Kristendomstolkningar och livsåskådningsfrågor essä

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Varför måste radikaletik gå från ortodoxi till ortopraxi?

Inledning:
Ämnet radikaletik är numera brinnande än någonsin, speciellt nu när Guds återkomst är konstaterad (en blandning av filosofi och religionernas Gud). Men vad innebär det att vara radikaletisk? När nyandligheten är större än någonsin och kyrkan tappar medlemmar i Sverige så kan man undra varför. Genom historiens förlopp alltsedan kristendomens vagga har det varit ett markerat budskap om vad radikaletik är dvs. att följa Gud och acceptera och hjälpa andra människor som är “annorlunda”. Dessa utslagna människor har fått hjälp både andligt och materiellt av de så kallade “Ur kristna”. Men i dagens samhälle tjänar inte kyrkan detta syfte längre helt fullt ut. Det verkar som kyrkan har blivit en “specialeffekt” istället och att kyrkan är mer fokuserad på pengar än att hjälpa människor. Därför vill jag ta upp radikaletik utifrån ett historiskt perspektiv och jämföra med två riktningar inom modern och kontextuell teologi. För att visa att det trots allt finns “barmhärtiga samariter” i denna pluralistiska värld av synkretism.
Jag kommer att fokusera mig på det kristna perspektivet och använda Karl Barth och Dietrich Bonhoeffer somt står för den “traditionella” diskursen angående radikaletik på ett ortodoxiskt plan. Kontra kontextuell teologi och dess kritik gällande de ovannämnda teologerna och visa att de senare har banat väg för en ortopraxi. Ur denna “syntes” har det blivit ett positivt resultat i kampen om vilka som är de “barmhärtiga samariterna” ur radikaletisk synvinkel. Ur den kontextuella riktningen kommer jag att koncentrera mig på två riktningar eftersom dessa två verkar enligt mig vara de mest utsatta och behövande av ett erkännande. Jag tänker då givetvis på kvinnor och svarta, även om bi-, inter- och homosexuella är minst lika viktiga. Där kommer jag att fokuserar mig på vita kvinnors teologi och deras innebörd för andra kvinnor t ex “African Theology” och deras kritik mot vita kvinnors diskurs. Vilket kommer att visa att alla inte är helt eniga och diskutera olika lösningar för att komma till en enhet i kampen om radikaletik och dess syfte.

Varför skriver jag om radikaletik?
Tanken om att skriva om detta ämne kom upp av en slump när vi hade gruppövning i radikaletik. En del där ansåg att kyrkan inte hjälper människor i dagens kyrka. Det temat har varit på tapeten i olika vändningar. I takt med att jag själv har varit aktiv i kyrkans ledarskap inom olika kyrkor, så har även jag insett en hel del brister inom kyrkan. Tanken på att vi i kyrkan kritiserar folk som inte är med och inte verkar vara så själva villiga att utöva filantropi, gjorde att jag själv slutade i församlingen. Detta har inneburit att jag fått en mer tolerans inom den protestantiska riktningen och utvidgat mitt perspektiv till samarbete med katoliker och andra samfund. Jag har alltid stöttat ekumeniken och sagt att genom den kan kyrkan få liv igen. Men samtidigt påpekat att kritiken från icke troende har varit legitim i vissa fall och att vi som är troende borde ta till oss av den kritik och ta lärdom. Jag talar här ifrån min egen erfarenhet eftersom jag har fått mer stöd och hjälp av “barmhärtiga samariter” än av kristna, vilket visar att kyrkan måste förändras.


