Undersökning om skillnader mellan manligt och kvinnligt språk

78 röster
194147 visningar
uppladdat: 2007-05-10
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
1 Inledning

1.1 Sammanfattning

Det är stor skillnad på hur män och kvinnor använder språket och detta får effekter i det dagliga livet. Generellt kan man säga att män pratar till folk medan kvinnor pratar med dem. Kvinnors språk är mer relationsinriktat än männens som är prestationsinriktat. Skillnaderna beror både på biologiska faktorer men också på våra olika roller i historien. Det visar sig att det manliga språket är bättre anpassat för arbetslivet än kvinnans och statistik visar att det finns stora brister i jämställdheten på arbetsmarknaden och även allmänt i det offentliga samhället. Frågan om dessa skillnader kan bero på att språket skiljer sig mellan könen, behandlas i den avslutande diskussionen.

1.2 Frågeställning

• Är det skillnad mellan manligt och kvinnligt språk?
• Vad är det i så fall utmärkande för manligt respektive kvinnligt språk?
• Varför är det skillnad mellan hur män och kvinnor talar?
• Hur påverkar dessa språkskillnader jämställdheten?

2 Manligt och kvinnligt språk

2.1 Är det skillnad?

En grupp forskare vid Bar-Ilan-universitetet i Israel skapade ett datorprogram som med en träffsäkerhet på 80 % kunde avgöra könet på författaren till en text. Datorn använde sig av ett poängsystem där olika ord gav olika många manliga respektive kvinnliga poäng. Det intressanta var hur få ord programmet behövde analysera för att avgöra könet på författaren. Teamet gav datorn till en början en bank med 256 ord att ta hänsyn till men reducerade antalet allteftersom. Trots att de reducerade antalet ord till 16, en sextondel av det ursprungliga antalet, sjönk träffsäkerheten med bara några tiondelar.

Jag gjorde själv liten undersökning för att kontrollera om programmet verkligen fungerade, och jag lät det analysera tio texter skrivna av personer oberoende av varandra. Programmet hade visserligen endast rätt på könet till sex av de tio författarna men det intressanta var att ju mer avancerad texten var, desto högre var träffsäkerheten. Av de fyra texter som var på Engelska C-nivå hade programmet rätt i samtliga fall. Min slutsats är därför att den låga träffsäkerheten i mitt fall kan bero på att texterna generellt höll en för låg nivå.

De resultat som redovisas på programmets hemsida (80 % träffsäkerhet) ska dock ses som betydligt mer trovärdiga än mina eftersom de är framtagna efter att programmet analyserat betydligt fler texter än i min undersökning. Hur som helst så anser jag att programmets höga träffsäkerhet bevisar att det finns en skillnad mellan hur män och kvinnor talar. Om en dator kan lista ut könet på en författare bara genom att analysera ord är skillnaden uppenbar.

Något som också är intressant är vilka ord programmet bedömer vara manliga respektive kvinnliga. På den manliga sidan hamnar ord som ”den” och ”det där” medan pronomen (han, hon osv.) hamnar på den kvinnliga sidan. Detta stärker den gamla bilden av att kvinnors språk handlar om människor medan mäns handlar om saker. Ett manligt samtal kan handla om bilen den ena har köpt och det kvinnliga om deras sjuka mamma eller den snälla brevbäraren.
Det ska dock påpekas att programmet inte säger någonting om vad som skiljer könen åt i sättet de talar; hur högt de pratar, hur snabbt de pratar, hur ofta de frågar eller hur väl de trivs med att tala inför grupp. För att reda ut dessa skillnader får man förlita sig på språkforskare och undersökningar.

2.2 Vad är skillnaderna?

Ingrid Hagman och Anne-Marie Johansson presenterar i sin bok ”Klart uttalar om kvinnors språk” en rad generella skillnader mellan mäns och kvinnors språk, vilka finns kortfattat beskrivna i punktform i bilaga 1.


2.2.1 Kvinnor talar med folk, män till dem

Generellt kan man säga att kvinnor talar mer relationsinriktat och att de talar med andra medan männen talar till dem. Många av de skillnader som Johansson och Hagman beskriver pekar också mot detta, bland annat ger kvinnor oftare samtalsstöd, det vill säga bekräftar den som talar genom att instämma eller ställa frågor. De använder också fler osäkra ord som ”tror” och ”väl”, och dessa ord kan lika ofta syfta till att inbjuda motparten till diskussion som det syftar till att visa osäkerhet och gardera sig för eventuella fel. Kvinnor har också lättare att prata om känslor, och de har lättare anpassa språket efter situationen, vilket ytterligare bekräftar bilden av att kvinnor pratar med andra.

