Bättre fly än illa fäkta?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ibland dyker de upp, det moderna samhällets okrönta dissidenter. Sammanslutna grupper av människor som självmant har valt att ta del av samhället genom att ställa sig utanför det. Vi hör på radio och tv om illegala brottsnätverk, hemliga sekter och rika affärsmän som gömmer sig bakom syndikat och religiösa rörelser för att kunna lura vanligt folk och kräva dem på skulder som de själva påtvingats. I värsta fall är det förklädda brottslingar, och det är även så de uppfattas. Människor som har valt att kollektivt ta avstånd från samhällets normer och regler ses som konstiga och därmed farliga. Samtidigt är de intressanta och spännande, fast på avstånd, gärna i form av dokumentärer på tv. När vi ovetandes stannar vid en bensinmack och ser ett gäng män i lädervästar på sina Harley Davidson-motorcyklar, får vi panik. Barnen spritter till: "Mamma, mamma, det är Hell''''s Angels, spring för livet."

De flesta människor i dag har insett att dagens samhälle är ett parasitfäste som målar upp en betryggande rökridå för dem som styr skutan, medan maskineriet av korruption och förskingring sker bakom stängda dörrar. Många av dem är varken politiker, filosofer eller präster, utan helt vanliga människor som helt enkelt tröttnat på skiten och valt att ta avstånd från den. Kanske har de från början känt sig annorlunda jämfört med "andra", kanske har de inbillat sig att de är mer annorlunda än vad de egentligen är. Resultatet har i vilket fall som helst varit att de har sökt sig till likasinnade och försökt etablera en ny social gemenskap baserad på minsta gemensamma nämnare individerna emellan, för att "kontra" det nuvarande samhället och bygga upp ett nytt minisamhälle inom den nuvarande sociala sfären.

Till denna grupp hör fenomen som scientologer, frimurare, sionister, motorcykelgäng, hippies, maffior, satanister etc. Vad alla dessa grupper har gemensamt, är att de är missnöjda med det nuvarande samhället och därför har avsvurit sig lojalitet till det gamla systemet, för att i stället skapa ett nytt system baserat på en ny etisk och idealistisk kodex. Scientologerna försöker förena modern vetenskap med sina egna teologiska påfund; frimurarna är en gammal medeltida skrårörelse som sedan anammat kristna värderingar och kryddat upp det hela med mystiska riter och trohetsideal; moderna sionister infiltrerar näringsliv och skjutsar ut pengar genom mäktiga lobbygrupper till Israel som stadsideal; motorcykelgängen är en grupp motorcykelintresserade som har skapat en social krets kring sin livsstil och därtill fifflat med diverse traditionell brottslighet för att finansiera sin verksamhet; hippies finns knappt kvar annat än i den nya vänsterns och anarkismens flummiga budskap om ett egalitärt samhälle som bara är möjligt i en naiv tonårings våta drömmar; maffior är organiserade släktklaner som försöker upprätthålla ett hedersbegrepp inom en organiserad brottsverksamhet, och de flesta satanister blandar Ayn Rands liberalkapitalistiska "filosofi" med vad Anton LaVey lyckades vaska fram ur Aleister Crowleys ockultism och Ragnar Redbeards socialdarwinistiska påfund "Might is Right", för att demonstrera individualismen som ett "alternativ" till den nuvarande judisk-kristna samhällsbilden.

Problemet med dessa rörelser är att deras metod är en fallerande sådan; det går inte att reformera ett samhälle genom att isolera sig eller avskärma sig från det, dels därför att samtliga individer i ett samhälle bara är delar av ett större maskineri - du lever inte ensam och du är direkt beroende av andra människor för din fortsatta existens - och dels därför att vårt samhälle i dag har vuxit sig så stort att det påverkar resten av omvärlden, oavsett om du väljer att flytta upp i bergen eller gräva en grop i trädgården och gömma dig där medan tredje världskriget blossar upp.