Ortodoxins försvar angående radikaletik
Karl Barth var först en liberal teolog från Schweiz men efter att läst filosofi och teologi blev han en dialektisk teolog3 detta resulterade till att han inte kunde förbise de sociala och politiska frågorna. Han avvisade att man kunde komma till Gud genom mänskliga medel som t ex politik och religion4.
I juli 1911 arbetade han som pastor i Safenwill5 nära Zürich, där han stannade i drygt tio år. Där började de teologiska problemen att ta sin form, han konfronterades med lidande och hårt arbetande människor. Det gjorde i sin tur att han kände sig skyldig att predika evangeliet för dessa människor, men hans liberala teologi håll inte måttet. När han senare gick med “Social Democratic Party” en organisation som var engagerad i arbetarrörelsen och första världskriget utbröt, var hans uppvaknade ett faktum. Barth förstod att hans lärare var mer intresserade av att stötta Kejsaren och vinna kriget, än rätt teologi. Vilket resulterade i att han bröt med den europeiska urvattnade teologin som han var skolad i. Han var tränad i att avvisa tanken att “Guds rike” kunde vara länken om att handla socialt mot andra individer. Sökandet av en ny teologi uppstod och hans centrala tanke var just att utveckla vad “Guds rike” är. Han sökte i Bibeln och med hans historisk kritiska metod blev han tillslut professor 1925 i Nya Testamentets exegetik i Münster6. Trots att han hade avancerat till en prestigefull titel tog han starkt avstånd till den Tyska kyrkans sammanblandning med Hitler. Vilket innebar förödande konsekvenser för Barth själv. Han fick disciplinära åtgärder för detta genom att mer eller mindre bli tvingad till att pensionera sig och sedan bli bannlyst i Tyskland för hans motstånd mot Tyska kyrkan.
Barth kunde tolkas som dogmatisk och med hans utarbetande av Barmendeklarationen, (gjordes av flera teologer men Barth var en av de ledande) som gällde mot alla som inte visste vad sann kristendom var, kunde man se ett sådant dogmatiskt exempel. Men han var också intresserad av möjligheten att sammanföra en dialektisk syn på att människa och Gud var sammanfogade i en relation. Bryggan emellan dessa två enheter är Guds ord och Guds “logos” är Jesus Kristus7. Vidare anser han att Gud var tvungen att inkarneras genom Jesus för att människan skulle få ta emot den helige anden. Människan var förstörd och levde i en kris och genom att välja Jesus kunde hon sluta att leva i kaos och få harmoni med Gud och människor. Detta blir då radikaletik på ett ortodoxt plan, Barth går tillbaka till “källorna” och hävdar att tro kommer av nåd, dessutom skriver han att “tron måste föregå vetandet” 8. Gud som är Herre och skapare har en oändlig kärlek och denna kärlek blir synlig i Jesus. Därför menar Barth att människan är kallad till att vara med Gud och det innebär också att bli vän med sin “näste” och leva i respekt och beskydda allt liv9, så långt det går i den profana världen.
Barth har ansetts ha en mer “traditionell doktrinär teologi” som han var tvungen att stadsfästa och ge styrka för de kristna och det är inte så konstigt med tanke på hans historiska tidpunkt. Dels med första världskriget och sedan den akademiska diskursen som han var uppfostrad i. Det radikaletiska han gör är enligt min mening förutom att skapa en “traditionell teologi”, är att han riskerar sin yrkeskarriär, ja han riskerar allt. I dagens samhälle kostar det mesta, inget är gratis. Barth var beredd att betala priset eftersom han såg att den teologiska epok han levde i var helt fel. Han fick betala ett högt pris och det fick även Dietrich Bonhoeffer göra.

Radikalisk ut i fingerspetsarna
Dietrich Bonhoeffer föddes den 4:e februari 1906, tillsammans med sju syskon växte han upp i en tysk ämbetsmannafamilj. Han dog genom hängning innan han var fyrtio. Han om någon fick verkligen betala kostnaden för att följa sanningen, han var med och utarbetade Barmendeklarationen 1934, som var ett företag för att konsolidera den antinazistiska “bekännelsekyrkan”. Han sammanfattas bäst genom Douglas John Halls citat:

“… Tillich came from the church and discovered the world, Bonhoeffer came from the world and discovered the church.”10