De flesta kännetecknen för manligt språk stämmer också in på föreställningen om att de talar till andra personer och inte med dem. De begär oftare ordet än kvinnor för att själva få tala, de undviker att fråga för att inte visa sin okunskap och de avbryter ofta. De är också lugna och sakliga i sina framställningar och att de repeterar vad de sagt så att det ska framgå tydligt, vilket förstärker bilden av att de oftare talar till folk genom att berätta saker eller övertyga andra.

Skillnaderna i språket mellan män och kvinnor beror till stor del på biologiska faktorer, på att vi är olika. Många forskare är överens om att vi har olika mål med språket, att kvinnor använder språket som ett socialt hjälpmedel och för att skapa relationer, medan män vill förmedla ett budskap och sina åsikter. Föreställningen av att kvinnor möts för att prata och skvallra, medan män hellre träffas för att göra något, se en fotbollsmatch, stämmer bra in på den bilden.

Könens olika mål med språket har enligt vissa forskare sin grund i våra olika historiska roller. Männen har genom historien haft mer en försvars- och skyddsfunktion och det har inte varit nödvändigt att ha djupa samtal med andra, snarare har de behövt övertyga andra om att just de har rätt. För kvinnorna däremot, var det nödvändigt att kunna skapa djupa relationer hemma medan männen var ute, och de pratade med människor för att hålla ihop livet i hemmet.

2.2.2 Män talar mer

Något som är intressant är att män enligt författarna talar längre än kvinnor i offentliga sammanhang. Trots det lever många i föreställningen att det är kvinnor som talar mest, vilket också stämmer i den privata miljön enligt en rapport av Cecilia Almlöv. Hon har också stöd av andra forskare och undersökningar. Bland annat en undersökning som presenteras av Viveka Adelswärd i boken ”Kvinnospråk och fruntimmerprat”. Undersökningen gick till som så att mikrofoner sattes upp i ett antal gifta pars hus och deras samtal bandades. Ur dessa inspelningar kunde man sedan kontrollera tiden som kvinnan respektive mannen talade och det visade sig att kvinnorna pratade två tredjedelar av tiden och ställde många frågor. De gånger mannen svarade var det ofta med ett kort ”mmm” men ofta svarade han inte alls. När mannen väl talade avbröt han ofta kvinnan och hon lät detta ske, många gånger med tanken att ”han säger ju i alla fall något”. I det privata är alltså forskare överens om att kvinnorna står för den mesta av taltiden men i det offentliga är det annorlunda.

Det finns enligt Almlöv och Adelswärd flera undersökningar som tyder på att det är män som talar mest i offentliga sammanhang, bland annat i skolan och i media. Men bilden av att det är kvinnor som talar mest finns kvar hos oss även när vi hamnar utanför det privata. Det gör att vid till exempel ett teveprogram där programledarna är en man och en kvinna som får lika mycket taltid, upplevs det av tittarna som att det är kvinnan som talat mest.

2.3 Samhället är anpassat efter männens språk

Språkforskaren Jan Einarsson hävdar att männens språk dominerar över kvinnornas. Han menar att språket på arbetsmarknaden och i samhället, kanslisvenskan, är bättre anpassat till, eller rentav skapat av, männens språk. Till exempel säger han att ett vanligt sammanträde passar män bättre än kvinnor. På ett sammanträde följer man en bestämd dagordning, behandlar ett ärende i taget och går ogärna tillbaka för att ändra på fattade beslut. Det är just detta som är skillnaden mellan män och kvinnor menar Jan Einarsson. Medan kvinnor gärna talar om flera olika saker samtidigt, och spinner vidare på varandras idéer behandlar män helst ett ämne i taget. Han säger att vid samarbete mellan könen är detta ett stort problem, män blir irriterade på kvinnors oförmåga att ta en sak i taget (eller förmåga att utveckla andras idéer och låta samtalet ta sin egen väg). Einarsson går ännu längre och menar att ett sammanträde som vore skapat av kvinnor skulle vara utformat som ett vardagligt samtal nästan utan formella regler.

