Josef Mengele

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förord

När vi skulle välja ett ämne i historia B och andra världskriget så visste jag inte riktigt vad jag skulle välja, och var nära att välja Hitlers liv eller något annat självklart ämne, men då tipsade min lärare mig om att välja Josef Mengele som ämne. Jag visste inte riktigt vem det var eller vad han hade gjort så jag fick en bok som hette ”Eldens Barn” som handlade om Josef Mengeles liv och även om några av de överlevande från hans experiment i Auschwitz. När jag hade läst den så var jag fast. Nu när jag har tagit reda på mer fakta och hört mig för lite så ska det bli kul att skriva ett arbete om vad jag har lärt mig.


Inledning

I Tyskland hade nazistpartiet tagit makten och andra världskriget här börjat. Nazisterna ville skapa ett nytt ariskt rike och ville rena den egna rasen från ”dåligt” blod och det var därför populärt att forska i genetik och rasbiologi. Nazisterna hade inrättat speciella koncentrationsläger eller utrotnings- och arbetsläger för judar, politiska motståndare, homosexuella och utvecklingsstörda med syfte att förinta. I dessa läger utfördes även hemska s.k. vetenskapliga experiment som oftast var helt meningslösa och ledde till döden. Man ville testa människors fysiska och psykiska gränser, testa läkemedel m.m. En läkare som arbetade vid ett sådant här koncentrationsläger hette Josef Mengele.

Jag kommer att beskriva Josef Mengeles liv och hans besatthet av genetisk forskning. Jag vill få reda på hur en man kan men sådan lätthet skicka en annan människa i döden och hur han straffades. Jag vill också ta reda på lite om Mengeles tvillingar och hur de hade det innan, under och efter kriget (de som överlevde vill säga). Jag kommer dock inte gå in speciellt djup på Mengeles liv efter det att han flydde Tyskland.

Väldigt kort kommer jag även att beskriva organisationen CANDLES.


Metod

Jag kommer att använda mig utav olika sorters källor, både från litteratur, Internet och tv. Jag ska försöka att skriva det här arbetet från en så objektivt synvinkel som möjligt. Jag ska först gå igenom alla mina källor för att sedan efteråt sammanställa resultatet.


Källpresentation

Boken ”Eldens barn” som jag har läst litar jag mycket på. Det känns som en trovärdig källa med bra och fullständig källförteckning och troliga påståenden. Jag har först och främst använt denna som källa för mitt arbete men kickat på sidor på interner och på en dokumentär för att få det jag läst bekräftat.

Jag har också sett dokumentären ”Dödsängeln Mengele” som på ett enkelt och trovärdigt sätt gick igenom Mengeles liv, eller åtminstone huvudstolparna i det.

Internet källorna är jag där emot mycket mer kritisk mot och jag vill inte gärna skriva något som inte jag kan få bekräftat på annan väg. Detta beror på att vem som helst kan lägga upp saker på Internet. Men ändå så tycker jag att jag kan lite på de Internetkällor jag nu har letat upp eftersom det känns väldigt bekant efter att ha läst boken och sett filmen.



Josef Mengele…


Familjen

Josef Mengele föddes den 16 mars 1911 i den lilla bayerska staden Günzburg i Tyskland 1). Han var det förstfödda barnet i familjen som då bestod av fadern Karl Mengele och modern Walburga Mengele. Walburga blev efter ett tag återigen gravid och födde ytterligare en son, Karl Thaddeus Mengele. Två år efter Karl Thaddeus födsel så föddes den sista sonen Alois Mengele. Josef Mengele älskade Alois och han kom honom mycket närmare än brodern Karl Thaddeus.

Före och en bit in på första världskriget så levde familjen Mengele enkelt och delade hus med en annan familj. Karl lånade pengar av Walburgas välbärgade föräldrar 2) för att kunna starta sin egen fabrik som skulle producera jordbruksredskap. Firman började gå väldigt bra 3) och Karl Mengele tog patent på många viktiga verktyg. När första världskriget tog fart så började Karl producera arméfordon och annan militärutrustning eftersom han fick väldigt bra betalt. Mengeles fick mycket bra ekonomi och kunde flytta till sitt eget hus vid slutet av kriget 4).

