William Shakespeare - Livet, verken, analys

42 röster
97167 visningar
uppladdat: 2007-05-24
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Introduktion
William Shakespeare är en av världshistoriens mest kända författare och har skrivit en rad klassiker som läses, filmatiseras och spelas upp på teatrar runt om i världen än idag. Totalt har han skrivit 38 dramer och 154 sonetter. Jag ska nu berätta om Shakespeares mytomspunna liv och hans verk. Jag ska också analysera Köpmannen i Venedig och berätta varför jag tycker att den är så intressant och bra. Det vore också intressant att titta på orsaker till varför hans verk är så populära än idag samt vad teatern hade för villkor och inflytande på samhället i medeltidens samhälle.



Shakespeares liv
Den 26 april 1564 döptes William Shakespeare i Heliga Trefaldighetens kyrka i Stratford. Ett födelsedatum finns inte men på den tiden döptes barnen oftast tre dagar efter födseln, så det pekar på att han föddes den 23 april 1564.

Shakespeares mamma hette Mary Arden och tillhörde en katolsk släkt och hans pappa John Shakespeare var handskmakare och fastighetsägare och innehade tidvis ämbeten i staden. William hade två äldre systrar, men de dog i ung ålder, och han fick senare fem syskon till, tre bröder och två systrar.

Shakespeare utbildades vid Stratfords latinskola som grundats av stadens gille på 1200-talet, och han fick troligen sina kunskaper i latin där. Williams pappa kom från en bondefamilj och han hade skaffat sig lite pengar och gift sig rikt med dottern till godsägaren han arrenderat av och fick med tiden betydande förtroendeuppdrag i staden. Men framgången i faderns affärer var ombytlig, och den unge Shakespeare fick avbryta sina studier vid elva års ålder. Vissa utsagor tyder på att William skulle ha slutat för att hjälpa sin far i arbetet eftersom han råkat i ekonomiska svårigheter. Men 1575, två år senare hans far ytterligare två hus och det tyder ju inte direkt på ekonomiska svårigheter. Andra utsagor säger att William skulle hjälpa sin far att slakta nötkreatur, knappast troligt eftersom det är bevisat att John Shakespeare aldrig varit slaktare. Williams barndom är lite av ett mysterium.

1582 gifte sig den 18-årige William med Anne Hathaway, en flicka från en gård strax utanför Stratford. Anne var 26 år. De båda familjerna hade umgåtts länge och även om hon kom från en bondefamilj så var hon ganska rik. De gifte sig efter bara en lysning, trots att traditionen var att tre lysningar utfärdas för att man skulle få gifta sig. Lysning betydde att man under tre följande kyrkosöndagar upplyste församlingen att två av församlingens medlemmar skulle gifta sig. Under lysningen skulle de som hade något emot vigseln säga det och motivera sig. Men vid speciella skäl kunde det gå bra med färre. Ett halvår senare föddes parets första barn Susanna, detta har gett upphov till spekulationer att Anne var gravid och att de var tvungna att gifta sig för att Susanna inte skulle bli ett utomäktenskapligt barn, en väldig skam i dåtidens England. Så på grund av detta skulle de ha fått gifta sig efter bara en lysning. Shakespeare fick senare tvillingarna Hamnet och Judith. De föddes två år efter Susanna i februari 1585. Hamnet dog som elvaåring 1596, de båda döttrarna växte upp och gifte sig och levde långt efter faderns död. Även hustrun, Anne, överlevde honom.

Om de hade ett lyckligt äktenskap vet ingen. Säkert är emellertid att Shakespeare aldrig bröt kontakten med Stratford under sin tid i London som tidigare trots. Pengarna han tjänade investerade han i mark och hus i Stratford. Även på andra sätt uppehöll han förbindelserna med Stratford. Allt tyder på att kände sig hemma där och aldrig övergav tanken på att återvända dit, vilket han också gjorde.

