Grekisk mytologi

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Lite fakta om Olympens viktigaste gudar och gudinnor:


Zeus: Han var Olympens och alla gudarnas kung. Det som Zeus är mest känd för är hans häftiga humör och hans förkärlek till kvinnor, både gudar och dödliga. Hans främsta kännetecken är hans åskvigg och spira som båda tillverkades av smideguden Hefaistos.

Zeus var den yngsta sonen till titanerna Chronos och Rhea. Då ett orakel sagt till Chronos sagt en dag skulle hans son störta honom ifrån makten så åt han upp alla barn som Rhea födde. Chronos åt upp alla de första fem barnen, men när det sjätte, Zeus, kom tog Rhea den lille guden till berget Ida där hon gömde honom. Hon bytte också ut Zeus mot en sten som hon lindade in i tyg som hon sedan gav till Chronos, som ut en föraning åt upp stenen.
När Zeus var gammal nog sökte han upp honom och startade ett krig, i vilket Zeus gick ut med segern. I och med det tvingade han Chronos att spy upp hans syskon, vilken han gjorde. Efter det delade han makten med bröderna Poseidon och Hades. Zeus härskade över himlen, Poseidon över havet och Hades över underjorden.

Zeus var den högsta guden, och det var han som bestämde människornas öden. Han förknippades med vädret, speciellt regnet och åskan, han var även åkerbrukets beskyddare. I konsten framställs han som en kraftigt byggd man med stort skägg. Han hade många förhållanden bredvid sitt äktenskap med sin syster och maka, gudinnan Hera. Genom det födde han b.l.a de två hjältarna Herakles och Perseus. Hans romerska motsvarighet kallades Jupiter.


Hera: Hera är som Olympens drottning maka till Zeus. Hon är även hans syster, och tillsammans med Zeus födde hon gudarna Ares, Hebe, Hefaistos, Eris och Eileithyia. Hon hade precis som sin make flera barn utanför äktenskapet; t. ex Pasithea (med Dionysos) kentaurerna (med Ixion). Hon är också styvmor till Herakles.
Det är enligt myten Heras bröstmjölk som bildat vintergatan. Hennes speciella kännetecken är en ko, lilja och påfågel.

Hon ansågs vara en väldigt hämndlysten gudinna mot de som gjort henne arg och begått äktenskapsbrott, och hon förföljde ständigt sin makes alla älskarinnor.
Hon var äktenskapets och barnafödselns beskyddarinna, och hennes främsta tillbedjare var kvinnor. Hon motsvaras i romersk mytologi av Juno.


Poseidon: Havets, flodernas, men också hästarnas och jordbävningarnas gud. Det var Poseidon.
Tillbads ofta av sjömän om ett lugnt hav, och de offrade också hästar till hans ära genom att sänka ner hästar i havet. Hans främsta kännetecken var treudden, hästar och fiskar.
Han var bror till Zeus och Hades, son till Chronos och Rhea; make till Amfitrite.
Poseidon delade världens med sina syskon, och precis som sin lillebror Zeus hade han många förhållanden utanför äktenskapet, med b.l.a skördegudinnan Demeter

Han motsvaras i romersk mytologi av Neptunus.


Demeter: Hon var en fruktbarhets- och skördegudinna, och det nuvarande Elefsina är platsen där hon var som mest dyrkad. Kulten sägs ha gått tillbaka ända till den mykenska tiden.
Demeter är dotter till Chronos och Rhea, och är precis som Hera Zeus’ syster, men också hans älskare. Hennes dotter hette Persefone, som vid en tidpunkt blev kidnappad av Hades och förd ner i underjorden. Under den tiden som Demeter letade efter sin älskade dotter så växte ingenting på jorden.
Så Zeus kom överens med Hades, Persefone och Demeter att under åtta månader skulle Persefone vara uppe på Olympen med sin mor och alla de andra gudarna, och de sista fyra månaderna skulle hon vara nere i underjorden som Hades’ drottning. Varje gång Persefone skulle ner i underjorden igen var hennes mor alltid lika förkrossad, så därför växte det mindre på jorden de fyra månaderna Persefone var borta.


