Evert Taube (1890-1976)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Jag har under de senaste veckorna arbetat med en uppsats rörande Evert Taube. Finns det någon som någonsin har varit så älskad av det svenska folket som Evert Taube? Jag är övertygad om att svaret blir nej. Min avsikt med detta arbete är att få en djupare insikt i Evert Taubes liv och i hans musik. Läs denna uppsats om du vill veta mera!

Barndomen

Evert Taube föddes 1890. Han växte upp på Vinga utanför Göteborg, där hans far Carl Gunnar Taube var fyrmästare. Fadern var fyrmästare fram till 1905. Taubes förfäder kom till Sverige från Danmark via Finland. 1905 flyttade familjen till Göteborg. I Göteborg blev fadern överlots. 1906 flyttade familjen Taube till disponentbostaden på Kustens varv som numera är ett kulturminne. Detta kom att bli deras hem i ett halvt århundrade.

Taube gick i skola på Vinga och i Göteborg, men läsåret 1904-05 bodde han hos några släktingar i Malmö, där han var elev på ”Malmö Borgarskola”. Han spelade visor för vännerna och sjöng även solo till kör och orkester i S:t Petri kyrka i Malmö. 1905 började han vid Latinläroverket i Göteborg och började samtidigt med konfirmationsläsning.

Eftersom Taube hade underkänt i matematik lät fadern honom sluta skolan och han fick gå i lära hos en teatermålare vid namn Andrésen i Göteborg. På kvällarna tog han målarlektioner på Valands målarskola.

Ungdomstiden

1907 lånade han pengar av en vän för att kunna resa till Stockholm och försörja sig som konstnär. Under denna tiden sov han under ekarna på Djurgården eller på ateljégolven hos olika konstnärer. Han fick flera teckningar placerade i dagstidningar.

Taube sökte upp prins Eugen på Waldermarsudde och visade honom sina färdigheter. Prinsen ansåg att han hade anlag och skrev en hälsning till Konstakademin. Fadern ville dock inte stödja sonens konstnärsplaner utan ställde ett ultimatium: antingen skulle han studera vidare eller gå till sjöss. Taube valde att gå till sjöss. 1908 gick han till sjöss för att arbeta som eldare på ”Rederi AB Transatlantics s/s Australic”. Resan gick till Sydafrika, Australien och Ceylon. Taube seglade sedan på andra fartyg, bland annat det norska fartyget s/s Noreg.

I juli kom han hem till Sverige igen. I Stockholm började han teckna och måla igen. Under den följande vintern bodde han i London och studerade på ”National Gallery”. Pengarna räckte dock inte till. Han gick åter till sjöss. Denna gången på hjulångaren ”Princess of Wales” som skulle till Dover via Bahia do Brazil till Buenos Aires i Argentina. Detta var år 1910. Det skulle dröja nästan fem år innan han återvände till Sverige.

Argentina

I Argentina arbetade Taube vid ett kanalbygge som spårvagnskonduktör, var gaucho (sydamrikansk cowboy) och lyckades sälja teckningar till olika tidningar i Buenos Aires. Dessutom spelade han gärna gitarr och sjöng visor. Det var här som han lärde sig att sjunga många av de då populära tangomelodierna, som han senare använde och inspirerades av till sina egna visor. Under tiden i Argentina lärde han sig spanska, italienska och franska av en vän och arbetskamrat. Han blev även argentinsk medborgare. Upplevelserna under tiden till sjöss och livet i Argentina har satt tydliga spår i hans vistexter som senare växte fram.

Åter till Sverige

Efter första världskrigets utbrott återvände Taube våren 1915 hem till Sverige för att göra värnplikten. Väl hemma i Göteborg sökte han till kavalleriet, eftersom han hade ridit mycket i Argentina. Han blev tilldelad en plats i Skövde, men fick vänta i ett år eftersom det för tillfället var fullt. I stället började han åter att arbeta på sin karriär som författare och konstnär.

Debut som författare

I november reste han till Stockholm för att fortsätta måla och teckna. Han fick även sin första berättelse publicerad i en tidskrift vid namn ”Strix”. Med sina erfarenheter från havet och från Argentina blev Taube snabbt en mycket omtalad man i konstnärskretsar.

Läroåret hos Abert Engström

Engström kom att bli Taubes mentor under ett antal år. Han bodde dessutom delvis hos familjen Engström i Grisslehamn. Genom Engström kom Taube att lära känna många av tidens kändaste författare och konstnärer. Han var under denna tid förlovad med Engströms dotter Malin. Engström uppmuntrade Taube att fortsätta skriva och teckna.