Man vet väldigt lite om Shakespeares liv under två stora tidsspann. Den här tiden kallas The Lost years och är uppdelad i två perioder: 1578-82 och 1585-92. Den första perioden är tiden efter att William slutade studera till dess att han gifte sig med Anne Hathaway i november 1582. Den andra perioden spänner över de sju år då William måste ha övat sina dramafärdigheter och samlat källor för handlingen i sina dramer. Historierna i sig måste ha tagit mycket av Williams tid till att samla fakta till handlingar till alla hans pjäser och han läste säkert hela dagarna. Kanske var han ett geni som bara malde av bok efter bok?

Hur Shakespeare kom i kontakt med teatern är det ingen som vet med säkerhet. Resande teatersällskap hade besökt Stratford, och det är rimligt att Shakespeares nyfikenhet vaknade genom ett sådant möte. Det mesta om hans liv är dock spekulationer. Att bli yrkesskådespelare är inte ett förstaval för någon i Shakespeares position, eftersom fadern var förmögen. Inte heller författarskap är något som hans samhällsklass förknippas med.

Det var i slutet på 1580-talet som Shakespeare begav sig till London. I senrenässansens England hade teatern en stor betydelse. London var teaterns medelpunkt och det byggdes flera teatrar där omkring 1580. Levnadsvillkoren för teaterfolk var mycket ogynnsamma, och en teater klarade sig inte utan en rik och mäktig beskyddare.

När Shakespeare kom till London hamnade han på James Burbages The Theatre och låg utanför stadsmuren. Den här teatern var mer etablerad och användbar än andra teatrar. Burbages var en affärsman som ville ha en teater som passade alla sorters underhållning. Scenen var flexibel och kunde ge plats åt många skådespelare och storslagna scener, något som passade Shakespeare.

Men Shakespeare blev inte skådespelare direkt. När han kom till London var han fattig och hade inga vänner och visste inte vart han skulle vända sig, han visste inte heller vad han skulle försörja sig på. Varför Shakespeare kom till London är okänt. Men som sista utväg gick han till ett teatersällskap och tjänade pengar på att ta hand om adelsmännens hästar. Han blev så skicklig att han fick så mycket att göra att han anställde småpojkar till hjälp. Han fick så mycket beröm för sin noggrannhet och sitt talangfulla sätt att konversera att skådespelarna rekommenderade honom för anställning. Han fick inte göra särskilt mycket viktigt i början, men snart skilje han sig från mängden, men inte som en skådespelare utan en skicklig författare.

Förmodligen tillhörde Shakespeare först den grupp skådespelare som beskyddades av Pembroke. Från 1594 tillhörde Shakespeare Lord Chamberlain''''s Men, och i den gruppen stannade han resten av sitt verksamma liv. Under dennes beskydd kom han att spela inför det kungliga hovet, och det är genom en dedikation i bland annat The Rape of Lucrece säkerställt att Henry Wriothesley, tredje earl av Southampton var hans mecenat. Kungen tog senare över beskyddet av Chamberlaine''''s men, och de kallades därefter King''''s Men.


I Groatsworth of Wit häcklar Robert Greene "Shake-scene" för att vara en uppflaxande kråka och en skådespelare som borde veta sin plats och inte skriva blankvers. Han driver också med Shakespeares Henrik VI. Greene avled strax därpå och Greenes förläggare bad omedelbart om ursäkt. Denna händelse är ett tecken på att Shakespeare var berömd åtminstone 1592.

1598 uppförde Shakespeare och hans teatersällskap teaterbyggnaden The Globe, där han själv agerade och satte upp flera av sina skådespel. Innan de byggde The Globe hyrde de ena annan teater men när kontraktet gick ut och de inte fick förnya det så byggde de The Globe. Den hyrda teatern ägdes av Giles Allen som var en strikt protestant och som inte alls tyckte om teatrar och skådespelare, så han vägrade förnya kontraktet. Allen tänkte till och med riva ner teatern och använde materialet till att bygga en ny fastighet men Shakespeare och hans sällskap hade andra idéer. I originalkontraktet stod att de fick använda byggmaterialet från teatern själva och de rev teatern och byggde upp The Globe på det nya stället i Bankside i Southwark. Allen blev rasande men kunde inte göra någonting åt saken.

