast i 18-20 års åldern. I många fall är detta ett klokt beslut, man har då kommit till klarhet om vad man vill och börjar inse sina begränsningar. Andra intressen tar över och talanger på andra områden utvecklas. Detta får ses som ett naturligt led i människans utveckling. Att jaga en dröm som man oftast i 20-års åldern vet är ouppnåbar är bättre att släppa.



Vad innebär elitträningen?

Elitträning syftar till att nå högsta möjliga prestationsförmåga och framgångar nationellt och förhoppningsvis också internationellt. Vägen till nå resultat kan delas in i tre delar.
Resultat är det den aktive presterar på tävling, resultatet är ett mått på placering i jämförelse med andra.
Kapacitet hos en individ kan mätas i ett labb eller som fälttest olika testvärden kan sättas ihop till en individs kapacitets profil och jämföras med idrottens specifika kravprofil.
Insats för att nå resultat krävs en betydande insats som i sig är en förutsättning för att utveckla kapaciteten. Insatsen kan fysiologiskt definieras som den totala träningsbelastningen men omfattar även andra delar som mental träning, tid som avsetts för återhämtning m.m.
Det finns ingen elitaktiv som nått toppresultat utan en betydande insats.

Elitidrottare är något av en ”24-timmarsidrottare”, d.v.s. det dagliga livet anpassas i hög grad efter träning och tävling. Målet är att optimera belastning/återhämtning med så hög verkningsgrad som möjligt, för att nå högsta möjliga prestationsutveckling.
Elitträning ställer stora krav på planering, belastning, vila och återhämtning och de är alla lika viktiga och är beroende av varandra.

Mat och näring

Vi vet alla idag vilken otrolig roll maten vi stoppar i oss spelar när det kommer till vårt välmående. Elitidrottare är ur kostsynpunkt en extra intressant grupp, dels för att energiomsättningen är extremt stor och dels för att slitage och muskeltillväxt är förhållandevis stort. Goda kostvanor är en förutsättning för bra resultat eftersom träning innebär nedbrytning och återuppbyggnad. Mat och prestation hör ihop och förbättring av vår kost innebär att vi höjer vår prestationsförmåga och mår bättre. Många som råkar ut för skador, allmän formförsämring kan ofta finna en förklaring i dålig kost. Många sätter då sin tro till olika preparat och piller med starka marknadskrafter lanseras i sportaffärer, hälsokostsbutiker och genom media. Någon vetenskaplig bevisad effekt finns nästan aldrig. Men en orsak till att dessa preparat ändå används kan vara den psykologiska aspekten, kanske intalar man sig att de fungerar även då effekten är osynlig?

Sanningen är i varje fall den att framgång i idrott inte nås via olika piller utan genom mycket hård träning, vettig i kost och ett sunt liv i största allmänhet. Den största risken med näringspreparat är att den kan visa sig vara dopingklassad. Detta kan innebära en fysisk katastrof och man får aldrig glömma att det alltid är den enskilde som tar ansvar för det man stoppar i sig.

Den bästa energin för hårt muskelarbete finns i kolhydrater som till exempel bröd, potatis, ris, makaroner, frukt, nötter och vissa grönsaker. Att enbart äta kolhydrater och medvetet undvika fett och protein är inte bra. Balans krävs för att kroppen skall kunna tillgodogöra gör sig näring. Det är viktigt att undvika kolhydratfällan, men däremot vinner man på att ladda med snabba kolhydrater inför match eller tävling.
Sist men inte minst får man inte glömma vätska. I människan finns det cirka 65 % vatten i kroppen. Vattnet finns i cellerna, mellan cellerna och i blodbanan. Det skall lösa upp näringsämnen och transportera dem till olika organ, t.ex. Musklerna. Det dagliga vätskebehovet varierar mellan 2-3 liter hos en fullvuxen elitidrottare. Något beror på klimat, kroppsstorlek och luftfuktighet. Under en träning höjs kroppstemperaturen. För att motverka överhettning av kroppen börjar man svettas.
Då förlorar kroppen mycket vätska, 1 liter i timmen är inte ovanligt för en vanlig idrottare. Men när man tränar i elittempo och tränar i varmt väder kan vätskeförlusterna gå upp till 2-2.5 l/tim. Vätskeförlusten är något individuell. Om du väger dig innan träning för du en god uppfattning om ditt eget vätskebehov. Det mesta av viktminskningen utgörs av vätska.

Sömn och återhämtning

Beroende på träningens intensitet och långvarighet kommer kroppen att behöva olika lång tid på sig för återhämtning. Ju intensivare träningen varar desto längre återhämtnings tid behöver man naturligtvis.

Före träning/tävling

* Tillräckligt med kost/vätska i kroppen innan aktivitet
* Mentalt utvilad – överskott av psykisk energi

Under Tävling/träning

*Arbetets intensitet
*Arbetets varaktighet
*Omgivningstemperatur
*Hur bra man har ätit före träning

Efter Tävling/träning

*Torra kläder
*Tidigt vätska och kolhydratintag
*Varm dusch
*Lätt stretching
*Psykisk och muskulär avslappning och genomblödning

Avslappning påverkar organismen positivt både fysiskt och psykiskt. Under sömnen frigörs tillväxthormon. Hos vuxna idrottare är detta en mycket viktig funktion för återhämtning och cellernas tillväxt.

Skador

Alla kan inte nå sin dröm att bli fotbollsproffs. Antingen är man inte tillräckligt bra, har otur eller kanske tappar intresset. En annan sak som kan förhindra en person för att bli proffs är skador. I fotbollen, och i många andra sporter, förekommer det en lång variation av skador. Jag har valt att skriva om korsbandskador eftersom det är flera fotbollspelare som har fått korsbandsskador.

Korsband

Det finns två korsban...