Militärtjänsten

Eftersom Taube hade sjömanskort så återkallades hans kavalleriplacering och han blev istället inkallad till flottan. Där han under tiden mars 1916 till mars 1917 gjorde sin värnplikt som skrivare, prickskytt, avståndsmätare och kartritare.

Första visan

1917 skrev han sin första publicerade visa, den hette ”Resa till Spanien”. Visan publicerades i en tidning vars namn var ”Söndags-Nisse”. Taubes skriverier hade nu börjat uppmärksammats och han fick i uppdrag att göra ett reportage i Norge för Svenska Dagbladets räkning. Efter detta började han få ett namn som journalist.

Taubes första bok var en prosabok som utgavs 1918. Boken hette ”Inte precis om kvinnorna” och innehöll noveller och prosaskisser. Taube gav totalt ut 23 stycken prosaböcker. De mest kända är bland annat ”Många hundra gröna mil”, ”Jag kommer utav brusand´ hav” och ”Svarta tjurar”.

1918 debuterade Taube även som vissångare i Smögen. Han första vissamling var ”Sju sjömansvisor och Byssan lull” som kom 1919. Han gav sammanlagt ut fjorton vissamlingar, bland annat ”Flickan från Havanna och ett par visor till...”, ”Himlajord”, Sjösalaboken” och ”På kryss med Ellinor”.

Taube hade sin första visturné 1922. I fortsättningen pendlade han mellan bokutgivning och offentliga framträdanden. På scenen var han ofta mycket oberäknerlig — men ofta välrepeterad! Detta och hans charm gjorde honom mycket populär.

Priser

Under sitt liv hann Taube få en hel del priser, däribland ”De Nios pris” och ”Akademins Bellmanpris”. Hela tiden skrev Taube nya visor. Den sista visan blev ”Änglamark” som är skriven för filmen ”Äppelkriget” 1971.

Astri

På våren 1920 åkte Taube ner till Paris där han träffade två unga konstnärinnor som föjde med honom till San Remo i Italien där han hade fått låna en villa av en bekant. Den ena av flickorna var Astri Bergman som var skulptris. Astri och Taube blev kära, men eftersom Astri redan var förlovad, blev det stor skandal och Astris far förbjöd henne att träffa Taube i fortsättningen. Trots detta gifte sig paret fem år senare och deras äktenskap kom att hålla livet ut. Tillsammnas fick paret barnen Per-Evert, Ellinor och Sven-Bertil.

Döden

Den 31:s januari 1976 dog Everit Taube, 86 år gammal. Han ligger begravd på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.


Vilka ämnen behandlade Taube?
Varför skrev han om dessa?

En del kvällar när stormen tjöt utanför husknuten berättade fadern för Evert om sina minnen från tiden ute på de sju haven. Detta har Taube sedan utnyttjat i sina visor.

Taube ville bland annat med sina texter tala om hur hårt livet ute på havet var. ”Balladen om briggen ”Blue Bird” av Hull” är en mycket sorglig visa som handlar om just detta. Visan handlar om en ung man vid namn Karl som glöms surrad till rors på ett övergivet skepp.

Taube skrev ofta om kärlek. Det kunde vara kärleken till en pappa som i ”Brevet från Lillan”, kärleken till en plats, kärleken till naturen, kärleken till havet eller helt enkelt kärleken till livet! Jag tror Taube skrev om detta för att han ville visa för människan hur underbart det kan vara att vara älskad och älska någon eller något. Men även hur hemskt det kan vara om man inte får vara i närheten av den man älskar. Många av Taubes kärleksvisor är mycket vackra och fina. En del med en sorglig underton som i ”Duvan från Spanien”: ”Jag såg att det var din duva...ack, sorgsen är den duvan som sakna får sin hemtrakt och sorgsen är den kärlek som ensam brinner ner”. Andra visor har en glad ton som i ”Rosa på bal”,

Taube tyckte om att skriva om platser och hur underbara dessa platser är. Ett exempel på detta är ”När jag var ung caballerro”. Jag tror att han skrev om detta för att han själv tyckte om att resa och se sig om i världen.

Taube skrev ofta om naturen och kärleken han hade för naturen i Sverige och i övriga världen. Detta handlar visan ”Änglamark” om: ”Kalla den Änglamarken eller Himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna, vildrosor och blåsippor och lindblommor och kamomill låt dem få leva, de är ju så sköna!”

Källkritik:

Jag har använt mig av åtta olika källor. Nationalencyklopedins fakta litar jag helt på. Uppslagsverket anses vara Sveriges standarduppslagsverk och Nationalencyklopedin är utgivet av ett mycket känt och pålitligt förlag, nämligen Bra böcker. Bra böckers lexikons fakta verkar även den mycket pålitlig och är även den utgiven av bokförlaget Bra böcker. ”Evert Taube 50 viso...