Fredrika Bremer

5 röster
28239 visningar
uppladdat: 2007-05-22
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Varför?

Jag har valt om att skriva om Fredrika Bremer därför att hon var en av den svenska kvinnobefrielsens största kämpar, kvinnan som introducerade den realistiska romanen för världen och därmed också lämnat ett enormt litterärt arv efter sig. Hon var världskänd redan under sina levnadsår, men eftersom så många inte ens har någon aning om vem hon är idag, ådrog jag mig uppdraget att återupplysa både mig själv och andra genom att skriva ett par sidor om hennes liv
och gärningar.


Uppväxten och ungdomsåren

Fredrika föddes en klar augustimorgon år 1801 strax utanför
Åbo, Finland. Dock lämnade familjen Åbo för Stockholm år
1804, så Fredrika är mer svensk än finsk. Hon var barn nummer två i en syskonskara på sju i en välbärgad familj. Fadern,
Karl Fredrik Bremer hade ärvt familjens bruk och framgångsrika handelsföretag och modern, Birgitta Charlotta Hollström, var dotter till en fattig handelsman. Bremers barndom visade bli både hennes största tillgång och olycka, då föräldrarna (i synnerhet modern) var mycket kalla mot sina döttrar. Då moderns största dröm var att göra vackra societetsflickor av sina döttrar skulle de härdas, och detta på sätt som skulle få vilken socialarbetare idag att ringa myndigheterna utan att tveka en sekund.
Flickorna fick aldrig tillräckligt med mat, utan hölls på en strikt svältdiet för att ”icke blifva tröga och feta”, kärlek var inte att tala om, utan föräldrarna var ytterst kyliga mot sina barn, hur upprivna de än tycktes vara. De tvingades gå tunt klädda vår som vinter och fick inte leka med några andra barn än sina grevliga (och gräsliga) kusiner. Undervisningen var högst speciell. Eftersom modern ville behålla sina döttrar
intakt fromma och jungfrulika, fick barnens guvernanter strikta förbud om att lära flickorna något alls om jordens ondska.
Som ung flicka fick Fredrika lida hårt för att hon inte välsignats med ”zefyrlika drag” och den milda personlighet som hennes moder önskade. Snarare var hon ful, hade hett temperament och var opassande rebellisk. Det kunde ha slutat riktigt illa om det inte vore för hennes trumf i skjortärmen – hennes enorma och mångsidiga begåvning.
För även om syskonen var mycket vackrare och bättre på att föra sig, var Fredrika överlägsen i de talanger som ansågs som obligatoriska för societetsflickor. Hon var duktig på språk, kunde sjunga, men även skriva vackra dikter (oftast på franska, någonting hon gjort och fortsatt med sen hon var en åttaårig flicka) och var en stor begåvning när det kom till måleri och teckning. Tiden gick och Fredrika växte upp och började ägna sig åt societetsliv. Men livet som societetsdam passade henne inte och i en dagbok skriver hon:
”Broderande på en evig och grå halsremsa domnade jag alltmer, dvs. i mina livligare krafter, i min håg att leva".
Moderns känslokyla, faderns psykiska sjukdom och känslan att vara låst blev tillslut för mycket Fredrika som vid 25 års ålder föll in i en djup depression.

Den tiden (1826-27) kom hon att spendera mycket tid på Årsta slott, dels för att studera konst, men även för att ta hand om sin handikappade syster Agatha. Årsta slott kom att förbli en oas för henne i resten av hennes liv, och det var även här hon tillfrisknade och började söka sin mening här i livet. Hon målade vackra miniatyrporträtt för att fördriva tiden, vinsten gav hon till de fattiga. Någonting som så småningom skulle förändra hennes liv kom igång nu också – skrivandet. Slaggprodukterna från hennes svåra tid hade växt till en hel novell och diktsamling som hennes bror August hjälpte henne att få publicerad anonymt. Verket, ”Teckningar utur hvardagslivet”, var lite av en litterär revolution i miniformat. Språket var modernt, berättelserna utspelade sig i svensk samtid och dialogerna var träffande. Realismen var född, även om den än låg i sin vagga, och den mottogs med stående ovationer.