The Globe hade liknande utförande som Colosseum men i mindre skala. The Globe rymde 1500 åskådare och totalt kunde 3000 personer vistas i och utanför grunden. För att annonsera att en pjäs skulle spelas på The Globe så skapade sällskapet en flagga föreställande Herkules som bar en jordglob på axlarna. Olika färger på flaggorna visade vad det var för drama som skulle spelas: en svart för tragedi, en vit för komedi och en röd för historia.

Shakespeare övergav aldrig Stratford trots framgångarna i London. När fadern avled ärvde han huset på Henley Street, men han var tillräckligt rik för att skaffa sig fastigheter i London, och New Place i Stratford.
Där slog han sig ner 1597. I London blev han delägare till teatern Blackfriars.

Dottern Susanna gifte sig med en berömd läkare och Shakespeare gjorde paret till sina huvudarvingar, över hustrun och den andra dottern. Ett litet mysterium här är varför Shakespeare gav sin näst bästa säng till sin fru. Om det var en tradition då eller om det bara var för att vara nedlåtande vet man inte.

Shakespeares andra dotter Judith gifte sig med Thomas Quiney vilket orsakade en enorm skandal. Det bidrog säkert till testamentet.

Shakespeare tillbringade de sista åren av sitt liv i sin hemstad, och avled på New Place 1616. Han gravsattes i Heliga Trefaldighetens kyrka, samma kyrka som han döptes i. På gravstenen finns en strof ingraverad, som Shakespeare troligen skrivit själv:

Good friend for Jesus sake forbeare,
To dig the dust enclosed here.
Blessed be the man that spares these stones,
And cursed be he that moves my bones.



Shakespeares verk
Shakespeare skrev totalt 38 dramer och 154 sonetter. Shakespeares mest kända verk är Hamlet och Romeo och Julia.

Hamlet trycktes 1603 med titeln Den tragiska historien om Hamlet, prins av Danmark. Hamlet bygger på en krönika av Saxo Grammaticus. Hamlet handlar stort om att den döde kungen visar sig som vålnad för sin som Hamlet och berättar att han mördats av sin bror. Den döde kungens bror är den nya kungen och gift med Hamlets mor. Fadern uppmanar Hamlet att hämnas. Det är ifrån Hamlet som den välkända frasen ”att vara eller inte vara, det är frågan” kommer ifrån. Många tror att prins Hamlet håller i ett kranium när han säger detta i en monolog men det är ur en annan scen och kraniet tillhör Yorrick, en god vän till Hamlet. Hamlets kärna brukar sägas vara tillvarons intighet och det meningslösa i att en bedragen hämnas.

Romeo och Julia är troligen världens mest kända kärlekshistoria, om det universella problemet förbjuden och omöjlig kärlek. Den ligger grund för många andra historier. För att nämna ett exempel så kan jag ta filmen Titanic. Rose är en överklassflicka som blir kär i en underklasspojke. Men hon är för fin för honom och förbjuds av sin mamma att träffa honom. Men hon trotsar sin mamma och allt slutar i tragedi. Romeo och Julias romans är ett välkänt kärleksdrama idag, och är lika aktuellt nu som då.

Traditionellt delas Shakespeares dramer in i tre kategorier: Tragedier, krönikespel och komedier.

Krönikespelen utspelades under Englands medeltid, en epok full av oro, maktkamp och inbördeskrig och han hämtade materialet till dramerna ur prosakrönikor. Han valde ut de mest dramatiska delarna och lyfte fram de intressante personerna.

Inspirationen till komedierna hämtade han från antika verk eller italienska noveller. Komedierna handlar om kärleksförvecklingar, med högmodiga självbedragare och listiga bedragare som stående figurer. Ett tema är ett par som efter många och svåra problem och missförstånd får varandra i slutet. Ungefär som dagens alla romantiska komedier, slutet gott allting gott.