Vilket är en väldigt intressant synvinkel eftersom den som har varit i världen får ett annat synsätt på kyrkan än omvänt. Jag tror att detta kan vara en nyckel eftersom han fick en mer kritisk inställning än en indoktrinerad kyrkomedlem brukar ha angående kyrkans funktion.
Vid 21 års ålder blev han teol. Dr. han var med andra ord en väldigt skarpsinnig yngling. Senare studerade han i Spanien och USA och blev tillslut präst. I USA fick han möta rasism detta formade honom i kampen mot antisemitismen11. Något hände med honom i New York, från att ha en överlägsen attityd till att det inte fanns “någon teologi” där, fick han istället lära sig om livet i och utanför kyrkan. Han kom in i verkligheten istället för hans fraseologi erkände han. En annan aspekt som formade honom var mötet med Karl Barth som han beundrade mycket.
Bonhoeffer resonerade att man inte kunde sitta och vänta på tecken från ovan, utan ansåg att uppskjuta viktiga beslut kunde vara mer syndfyllt än att göra fel beslut. Därför skrev han “att tro det är att välja” 12 dvs. göra ett val. Han skrev två böcker på 30-talet som sammanfattar hans teologi. I “Efterföljelse” kritiserar han den hycklande och ytliga kyrkan genom att ta upp exempel på hur en rätt kyrka ska bete sig i Matteusevangeliet, främst då i “Bergspredikan”. Den andra boken “Liv i gemenskap” sammanfattar hur man ska leva ur ett kristet perspektiv till varandra. Teologin går ut på att de kristna ska bära de andras börder t.o.m. deras synder ska de troende bära. T ex att offra sig för sin nästa, detta har kyrkan glömt eftersom den har glömt att Kristus bär deras synder. När han grips och sätts i fängelse pga. att han inte stödjer det nationalsocialistiska partiet håller han på att utforma sin bok “Ethics” (13 manuskript) som han inte blev klar med. I den skriften skriver han något väldigt centralt, nämligen “att kyrkan har misslyckats när den inte kan ge medlidande till de utstötta“13. Han menar också att kyrkan syndar mot Gud när den inte agerar utan ser på när orättvisa och våld utövas i Jesus namn. Men det mest radikaletiska han gör förutom hans teologi är att vara med i ”Operation 7”och smuggla ut 14 judar till Schweiz14. Resultatet av inblandning i “Operation 7” blev att han arresterades och slutligen hängdes. Han betalade verkligen priset och blev en martyr för många och ett levande exempel på att utöva ortopraxi. Kanske inte i helt fullt mått som den kontextuella grenen innefattar och som jag kommer att presentera härnäst.



Feminismen
Började som en rörelse och var främst inriktad på kvinnans jämlikhet15 med mannen. Den tog sin form efter den amerikanska revolutionen. Det starkaste argumentet de använde i kampen om jämlikhet, hämtade de ifrån Galaterbrevet 3:28 i Nya Testamentet:

“Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus”16

Vilket är ett väldig starkt argument enligt min mening, varför skulle det vara en skillnad mellan man och kvinna när det gäller deras rättigheter. Feminismen och dess etik har förgrenat sig i olika riktningar. Det finns feminism som strävar efter moderata förändringar i kyrkan, där man stödjer kvinnors rätt så länge de inte stöter sig med Bibelns utsagor. I den andra änden finns det radikala feminister (Mary Daly) som har lämnat samfundet och bildat en egen. Känns detta inte igen, gjorde inte Bonhoeffer och Barth detsamma. Men som sagt flera kvinnliga teologer har valt att stanna kvar och arbeta för förändringar i deras kyrka. Det som binder samman feministisk etik är att den globala rättvisan spelar en väldigt viktig roll i kampen om jämlikhet.
Enligt Jayne Svenungsson finns det åtminstone två viktiga aspekter17 när det gäller kritik av den traditionella hermeneutiken. Den första är att den manliga teologin reflekterar den androcentriska kultur vi formats i, vilket gör att feministerna ifrågasätter språket. Den andra och mer viktigare aspekten är att det teologiska språket påverkar hur vi uppfattar oss själva och förstår andra. Det påverkar oss t ex i relation med Gud, Kyrka och den kontextuella kultur vi innesluts i. Här blir Anne-Louise Erikssons ord träffande i Svenungssons bok. Genom Erikssons analys av det svenska gudstjänstspråket finns det en tydlig bild att mannen knyts ihop med det gudomliga, som sedan genererar underförstått till att kvinnan är underordnad och mindervärdig18.
När det gäller vit feminism så har de brottats med Bibelns så kallade auktoritet, speciellt då att Jesus är ett maskulint objekt. Genom att tala om Gud i abstrakta epitetet, skulle det vara lättare att acceptera Gud ansåg de, skapandet av en “kvinnlig Bibel” som lyfter upp de kvinnliga hjältarna i Bibeln19 (Elizabeth Cady Stanton) är ett annat exempel. Det är viktigt att påpeka att detta var ett centralt tema eftersom kvinnor inte kunde vara i ett erkänt andligt ledarskap. Genom århundraden av förtryck kunde man nu uppnå en balans och ett erkännande för att kvinnor också kan vara andliga ledare, trodde man. Det man inte räknade med var att de vita kvinnorna utgick från en vit Jesus eftersom det katolska arvet av ikon bilder oftast visade en vit Jesus på korset.
När feminismen började och de vita kvinnorna fick rösträtt, så såg man ändå exempel på att vita kvinnor var över den svarte mannen eftersom han betraktades som en slav20. Det var inte konstigt att vita resonerade så här eftersom det amerikanska inbördeskriget (1861-65) hade splittrat USA i två bitar. Kritiken mot vita kvinnor har varit stor där ”Womanist”, “Mujer” m fl. har skapat en annan teologi (befrielseteologi) och etik än de vita feministerna.
Här ska jag ta upp ett exempel av kritik innan jag går över till “Black Theology”.
Mery Amba Oduyoyes kristologi i “African women´s Christologies”, fokuserar sig på Jesu gärningar istället än att fokusera sig på att Jesus är man. Det kan sammanfattas med Guds rike som innefattar att Jesus botar sjuka, ger mat och hjälper individer till ett återupprättande av kroppsligt välbefinnande mm. Guds rike blir då här en brygga i radikaletiken eftersom Karl Barth ville samma sak dvs. att fokusera sig på Guds rike.


Svart Teologi
De svarta afro-amerikanerna marginaliserades som sagt och genom Martin Luther King och Malcolm X m fl. skapades ett nytt sätt för de svarta kristna att ta form. Svart teologi riktar sig till afro-amerikaner som är en befrielse teologi. Det finns andra befrielseteologier som latinamerikansk m.m. men här riktar jag mig in på afro-amerikansk. Den 31 juli 1966 proklamerade den nord afro-amerikanska rörelsen sitt “black power”21 uttryck i tidningen New York Times. De pekade på deras orättvisa behandling av de vita, kritiken var riktad till kyrkan och ledare över nationen m fl. Denna rörelse riktade sig till de fattiga, arbetar- och medelklassen inom afro-amerikanerna. Rörelsen ansåg att den amerikanska kyrkan hade misslyckats med sin kallelse av att utöva tro. Albert Cleage22 omtolkade Bibeln till ett svart perspektiv, han såg att Bibeln handlade om ett drama mellan den svarta Jesus kontra den romerska kolonialmakten. Jesus är den svarta zeloten som var tvungen att befria det svarta Israel, från den vita Europeiska kolonin. Cleage har en viss poäng här därför att han hävdar att det aldrig har funnits en vit Jesus och han drar det till sin yttersta gräns, när han anklagar kyrkans ikonografi för hädelse när den utmålar Jesus som vit. Ur den svarta teologin utvecklas “Whomanist” teologin som är emot den vita patriarkiska hegemonin. Man talar även om en “afrocentrisk” teologi som ska ta över efter det europeiska inflytandet.

Kontextuell teologi vs Modern teologi (Barth/Bonhoeffer)

Hittills kan radikaletik sammanfattas med att:
1. En tro utan handlingar, inte är någon tro
2. Det mänskliga ansvaret lyfts fram, att ta hand om de utstötta är en skyldighet
3. Att kunskap inte är bra att ha om vi inte handlar utefter den
4. Global rättvisa är en mänsklig rättighet