Studietiden och de första romanerna

Minst sagt peppad fortsatte hon att skriva på andra delen av ”Teckningar ur hvardagslivet”,
samtidigt som stora förändringar inträffade i hennes liv. Dels hade hon börjat se sig själv som författare, vilket kunde vara något problematiskt då hennes föräldrar inte visste någonting om hennes skrivande. Hennes fader, vars återkommande depressioner plågat familjen, hälsa hade börjat svikta dog slutligen i ett slaganfall år 1830. Enligt Ellen Kleman, en av Fredrikas närmaste vänner, var detta Bremers stora befrielse. Den andra och tredje delen av Teckningar utur hvardagslivet utkom nu i rask takt del två och tre hade tillsammans pusslat ihop Fredrikas första, riktiga roman, Famillien H***, klar, ett verk som ofta anses vara den första. Någonstans mellan andra och tredje utgåvan blev hennes författarskap känt och plötsligt hade hon nya, intellektuella vänner samt en fin utmärkelse (Svenska Akademiens mindre guldmedalj) att hänga på väggen. Saker och ting såg för en gångs skull ljusa ut.

Famillien H*** blev en braksuccé och hade riktigt snaskiga detaljer (bl.a. incestuös erotik) och påminner till viss del om hennes egen familj. Där fanns societetsdragen, en demonisk far, en sval mor och sex barn. Efter författarframgångarna längtade hon bort från sitt kyliga äktenskap och dotterrollen. Hon började leta sig bort från familjen och besökte en rad släktingar. Sensommaren 1831 tog hon sitt pick och pack till Kristianstad för att hjälpa sin syster Charlotte under hennes graviditet. Tyvärr fick hon missfall, men Bremer stannade kvar. Tur var väl det, eftersom det var här hon hittade sin chans till utbildning – skolläraren Per Johan Böklin (1796-1867). Han var lundamagister och blev senare även kyrkoherde.

Böklins betydelse för Fredrikas liv var enormt stor och de ägnade tre år åt studier tillsammans. Han friade, hon velade, men tackade slutligen nej till frieriet i rädsla för att förlora sin frihet och möjligheten att arbeta som författare. Dock var de oskiljaktiga vänner resten av sina liv (även efter det att Johan gift sig), och han förblev hennes självklare diskussionspartner i filosofiska, litterära, teologiska och erotiska frågor.

Bremer skrev inte alls mycket under den här perioden av sitt liv, utan utkom bara med två böcker ”Presidentens döttrar”(1833) och ”Nina” (1835), som är en fortsättning. Böckerna har färgats starkt av hennes tankar om kvinnosituationen, men än var hennes åsikter inte fullt så radikala som det skulle komma att bli.

”Qvinnan har verkligen ännu rätt att begära af samhället och opinionen ett utvidgande af sin verkningskrets, elementer för sina mångfaldiga krafter. Men icke skall hon inkräkta männernas verkningssfer; – det vore båda könens gemensamma olycka. (s. 300, Presidentens döttrar)”


Tiden på Tomb och det internationella erkännandet

När ”Nina” kom ut hade Bremer än en gång flytt Stockholm, denna gång för Norge och väninnan och grevinnan Stina Sommerhielms gods på Tomb. Det ryktas att deras förhållande var mer än vänskapligt och de levde ytterst isolerade ute på Sommerhielms gods ute på landsbygden, dagsresor ifrån andra vänner bekanta. Fredrika hade åtskilliga innerliga ”vänskapsförhållanden” med kvinnor i sitt liv. I alla fall, om man bortser från snaskerierna, så var det här hennes kanske mest omtyckta bok kom till, ”Grannarne”. En bok som kom att befästa hennes litterära ställning. I likhet med de andra är mycket självbiografisk eller hennes egen önskedröm. Hennes romaner är alltid skrivna med en kvinnlig, synlig berättare och kvinnliga huvudpersoner med fadersrelationen och familjen som huvudmotiv. Boken var också ett hopp framåt i hennes litterära utveckling och nisch genom att vara mer objektiv och mindre moraliserande. Under tiden hon skrev den hade hon ägnat många långa timmar åt att studera Goethe, en man vars filosofi och poesi hon kom att beundra mycket och inspirerades av. Den följande romanen, ”Hemmet”, är även den influerad av honom.