Tragedierna speglar människor som är slavar under sina passioner och drifter. I Romeo och Julia drivs två unga älskade par till döden på grund av sina föräldrar och i Othello mördar en man sin fru för att han låtit en obefogad svartsjuka tränga undan förnuftet. Äregirigheten föder våld, våld föder mer våld och ångest, skräck och ånger.

I tragedierna är rättfärdigheten eller motivet till ett mord ofta intrigens kärna, och flera scener är mycket bloddrypande. Sinnessjukdom, svek, dödssynd, oskuld och illusioner är andra teman.

En del dramer är svåra att sätta in i någon av dessa grupper. Till dessa hör till exempel Hamlet, Macbeth, Kung Lear och Julius Caesar. I dessa dramer har dramat både drag av krönika och av tragedi. En del krönikespel, som Henrik VI, har istället drag av komedi. På senare tid har man velat tillföra ytterligare grupper. De sista dramerna, Perikles, Cymbeline, En vintersaga och Stormen, förs ofta till en egen grupp, sagospelen. Ibland urskiljs även de romerska dramerna: Titus Andronicus, Julius Caesar, och Antonius och Cleopatra.

Endast en bråkdel av Shakespeares episka dikter, sonetter och dramer publicerades av honom själv under hans livstid, så det är svårt att veta när han skrev de olika dramerna. Shakespeares äldsta dramer antas vara krönikespel, som behandlar kungar i Englands historia. Till denna grupp hör Henrik IV, Rickard III, vilka anses vara de första dramerna han skrev, och Henrik VIII. Därefter började Shakespeare författa komedier, av vilka Förvillelser (The Comedy of Errors) anses vara den äldsta. Romeo och Julia är troligen den äldsta tragedin.



Shakespeares dramer kännetecknas av en litterär och historisk bevandring. Det är osäkert om Shakespeare kan ha skaffat sig denna genom sin borgerliga utbildning men materialet Shakespeare använder är andras dramer, av krönikor, antika författare och italienska noveller som han omarbetar.

Det är hur han skriver och hanteringen av materialet som gör honom så stor. Han väljer ut de bästa delarna för att skapa ett förtätat händelseskeende. Shakespeares dramer ska därför inte ses som historiska fakta. Ett annat viktigt element är de folkloristiska inslagen. Till exempel häxorna i Macbeth som spelar en avgörande roll för intrigen och som underhållning. Han förvränger också historien i syfte att behaga publiken.

Något som Shakespeare är väldigt skicklig på är att skapa intressanta personligheter. Personerna i hans dramer är dynamiska och genomgår förändringar under historiens gång, reagerar på miljön och ödet. Det ger personerna en väldig realism. Shakespeare har ibland kallats ”en man med tusen själar” på grund av sin goda förmåga att förstå så många personligheter.


Om det är tre saker som är med i Shakespeares flesta dramer så är en kontrasterande relation mellan naturen och människorna och mellan människors naturer, folktro och mytiska gestalter och slutligen besjälade årstider



Shakespeares sonetter är samlade i en serie och innehåller 154 stycken. Den anses representera en brytpunkt i hans författarskap. De publicerades 1609, men skrevs under loppet av flera år under 1590-talet. Före sonetterna hade han troligen skrivit krönikespel och lättsamma komedier. Efter sonetterna innehåller dramerna ett annat allvar.
Sonetterna handlar om Mörka Damen som han älskar, och som ibland ses som en nyckel till att förstå de senare komplicerade kvinnoporträtten som förkroppsligar ondskan.

Vem Mörka Damen i verkligheten var finns det ingen som har lyckats lista ut men man tror inte att det var Shakespeares hustru i Stratford. Det är de flesta forskare eniga om. Att identifiera kvinnan nu anses omöjligt, likaså att säkert veta vilken slags kärlek han har till de olika personerna stroferna vänder sig till. I sonetterna framkommer sorgen efter den döde sonen mellan raderna, samt en kärlek som tar sig metafysiska uttryck. Han anses med dessa sonetter vara den främste poeten under sin samtid.

I sonett 144 framkommer ytterligare ett tema:

Two loves I have of comfort and despair,
Which like two spirits do suggest me still;
The better angel is a man right fair,
The worser spirit a woman colour''''d ill.

