Bokrecension: Madame Bovary av Gustave Flaubert

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Madame Bovary.

Madame Bovary är en roman skriven av Gustave Flaubert och gavs ut år 1857. Romanen skildrar på ett väldigt realistiskt sätt bonddottern Emma Bovarys liv och återger i detalj allt från vardagsliv till kallblodigt mord. Boken är väldigt noggrant skriven och Flaubert använder sig ofta av metaforer, liknelser och ironi för att få fram sitt budskap.

Romanen inleds med en presentation av Emmas framtida make, Charles Bovary. Han är fortfarande ung och ska börja i en ny skola, Man får följa hans skolgång genom grundskolan och vidare när han utbildar sig till doktor. Som färdig doktor är han verksam ute på landsbygden och när han under ett hembesök hos en patient får syn på Emma blir han genast förälskad. Han fortsätter att besöka patienten, som är Emmas far, långt efter hans tillfrisknande. Enligt Charles är det för att försäkra sig om att benbrottet, som bonden råkade ut för tidigare, verkligen har läkt men aningar av en förälskelse träder snabbt fram. När Charles väl samlat mod att be om Emmas hand tar det inte lång tid för bonden att fatta ett beslut. En tid senare gifter sig Charles och Emma.

Trots ett i början lyckligt giftemål förändras tillvaron snabbt då Charles mor, Madame Bovary den äldre, ser Emma som ett hot. Enligt Madame Bovary har Emma tagit hennes plats hos Charles och efter en tid resulterar denna svartsjuka i att Charles och Emma bestämmer sig för att flytta till den lilla staden Yonville-L''''Abbaye. När paret anländer till staden blir de varmt mottagna av invånarna.

Charles återupptar sitt arbete som läkare och Emma är hemmafru. Emmas humör har under en längre tid varit mycket dålig och hon har mått dåligt av förhållandena skapade av Charles mor. När de väl flyttat in i Yonville börjar Emma må bättre. Charles och Emma ser på utsidan ut som ett lyckligt gift par utan större bekymmer, men efter ytterligare en tid försämras Emmas sinnestillstånd igen och hon låter det gå ut över sitt hus och över Charles. Emma hamnar i en deprission, som hon till stor del lyckas hålla inom sig. Hon inser att hon tröttnat på Charles men att lämna honom är uteslutet. Som bot mot sin insikt inleder hon en affär med Rodolphe, en lokal adelsman som utan större svårigheter charmar Emma.

Emma och Rodolphe fortsätter sitt förhållande bakom Charles rygg. Emma mår bättre och tillvaron med Charles förbättras även den. Till slut inser Emma att ett sådant förhållande inte räcker till för att göra henne lycklig. Hon tar till drastiska medel. Hon ber Rodolphe rymma med henne, vilket han går med på. Dock är inte Rodolphe helt ärlig mot Emma. Han ville egentligen inte vara något mer än Emmas älskare och därför bestämmer han sig för att ta avsked. Han skriver ett lång brev till henne där han förklarar sin kärlek till henne, han talar om hur ont det gör i honom men han kan inte fortfölja planen att rymma med henne. Han anser sig inte vara ämnad för det. Han skickar brevet med sin betjänt i en stor fruktkorg, på samma sätt som de tidigare planerat sina möten. När brevet är sänt lämnar han staden.

När Emma får brevet blir hon förkrossad. Hon planerar att ta sitt liv genom att hoppa från övervåningen, men ändrar sig i sista stund. Emma faller åter ner i en deprission. Charles gör allt han förmår för att få henne på bättre humör, men ingenting verkar ha någon verkan.

När den unge Léon kommer till Yonville blir Emma åter förälskad. Hon träffade honom för första gången precis när hon och Charles anlänt till Yonville, då de gjorde sällskap på värdshuset Gyllene Lejonet. Léon studerar juridik och är i Yonville för att avsluta sina stuider. Deras förhållande fortgår och leder de båda älskarna till paris. Charles är överlycklig över att se Emma på fötter igen och kan inte i sin vildaste fantasi tro att hon är otrogen mot honom. Emma säger till Charles att hon vill ta pianolektioner i Paris, men i själva verket är det en ursäkt för att få träffa Léon. Tiden går, Emmas och Charles förhållande tar en ny vändning då Charles talar med pianoläraren som säger att Emma inte varit och tagit några lektioner.

Emma inser att det inte finns mycket att göra annat än att ljuga. Hon påstår att pianoläraren ljuger och säger att hon visst tagit lektioner. Men otrohet är inte Emmas enda problem. Hon har satt sig i skuld till många av affärsinnehavarna i Yonville och kan inte få fram pengar för att betala tillbaka. I ett desperat försök söker hon upp Rodolphe och ber att få låna pengar av honom. Han säger sig inte ha sådana summor i sin ägo. Emma ser bara en utväg. Att ta sitt liv.

Emma smyger in i apotekaren Homais förråd och stjäl arsenik, som vanligtvis används som råttgift. Hon äter arseniken och insjuknar snabbt. Hennes tillstånd försämras fö...