I och med hennes stora genomslag började Fredrika Bremers litteratur nu översättas på flera språk. När grannarne kom ut i England var hon världsberömd. Året är 1840 och hon flyttar återigen tillbaks till Stockholm. För första gången på flera år bryter nu Fredrika sin isolering och börjar återigen umgås med societeten och de intellektuella. Hon verkar inte lägga särskilt mycket energi på sina romaner och ger under dessa år ut ”Strid och frid”, ”Midsommarresan” och ”I Dalarna”, samtliga helt utan den glöd som funnits tidigare och det råder en fullkomlig avsaknad av nya tankar.
Under sitt 1840-tal skrev hon även en religiös skrift, en replik på den mycket omdebatterade skriften ”Strauss och evangelierna” (David Friedrich). Resultatet blir ”Morgon-väckter” som orsakar stor debattstorm, då många ansåg att kvinnor inte skulle lägga sig i religiösa frågor. Detta var även den första bok hon publicerade under eget namn.


Filantropen Bremer

Det är även i det kristna budskapet Bremer såg möjligheterna till kvinnans emancipation. Man kan tydligt se hennes åsikter i de debattartiklar som hon skrev, men ännu tydligare var de i det otryckta. Hon tar ett politiskt kliv år 1843 då hon publicerar ett upprop till Sveriges kvinnor. Artikeln handlar om att man ska hjälpa de fattiga barn och vuxna som hamnat i svårigheter efter koleraepidemierna. Det här var Bremers första riktiga insats för de fattiga och detta resulterade så småningom, efter ytterligare artiklar och stort engagemang i rader av filantropiska kvinnoföreningar. Förutom att hjälpa föräldralösa barn, fattiga och sjuka när koleraepidemier slog till, såg Bremer till att förbunden spridde idéerna om kvinnobefrielsen. Under samma tid försöker även Bremer sprida sina idéer via romanerna, och det är nu hennes kamp för kvinnobefrielsen börjar på riktigt. Hon går till kungs och ansöker om myndighet, startar som sagt, kvinnoföreningar och ger även ut ”En dagbok” (1843) som kan beskrivas som den första singelkvinnoromanen i Sverige. Den är visserligen en märklig blandning av hennes gamla vana att skriva om kärnfamiljen och dominanta fäder och starka idéer om jämlikhet, men i alla fall ytterligare ett steg mot den kvinnokämpe hon skulle komma att bli.


Resan till den nya världen

Fredrika har länge funderat på att åka till Amerika för att studera kvinnans situation i det nya landet, men tvekar då hon, förvånande nog, då inte var särskilt förtjust i att resa. 1849 läser hon dock en reseskildring av Amerika blir så pass inspirerad att hon slutligen bestämmer sig för att åka dit. Dock var det en del som fortfarande tog emot, hennes närmaste syster Agatha var sjuk och ville inte gärna släppa henne ifrån sig. Fredrika åker ändå och från början var det inte tänkt att hon skulle vara borta särskilt länge, men det slutar med att stannar i det nya landet i hela två år. Så till Amerika kommer hon och stannar där i två år. Hon reser neråt längsmed hela östkusten, ända ner till New Orleans, utmed Mississippi och slutligen ned till Kuba i söder. På sin väg möter hon allt ifrån svarta slavar till invandrade svenskar och hon är mycket nyfiken på alla människor hon träffar på sin resa, frågor dem om allt från kvinnosyn till deras matvanor. Hela sin vistelse tecknar hon det hon ser.

Väl hemma kommer Fredrika ytterligare en kris, då Agatha har dött medan hon varit på resande fot. Skulden sköljer över hennes som en svart våg av spillolja och under en tid hittar hon knappast någon ork att göra någonting alls. Men en olycka kommer sällan ensam, familjeförmögenheten är näst intill helt försvunnen och för första gången måste hon arbeta för att kunna försörja sig själv, även sin åldrande mor. Aningen bortskämd och nedstämd som hon var tycker hon det är mycket jobbigt och beklagar sig för vänner över hur fattigt hon har det, även fast hon levde i överflöd jämfört med de flesta andra. Resultatet av ”det sanslösa slitet” var två reseskildringar, den första ”England om hösten” (1851-53), ett beställningsjobb från Expressen och lite senare ”Hemmen i den nya verlden” (1854) som till största del är baserad på brev från hennes tid i Amerika.


