Indonesien och Svergie - Internationell politik

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Indonesien är en republik i Sydostasien bestående av fler än 17 000 öar, av vilka ungefär 6 000 är befolkade. Man tror att jordbruksteknologin introducerades i den indonesiska ögruppen med drygt 220 miljoner invånare genom invandrande austronesisktalande folk från norr, och därmed anlände tekniker för risodling, stenyx- och keramiktillverkning. Tecken på handelskontakter har hittats på några av öarna genom upptäckter av bland annat glas och metallföremål. Spår av indiska kulturinfluenser har påträffats, vilka har spelat stor roll för framväxten av buddhistiska och hinduistiska riken på några av Indonesiens öar. Denna tid med buddhism och hinduism höll sig kvar fram till 1500-talet, då staden Sunda Kelapa, där huvudstaden Jakarta nu befinner sig, erövrades av en islamsk kommendör och fick ett nytt namn, Jaya Karta. Islam hade långsamt introducerats i landet genom handel med andra länder under 1400- och 1500-talet.

Européer försökte från början av 1500-talet kolonisera Indonesien, och Portugal var det första landet som lyckades, men det varade inte lång tid, utan Holländska ostindiska kompaniet, som bildades 1602, erövrade gradvis Indonesiens öar, och i början av 1900-talet var hela landet en nederländsk koloni. Detta till följd av Java-kriget som utbröt år 1825 där 200 000 människor dog, varav uppskattningsvis 8 000 var holländare. Då holländarna vann kriget, försvagades motsättningarna mot koloniseringen så kraftigt att det blev möjligt för Nederländerna att ta över stora delar av dagens Indonesien. Under 1830-talet infördes ”odlingssystemet” där bönderna var tvungna att betala höga skatter till den ledande staten. Detta gav dem inget annat val än att överutnyttja markerna, för att odla tillräckligt mycket för att klara av skatterna. I slutet av 1800-talet sågs resultatet av detta, och odlingssystemet försvann till förmån för fri företagsamhet där stora plantager anlades. Indonesien blev snabbt en exportekonomi, där industrialiseringen i västvärlden ledde till att de viktigaste varorna i landet blev naturgummi och råolja. Japanerna erövrade Indonesien under andra världskriget men när den lokala befolkningen inte behandlades på ett humant sätt var det japanska övertagandet inte omtyckt. Japan kapitulerade och en man från militären som försökt grunda ett parti tidigare, Sukarno, utropade Indonesiens självständighet den 17 augusti 1945. Detta ledde i sin tur till krig mellan Indonesien och Nederländerna, där brittiska trupper stödde den holländska sidan. Fred uppnåddes 1949 genom FN-förhandlingar, och Indonesien blev återigen självständigt i december 1949.

Under 1960-talet räknades landet som ett av de fattigaste i världen. Detta berodde på att Sukarno, som styrde landet, struntade i råd från experter och biståndsgivare. 1967 avsattes Sukarno. Under hans sista år vid makten var inflationen otroligt hög och landet var nära anarki. Efter Sukarno blev Suharto president efter bland annat ett kuppförsök som följdes av att mellan 100 000 och en miljon människor dödades. Suharto tillhörde det arméstyrda partiet Golkar som var väldigt populärt, vilket tvingade alla andra partier att förena sig till endast två. Därefter tilläts ingen annan politisk aktivitet. 1975 invaderades Östtimor och makten togs över av Indonesien. När Suharto höjde bensinpriset med 70 procent över en natt den 4 maj 1998 kom krav på hans avgång från alla håll och kanter. Vicepresidenten BJ Habibie tog över efter Suharto och det var hans förtjänst att Indonesiens ockupation av Östtimor upphörde. Han erbjöd Östtimor att vara kvar inom Indonesien och ha självstyre, men då majoriteten ville ha självständighet
blev så fallet. Regionala konflikter i Indonesien till följd av Suhartos regim är ännu inte avslutade.