Familjen var väldigt kärleksfull och var trogna katoliker, speciellt Walburga. De gick i mässa varje söndag och deras familj var mycket vacker och fascinerande för de andra invånarna i staden.
Uppväxten
Josef Mengele var den rika sonen som alla fjäskade för, men han var inte otrevlig på något sätt. Han var väldigt väluppfostrad och ville alltid vara alla till lags. I skolan så var han medelmåttig, och räknades aldrig som en av de smartaste eleverna, men han lyckades alltid charma lärarna och få högsta betyg i uppförande 5).

Vid 15 års ålder så fick Josef en sorts benmärgssjukdom och blev borta ca 7-8 månader från skolan. Detta tog hårt på hans redan genomsnittliga betyg och lärarna uppmanade honom att jobba hårdare, men han underkändes i flera ämnen.

Josef var däremot skickligare utanför skolan och kunde konsten att charma människor. Han och hans bror Alois umgicks i de finare kretsarna och Josef ansågs vara särskilt vältalig och charmerande, så som han kom att bli betraktad hela livet. Han och hans vänner klädde sig alltid prydligt och gick alltid med hatt och vita handskar. Josef såg mycket bra ut, han hade vackra klassiska drag med ett hemlighetsfullt leende och han visste att han såg bra och elegant ut. Hans gamla vänner minns att han trots det aldrig såg ut att ägna någon tid åt sitt utseende.

I slutet av 20-talet just då Adolf Hitler och nazisterna började få makt, så gick Josef och hans vänner med i en grupp som kallades Stortyska ungdomsförbundet, ”Grossdeutscher Jugendbund”, som var ungdomsavdelningen av en större organisation som kallades Stålhjälmen, ”Stahlhelm”. Detta var en nationalistisk och patriotisk organisation som strävade efter att få tillbaka det gamla Tyskland. Josef blev ledare i den lokala gruppen och höll långa välgenomtänkta tal som han själv skrivit. Trots detta så hävdar återigen av Josefs gamla barndomsvänner att han vid den här tiden var mycket mer intresserad av flickor, dans och att umgås än av den politiska rörelsen. Mengele, däremot, beskriver sig själv i sin självbiografi som väldigt tillbakadragen och inåtriktad med studier och politik som stora intressen.


Utbildningen

Efter grundskolan så bestämde sig Josef, trots sina väldigt låga betyg, för utbilda sig till läkare och han ville inget hellre än att forska i antropologi och genetik. Vid den här tiden var inte dåliga betyg ett hinder om man ville studera vidare på universitetet. Josef började därför studera vid Münchens universitet på hösten 1930 och Just detta år så började Adolf Hitlers mest radikala idéer började genomsyra landet och framförallt skolorna påverkades. Alla ämnen hade en antisemitistisk prägel och grundtanke, inte minst för blivande läkare med genetik som sin inriktning. Adolf Hitler ville avla fram en överlägsen ras germanska, blonda och blåögda människor, och vad behöver man inte då om inte forskare inom genetik, med förhoppningsvis samma mål som ledningen. Dessutom behövdes bevis som kunde bevisa och bekräfta Hitlers teorier om en svagare ras, judarna 6). Josef studerade också antropologi som diskriminering kallades i 1930-talets Tyskland 7).

Det var först vid universitetet som hans starka arbetspassion uppenbarades, som han hade hela livet. Där börjar hans besatthet av att kunna uppfylla Hitlers, och hans egen, dröm om en ras germanska övermänniskor. Han ägnade väldigt mycket tid åt rasbiologi och tog en medicinsk examen 1936 och fick högsta möjliga betyg 8). Året innan så drevs Nürnberglagarna genom av Nazisterna som bland annat gjorde så att judarna inte längre kunde vara tyska medborgare utan bara de ”renrasiga”. Judar och tyskar fick inte gifta sig, och om de gjorde det väntade hårda straff 9). Detta gjorde att Josefs utbildning blev väldigt uppskattad och hans arbete respekterat.