Hertha

Under en tid drog hon sig återigen tillbaka och spenderade mycket tid i kvinnoföreningarna och skrev ett gäng barnböcker. Modern blir allt sämre och dör 1855. Nu har Fredrika inte längre någon att svara för och är alldeles fri, sin egen. Vid 54 års ålder flyttar hon hemifrån och in i sin allra första egna lägenhet. Obehindrat skrev hon nu den bok, för vilken hon ”neppeligen väntar nåd af någon svensk man”. Det var ”Hertha – En själs historia”, ett formligt feministiskt manifest, som Bremer betraktade som sammanfattningen av sitt författarskap. Försonligheten var historia, ty ”jag har för mycket smekt och lekt, och undvikit att stöta och såra” Efter amerikaresan och moderns död vågade Bremer säga vad hon verkligen menade.

Boken handlar om Hertha Falk, en kvinna som tyranniseras av sin far, vägrar att gifta sig och är starkt emot det oskrivna tvång som fanns till äktenskap. Hon framställs som modig och stursk – långt ifrån de jungfrupersonligheter som befolkade de flesta andra samtida romaner.
Ett tema som kommer upp ständigt är den ogifta kvinnans myndighet. Jämfört med tidigare och senare romaner är den här mycket mörkare. Att skriva Hertha var också ett enormt uttryck för mod, då hela hennes karriär som författare stod på spel.
Hertha utkom 1856 och stack hårt i ögonen på det patriarkala samhälle som Bremer verkade i och väckte storm från båda läger, både de liberala och konservativa. ALLA läste boken och debatten rasade. Den ogifta kvinnans myndighet kom äntligen upp på agendan och drevs igenom 1857. Äntligen kunde var kvinna äga sig själv och fatta sina egna beslut.

Men när Hertha var ute på marknaden hade Fredrika lämnat landet för länge sedan, kanske för att hon anade vilken folkstorm boken skulle orsaka. Hon gav sig nu ut på någonting som kan liknas en pilgrimsfärd runtom i Europa och Orienten. Trots att hon började bli gammal var hon fortfarande pigg och befinner sig på resande fot i fem år. Först till Schweiz för att sedan ta sig till Italien, Palestina, Turkiet och Grekland, där hon blev kvar i två år.
I Rom skrev Bremer en uppföljare till Herta, ”Fader och dotter” som utkom 1858. Det var den sista roman hon skrev och är minst sagt en besvikelse. Resultatet av resan till den gamla världen blev en reseskildring mycket olika den hon skrev om Amerika. I den nya världen sökte hon efter den nya människan, nu sökte hon ännu en gång efter sig själv och Gud. Man kan säga att resan var en åldrande människas färd genom sitt eget liv, genom sin själs egna länder.


De sista åren

Fredrika kom hem, 60 år gammal, till ett förändrat Sverige, där landet rustades upp och religionsfrihet nu rådde. Kvinnofrågan blev alltmer uppmärksammad till hennes stora glädje. Hon började nu sakteligen dra sig till tillbaka, höll salong och såg till att hålla sig uppdaterad och ta ställning i de aktuella frågorna. Hon blev en äldre förebild och tyckte om att omge sig med yngre kvinnor som hon gärna diskuterade med. Bremer hade dock inte helt tagit farväl av romanförfattandet. Under sextiotalet nämner hon flera gånger romanen Aurora, som av allt att döma skulle bli ett självbiografiskt verk om kvinnans frigörelse. Romanen trycktes aldrig, och inget finns kvar av manuskriptet. Antagligen brändes det av systern Charlotte och hennes man, illojala och konservativa som de var.

Sommaren 1864 hyrde Bremer några rum på Årsta slott för att snart flytta dit permanent. Sin sista tid i livet valde hon att spendera på den plats där hennes liv egentligen började. Hon var åtskilliga år äldre men inom henne var det inte alltför mycket som hade förändrats, trots tidens gång. Det var en stor gärning hon kunde se tillbaka på, sammanlagt hade hon författat 22 böcker, sett åtskilliga länder och hjälpt alla Sveriges kvinnor till ett mer självständigt och värdigt liv. Tyvärr måste alla människor dö någon gång och efter julottan 1864 drog hon på sig en förkylning som övergick i lunginflammation. Hon avled tidigt på nyårsdagen morgon år 1865, 64 år gammal. Trots att hon mötte många motgångar och stark kritik i sitt liv, riskerat sin författarkarriär och mer eller mindre blivit uteslu...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Fredrika Bremer

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2014-02-01

    Hej, jag undrar ifall du kan skriva lite mer varför/vad syftet var när du skrev denna text?

Källhänvisning

Inactive member [2007-05-22]   Fredrika Bremer
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8230 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×