Indonesien är en republik, vilket innebär att den politiska makten utgår från en statschef. I Indonesien är den politiska makten delad i tre. Presidenten, som också är statschef, har den högsta beslutande makten. Folkets rådgivande församling, Majelis Permusyawaratan Rakyat (MPR) har den högsta lagstiftande makten och består främst av representanthuset, Dewan Perwakilan Rakyat (DPR) och de regionala representanternas råd, Dewan Perwakilan Daerah (DPD). DPR består sedan valet 2004 av 550 personer utvalda av folket, där alla över 17 år har rätt att rösta. DPD består av 128 regionala representanter. Indonesiens president väljs sedan 1999 av folket för en femårig period. President sedan 2004 heter Susilo Bambang Yudhoyono, och vice-president är Jusuf Kalla. Kalla tillhör partiet Golkar, Partai Golongan Karya, som även förre presidenten Suharto tillhörde. Det näst största partiet i valet 2004 blev det nationalistiska PDI-P. Det finns ännu ett icke-kyrkligt parti i Indonesien, det Demokratiska partiet PD, som presidenten tillhör. Övriga har en inriktning inom Islam, vilken är den största religionen i landet med över en 90-procentig tillhörighet, som exempelvis det tredje största partiet i senast valet, Partai Kebangkitan Bangsa (PKB). I valet till DPR fick Golkar flest röster sist, men med 127 platser i MPR innehar de ingen majoritet.

Indonesien har ett relativt högt BNP och ligger enligt Central Intelligence Agency (CIA) på 17: e plats av 229 länder. Detta betyder dock inte att landet är rikt, då det enligt Sveriges ambassad i Indonesien hade ett BNP per capita på 4 323 dollar år 2006, vilket är relativt lågt i jämförelse med andra länder. Den indonesiska exporten består mest av olja och gas, men även andra saker som exempelvis elektronik. Till den största delen utgörs importen också av olja och gas, men importen av denna är större än exporten. Indonesiens största handelspartners är Japan, Kina, Singapore, USA, Malaysia, Korea och Thailand. Landets ekonomi är självklart beroende av inkomstkällor, av vilka de viktigaste är genom olja, gas och gruvindustrier där det utvinns guld, silver eller koppar.

De sociala förhållandena har förbättrats avsevärt i Indonesien sedan 1960-talet. På landsbygden har nya vårdcentraler upprättats, tillgången till rent vatten har ökat och spädbarnsdödligheten har minskat från 13 procent till cirka 7 procent. Medellivslängden har också ökat med ungefär 20 år sedan 1967. Nu ligger den på 72 år för kvinnor och 67 år för män. Hälsovården i Indonesien har liksom det mesta i landet förbättrats sedan 1960-talet, men på grund av en ekonomisk kris mellan 1997 och 1998 gick utvecklingen bakåt en aning. Indonesien överkom den svåra perioden förhållandevis snabbt, och år 2004 infördes en statlig socialförsäkring men denna täcker endast en femtedel av befolkningen. Fullt utbyggt ska den omfatta fri sjukvård, liv- och olycksfallsförsäkring, pensioner, sjukdom, arbetslöshet och hälsovård. I Indonesien finns statliga, muslimska och kristna skolor, och alla barn måste genomgå en nioårig skolgång från 7-års ålder. Detta fungerar dock inte i verkligheten, då de flesta bara går 6 år av de nio obligatoriska. Endast 60 procent fullföljer utbildningen.

Indonesien är som land medlem i ett flertal olika internationella organisationer, bland annat Asiatiska Utvecklingsbanken (AsDB), en regional bank vars syfte är att gynna ekonomiska och sociala förhållanden i Asien. Indonesien är även medlem i Världsbanken, vars målsättning liknar ADB: s fast på en internationell nivå. Liksom FN strävar Indonesien efter fred och är därför, liksom de flesta av världens land, medlem sedan 1960 med undantag av en kort period under 1960-talet. Indonesien är även medlem i en del av FN: s underorganisationer. Några andra betydelsefulla internationella organisationer med indonesiskt medlemskap är Association of Southeast Asian Nations (ASEAN) som strävar efter ekonomisk, social och kulturell utveckling samt Världshandelsorganisationen (WTO) som reglerar handeln mellan olika länder.