Hefaistos: Smidegud och trollkarl i den grekiska mytologin, och han härskade över elden och vulkanerna. Genom sin enorma yrkesskicklighet fick han allmänt gillande i hela Grekland. Hefaistos har b.l.a gjort Zeus’ blixtar, Poseidons treudd, de tolv gudatronerna och väldigt vackra smycken till gudinnorna. Han ska även ha smitt Achilles’ rustning.
Hefaistos avbildades vanskapt och låghalt på ena benet. När han föddes ska Hera ha kastat honom ner från Olympen i ren förskräckelse. Han landade i vattnet och uppfostrades av havsnymfen Thetis uppe på ön Lemnos. När han blev gammal nog fick han en egen smedja på ön där han tillverkade vapen och rustningar.
Han hämnades på sin mor Hera genom att smida en tron åt henne i vilken hon fastnade i när hon satte sig. För att lura Hefaistos att befria henne lockade gudarna upp honom till Olympen med hjälp av Dionysos berusande krafter.
En annan version säger att när Hefaistos tog Heras parti i ett av hennes många gräl med Zeus, ska Zeus ha blivit så arg att han slet av Hefaistos ena ben och kastade honom ner ifrån Olympen. I båda versioner blir han återigen upptagen till Olympen.

Hefaistos var gift med Afrodite, men hon ägnade honom knappt en minut på grund av sina många älskare.

Han motsvaras i den romerska mytologin av Vulcanus.


Athena: Eller Pallas Athena som hon också kallades var gudinna över städer, hantverk, olivträdet och visheten.
Hennes mor hette Metis, en kvinna som Zeus jämt jagade runt hela tiden. Han ville alltid ha henne, det hjälpte inte ens när Metis förvandlade sig till massor med djur för att lura honom, han var ständigt efter henne. En dag fick Zeus höra av ett orakel att Metis’ första barn skulle vara en dotter och sedan en son som skulle störta honom ifrån tronen. Så får att förhindra detta smickrade han Metis tills hon sänkte garden, sedan åt han upp henne.
Vad Zeus däremot inte visste var att Metis redan var gravid när han åt upp henne, och nu arbetade hon för fullt på en rustning till sin blivande dotter. Hamrandet gav Zeus en enorm huvudverk och han skrek så högt att det hördes överallt. Hermes förstod att någonting var fel och han bestämde sig för att öppna Zeus huvud. Han hämtade Hefaistos som med sin hammare öppnade Zeus huvud. Och ut kom Athena fullvuxen och helt iklädd en rustning.
Athena var väldigt hård och modig i strider där det gällde att försvara hem från fiender. Hon uppfann mycket som var till stor hjälp för människorna som t.ex. flöjten, trumpeten, vagnen, skeppsbyggarkonsten och plogen. Hennes eviga följeslagare var en uggla.

Athena uppträdde med olika attribut vid olika tillfällen:
• När hon uppträdde som hantverkarnas och konstnärernas gudinna kallades hon Athena Ergane
• Det var som Athena Parthenos, Jungfrun Athena, hon tillbads vid Parthenon vid Akropolis-klippan
• Hon uppträdde som stridens gudinna vid namn Athena Promacho
• Som Athena Polias, stadens Athena, var hon staden Atens- och Akropolis-templets skyddsgudinna


Apollon: Apollon är en viktig gud i den grekiska mytologin.
Han framställs ofta som en ung, vacker man och hans kännetecken är lager, lyra, delfin och korp. Han var son till Zeus och Leto.

Han hade många viktiga funktioner i den grekiska tron, men den viktigaste var nog den som orakel. Den rollen kan spåras tillbaka ända till gudinnekulten i Delphi, men han var också jägare, musiker och läkare. Han föddes på ön Delos med sin tvillingsyster Artemis dit deras mot Delos hade flytt undan Heras vrede.