För många är dessa grupper en tilltalande lösning på en meningslös existens i ett samhälle man inte trivs i; de erbjuder en ny social identitet kring någonting som de andra moderna människorna inte får ta del av. Det känns säkert och tryggt att kunna åka runt på sin HD, tanka på Statoil, gå på motorcykelträffar och kräva nattklubbsinnehavare på pengar därför att det vanliga, stereotypa livet som dagens arbetar- och medelklass går igenom varje dag är som bortblåst. Inga räkningar, inga politiker, inga lögner - bara en egen broderlig tillvaro bland människor som förstår hur "unik" man är som individ.

Vad dessa människor inte förstår är att de inte lever ensamma på planeten. Om detta samhälle väljer att släppa ut tio kilo kvicksilver i älven utanför deras campingplats, insjuknar hela familjen i livshotande tillstånd. Om Bush eggar upp Putin till att bomba Europa för att slippa dela med sig av sin energi, kan både frimurare och sionister säga tack och adjö. Maffior fungerar så länge de lyckas hjärntvätta nästa generation att inte bli lika individualistiska och falska som deras moderna skolkamrater. Satanisterna förblir satanistiska endast så länge de lever på sin symbolik; så fort en filosof påpekar att det egentligen bara är en mer ärlig form av ren judendom, finns det inte mycket kontrovers och spänning kvar att hämta från Satan.

Dessa människor lever i en falsk tillvaro som intalar dem att de kan leva ett tryggt liv utanför samhället genom att avskärma sig från det och därmed göra uppror mot det. Men är det verkligen en revolt? Ingen av dessa grupper har någonsin kunnat stå helt på egna ben därför att de saknar den heltäckande ideologi som krävs för att driva en större social grupp av människor. Således tvingas de stackars rebellerna att hela tiden suga på det moderna samhällets nappflaska. Emellanåt släpper de taget och kan skrika ut sitt "unika" budskap för att åter igen få i sig den varma mjölk, som deras "motståndare" har producerat under sina åttatimmars arbetsdagar på dammiga kontor.

Vissa av dem har inget budskap eller riktning alls, som t.ex. motorcykelgäng och maffior. Dessa grupper är bara kringstrykande samlingar av personer som lever av att parasitera på samma samhälle som de påstår sig avsky. Deras "heder" är intern, men den kräver att vi vanliga "dumma" människor underkastar oss det nuvarande samhället, så att de har någonting att kassera ut när de gör besök. Det hela blir närmast komiskt när Hell''''s Angels visar sig ha kontakter i porrbranschen i Sverige, pingstpräster hjärntvättar kvinnor till sex och sionister skriker sig hesa över "antisemitism" medan de fortsätter slåss för sin enade stat - utomlands!

För inte så många år sedan utbröt ett stort krig mellan de två MC-gängen Bandidos och Hell''''s Angels. Svenskarna var livrädda för att utsättas för terror och sensationella journalister tog givetvis fasta på skandalen och lyckades nysta fram ett helt brottssyndikat, som gömde sig bakom grupper av människor som åker runt på motorcykel och ser farliga ut. Utan att begå några synliga brott utsätts sådana här grupper alltid för någon form av konspirationsanalys à la pöbeltänkande, eftersom få människor har möjlighet att få en insyn i vad som döljer sig bakom skinnvästar och långa skägg på bakgårdarna i vårt avlånga land.