2.4 Varför är det skillnad?

Den gamla ”sanningen” om att flickor bara kan leka två och två är till stor del korrekt enligt Ingrid Hagman och Anne-Marie Johansson. De menar att redan i de första lekarna som barn formas vårt framtida språk och att flickor i den åldern är betydligt mer känslosamma i sina lekar. När de väljer att leka med någon är detta ett bevis på att just den personen är viktig för dem, och de leker på lika villkor utan bestämda regler, eller med regler som är väldigt flexibla och som kan ändras i samförstånd, allteftersom leken utvecklas. Under denna period utvecklar flickor sin förmåga att tala om känslor och människor; de tränar sig i att ha djupa samtal, ofta om andra där de både talar om gott och ont om dem.

För unga pojkar däremot, är leken ofta en tävling där de konkurrerar om att ta mycket plats och höras. De leker i stora grupper med en slags hierarki, det vill säga positioner över och under varandra. I leken kan de klättra i denna hierarki och det är fint att vara ledare. De har också bestämda regler som sällan ändras. Detta beteende leder till att pojkar lär sig att acceptera en hierarki och acceptera sin roll i ”gänget”. De lär sig också att hävda sig själva för att nå en annan plats i hierarkin.

Redan i tonåren bidrar dessa skillnader till att skapa en ojämställd skola. Medan flickorna strävar efter närhet, likhet och samförstånd både med lärare och vänner, är pojkarna inte rädda för konfrontation och olikheter. Detta blir extra tydligt i femtonårsåldern då flickor är mitt i den biologiska utvecklingen till kvinnor. I detta stadium av deras liv bejakar de sina feminina sidor mer än vanligt och låter bli att visa de maskulina. Det leder till att flickor tycker att det är jobbigt att ta ställning och motivera sitt ställningstagande, vilket är en viktig del i utbildningen. Pojkar däremot, har inga som helst problem med att ta ställning eftersom de inte på samma sätt är rädda för konfrontation. Det är till och med så att pojkarnas väg mot att nå sin könsidentitet går via ställningstagande och att hävda sig själva.

Fråga Man Kvinna Skillnad*
1 1,6 2,7 1,1
2 2,8 3,8 1,0
3 2,4 1,8 0,6
4 2,1 1,7 0,4
5 3,8 3,7 -0,1
6 1,9 2,0 -0,1
7 4,3 3,3 -1,0
8 4,5 4,0 -0,5
9 3,4 3.3 0,1
10 3,8 3,3 -0,5
11 3,3 2,8 0,5
12 2,3 2,9 -0,6
13 2,3 2,1 0,2
14 3,0 3,2 -0,2
15 3,6 2,6 -1,0
16 2,8 3,9 1,1
17 3,0 3,8 0,8
18 2,9 1,8 1,1
19 2,3 2,3 0,0
Röststyrka 3,3 3,4 -0,1
Hastighet 2,3 3,6 2,3
Säkerhet 3,6 4,2 -0,6

Dessa skillnader mellan könen finns kvar då de når arbetslivet och det är en förklaring till att bland annat ett sammanträde passar en man bättre än en kvinna. Medan kvinnor vill ha ett samtal där man bollar tankar och idéer finner män det naturligt att man talar en i taget och att man i tur och ordning argumenterar för sin sak och hävdar sig själva, något de är vana vid från barndomen. Om en man är duktig på det han talar om och tar stor plats, eller ofta avbryter, ses han av andra män som en konkurrent, framförallt om han är lägre ned i hierarkin än övriga. För kvinnor är detta inte något problem eftersom de sedan barndomen har bilden av att andra är deras jämlikar och inte någon de konkurrerar med. Men precis som det är svårt för män att acceptera att någon med lägre position tar mycket plats, har de lättare än kvinnor att vara lojala med gruppen och acceptera ledaren, det vill säga acceptera att personer ovanför i hierarkin tar plats. De kan rentav beundra ledaren för att han har lyckats ta sig till sin position. Av kvinnor däremot, som strävar efter jämlikhet, ses ofta ledaren som en ensam person som är olik resten av gruppen. Det kan därför vara lättare för kvinnor att acceptera en manlig ledare eftersom han redan då är olik dem och övriga skillnader tappar betydelse.

2.5 Egen undersökning

Jag valde att genomföra en egen undersökning vars syfte var att kontrollera några av de skillnader mellan mäns och kvinnors språk som jag har läst mig till. Min undersökning var liten och jag begränsade den till 20 personer. Jag gjorde heller inget statistiskt urval utan lät personer i min närhet medverka i undersökningen vilket fick till följd att majoriteten av de svarande var i samma ålder. Det är också troligt att det inte förekommer så stora skillnader vad gäller ekonomisk situation, familjesituation, intressen, studienivå eller social standard inom gruppen och undersökningen kan därför verkligen inte ses som representativ för det svenska folket, utan den räcker knappt för att ses som representativ för min klass. Trots alla dessa brister i undersökningen framgick tydligt att många påstådda skillnader mellan mäns och kvinnors språk verkligen stämmer.

