Förälskad i Venedig

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det var en chockartad nyhet! Annas faster Emma var kostymdesigner och hade ett av de största uppdragen, hon var nämligen kostymansvarig till en storfilm i Hollywood. Men filmen utspelade sig i Venedig och nu skulle filmen ha världspremiär i just denna klassiska stad på vatten. Efter filmvisningen skulle det firas med en stor maskeradbal i ett av de största palatsen i Venedig. Emma hade ringt från Los Angeles och bjudit ner Anna till det hela evenemanget. Hon skulle få tillbringa en hel helg i Venedig, gå på filmpremiären och festa tillsammans med alla inbjudna filmstjärnor. Wow det kan inte bli bättre!

En gråmulen aprildag blev det äntligen dags för Anna att checka in på Arlanda. Hon hade tankarna fulla av det kommande äventyret, och det var antagligen därför det hände. Hon körde väskorna framför sig på en kärra och när hon svängde runt hörnet på väg mot incheckningsdiskarna, körde hon rakt in i en främmande killes väska. Hon hann inte fatta vad som hände innan killens resväska välte med en rejäl duns och hennes handbagage ramlade i golvet. Handväskan var öppen och småpengar klirrade iväg över golvet, läppglanset rullade i en riktning och mascaran i en annan.
- Förlåt, jag är så himla klantig! utbrast hon generat med blossande kinder. Jag hoppas inget gick sönder. Hon mötte hans blick och hajade till. Oj! vad han såg bra ut. Blåa ögon och mörkt, rufsigt hår. Han påminde om en kille hon varit hemligt förälskad i tidigare. Långsamt kände hon hur hennes kinder började hetta.
- Nej då, sa han och log. Det är ingen fara. Han var lång och solbränd. Hans vita T-shirt smet åt runt bröstkorgen och de tajta jeansen lämnade inget åt fantasin.
- Jag har mest kläder i den, tillade han och reste upp väskan. Inget som kan ha gått sönder.
- Jag är verkligen ledsen, sa hon medan hon böjde sig ner och började samla ihop sina grejer. Han böjde sig ner för att hjälpa till och då fick hon syn på en snygg tatuering på hans högra överarm. Hennes blick föll på hans brunbrända händer och en känsla av lust drog genom kroppen. Hon blev häpen. Hon hade aldrig tidigare reagerat så häftigt av att bara titta på en killes händer! Hon såg upp på honom och han mötte hennes blick. Hon reste sig, det gjorde han med.
- Här, sa han och sträckte fram händerna. Hon höll upp väskan och han släppte ner de uppsamlade mynten i den. han stod nära. När hon ställde tillbaka handväskan på kärran stötte hon till hans arm. Värmen spred sig genom hela kroppen.
- Tack, mumlade hon. För hjälpen..
Han kastade en hastig blick på klockan.
- Jag har bara en halv timme på mig innan mitt flyg går. Får jag bjuda dig på en kopp kaffe? Hon sprack upp i ett leednde.
- Ja, tack gärna. Han sträckte fram handen.
- Jag heter Daniel. Hon skakade hans hand.
- Hanna.

Det skyndade sig att checka in sina väskor och köpte varsin mugg kaffe som de drack på stående fot vid ett kafébord. Hanna hade beställt espresso för att ge ett bra intryck. Det var ett misstag för det var den dåligaste drycken hon fått i sig på länge.
- Vart är du på väg? frågade han.
- Venedig. Han höjde ögonbrynen.
- Vad ska du göra där?
- Träffa min faster. Jag ska bara vara där över helgen och reser hem igen på söndag.
- Har du varit där förr? Hon skakade på huvudet.
- Nej, det är första gången så jag ser verkligen fram emot det.
- Du kommer att älska det. Jag var där i fjol och det finns ingen stad som Venedig. Den är verkligen unik. Bor din faster där?
- Nej, hon jobbar med kostymdesign och en film som hon jobbat med har premiär där i helgen.
Hans mobil ringde. Han kastade en snabb blick på displayen.
- Jag måste ta det här och mitt plan går snart, så jag säger hej då. Ha det så bra i Venedig!
Han svarade i mobilen och slängde upp väskan över axeln. Med ett leende och en nickning vända han sig om och gick därifrån. Hanna blev paff.
- Tack för kaffet! ropade hon efter honom.

han vände sig om, vinkade och sedan försvann han i folkvimlet. Besviket stog hon kvar med sin halvdruckna kaffekopp. Det var verkligen ett dåligt slut på ett så laddat möte. Här var hon påväg till en av världens mest romantiska städer och så träffar hon någon som hon faller för på flygplatsen. Men han hade inte ens brytt sig om att fråga efter hennes telefonnummer. Hon hade aldrig hunnit ställa honom några frågor och visste inte ens vart han skulle. Eller var han kom ifrån. Hon suckade igen, tog sitt handbagage och begav sig iväg mot planet. Hon hade honom i tankarna hela vägen till venedig, men när hon landade skulle det bli annorlunda. Helgens alla äventyr borde ge henne så mycket annat att tänka på, att hon skulle glömma ett kort möte på Arlanda.

Vädret hade varit trist i sthlm, men i Venedig stog våren i full blom. Emma hade ordnat så att Hanna hämtades vid flygplatsen och kördes in till staden. Där väntade Emma vid piren med en gondol.
- Faster Emma! utropade Hanna glatt och kastade sig i armarna på henne. Emma skrattade.
- Välkommen hit! Jag ville att du skulle få dit första intryck av staden - från vattnet!
De klev ner i gondolen och gondoljären styrde dom över de vattenfyllda gatorna. Hanna såg sig omkring med stora ögon. Det var svårt att tänka sig att människor levde sin vardag här, platsen kändes med som tagen ur en saga.
- Där är hotellet, pekade Emma.
Gondolen styrde in till terrassen och därifrån kunde de gå rakt till hotellet. Det var ett otroligt vackert hotell. Hanna hade fått ett eget enkelrum med en stor säng, badrum och en balkong mot kanalen.
- Det här är helt fantastiskt, jag kan knappt fatta att jag är här, sa hon. Tack, snälla Emma.

