Psykologisk betraktelse om avvikande beteende.

1 röster
15852 visningar
uppladdat: 2007-07-12
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Jag tänkte göra en psykologisk betraktelse om ätstörningar, som man kanske ska betrakta som ett avvikande beteende. Jag tänkte utgå ifrån det biologiska, respektive det kognitiva perspektivet.
Frågorna jag ställer mig:
Anorexia- Vad är grundorsaken? Hur botas sjukdomen på bästa sättet? Är det medicinering eller samtal som gäller?

Här tar jag med en beskrivning av en person jag känner som har haft sjukdomen.
Tjejen i fråga insjuknade i sjukdomen redan i 10 års åldern. Hon var inte alls överviktig, men en pik från någon och ett utbrett prat om vikt och utseende bland kompisarna satte bollen i rullning. Det hela började, som i många andra fall, med bantning. I början mådde hon bra av komplimanger, en allmän euforisk känsla av att se vågen visa mindre. Men efter ett tag började omgivningen bli orolig, allt började mer och mer att kretsa kring mat och motion. Tjejen trodde såklart att de andras oro egentligen var ett tecken på avundsjuka, dem gillade inte att hon lyckades med att bli ’smal och lycklig’. Allt eftersom tiden gick började hon tappa kontakten med kompisar och sina gamla intressen. Hon la all tid på sin viktminskning, det blev en slags mani. Bristen på näring och social kontakt drog henne till slut ner i en långvarig depression. Vad som började med vanlig bantning ledde vidare till en rad följdsjukdomar, som; tvångstankar, självmordsidéer, missbruk och en viss personlighetsförändring.

Om man ska se det hela ur det biologiska perspektivet så är grundorsaken till sjukdomen en slags obalans i hjärnan. En ärftlig benägenhet/ sårbarhet att utveckla sjukdomen. Att sjukdomen skulle ligga i släkten kan man dock bortse ifrån, då ingen annan i hennes familj har haft den. Som det står i studieboken så har neuropsykologin en framträdande roll inom sjukvården idag. Det märkte tjejen i beskrivningen av. Sjukvården försökte nämligen hitta förklaringar till hennes aggressiva beteende genom att göra en datortomografi, d.v.s. en hjärnröntgen. Dem ville se om det eventuellt fanns tumörer i hjärnan som kunde ligga bakom utbrotten.
Eftersom sjukdomen hade lett till en regelrätt depression så påbörjades även en medicinering mot det symtomet. Det kom ett förslag att försöka bota det depressiva med lättare elchocker. Allt det här ser man direkt att det har sitt ursprung ur det biologiska tankesättet.
Men dagens behandlingar är blandat av en massa olika psykologiska perspektiv. Därför tänkte jag också ta upp det kognitiva perspektivet.
Under alla behandlingsförsök stötte tjejen på mycket som har med det kognitiva perspektivet att göra. Där var det egentligen raka motsatsen mot det biologiska, det var mycket samtalande. Ibland var det lite väl mycket ältande och prat tyckte hon, men på ett sätt var det bättre än andra behandlingsformer. Hon blev mer sedd som en individ, inte bara som en biologisk avart i hjärnan. Jag kan också tycka att det biologiska perspektivet ibland är rätt stelt. Att piller i rätt dos hjälper alla att bli si eller så stämmer inte. Det krävs att rätt inställning finns. Om man inte vill bli hjälpt så hjälper det inte att bara medicinera. Därför tycker jag att det är bra att olika terapiformer erbjuds också.
Ätstörningsproblematik handlar, som ofta nämns, inte bara om mat i sig. Mat har inte bara den biologiska innebörden att mätta magen, det ligger en massa olika värderingar och olika tankemönster i ämnet mat.
Hennes aggressiva beteende kan man se ur det kognitivas schemata. Det som handlar om minne och förväntningar. Aggressiviteten uppstod nästan bara när folk i omgivningen (sjukvården och familjen) ville kolla hennes vikt, tvinga henne att äta eller hindra henne från motion. Hon tolkade det som så att omgivningen ville styra henne bort från hennes lycka (att bli smal). Som nämns i boken i stycket om schemata, hos en del personer kan det finnas en förvrängd verklighetsuppfattning. Hon blev nästintill paranoid över omgivningens avsikter, t.ex. att dem försökte lura i henne mat. Att dem i själva verket ville hjälpa henne såg hon inte just då.
Den kognitiva terapin används ganska mycket inom ätstörningsvården, då sjukdomen handlar mycket om att man uppfattar både sig själv och omvärlden på ett irrationellt sätt. Man anser sig fet fast man i själva verket är motsatsen.
Tjejen som jag beskrev fick gå en hel del i kognitiv terapi, just för att ändra sina tankemönster och för att få en mer rationell bild av hur hon såg ut. Man försökte flytta fokus från det dåliga med tvångstankar, ätstörningar och aggressivitet. Istället så såg man att allt egentligen bottnade i en väldigt dålig självkänsla. För att förbättra den ville man hitta något som tjejen tyckte om, innan hon blev sjuk. Det visade sig att hon gillade att rita. Så man började få henne att intressera sig för sånt hon gillade, hon behövde ju verkligen ett andrum från allt dåligt någon gång ibland för att kunna se saker mer objektivt och rationellt.
Som en del av terapin ingick också att skära ner på motionen, och istället börja rita mer hemma. Genom ritandet kunde hon få utlopp för sina tankar, hon fick en något positivare syn på livet nu när det roliga intresset hade väckt till liv. Man ville få henne att förstå att kontrollen inte satt i hur mycket eller lite hon vägde, hon hade ju för länge sedan tappat kontrollen. Efter en lång tids terapi så började hon inse att det går att vara lycklig, fast man väger över 45 kg. Genom terapin så hittade hon både nya och gamla sätt att må bra. Dock får man inte glömma att det biologiska perspektivet hade ett visst inflytande i tillfrisknandet. Under hela behandlingen användes också psykofarmaka för att lätta upp depressionen hon hade hamnat i. När hon tillfrisknat något började hon se hur sjuk hon egentligen hade varit, hon fick en mer realistisk världsbild. Självbilden hade blivit mycket bättre efter den kognitiva terapin.

Som man kan se så används mycket kognitivt tänkande för att bota anorexi, om de egna tankebanorna och att det går att brytas.

Svaren på mina frågor blir alltså:
• Ur det biologiska perspektivet.
Orsaken till sjukdomen sitter i olika signalsubstanser i hjärnan, blockeringar och liknande. Det är en slags ämnesrubbning i hjärnan.
Medicinering är bästa sättet att hjälpa, eftersom man ur det perspektivet inte tror på den fria viljan. Medici...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Psykologisk betraktelse om avvikande beteende.

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2007-07-12]   Psykologisk betraktelse om avvikande beteende.
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8491 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×