Slaget Vid Kursk

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Slaget vid Kursk var ett stort fältslag mellan Sovjetunionen och Tyskland under andra världskriget. Väldigt stora mängder av olika vapen användes, till större delen Pansar. Tyskarna betraktade slaget vid Kursk endast som en egen offensiv med kodnamnet Operation Zitadelle, medan man i Ryssland (tidigare Sovjetunionen) ser slaget som operation Zitadelle som följdes upp av Operation Kutuzov och Operation Polkovodets Rumjantsev. Operation Kutuzov och Operation Polkovodets Rumjantsev vann den Röda armen, samt som detta inträffade hade man vunnit Kursk.

Lite mer om Kriget

Efter Segern vid Stalingrad, anföll de sovjetiska styrkorna i söder med en bred front. Men i mitten av Mars så lyckades tyskarna slå tillbaka sovjeterna i det sk. Charkov-området och lyckades därmed återta staden. Sovjeterna var då omringade av tyskarna, sovjeterna omringades av tyskarna och inom 190 km långt och 120 km brett var det tvunget att trängas fem armékårer. Mitten av denna landmassa låg staden Kursk, detta var en viktig järnvägsknutpunkt för sovjet dvs, det var en viktig stad för transport. Den ligger ca 80 mil utanför Moskva. Den tyska generalen var frestad med att göra ett sk. Kniptångsmanöver dvs. Att innesluta och förinta de sovjetiska styrkorna i Kurskbågen, Man hoppades då på att kunna vända den tyska krigslyckan i Öst. Denna Operation fick kodnamnet Zitadelle. När kriget fortsatte hade Tyskarna i mars månad 1943 3 miljoner soldater på östfronten medan Röda armén hade 5.1 miljoner. Sovjetunionen hade ca 1 0000 stridvagnar vid sommarens början, medan tyskarna hade drygt 3 500 stridsvagnar längst med östfronten. De tyska stridsvagnarna hade betydligt mer eldkraft än sovjetunionens vilket orsakade stora förluster av pansar sommaren 1943 för Röda armén.

Operation Zitadelle

Den tyska styrkan inför Operation Zitadelle bestod av 777 000 man med 2 451 stridsvagnar och stormkanonerm 7500 artilleripjäser och granatkastare. Förutom detta fanns 1830 flygplan redo att hjälpa tyskarna. Befälhavaren hade samlat alla vilket inte gav några reserver utifall man hade behövt.

Sovjetiska styrkorna var mycket större, de bestod av 1 338 000 man med 3 343 stridsvagnar och stormkanoner, 22453 artilleripjäser och granatkastare. 3 500 flygplan. Inte nog med detta fick sovjet förstärkning på nästan 573 000 man och 1639 stridsvagnar, samt 9 200 artilleripjäser och granatkastare. De sovjetiska pjäserna vägde mellan 2 – 2,5 ton, medan tyskarnas vägde up emot 5,4 ton.

Operationen

Slaget började den 4 juli då tyskarna bestämde sig för att genomföra en sk rekognosceringsanfall. Huvudanfallet kom morgonen därpå då ryssarna bestämde sig för att massivt beskjuta tyskarna med artilleri mot deras uppsamlingsplatser. Tyskarna stötte då på väldigt hårt motstånd, särskilt i norr. De tyska trupperna i söder stred med en viss framgång trots att de var mindre i antalet. Tyskarnas stridsvagnar var mer teknisk utvecklade vilket gjorde att de kunde slå sönder gång på gång de oorganiserade sovjetiska pansarförbanden.

Den 12 juli på södra frontavsnittet nådde tyskarna fram till Prochorovka, detta skulle bli krigets största stridsvagnsdrabbning, ca 850 sovjetiska och 450 tyska stridsvagnar stötte samman på mycket nära håll. Vid Prochorovka stoppades visserligen tyskarna, men de var inte slagna. Det var röda arméns operationer på andra delar av fronten som tvingade tyskarna att avbryta. Den 11 juli landsteg de allierade trupperna på Sicilien vilket satte ytterligare press på Hitler att avstå från vidare anfall i öst. Sovjet fick 334 totalt förstöra stridsvagnar ocg drygt 21 000 man i förluster. Tyskarna fick sannolikt inte mer än 24 totalt förstöra stridsvagnar och nästan 5 500 man. Sovjet började sitt motoffensiv den 12 juli mot de tyska styrkorna i norra och östra utbuktningen, senare på kvällen den 14 juli hade sovjet avancerat med mer än 16 km. Den 17 juli gick sovjet till kraftigt angrepp mot det tyska försvaret i söder.

Operation Polkovodets Rumjantsev

Operation Polkovodets Rumjantsev, Belgorod-Charkov-motoffensiven eller fjärde slaget om Charkov inleddes den 12 juli och avslutades den 23 augusti. Andra källor gör gällande att operationen inleddes först den 3 augusti.
Den 5 augusti befriade de sovjetiska trupperna staden Belgorod och den 22 augusti intogs Charkov.
Den 23 augusti firades segern i slaget vid Kursk med en salut ur 124 kanoner i Moskva. Det var första gången en seger under detta krig firades på det här sättet och fler segrar och firanden följde efteråt


Operationen

Söder om de tyska retirerande arméerna ställdes generalen Erich von Manstein med 42 tyska divisioner mot 120 sovjetiska. Den tyska fronten bröts den 3 augusti och de sovjetiska styrkorna kunde snabbt befria städerna Belgorod och Bogoduchov. Sovjet drog sedan genom Ukraina och den 22 augusti kunde man ta tillbaka Charkov.
Den 7 september hade von Mansteins arme reducerats så att inte hade något annat alternativ än reträtt. De tyska arméerna drog sig tillbaka till floden Dnjepr mellan Zaporozje och Kiev. Sovjetiska trupper följde snabbt efter och denna gång hade de kommit väster om Dnjepr för att stanna. Den 6 november föll Kiev och det blev något av en symbol för ett troligt nederlag för Tyskland mot Sovjet.
Sommaren 1943 fick båda sidorna stora förluster bland trupper. Tyskland hade förlorat 1 331 stridsvagnar och 365.000 man och ett okänt antal sårade man brukar räkna med för varje man som dödas så har 3 blivit sårade och detta skulle då ge en siffra på ca 1,1 miljoner, största delen vid Kursk och under reträtten till Dnjepr. Sovjet hade förlorat 9 400 stridsvagnar och 863 000 döda och sårade.

Krigets följder

Detta var första gången då Hitler bestämde sig själv för att dra tillbaka trupperna, han hade nog förstått att det var lönlöst att fortsätta. Sovjetarmén återtog nu initiativet på östfronten, och de städer man tog tillbaka efter detta förlorades aldrig mer. Tyskland beräknas ha förlorat 56 000 stupade och sårade, 278 stridsvagnar och 200 flygplan. Sovjets förluster uppgick under slaget vid Kursk räknas till cirka 177 800 stupade och sårade, 1 750 stridsvagnar, 1 000 flygplan. Röda arméns förluster var mycket lättare att ersätta än tyskarnas. (De sovjetiska stridsvagnsförlusterna vilka har kommit ut från ryska arkiv efter 1990 är inte helt samstämmiga, men samtliga pekar på förluster om 1 600 till 1 900 stridsvagnar, förstörda eller erövrade av fienden).