Den högsta dömande makten innehas av högsta domstolen. Det är representanthuset som föreslår domare, men presidenten har det slutgiltiga valet. De övriga domstolarna är för civila mål och brottsmål, religiösa domstolar, förvaltningsdomstolar, militära domstolar samt en författningsdomstol. I de religiösa domstolarna tillämpas islamisk lag, Sharia, men den islamiska rättstraditionen märks inte av lika tydligt som i andra muslimska länder. En oskriven inhemsk sedvanerätt har bevarats på grund av att Indonesien ligger avskiljt från fastlandet. Då Indonesien består av flera öar varierar denna mellan olika landsdelar. Det nederländska kolonialstyret har medfört att även västerländsk rätt tillämpas i landet. Trots att rättsväsendet inte ska ha någon politisk inblandning har personer inom militären och justitiedepartementet inflytande inom domstolsväsendet. Detta gör att Indonesiens rättssäkerhet bedöms vara dålig. Indonesien tillämpar dödsstraff, och avrättningar skedde förra året.

Efter president Suhartos fall år 1998 uppstod flera regionala konflikter runt om I Indonesien. På ön Sulawesi övergick en spänd stämning mellan den kristna och den muslimska befolkningen till öppna strider och på ögruppen Moluckerna är stämningen mellan dem tillhörande kristendomen och islam i det närmaste likadan. Trots fredsöverenskommelse har strider förekommit. Befolkningen på den delen av Nya Guinea som tillhör Indonesien, Papua, kämpar för självständighet, och trots ökat självstyre har osämjan fortsatt. Detta på grund av hur Papua från början kom att tillhöra Indonesien. År 1968 hölls en omröstning efter uppmaning från FN där Papuas öde skulle bestämmas, men då endast en grupp som var vänligt inställda mot Indonesien tilläts att rösta representerade resultatet inte allas åsikter. Efter en terrorattack på Bali 2002 har kampen mot terrorister ökat i landet.

Liksom i Indonesien infördes i Sverige olika tekniker för exempelvis jakt genom invandring. Då Sverige under den senaste istiden var täckt av is, bestod befolkningen endast av immigranter. Influenser från andra länder har påverkat religionen, och kristendomen etablerade sig i slutet av vikingatiden. Till skillnad från Indonesien blev Sverige, som var en av världens stormakter, inte en koloni under kolonialismen, utan försökte istället bli en erkänd kolonialmakt. De mindre försök som gjordes misslyckades och istället lades fokus på att erövra områden runt omkring landet. Indonesien har haft stora problem med makthavarna i landet, vilket också har drabbat Sverige ett flertal gånger. Korruption bland regenterna var mycket vanligt under större delen av 1000-talet, men med nya strategier har Sverige alltid lyckats ta sig igenom kriser. Problemet med Indonesien är att landet är väldigt splittrat. Invånarna på de olika öarna har levt i avskildhet under så lång tid att de inte alltid delar åsikter. Religionsskildheten är också en svårighet, men inte helt omöjlig att lösa. Då Indonesiens befolkning har en sådan stark tro leder dessa meningsskiljaktigheter väldigt ofta till stridigheter. I Sverige har religionens roll försvagats, vilket har lett till att kyrkan inte har en lika stark maktposition inom politiken som tidigare. Många länder följer islamsk lag, och Indonesien tillämpar den även i rättsystemet. Att följa en lag baserad på tro är inte bara negativt, men då alla inte delar tron leder det som sagt till dispyter. När man styr ett land måste man ta hänsyn till alla som bor i det, och inte endast lyssna till majoriteten.

Politiken i Indonesien utgår från att landet är en republik. Sverige är en monarki, men statschefen har ingen politisk makt i praktiken. I själva verket skulle man kunna ta statsministern som liknelse till Indonesiens president och statschef. Indonesiens president hade tidigare mycket mer makt, men då detta visade sig inte fungera med Suharto förändrades politiken i landet. Numera liknar styret av landet Sveriges sätt mer, men den största skillnaden är att presidenten direktväljs, det vill säga man röstar inte på ett parti som i Sverige där ledaren för partiet med majoritet sedan med all säkerhet får makten. Detta har lett till att presidenten inte tillhör det parti som har flest platser i MPR. På ett sätt kan det vara bra, eftersom man då kan välja den med bäst förmåga att styra ett land, men det kan också leda till större problem i landet då politiska oenigheter kan uppstå.