Undersökningen gick till som så att deltagarna fick avgöra hur väl en rad påståenden stämde in på dem själva på en skala ett till fem. Fem motsvarade att påståendet stämde perfekt. Varje påstående var typiskt manligt eller kvinnligt och genom att beräkna ett snittvärde för de olika könen kunde jag se en skillnad. Om denna skillnad var lägre än 0,8 har jag valt att inte ta hänsyn till den då jag anser att jag skulle ha behövt göra en betydligt större undersökning för att ta hänsyn till så låga värden.

Ovan finns en sammanfattande tabell. Frågorna finns att läsa sig till i bilaga 2 där det också står om påståendet är manligt eller kvinnligt. I slutet på samma bilaga finns ett fullständigt tabell med alla deltagares svar och det beräknade snittvärdet.

Det intressanta är att av 19 påståenden blev det en större skillnad än 0,8 mellan könen i åtta fall. Av dessa åtta fall var det sedan ”rätt”, det vill säga undersökningen visade samma resultat som går att läsa sig till, i sex stycken. De sex påståenden var följande:

• Om någon i en grupp är duktig på sin sak och tar stor plats ses han oftare som en konkurrent av en man än av en kvinna.
• Kvinnor pratar snabbare än män.
• Kvinnor är bättre på att tala om känslor
• Kvinnor anser sig själva oftare prata med folk än till dem
• Kvinnor använder sig oftare av kroppsspråk och andra rörelser medan de talar än män.

2.6 Jämställdhet

På regeringskansliets hemsida finns följande att läsa: ”För att ett land ska kunna växa och utvecklas krävs att man tar tillvara hela befolkningens kunskaper och kompetens. Varje individ, kvinna som man, ska ha möjlighet att utveckla sin begåvning inom just de områden där man har de bästa förutsättningarna oavsett kön. Jämställdhet mellan kvinnor och män är därför en viktig faktor för tillväxt. För att nå resultat ska jämställdhetspolitiken genomsyra alla delar av regeringens politik.”

Lever vi då i ett jämställt samhälle? Det finns en rad undersökningar som tyder på motsatsen. I en rapport från statistiska centralbyrån presenteras följande statistik:

• Inom de tio vanligaste yrkesgrupperna, vilka innefattar 43 % av alla anställda kvinnor och 34 % av alla anställda män, ligger de manliga lönerna betydligt högre än de kvinnliga.
• Av alla chefer så är bara 28 % kvinnor och detta trots att kvinnor i snitt har ett högre utgångsbetyg från gymnasiet och att det är fler kvinnor än män som har en eftergymnasial utbildning.
• Av all föräldrapenning som tas ut, tas bara 20 % ut av män.
• Av kvinnorna i åldern 20-64 år är det bara drygt 45 % som arbetar heltid medan motsvarande siffra för männen är nästan 70 %.
• Kvinnor lägger varje dag ned nästan lika mycket som män på arbete, drygt nio timmar, men medan mannen lägger ned nästan åtta av dessa på betalt arbete är motsvarande siffra för kvinnorna bara sex timmar. Resterande arbetstid lägger de båda könen ned på obetalt arbeta vilket bland annat innebär hemmasysslor.

2.7 Diskussion, vilken effekt får skillnaderna på jämställdheten?

Som framgår av citatet på föregående sida är det övergripande politiska målet för jämställdheten att kvinnor och män ska ha lika möjligheter att forma samhället och sina egna liv. För att det ska nås finns en mängd delmål som att män och kvinnor ska ha ekonomisk jämställdhet och att jämställdheten ska genomsyra alla delar av politiken.

Problemet är att ingenstans inom politiken verkar frågan om hur könens olika språk påverkar jämställdheten finnas. Om Jan Einarsson har rätt och det offentliga samhällets språk, kanslisvenskan, är bättre anpassad för män ger bara det männen en enorm fördel på arbetsmarknaden. Visst har vi under det senare århundradet tagit stora steg emot ett mer jämställt samhälle, men trots att könsfördelningen på arbetsplatserna, framförallt under senare år, har förändrats drastiskt så har inte arbetsmarknaden i sig förändrats på samma sätt. Den är fortfarande som den skapades – och den skapades av män.