Frågan om Shakespeare var bisexuell har sysselsatt flera forskare under 1900-talet; före dess har frågan inte varit aktuell. Könsroller är centrala teman även i andra verk, speciellt i Trettondagsafton och Macbeth.



Verkslista
Komedier
• The Tempest (1611-12)
• The Two Gentlemen of Verona (1594-95)
• The Merry Wives of Windsor (1600-01)
• Measure for Measure (1604-05)
• The Comedy of Errors (1592-93)
• Much Ado About Nothing (1598-99)
• Love''''s Labour''''s Lost (1594-95)
• A Midsummer Night''''s Dream (1595-96)
• The Merchant of Venice (1596-97)
• As You Like It (1599-1600)
• Taming of the Shrew (1593-94)
• All''''s Well That Ends Well (1602-03)
• Twelfth Night, or What You Will (1601-02)
• The Winter''''s Tale (1610-11)
• Pericles, Prince of Tyre (1608-09)
• The Two Noble Kinsmen (1613-14)
• Cymbeline (1609-10)
Krönikospel
• King John (1596-97)
• Richard II (1595-96)
• Henry IV, part 1 (1597-98)
• Henry IV, part 2 (1597-98)
• Henry V (1598-99)
• Henry VI, part 1 (1591-92)
• Henry VI, part 2 (1589-91)
• Henry VI, part 3 (1589-91)
• Richard III (1592-93)
• Henry VIII (1612-13)
Tragedier
• Romeo and Juliet (1594-95)
• Coriolanus (1607-08)
• Titus Andronicus (1593-94)
• Timon of Athens (1607-08)
• Julius Caesar (1599-1600)
• Macbeth (1606)
• Hamlet (1600-01)
• Troilus and Cressida (1601-02)
• King Lear (1605-06)
• Othello (1604-05)
• Antony and Cleopatra (1606-07)



Analys av Köpmannen i Venedig

Jag har valt att analysera Köpmannen i Venedig. Jag har valt den för att jag tycker den är intressant och den har dessutom filmatiserats ganska nyss och jag tycker det är en bra film. Jag fascineras nog nästan av hämnd, det är något som jag tycker är väldigt spännande och de känslorna är så starka och liknar inget annat. Jag älskar filmer som Kill Bill med kallblodig hämnd. Det var nog det som jag fastnade en del för i Köpmannen i Venedig, hämnden. Men den har också en väldigt bra handling och en liten tvist på slutet så att man tycker synd om juden. Det är inte lätt att veta vilken sida man ska vara på. Men innan jag börjar med det så ska jag berätta lite om handlingen.

Köpmannen i Venedig handlar om den judiska affärsmannen Shylock som lever i Venedig under slutet av 1500-talet. Shylock lever i en stad fyllt av antisemitism och stora samhällsklyftor. Den förmögne Antonio vänder sig till honom för att låna pengar till hans vän Bassanio som vill resa iväg till en ö för att fria till den vackra prinsessan Portia. Antonios pengar är satsade på handelsfartyg så han blir tvungen att låna pengar av juden. Antonio går i borgen för Bassanio, och är övertygad om att skeppen ska hinna komma tillbaka innan tidsfristen för återbetalningen. Shylock och Antonio kommer överens om att Antonio ska betala en skålpund av sitt eget kött i ränta om inte pengarna återbetalas inom rätt tid. Så Bassanio åker iväg för att fria till Portia och Antonio väntar på sina skepp. Men Antonios skepp förliser och hans öde hamnar i Shylocks händer. Shylock har under lång tid blivit utsatt för förtryck och diskriminering på grund av sin religion och är mer än villig att utkräva sin hämnd. Hans dotter rymde precis innan detta hemifrån för att gifta sig med en kristen furste och hon tog alla hans pengar. Med detta blir Shylocks frustration och hat ännu starkare.