Många framstående läkare och forskare hjälpte till att få igenom lagarna, och mest angelägen var en professor vid Frankfurst universitet vid namn Otmar von Verschuer. Han var på den tiden Tysklands mest prisade rasforskare. Han ledde senare en institution i Frankfurt där han och hans kollegor forskade i just rasbiologi och de genomförde dessutom en mängd vetenskapliga experiment. För att kunna bygga sin institution hade Verschuer fått finansiellt stöd av nazisterna och hjälpte dem aktivt. Det var oftast läkare från hans institution som användes som bekräftare vid rättegångar angående Nürnberglagarna.

När Josef alltså hade sin fina utbildning så bestämde han sig för att söka till Verschuers institution och han fick en plats som Verschuers assistent. En av hans uppgifter här var att bedöma invånarnas rasrenhet, om de var judar eller arier. Detta var åren innan man deporterade judar till koncentrationsläger, men Josefs beslut hade ändå en förödande effekt på många judar just på grund utav Nürnberglagarna. Deras möjligheter att försörja sig försvann, de fick inte vistas på offentliga platser och deras trygghet utplånades m.m.

I och med arbetet med Verschuer så vart Josef invigd i den nazistiska medicinska forskningen och han blev snabbt mycket omtyckt av sin mentor. Verschuer fann att han kunde styra sin skyddsling i den riktning som var bra för institutionen och Josef såg Verschuer som en slags fadersfigur. Han fick den uppmärksamhet och den bekräftelse som hans far inte kunnat ge honom när han var mindre, Karl Mengele var alltför upptagen med sin fabrik. Ytterligare en andledning till att deras band blev så starkt var att de hade lika politiska åsikter, vilket värderades högt av Verschuer.

Det var hos Verschuer Josef fick lära sig att det var tillåtet och till och med bra om man utförde vetenskapliga experiment på levande människor om det i sin tur gynnade vetenskapen, då i synnerhet den nazistiska. Man kan alltså säga att det var Verschuer som fick Josef att utvecklas till en läkare utan samvete som kunde sända tusentals människor i döden utan att blinka. Det var just den här egenskapen, i samband med hans vackra yttre, som gjorde att han senare fick det ökända smeknamnet ”dödens ängel”. Även Josefs besatthet utav tvillingar är ett resultat av samarbetet med Verschuer som var säker på att tvillingar bar lösningen på genetikens mysterium 10).


Armén

1938 hade Josef nått större framgång och fått ett bra rykte. Hans privatliv gick också mycket bra, efter att inte haft någon riktig tid för sådant under sin studietid. Han förlovade sig med den vackre Irene Schoenbein, men innan de hann bestämma ett datum för bröllopet så vart Josef inkallad i den tyska armén, Wehrmacht. Man kallade in unga män för att utbilda dem och förbereda dem iför kriget. Han var borta i tre månader men sedan var hans tid i Wehrmacht slut. Han gifte sig med Irene i juli 1939 och gick med i SS. Två månader senare bröt kriget ut och Josef vart inkallad. Han fick först ett administrativt arbete där han fick gå igenom ansökningar om tyskt medborgarskap.

Efter cirka två år vid den här posten så vart Josef kallad ut i strid, och han vart då skickad till Ukraina. Han var en duktig soldat och belönades med järnkorset av andra graden för sina insatser. Han var i huvudsak fältläkare, och det under fruktansvärda förhållanden. Han vart tvungen att lära sig att göra urval, vilka sårade hade chans att överleva och vilka skulle lämnas att dö. Han kämpade naturligtvis även som soldat och fick senare järnkorset av första graden för att ha dragit ut två andra soldater ur en brinnande tank när de samtidigt var under beskjutning.

I slutet på året 1942 så vart Josef skadad, det är oklart hur, men han vart hem skickad och kom hem till sin fru. Han fick ytterligare ett skrivbordsjobb, den här gången i Berlin, men Josef längtade efter den vetenskapliga världen. Verschuer vart chef för det största institutet i Berlin vid namn Kaiser Wilhelm-institutet och han och Josef började fundera på hur de skulle kunna återföra Josef till det praktiska vetenskapliga arbetet 11).