På kvällen åt de middag i hotellresaturangen. Filmbolaget hade reserverat hela hotellet för filmteamets skull och alla stjärnor bodde ju där. Julia Roberts satt vid samma bord som Prad Pitt och längre in skymtade hon Jessica Simpson. Hanna och Emma slog sig ner vid ett eget bord och Emma berättade hur allt var planerat inför morgondagens filmpremiär och maskeradbal. De hade precis fått in förrätten när en kille i 20-års åldern kom fram till deras bord. Han var snygg och hade ett självsäkert leende på läpparna.
- Hallå där, Emma. Så, det här är Hanna? Emma nickade.
- Ja, det är det, svarade hon glatt. Och det här är Robin, presenterade hon. Han har en biroll i filmen och han kommer att få en lysande framtid.
- Jag hoppas du har rätt, svarade han. Jag käkade middag ute på stan, är det okej om jag slår mig ner hos er och tar en kopp kaffe?
- Javisst, sa Emma och han vinkade till sig kyparen och slog sig ner.
- Så, vad tycker du om Venedig? Visst är det romantiskt? Han såg på Hanna och hon nickade.
- Ja verkligen, det är som en saga.
- Jag kan visa dig runt i morgon förmiddag, om du vill förståss. Vi filmade här i flera månader så jag hittar rätt bra.
Hon blev glatt överraskad och de stämde möte till frukosten.
- Vänta bara tills du får se honom i filmen, sa Emma när de gick uppför trapporna mot rummen. jag har bara sett några bitar i filmen. Men han har en otrolig karisma på vita duken. Du kommer bli kär, tillade hon med en blinkning.

Hanna somnade till ljudet av sjungande gondoljärer som gled förbi på vattnet nedanför hennes fönster, och vaknade av att hotelltelefonen ringde. Det var Robin.
- God morgon. Frukost om en halv timme, hur låter det?
Hon studsade ur sängden och in i duschen. När hon kom ner till frukostmatsalen satt han redan vid att bord med en kopp kaffe framför sig. han reste sig och gav henne en puss på kinden.
- God morgon. Det här ska bli kul. Då slog det henne. Var det här en dejt? Hade hon en dejt med en blivande Hollywoodstjärna? När hon kom tillbaka hem till sverige igen, skulle hon ha svårt att farra att allt det här verkligen har hänt.
De åt frukost tillsammans och gav sig sen iväg ut bland gränderna. De promenerade till de gamla klassiska torget Markusplatsen, och där fanns Markuskyrkan och Dodgepalatset. För att hinna se så mycket som möjligt så beslöt dom sig för att ta en motorbåt. De åkte genom staden och började med att åka under en av de mest berämda små broarna: Suckarnas bro. Den ledde från Dodgepalatset till det som en gång i tiden varit Venedigs fängelse och över den hade fångar förts på sin väg mot att spärras in i cellarna.
Robin och Anna återvände till hotellet strax före elva. Han hade intervjuer under resten av dagen och Hanna skulle tillbringa den på egen hand. Han gav henne en puss på munnen innan de skildes åt.
- Vi ses ikväll, sa han med en blinkning.

Det vimlade av kända ansikten på röda mattan. Fotoblixtarna smattrade och fansen skrek ut sin förtjusning bakom det uppsatta staketet. Filmen var fantastisk: ett romantiskt äventyr med kärlek och spänning. Den gjorde succé och efteråt fördes gästerna vidare till det gamla palatset där maskeradbalen gick av stapeln. En läcker buffé serverades och servitörer cirkulerade med champagneglas på guldbrickor. Ljuslycktor glödde i alla möjliga färgeroch gästerna minglade genom salar och ute i den upplysta trädgården. Emma hade sett till att Hanna fick låna en mörkröd sammetsklänning och en svart broderad mask som burits i filmen. Robin dök upp framför henne.
- Vad tyckte du?
- Filmen var suverän! Och det var du också!
Emma hade haft rätt. Robins rollpresentation hade gjort ett starkt intryck. Hennes vänner hemma i Sverige skulle falla pladask när de såg filmen. Och här stog han framför henne och sträckte ut handen.
- Kom så dansar vi.
Han luktade gott och rörde sig smidigt. Och efter några danser, började han att röra henne allt mer.. Han tryckte henne närmare, andades mot hennes öra. Hon kunde känna hans upphetsning och visste att snart skulle han försöka kyssa henne. Då fick hon syn på en främmande kille som var påväg fram mot dom med bestämda steg. Han var klädd i slängkappa och ansiktsmask och han kändes bekant på något vis. Han stannade upp bakom ryggen på Robin och la handen på hans axel.
- Ursäkta mig Robin, men nu är det min tur, sa han med ett leende i rösten. Robin vände sig om.
- Tjena, sa han. Okej, men ja vill ha henne tillbaka.
- Inte en chans, svarade killen bakom masken. Robin skrattade till. Dom två kände tydligen varandra och hon tyckte att rösten lät bekant. Robin gav henne en puss på kinden och försvann iväg.

Främlingen bugade.
- Får jag lov?
Hon försökte möta hans blick som glittrade bakom masken.
- Javisst, svarade hon.
Han höll ut sina armar och hon gled in i dem. Dom d...