Erich Maria Remarque

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Erich Maria Remarque men egentligen Erich Paul Remark, som han döptes till, föddes den 22 juni 1898 i Osnabrück i Tyskland. Hans pappa, Peter Maria Kramer var en bokbindare som han aldrig hade någon nära kontakt med. Hans Mamma, Anna Maria Kramer höll han mycket kär. Deras familj var romerskkatolsk och Erich älskade många seder och företeelser som detta medförde och till konsekvens av pappans dåliga lön som bokbindare var familjen tvungen att flytta hela tin. Erich gick i två olika grundskolor innan han började på ”Catholic Preparande”, där fick han uppleva skönheten hos kyrkor, katolikisk konst etc. Tiden där gav en någorlunda stor inverkan på hans skrivstil. Erich hade tre syskon, en bror och två systrar. Hans bror dog rätt ung och en av hans systrar som hette Elfriede (född 1903) blev avrättad med en yxa av det nazistiska styret 1943. Hon fick den domen troligen på grund av hennes bror.

Nazisterna var mer än tvungna att få med sig folket och kunde därför inte tillåta att pacifism och krigsovilja cirkulerade i landet. 1992, efter krigets slut så bytt han sitt mellan namn ”Paul” till ”Maria” delvis för att ge ett bättre artistiskt intryck samt till en eventuell följd till sin mors bortgång, tre år tidigare. Han gillade verkligen att skriva. Hans släkt hade ett franskt arvsanlag, det utnyttjade han i början av 1920-talet då han hade lyckats få en novell publicerad. Hans bok fick dock sådant dåligt intryck av honom så för att slippa förknippas med den så ändrade han sin stavning på efternamnet från ”Ramark” till sin franske farfaders variant ”Remarque” .

1916 var Remarque 18 år och gick tredje året på Osnabruscks Lehrerseminar, det var en lärarhögskola. Under det året gick han med frivilligt i Tysklands armé som just då var inne i andra året av första världskriget. Han fick grundläggande träning och senare vart han uttagen till en reservbataljon. Han fick ofta permission för att hans mor var svårt sjuk. 1917 skickades han till västfronten. Där räddade han två stycken, en av dom var hans klasskamrat, som hade blivit skadade av granatsplitter, ifrån krigsfältet till säkerhet. På sjukhuset dog tyvärr hans klasskamrat efter dom upptäckt en huvudskada. Efter hans död bli Erich helt förkrossad. Även Erich blev träffad av granatsplitter och skickades till st. Vincenz sjukhus i Duisburg och där låg han i ett och halvt år. Medans han låg på sjukhus så avled hans moder och medförde en svår och jobbig sorg för honom. Ett år efter hans mor död så kom han tillbaka ifrån sjukhuset och återvände till det ursprungliga träningslägret.

Där tillbringade han flera månader och till slut tog kriget slut. Erich hann aldrig komma tillbaka till sin aktiva tjänst efter skadan. Även fast Erich endast varit i tjänst ett par månader i kriget så hade de hunnit påverka honom tillträckligt mycket för att hela hans liv skulle bli förändrat. Han fick en helt ny attityd till den enskilda individ som han var. Patriotism som ignorerade hans individ gav knappast någon befrämjande verkan, varken till landet eller landets invånare. Efter detta återupptog han studierna och de äldre lärarna hade en löjlig attityd till kriget. Många utav stadens ledare tyckte att krig kunde vara positivt och ärofyllt. När han avslutade sin utbildning 1919, arbetade han som vikare under de närmaste åren som han senare tröttnade på. Det var då han började sin författarkarriär och skrev mindre kända noveller. Från vikarieyrket sökte han sig ifrån arbete till arbete och utnyttjade att han var bra på pianospel och skrivkonst. Tillslut fann han ett arbete där han trivdes, på en sportskrift som hette Sport im Bild. Samma år gifte han sig med en kvinna som hette Jutta llse Zambona år 1925. Mellan åren 1926-1929 så arbetade han med sportjournalistiken som han samtidigt började med ”På västfronten intet nytt”, boken som blev hans genombrott som författare. Den publicerades 1929 och blev till en film cirka ett år senare. Även filmen fick ett hjärtligt mottagande. Han skrev ytterligare en bok ett år senare som sägs vara en uppföljare till den föregående boken.

”Vägen tillbaka” eller originaltiteln ”Der Weg zuruck” gavs också god kritik. Men vart inte lika stor som västfronten. På västfronten intet nytt” var en av böckerna som nazisterna ville göra sig av med. År 1933 fick alla tyska butiker stränga order om att inte sälja boken. Bokens filmpremiär blev förhindrad av dom nazistiska grupperna. Han blev dessutom anklagad för pacifism (rörelse som vill lösa konflikter mellan länder med fredliga medel) och ansågs att vara en förrädare av nazisterna. Men hade redan flyttat från Tyskland till Schweiz ett år innan. Om han inte hade flyttat hade han nog i levt längre än vad han gjorde. Som sagt så var inte Remarques premiärbok så uppskattad av nazisterna i Tyskland men den var dock mycket uppskattad och debbaterad runt om i världen. Boken trycktes år 1929. Han skrifter beskriver mycket hans egna upplevelser och livssituationer. Man kan säga att ”På västfronten intet nytt” var en självbiograf av Remarque. Han skrev i boken om sina egna intryck ifrån krigets alla fasor. År 1939 så bosatte sig Remarque i Hollywood, USA. Omedelbart omgavs han av flera, då aktuella, celebriteterna inom filmvärlden. Efter några år så tröttnade han på den ständiga glamour som omgav Hollywood och flyttade till New York.

Han flyttade periodvis mellan New York och Porto Ronco. Efter några år så skilde sig han och Jutta llse Zambona, år 1951. Erich hittade snabbt kärleken igen och gifte sig åter med den amerikanske skådespelaren Paulette Goddard. Under följande år så fortsatte Remarque att skriva noveller och slutligen resulterade han 11 stycken och alla var skrivna på tyska. Men samtliga har blivit översatta till många olika språk. Han skrev dom flesta novellerna under 1900-talet som var Modernismen. Jag tror det ända med den tidsepoken är just att han varit i första världskriget och efter det skrivit en bok om det. Han skrev sin första bok 1929 och sin sista 1971. Hans böcker var: På västf...