Arbetet i Auschwitz

Både Josef och Verschuer var medvetna om den forskning som bedrevs på levande människor i koncentrationslägren och de var väldigt intresserade av detta, synnerligen den i Auschwitz. Detta var det största lägret och det kom tiotusentals potentiella försöksobjekt varje dag. Tillslut lyckades Verschuer hjälpa Josef och han blev i maj 1943 skickad som SS-läkare till Auschwitz. Här skulle han fritt kunna bedriva precis den forskning han alltid drömt om.

Josef hade sitt laboratorium i utrotningslägret Birkenau som låg några kilometer från Auschwitz. En av hans favorit delar av arbetet i lägren var att välja ut försöksobjekt, och han var som sagt särskilt intresserad av tvillingar, men även andra utstickande ”raser” såsom dvärgar, jättar och puckelryggar. Varje morgon stod han nere vid järnvägen och synade de nya fångarna. Människor som minns honom från lägret, till och med fångar, har berättat att han var mycket vacker och trevlig. Han var välklädd som alltid och kunde ibland stå där i timmar utan att tröttna. Han kunde stå och nynna på någon melodi och le medan han vinkade de nyanlända till höger eller vänster, links oder rechts, till arbete eller gaskamrarna. Ibland pratade han med fångarna och frågade om hur resan hade varit och hur de mådde. Om de hade någon sjukdom så skickade han dem direkt till gaskamrarna, och detta var ett väldigt effektivt sätt att göra beslut på 12).

”Där stod dr Mengele, längst fram. Mitt första intryck av Mengele var att han var stilig – väldigt stilig.”
Eva Kupas, Tvilling i Auschwitz 13)

”Dr Mengele gjorde genast intryck på mig. Han var mycket stilig, mycket välklädd”

Solomon Malik, Tvilling i Auschwitz 14)

Josef stod dock inte bara där för att besluta vem som direkt skulle bli dödad i gaskamrarna och vilka som skulle få leva ett tag till, utan han letade ju också efter sina objekt. ”Zwillingar! Zwillingar!” Brukade SS-soldaterna skrika och om någon erkände att de hade eller var tvillingar så fördes de till en speciell barack i närheten av Josefs laboratorium.

Även här i Auschwitz var Josef den flitigaste och mest plikttrogna forskaren i lägret och de överordnande prisade ständigt hans experimentbarack. Josef och Verschuer diskuterade fortfarande olika experiment och resultat och Josef skickade ofta prover från sina experiment till Verschuer på Kaiser Wilhelm-institutet i Berlin.

Josef lät nyanlända tvillingar svara på detaljerade formulär om deras bakgrund, hälsotillstånd och fysiska kännetecken m.m. Dessa frågor skulle ligga till grund för de experiment Josef sedan skulle utföra på tvillingarna och han höll dessa ständigt uppdaterade och organiserade 15).

Josefs mening var att prova olika genetiska teorier för att bevisa att det finns en underlägsen ras. Han hoppades kunna bevisa att många mänskliga drag var ärftliga, såsom näsans form, övervikt och vänsterhänthet. Man tror även att han försökte komma på ett sätt att ordna flerbarnsfödslar för att fylla på den tyska armén. Det självklara slutgiltiga målet var att få fram en ren arisk ras med människor som endast har de bästa generna och att dessa skulle föröka sig och ta över världen.

Som sagt hade Josef andra uppgifter i lägret förutom att bedriva forskning på tvillingarna. Han skötte ju urvalet av nykomlingarna och även urvalet i kvinnornas barack. Han var dessutom ansvarig för ett låtsassjukhus dit fångarna fick gå. Dessvärre utövades där ingen sjukvård utan när fångarna hade berättat om sina sjukdomar eller smärtor så skickades de direkt till gaskamrarna. Josef tyckte dock att det var roligast att spendera tid med tvillingarna. Han gav dem ofta godis och leksaker och kelade med dem, och han hade även vissa favoriter som fick bli hans små följeslagare under kortare perioder.