Jag är övertygad om att arbetsmarknaden och det offentliga samhällets utseende och upplägg i dagsläget gynnar män, inte minst med tanke på Einarssons framställning om hur ett sammanträde passar män bättre. Men även övrig fakta pekar på att män gynnas; de har lättare att acceptera ett hierarkiskt system, de talar till folk och får därmed lättare fram sina åsikter, och de är lugnare i sitt tal och sammanfattar gärna sina inlägg och allt detta gynnar någon som vill synas på arbetsmarknaden De försöker inte heller lika ofta få in andra i diskussionen som kvinnor, vilket får dem att kännas mer som en ledare än en person som håller i en diskussion. Tack vare, eller på grund av, att kvinnor oftare uttrycker sig som frågor, till exempel genom att avsluta en mening med ordet ”väl?”, kan man som sagt också få intrycket av att de inte är lika säkra på sin sak som män. En person som inte är säker på sin sak anses i dagens samhälle inte passa för att leda en grupp.

Var finns då lösningen på problemet, hur ska vi göra för att kvinnor och män ska få samma förutsättningar på arbetsmarknaden? En enkel lösning vore att säga att något måste ändras, antingen får kvinnorna ändra sitt språk eller samhället ändra sin utformning. Jag hävdar att det inte finns ett så enkelt svar på frågan utan att allt, ironiskt nog med tanke på ämnet, handlar om förbättrad kommunikation. En man och en kvinna kan vara lika säkra på sin sak men medan mannen visar sig säkrare än vad han är för att övertyga andra, visar kvinnan sin osäkerhet och kanske frågar andra efter deras åsikt. En kvinna kan också framställa en order betydligt trevligare än en man och detta uppfattas ofta fel av mannen. Undersökningar visar att om en kvinnlig chef säger: ”så vore det bra om ni har era rapporter klara till fredag”, så uppfattar männen i gruppen det som ett önskemål och kvinnorna som en uppmaning - vilket det säkerligen också är. Frågan är då åt vilket håll vi vill gå? Vill vi att den kvinnliga chefen ska lära sig att säga ”Jag ska ha rapporterna på fredag!”, eller att männen i gruppen ska lära sig att förstå önskemålet som en uppmaning? Jag menar, att om vi förbättrar kommunikationen mellan män och kvinnor, och gör alla medvetna om att det finns skillnader mellan hur vi talar, så kommer förutsättningarna för kvinnorna i arbetslivet att förbättras. Till exempel skulle man enkelt kunna ändra utformningen på ett sammanträde, om man bara visste att det behövdes!

Problemet låter ensidigt, som att det är kvinnor som måste in i arbetslivet, men precis samma problembild finns när det gäller att engagera männen i det privata livet. Jag anser att även denna fråga kommer att lösas med förbättrad kommunikation och medvetenhet. Det finns till exempel undersökningar som visar på att män visar känslor genom handlingar och inte ord, ett exempel är att en man kan visa kärlek genom att lämna bilen fulltankad, och genom förbättrad kommunikation och förståelse för varandra kan kvinnan förstå även detta budskap.

Källkritik

Min huvudkälla är boken ”Klart uttalat om kvinnors språk” av Ingrid Hagman och...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Undersökning om skillnader mellan manligt och kvinnligt språk

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2009-12-08

    Tack så mycket för detta. Har hjälpt mig mycket under mitt arbete. Tummen upp!

  • Inactive member 2010-03-04

    Mycket bra hjälp och inspiration till mitt eget arbete om Män och Kvinnors språk :) Tack

  • Inactive member 2012-03-17

    Tack så mycket ! Din rapport har hjälpt mig mycket jämfört med andra hemsidor men en liten fråga är vart du fått informationen ifrån?

  • Inactive member 2012-03-17

    Tack så mycket ! Din rapport har hjälpt mig mycket jämfört med andra hemsidor men en liten fråga är vart du fått informationen ifrån?

  • Inactive member 2012-03-17

    Tack så mycket ! Din rapport har hjälpt mig mycket jämfört med andra hemsidor men en liten fråga är vart du fått informationen ifrån?

  • Inactive member 2012-03-17

    Tack så mycket ! Din rapport har hjälpt mig mycket jämfört med andra hemsidor men en liten fråga är vart du fått informationen ifrån?

  • Inactive member 2015-09-23

    Inser att du la ut uppsatsen för väldigt länge sedan, men hittar inte bilagorna? De hade varit till stor hjälp i mitt arbete!:) Är lite osäker på vilka frågor jag ska ha med och hur jag ska låta deltagarna svara på dem!

Källhänvisning

Inactive member [2007-05-10]   Undersökning om skillnader mellan manligt och kvinnligt språk
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8128 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×