Apollon stod ofta i konflikt med gudarna Dionysos, Pan och Hermes som alla hade anknytning till djurhållning. Detta har tolkats som produkten av den rivalitet som var mellan olika nomadiska herdefolk.
Ursprungligen tros Apollon ha varit en solgud.

Han motsvaras i romersk mytologi av Apollo.


Artemis: Hon var en jakt- och kyskhetsgudinna, hon skyddade också gravida kvinnor. Hon håller hårt vid sin kyskhet, som i en av sagorna när Orion försöker våldta henne. Då frammanar hon skorpioner som sticker ihjäl Orion och hans hund. Orion åker då upp till himlen och bildar en stjärnbild, hans hund blir hundstjärnan Sirius.

Artemis namn kommer troligen från en stenåldersgudinna som också hette Artemis. Även hon var jaktgudinna. Hon ska ha varit modern till allt levande, både människor och djur. Hon avbildades oftast som en höggravid kvinna, men hon var inte bara moder, utan även hämndlysten och blodtörstig.
I den grekiska mytologin var Artemis syster till Apollon.

Hon motsvaras i den romerska mytologin av Diana.


Ares: Ares var den grekiska mytologins krigsgud. Han var son till Zeus och Hera, och han deltog ofta i stora strider; han vapen var spjut och en brinnande fackla. Hans kännetecken var gamen.

Ares var vacker, men väldigt brutal, och på grund av det också ofta utesluten från de andra gudarnas krets. Hans syster Athena gillade inte att han var så brutal, hon själv representerade de smarta och strategiska krigen. Det hände ibland att de hamnade i krig mot varandra, ett av dessa är kriget mellan Athen och Troja, där Ares’ Troja förlorade.

Han hade många älskarinnor, bland dem var Aglauros, Eos, Pelopia, Harpina, Tirine och Afrodite. Många barn hade han också, några av dem var: Deimos, Harmonia, Phobos, segergudinnan Nike och många av amazonerna.

Han har identifierats med den förgrekiske krigsguden Enyalios.

Ares’ romerska motsvarighet var Mars.


Afrodite: Hennes namn betyder ”stigen ur skum”, och det var just så, som enligt Hesiodos, hon skapades. Han sa att hon föddes ur det skum som bildades när Chronos kastade Uranos’ avskurna kön i havet. Det har bidragit till att hon kallades ”den uppstigande” och ”den ur havet uppdykande”.
Det finns också en annan version till hennes skapelse, och den är att hon helt enkelt är dotter till Zeus och gudinnan Dione.

Afrodite var skönhetens och sexualitetens gudinna; hon representerade kärlekens sensuella sida och inte den trogna kärleken. Det ska till och med ha funnits kulter där gudinnan hyllats som prostitutionens gudinna. Afrodite framställdes som bländande vacker och mäktig gudinna, och enligt myten ska hon ha haft en gördel som gör att vem som helst blir förälskad i henne.
Afrodite hade också många älskare, bland dem: Anchises, Hermes, Ares, Dionysos och Adonis.

Afrodite är mer eller mindre ansvarig till det trojanska kriget. Den trojanske prinsen Paris fick ett äpple av gudinnan Eris, som han sedan skulle ge till Athena, Hera eller Afrodite för vem han tyckte var vackrast. Afrodite mutar Paris med att han ska få den vackra, spartanska drottningen Helenas kärlek om han utser henne till den vackraste. Så Paris ger henne äpplet, rövar bort Helena från hennes man Menelaos och så är det trojanska kriget i full gång.

Afrodites romerska motsvarighet heter Venus.


Hermes: Var gudarnas budbärare. Han var son till Zeus och Maia, Atlas’ dotter. Hermes framställdes iklädd häroldsstav, mantel, hjälmliknande hatt och bevingade skor. Han var talarnas, köpmännens och tjuvarnas gud.