Tvillingarna fick dagligen lämna blod för blodprov och mätas, och utöver det här så gjordes grymma experiment som gjorde att barnen fick lida, ibland dog de. Josef hade även ett laboratorium som kallades patologen där han och hans assistenter i hemlighet arbetade med att obducera de tvillingar som dött 16).

Under experimentet så var det i synnerhet assistenterna som gjorde jobbet men Josef var alltid där och övervakade och föreläste för de judiska läkarna. Han hade som vanligt med sig godis till barnen för att lugna dem eftersom han visste att resultaten blev bättre om de samarbetade.

”En gång satte Mengele en nål i min arm – bara nålen, ingen spruta. Blodet började spruta. Han samlade lugnt upp det i ett provrör. Sedan gav han mig en sockerbit.”

Solomon Malik, Tvilling i Auschwitz 17)

Ögonexperimenten på tvillingarna var särskilt hemska. Josef ville undersöka om man kunde göra drag såsom blåa ögon och blont hår genetiska. Dessa var svåra att genomföra och väldigt smärtsamma. Ibland användes ögondroppar för att föra in främmande ämnen i tvillingarnas ögon och ibland använde de nålar.

”Mengele försökte förändra färgen på våra ögon. En dag fick vi ögondroppar. Efteråt kunde vi inte se på flera dagar. Vi trodde att nazisterna gjort oss blinda.”

Hedvah och Leah Stern, Tvillingpar i Auschwitz 18)

Det var mycket sträng sekretess kring Josef Mengeles experiment och det var ingen i lägret som visste exakt vilka groteska experiment han utsatte tvillingarna för. Många av de värsta experimenten ledde till döden och tvillingarna tog med sig hemligheterna ned i graven. Än idag vet man antagligen bara en liten del av vad Josef Mengele egentligen gjorde i sitt laboratorium. Man vet åtminstone att Josef Mengele blandade fysiska och mentala experiment. Han ville ofta testa tvillingarnas uthållighetsförmåga och psyke 19).


Slutet på kriget – Josefs flykt

Under Josefs tid i lägret så födde hans fru Irene Josefs son Rolf, den 11 mars 1944, men Josef kunde sällan lämna lägret och besöka dem. Irene kom för att besöka honom i lägret i september 1944, men hon hade lämnat Rolf hemma i Tyskland. Trots att de befann sig i dödslägret så lät de inte det förstöra deras semester. De simmade och for på utflykter och umgicks 20).

Kriget började gå sämre för nazisterna sista halvåret 1944 och de försökte skynda på utrotningen av judarna. Nästan inga nya fångar väldes ut till fångarbete utan så gott som alla skickades till gaskamrarna. Vid nyår hade de flesta SS-soldater flytt från lägren och Ryska armén var bara någon kilometer bort. Auschwitz var nu inte längre det respekterade läger det en gång varit. De nazister som var kvar i lägret stressade med att försöka dölja spåren efter vad som skett i Auschwitz. De förstörde mängder med foton, dokument och annat som skulle kunna vittna om deras brott.

Josef var fortfarande kvar i lägret och fortsatte sin forskning vid det enda krematoriet som fortfarande var öppet. I hemlighet planerade Josef Mengele sin flykt och han ville, till skillnad från de flesta andra läkare, att allt hans materiel och alla resultat från experimenten skulle bevaras. Han packade ner prover och dokument och skickade dem till hemstaden Günzburg. Sen sent en kväll i mitten på januari så flydde dödens ängel. Han lämnade lägret så diskret att det tog flera dagar innan hans närmsta assistenter förstod att han verkligen lämnat lägret. Han var en utav de sista SS-läkarna som lämnade Auschwitz 21).

Klockan 3 på eftermiddagen den 27 januari 1945 kom de ryska trupperna till Auschwitz. De hittade tvillingarna inne i barackerna, frusna, hungriga och sjuka. Trots det så levde de. De var de få barn som hade överlevt i lägret.

Ryssarna gav dem fånguniformer, flera lager, för att de inte skulle frysa och sedan firade de hela natten lång. Dagen efter så filmades befrielsen av en rysk fotograf 23).