Samtidigt gifter sig Bassanio med Portia och han får höra om Antonio som är i fara. Eftersom de båda är vänner blir han mycket orolig och Portia erbjuder Shylock tredubbelt med pengar än vad som lånats ut. Men Shylock vägrar och kräver sin hämnd. Antonio går med på att Shylock ska få ta ett skålpund kött från honom. Men när det ska ske så kommer Portia utklädd till man och utger sig för att vara lagman inför domstolen. Hon säger att Shylock har sin fulla rätt att ta köttet men att om han tar en enda droppe blod eller om köttstycket väger för mycket så ska hans förmögenhet tillgå staten och han själv dö. Shylock som tänkt ta en bit kött närmast hjärtat blir förfärad och inser att det är omöjligt. Han ber om nåd inför rätten och döms till att döpa sig och testamentera hela sin förmögenhet till sin dotter och hennes man. Den så kalla och bestämda Shylock förändras nu till att vara svag och tillbakadragen. Hans värdighet har blivit tagen.

Verket innehåller många motsatspar som sätts i spel mot varandra. Så som onda och det goda, tyglad och frigjord, samvetet och hjärtat, mildhet och grymhet. Den eländiga staden och Portias borg, alltså den skyddade världen mot den farliga. Det här är något som utmärker Shakespeares dramer som jag sa innan.

Det centrala i Köpmannen i Venedig är girighet/hämnd och vänskap/kärlek. Shylock är hämndlysten efter långa förföljningar av bland annat Antonio (som representerar de kristna) och av att hans dotter som rymt hemifrån. Jag tycker Shylocks tankesätt är berättigat eftersom han och Antonio slöt ett kontrakt och Shylock borde få sin del av överenskommelsen. Antonio är godheten och osjälviskheten. De är varandras motsatser. Shylock är materialisten, medan Antonio är filosofen.

Pengar är en tyngdpunkt i historien men den saknar egentligen betydelse, särskilt för de älskade paren. Portia är villig att skänka det tredubbla pengarna tillbaka till Shylock för att han inte ska ta sitt skålpund kött. Jag tror att Shakespeare vill att vi ska se naturen som att den är lika mycket värd som pengar. Pengar är det som utlöser konflikten och gör Shylock till en tragisk figur, och kan då ses som människans fiende i den här historien, att pengar inte alltid är så bra.

Köpmannen i Venedig handlar också om att lägga sitt öde i någon annans händer. I början av dramat är Antonio orolig för sina skepp som inte kommer tillbaka. Vinden och vädret, det som påverkar skeppen är ingenting som människan kan rå över. Ödet ligger också i andras händer, då Antonio och Bassanio lånar pengar av Shylock. Han har då makten, i alla fall på papper.

Pjäsen kritiserar också rättsystemet. Shylock ställs inför rätta och tror att rättvisa ska skapas enligt byråkratin. Men Portia är den förklädde domaren och i hennes värld så härskar rättvisan och godheten, så det blir så som Shylock vill ha det. Portia är en symbol för det goda, oskuldsfulla och rena.

Hela situationen i domstolen är som ett upprätthållande av den kristna moralen samt att omvända Shylock till att bli ren genom den rätta tron. Antonio är exemplet för den kristna människan; han litar på sin nästa. Shylock i sin tur ses inte som mänsklig, utan liknas vid djävulen. Antonio och Shylock kan inte acceptera varandras religioner och det har skapat ett bråk. Man kan se de som en symbol för hela världen under den tiden, då kristendomen ansågs vara den enda rätta tron. Man ville omvända alla och judar förföljdes.

När Bassanio kommer till ön där Portia bor så måste han välja en av tre askar. Det är Portias far som bestämt att endast den som kan välja rätt ask ska få gifta sig med Portia. Det är en ask i guld, en i silver och en i bly. Bassanio ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: William Shakespeare - Livet, verken, analys

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2010-10-21

    En mycket bra analys av Köpmannen i Venedig som verkligen går på djupet. Bra jobbat!

  • Inactive member 2015-12-02

    har du gjort en filmanalys av shakespeare in love?

Källhänvisning

Inactive member [2007-05-24]   William Shakespeare - Livet, verken, analys
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8242 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×