Enligt myten föddes han på förmiddagen och redan på eftermiddagen kröp han ur krubban. Det var då han stal 50 kalvar från Apollon, pga. avundsjuka. Apollon märkte aldrig när han stal dem, men han gick ändå för att höra med Hermes vart de hade tagit vägen. Hermes avslöjades, men som ett byte för att behålla kalvarna gav han Apollon sin lyra som han gjort av sköldpaddskal och inälvor från ett får. Apollon gav Hermes en spira som tack för lyran. Den visar att han bär bud från Zeus. Detta var bara ett av hans många bus. Han stal även Poseidons treudd, Zeus’ treudd m.m.

Hermes var far till tjuven Autolykos, men hade också en son med Afrodite som hette Hermafroditos. Hermafroditos reste runt hela världen redan som en ung man, men en dag blev en nymf kär i honom. Hon bad gudarna att aldrig skilja dem åt, och gudarna besvarade deras önskan. De slog ihop Hermafroditos med nymfen, och där igenom blev han tvåkönad.

I romersk mytologi motsvaras Hermes av Merkurius.



Hestia: Hon är den husliga härdens gudinna. Hon är såvitt man vet den enda gudinnan som inte avbildades i mänsklig form. Hennes symbol var istället en härd med brinnande eld, eller en cirkel. Hon är den mest förandligade av alla grekiska gudaväsen. Hon representerade de mest högtstående moraliska kvaliteterna som mänskligt liv kan ådagalägga.

Hestia tillhörde de s.k. jungfrugudinnorna.

Hestia var en av de olympiska gudarna, men vissa versioner säger att hon gav sin plats åt Hefaistos som krävde att få en plats bland de högsta gudarna efter att ha blivit utkastad. Han hade ju Hera som satt fast i sin tron, så de hade inte mycket till val. För att det inte skulle bli bråk så bytte Hestia direkt ut sin plats till eldguden, eftersom hon hatade dispyter. Hon var den vänligaste av alla gudarna.

Hennes romerska motsvarighet är Vesta.


Dionysos: Var en herde- och vingud. Han var från början en allmän vegetationsgud, men koncentrerades sedan alltmer till vinet. Genom detta fick han kontrollen över de okontrollerade känslorna. Hans kännetecken är panter, murgröna, vinstock och ymnighetshorn.

Dionysos sägs ha kommit till i en kärleksaffär mellan Zeus och Semele. Semele visste inte vilken gud det var som hade förfört henne, eftersom Zeus hade gjort sig osynlig. När hon skulle se vem det var förvandlades hon till aska på grund av Zeus’ starka ljus. Dionysos lyckades överleva genom att Zeus sydde in honom i sitt lår tills han föddes. När han föddes uppfostrades han av sin mors systrar, Agave och Ino, men Hera gjorde dem galna.
Andra historier säger att Dionysos är son till Zeus och Persefone.

Hera var väldigt svartsjuk på affären, och sa åt titanerna att döda Dionysos, men Rhea återupplivade honom.

I Delphi stod Dionysos vildsinta kult i kontrast med Apollons stillsamma högtider.

Dionysos motsvaras av romarna som Bacchus.


Hades: Hades var härskaren över underjorden, som hade samma namn. Där rann de fem floderna Styx, Acheron, Phlegeton, Cocytos och Lethe. Han härskade över de döda, men också över mineralrikedomarna. Hans kännetecken är ett ymnighetshorn och en osynlighetshätta.

Hans föräldrar var Chronos och Rhea, och hans två bröder var Zeus och Poseidon. Han delade världen med sina bröder efter kriget mot titanerna – Zeus tog himlen, Poseidon havet och Hades underjorden.

Hades ansågs vara kall och utan nåd, men han var trots det inte ond. Hans hätta gjorde dess bärare osynlig, och när Perseus skulle döda en av gorgonerna, Medusa, så använde han den. Underjorden var ingen gästvänlig plats, det var en mörk och dyster plats. Porten till underjorden vaktades av den trehövdade hunden Kerberos. Hunden släppte gärna in själarna, men släppte aldrig ut någon igen.
Ha...