22)

När tvillingarna befriades så befann sig Josef Mengele på ett annat koncentrationsläger som hette Gross Rosen. Det låg tiotals mil från Auschwitz och gav ett tillfälligt andrum till Josef. När han hörde att de ryska trupperna började närma sig så begav han sig vidare till ytterligare ett läger i Tjeckoslovakien, Mauthausen. När ryssarna även började närma sig detta läger så bytte Josef ut sin SS uniform mot en Wehrmacht klädsel och anslöt sig till ett fältsjukhus som så småningom kapitulerade för den amerikanska armén. Han hamnade i ett fångläger i München där han b lev djupt deprimerad. Han fick god kontakt med en annan fånge vid namn Fritz Ullman och Josef fick ett ID-kort som han hade över av Ulmann. Josef behandlade omsorgsfullt ID kortet och ändrade det. Nu fanns där en bild av Josef Mengele med namnet Fritz Hollman.

Den amerikanska armén ville nu börja identifiera och arrestera medlemmar av SS och andra med höga positioner inom Wehrmacht o.s.v. Man trodde att man hade en hel säker teknik för att få reda på om en soldat tillhört SS eller inte. Alla SS soldater hade varit tvungna att tatuera in sin blodgrupp under armen så amerikanarna kollade efter tatueringar eller märken efter att ha tagit bort en tatuering och gick efter det. Josef Mengele hade dock av estetiska skäl vägrat tatuera sig och släpptes i brist på bevis den 18 augusti 1945.

Efter att han frigavs besökte han kort sin hemstad Günzburg och sin fru Irene och son Rolf. De amerikanska trupperna hade upprättat poster runt om i Tyskland så det var inte säkert för honom att stanna. Han flydde återigen och fick gömma sig på en bondgård i utbyte mot att han arbetade som dräng där och fick mat och husrum. Mengele vart mycket omtyckt av sin värdfamilj och fick slita som dräng i ungefär 4 år. Hans självförtroende bröts ned något under vistelsen här, men Josef blickade framåt och längtade tills han återigen skulle kunna uppta med experimenten där han slutade 24).

Vid rättegångarna i Nürnberg så nämndes Josef Mengeles namn mer än en gång och flera av hans före detta kollegor skickas till galgen. Josef Mengeles familj förhörs och av dem får de höra att han är död. Irene som vet att hennes man är vid liv låtsas vara änka och börjar bära svarta kläder och ha en sorgsen uppsyn, allt för att skydda sin make. Hon uppmanar också prästen att be för makens själ.

Efter 4 år på bondgården så bestämmer sig Josef för att försöka fly till Argentina tills all uppmärksamhet kring krigsförbrytare har lagt sig. Irene stannar i Tyskland med deras som Rolf. Josefs far betalar en underjordisk organisation som ska hjälpa Josef att fly. I Juli 1949 seglar Josef mot Argentina på båten North King och det har gått ca 4 och ett halvt år sedan han befann sig i Auschwitz. 5 veckor senare så anländer han i Argentina och bosätter sig där. Det finns en mycket stor tyskkoloni där, och där hittar han snabbt nya bekantskaper.

Irene skriver från Tyskland att hon vill ha skilsmässa och Josef går med på detta och gifter sedan om sig med änkan efter sin yngre bror Martha. Detta gör han eftersom fadern Karl Mengele vill att alla aktier ska stanna inom familjen och Martha äger många aktier.

Efter några år i Argentina så jagas andra krigsförbrytare ner och kidnappas av israeliska agenter. Josef bestämmer sig då för att fly över till Paraguay och bosätter sig där istället. Josef känner sig dock inte säker här heller och flyr över till Brasilien. Han avlider år 1979 vid en strand när han är ute och simmar. Troligen fick han en hjärtattack. Han begravs i landet på en liten kyrkogård under det falska namnet Wolfgang Gerhard 25).
Mengeles tvillingar
De flesta tvillingarna kom från bra hem innan andra världskriget bröt ut. Vissa hade först tvingats att bo i så kallade ghetton medan vissa bara rycktes upp från sin trygga tillvaro och kastades in i lastbilsflak eller boskapsvagnar i tåg och fraktades till koncentrationsläger. De flesta var inte alls beredda att mötas av vad som väntade dem.