Andra grupper är uppenbara med sin närvaro och har ett dogmatiskt budskap som ska frälsa oss andra från sina egna påhittade faror. Hur många gånger har inte Jehovas Vittnen ringt på och bett om att få prata om Jesus och världens undergång? Lustigt nog går deras plan inte ut på att rädda världen, utan individen, och därför vill de att du skänker pengar för att hjälpa dem på traven. Detta är en produkt av själva mekanismen bakom dessa moderna "dissidenter"; de har inte för avsikt att skapa en bättre värld - deras idéer bygger på en reaktionär hållning som säger att det är bättre att suga ut det goda ur skiten medan det fortfarande finns tid. Kvar återstår samma gamla individualism iklädd hippa teorier, som judisk-kristendomen injicerade i Europa för 2000 år sedan. Det är som en flock drogmissbrukare som plötsligt kommit på att någonting inte stämmer, men saknar förmåga att göra någonting vettigt åt saken, så i stället bestämmer de sig för att fortsätta vara höga - men på kullen bredvid, för att markera sin ståndpunkt.

Problemet med dessa grupper som hela tiden dyker upp i media är mångbottnad. För det första ger det vårt etablissemang en ursäkt, medan de själva kan fortsätta sin korrupta affärsverksamhet bakom stängda dörrar. Man beklagar sig över farliga New Age-rörelser, hjärntvättande sekter och brottsliga gäng, men den egna religionen kring konsumtion, den egna hjärntvättningen på tv och den underliggande brottslighet som legaliseras genom den fria marknaden nämns det ingenting om, för det är nämligen den som håller skutan flytande. Var tog Göran Persson vägen efter att han i decennier hyllats som den "svenska folkhemsfadern"? Just det, han gled snyggt och fint över till de privata lobbygruppernas intressen, i sann socialdemokratisk anda. Alla tal om ett samhälle för arbetarnas bästa var bara politisk retorik i sin simplaste form, och de som gick på det är demokratins får som springer i den riktning media "informerar" dem om är den rätta.

När vi bitvis får sanningen avslöjad framför oss, tycker vi därför om att skylla på dessa utbölingar som verkar skumma nog att kunna fungera som syndabockar för de misstag som våra företrädare begår i vårt namn. Om Reinfeldt visar sig vara en skattefifflare är det en kändisskandal, men om en frimurare visar sig vara kapitalist, börjar konspirationsteorierna ånga upp och man kartlägger varenda pyramid med ett öga ovanför, medan de riktiga kapitalisterna fortsätter att håva in pengar och skratta sig fördärvade över folkets okunnighet. Och vem skulle inte göra det?

Men som med det mesta ligger det delvis en sanning bakom det hela. Det är mycket farligt för ett samhälle när mindre sociala grupper växer och bryter ned den enighet som annars råder. En frimurare är nämligen i första hand lojal endast till andra frimurare och en Bandidosmedlem är endast lojal mot andra Bandidosmedlemmar. Även om dessa människor i nuläget inte utgör en stor del av det svenska samhället som helhet, visar historien att de ändå kan erhålla ytterst inflytelserik makt och kanalisera ut den till sin egen sociala krets. Detta problem uppmärksammades inte minst av de moderna totalitära rörelserna; Hitler och Mussolini såg till att förtrycka minoriteter, speciellt de som hade lyckats influera den styrande makten i samhället därför att de insåg de faror som lurade: korruption och interna splittringar. I ett samhälle är den farligaste fienden nästan aldrig extern, utan intern.

Lösningen ligger dock inte i att jaga dessa grupper eller ens fokusera på deras aktiviteter; ett system måste upprättas som omöjliggör deras verksamhet på ett växande plan. Det är t.ex. bortslösad tid att kartlägga Bilderbergare, för oavsett vad de har i sikte, kommer de bara att svara med samma metoder och deras rikedom gör dem långt mäktigare än all hobbyverksamhet i världen. Om du i stället ser till att upprätta en nationaliserad ekonomi där affärsverksamheten kontrolleras av staten och inte av privata aktörer, får de plötsligt problem och kan inte längre roffa åt sig av det samhälle som de hade hoppats parasitera på. Samma sak gäller motorcykelgäng; det är antagligen ingen god idé att bryta sig in i deras lagerlokaler med en ficklampa för att kalla efter polis och avslöja "bevis" på brottslighet som alla redan känner till, men skär man av deras livlina till samhället befinner de ...