Denna kunskap är givetvis kunskapen om Gud samt svaret på de ovannämnda punkterna. Men frågan är då vilken Gud? Svaret hämtar jag från de moderna teologer jag har tagit upp: Jesus är Gud, vilket blir då en brännande fråga ur den kontextuella teologins kritik mot den traditionella teologin. Just därför att i deras språk är Jesus en man och Gud blir då en mansdominerad Gud. Kritiken yttrar sig följande, hur kan kristna leva i Guds närhet som betonas av Jeanronds “Coram deo” och samtidigt inte kunna leva tillsammans i en fungerande “ekklesia”23 (dvs. en kristen gemenskap av jämlikar, som lyfts fram av Fiorenza i feministteologin). Skrev inte Bonhoeffer “att kyrkan har misslyckats när den inte kan känna medlidande för de utstötta“. Dessutom menade han att “tro det är att göra ett val”. Även Barth gör samma fel, när han gör en doktrin av att Jesus är svaret på alla människors problem. Genom deras tystnad mot kvinnors rättigheter gör de också ett val och samtidigt samma fel som postmodern teologi enligt Svenungsson24.
Kristendomen är “den vite mannens religion”25 som Malcolm X uttryckte det och att de vitas tolkning av Bibeln har förslavat miljoner icke vita individer. Det är inte konstigt att Graham Ward ser en tydlig länk mellan religion och kapitalism ur ett historiskt perspektiv26.
Här behövs det skiljas på en del saker innan jag kan behandla kvinnors och svartas lösning på problemet. För det första måste kritiken riktas mot deras ortodoxa teologi eftersom både Barth och Bonhoeffer hjälpte utstötta och gick emot den tidens gängse teologi. Dessutom levde de i pressen av två världskrig och dess konsekvenser, vilket måste vara svårt att gå igenom och skapade säkert förvirring. De fick betala ett stort pris för sina uppoffringar, Bonhoeffer fick betala med sitt liv och Barth blev utstött och tvingad att gå i en tidig pension. Men framför allt stod de upp för den så kallade sanningen, vilket kan vara den gemensamma nämnaren emedan den kontextuella teologin gjorde likaså.


Sammanfattning
En kort slutsats om de olika riktningarna och vad som kan göras för att skapa enhet. Det centrala för alla riktningar som jag har tagit upp är att Gud är i centrum. Sedan har man delat upp och “snuttifierat” Gud som Ward uttrycker det. Den trinitariska dogmen har dragits till ytterligheterna anser jag. Gud är tre, men ändå en och det får vi inte glömma av. Annars har vi gjort en “fetisch” av Gud. Genom att hävda att Gud är en, så har vi inget problem om att Gud är svart eller vit eller något annat, vilket Gal 3:28 uttrycker. Den bibelversen skulle även tala om för oss, att Gud är färgblind. Gud skapade både man och kvinna i “Genesis” och där är inte Gud man eller kvinna, vilket sammanfattar att Gud är outgrundlig, men samtidigt tydlig för människan i sin radikaletiska kärlek till oss. Detta blir då det enda exempel på vad radikaletik är, vi ska också ge kärlek till människor, därför Gud gav kärlek till oss. Men det är begripligt varför man måste ställa Gud i fack, dels för det förtryck som dessa individer fick utstå genom historiens förlopp. Jag tror att det har varit nyttigt och läkande för dessa människor att identifiera sig med Gud genom olika synsätt. Det finns fall där barn har blivit våldtagna av sina pappor och att kräva att de ska be till “Fader Gud”, är det mest kränkande man kan göra emot dessa offer. Där har man istället belyst att man kan be till “Moder Gud” eller något annat som individen kan identifiera sig med.
Barth och Bonhoeffer som står för de ortodoxa utövade även ortopraxi, deras kritik av att kyrkan inte ser orättvisor och bekämpar dem, som “Ur kyrkan” gjorde, visade att de bröt med det gamla. Kontextuell teologi gjorde detsamma, visst har deras kritik av de förra varit legitim. Men jag undrar vad som hade hänt om Barth och Bonhoeffer levt i vår tid, hade de då inte gjort samma sak som de kontextuella, om inte, då är de själva utanför radikaletikens kärna.
Avslutningsvis ska jag svara på min fråga om varför radikaletik måste gå från ortodoxi till ortopraxi. Kyrkan måste gå ifrån lär...