Tvillingarna som kom till Auschwitz var oftast små och spjärnade emot när de togs ifrån sina föräldrar och släktingar. Mengele försökte ofta lunga både föräldrar och barn genom att prata lugnt med dem och försäkra dem att tvillingarna var i goda händer. Efter denna uppsplittring så fick tvillingarna gå igenom lägret till baracken och där fick de se hemska saker som de aldrig kommer att glömma. Överallt låg stora högar med lik eller halvdöda som bara väntade på att bli körda till gaskamrarna. Det var också väldigt varmt och rökigt och stora eldslågor spurtade upp från krematorierna.

När de kom fram till barackerna så tvättades de och märktes. Det var väldigt smärtsamt att få ett nummer intatuerat i huden och barnen skrek, både som sagt av smärta, men också utav rädsla. De slapp bära de randiga lägerdräkterna och de fick behålla sitt hår, till skillnad från de andra fångarna. Detta var för att håret var just en av de viktigaste delar Josef undersökte, enligt honom själv.

Under de första timmarna i lägren så var tvillingarna förtvivlade när de började förstå vad som hade hänt med deras familjer. Vissa tvillingpar som bestod av en pojke och en flicka var också tvungna att sära på sig när de kom till barackerna flickorna fick gå till flick-baracken och pojkarna till pojk-baracken. Många av tvillingarna var för unga för att förstå, medan vissa förnekade sanningen men det var ändå ett hemskt ögonblick.

”Vi grät och grät och tittade efter mamma. Hon hade lovat att vi skulle ses vid grinden.”

Hedvah och Leah Stern, tvillingpar i Auschwitz

Något de däremot lärde sig snabbt var att de var privilegierade, de var garanterade att få leva. De behandlades väl av ss-soldaterna och fick något större matransoner än de övriga fångarna och så länge de var friska och användbara för Josef så skulle de till varje pris hållas vid liv.

Tvillingarna hade dock strikta regler för deras vardag. Klockan 6 var det upprop utanför baracken då alla barn skulle prickas av. Hur små barnen än var och oavsett väder så fick de stå där och proceduren kunde ta upp till en timme. Efter detta så var det dags för frukost, en kopp ljummet grumligt vatten d.v.s. ”kaffe” och mögligt torrt ”bröd”. Därefter kom Josef och inspekterade. Vissa dagar var det dags för experiment, några tvillingar varje dag, och då fick tvillingarna tvätta sig och sedan skjutsas i små skåpbilar med påmålade röda kors genom lägret. Beroende på vart de lämnades så visste de ungefär vad som skulle hända. Vid Josefs laboratorium så var det bara en rutinkontroll men och man skjutsades till någon av de andra klinikerna så kunde man vänta sig något smärtsammare 26).

I januari 1945 när ryska armén befriade tvillingarna så var glädjen över att vara fri blandad med sorgen över de förlorade familjemedlemmarna man anlänt med. Många av tvillingarna som var friska hade ingenstans att ta vägen andra var tvungna att få sjukvård. Vissa friska tvillingar vart skickade till ett kloster i en polsk småstad. De fick mat, kläder och leksaker och de fick dessutom lov att gå omkring i staden.

”Jag kommer aldrig att glömma det där klostret. Första kvällen placerades Miriam och jag i ett vackert rum med en stor säng som var bäddad med de vitaste lakanen jag någonsin sett. Rummet var fyllt med leksaker. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med alla leksakerna. Jag kände mig så äcklig och smutsig – ingen hade brytt sig om att bada oss, förstår du. Jag hade löss över hela kroppen. Så den där första kvällen drog jag bort lakanen och sov på madrassen.”
Eva Mozes, Tvilling i Auschwitz

Andra tvillingar började bege sig hemåt, men det var en lång färd som väntade. Många av dem kom hem till plundrade ...