Sverige ligger med sitt BNP enligt CIA: s lista på plats 36 av 229 länder, alltså 19 platser efter Indonesien. Eftersom Sverige har färre invånare än Indonesien resulterar detta ändå i att Sveriges BNP per capita skiftar mellan värden omkring cirka 30 000 dollar jämfört med Indonesiens 4 500 dollar. Svenskarna är några av dem som har de bästa levnadsförhållandena, men det var inte så länge sedan svenska barn tvingades hjälpa till med till exempel jordbruk hemma, och därmed gick miste om sin utbildning. Hälsan och vården har också förbättrats drastiskt i Sverige, och man ser nästan inga likheter med dåtidens levnadsförhållanden i Sverige som liknar dagens i Indonesien.

Indonesien och Sverige är med i liknande internationella organisationer. Sverige ingår som en av 16 icke-regionala medlemmar i Asiatiska Utvecklingsbanken för att stödja utvecklingen i området. Sverige är liksom Indonesien också medlem i FN och vissa av dess underorganisationer. Olika europeiska organisationer utgör motsvarigheter till Indonesiens ASEAN, som exempelvis European Commission for Europe (ECE) samt European Bank for Reconstruction and Development (EBRD). Båda länderna tillhör internationella organisationer som gynnar dess intressen, och detta gäller även för Sveriges medlemskap i AsDB. Detta ökar stödet för svensk utrikespolitik och stärker Sverige som varumärke i utlandet. Det kan även komma att gynna Sverige i framtiden om landet har många samarbetspartners. De frågor som Sverige vill driva i exempelvis FN kan få en positivare respons om staten tagit hänsyn till andra länders behov i ett tidigare skede.

Om man ser på hur Sverige har utvecklats under de senaste 100 åren kan man enkelt dra en parallell till Indonesien. Sverige började gå uppåt i ekonomin i mitten av 1800-talet då jordbruket var stort i landet, och samma sak gäller i Indonesien för tillfället. Det som i Sverige var viktigt för att ekonomin började stiga i graderna var satsningar på utbildning, infrastruktur och export till främst europeiska länder. Indonesien har ett problem med att så få går klart den utbildning som de har tillgång till. Om detta skulle förändras kan man troligtvis se en förbättring inom en snar framtid. Då fler utbildar sig kan man investera i industrier och infrastruktur. Detta skulle resultera i en större export som i sin tur påverkar landets BNP positivt. Hur denna förbättring skulle kunna ske är exempelvis ett studiebidrag liksom det i Sverige. Skolan i Indonesien ska egentligen vara avgiftsfri, men föräldrarna måste betala väldigt mycket som böcker och skoluniformer. Fattigdom är ett problem i Indonesien, och om en mängd avgifter krävs för att barnen ska kunna gå i skolan är det inte underligt att många inte slutför sin utbildning.

Sveriges och Indonesiens historia har många motsvarigheter till varandra. Sverige ligger till utvecklingen ungefär 150 år framför Indonesien om man ska visa på speciella händelser i historian. Sverige har inte legat i någon större konflikt på senare tiden, men på samma sätt som Indonesien låg i stridigheter med Östtimor för inte så länge sedan utkämpades ett krig mellan Ryssland och Sverige i början på 1800-talet vars slutresultat blev att Finland övergick till att bli en del av den ryska staten. Detta medförde också i en ny regeringsform, vilket också har införts i Indonesien. Man kan inte förvänta sig att historian kommer att följa Sveriges, men likheterna tyder på att Indonesien är på rätt väg, utvecklingsmässigt sett.

Sverige är som land mycket äldre än Indonesien. Utvecklingen, som sker gradvis, har därför kommit synnerligen längre än Indonesiens. Som land i ständig utveckling gäller det att ta lärdom av det förflutna, vilket de nuvarande makthavarna i Indonesien verkar ha förstått till en del. Efter en lång tid av stillastående progress börjar situationen i landet äntligen förbättras. Problemen är fortfarande många och stora, men genom att följa andra länders exempel lär det inte dröja för länge innan Indonesien ses som den ledande stat landet strävar efter att vara inom sin region. Det är egentligen bara en fråga om tid.


Källor:

Internet:

Indonesien:
http://www.asean-tourism.com/aseancountries/indonesia.shtml
http://home.swipnet.se/~w-15266/indons/instant/politics.htm
http://en.wikipedia.org/wiki/Politics_of_Indonesia
http://userpage.chemie.fu-berlin.de/adressen/org-fact.html
http://209.85.129.104/search?q=cache:FnZMdVDbyDEJ:www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/070305/dac4a85623a81c040bd472cad840503c/Indonesien_2006.pdf+indonesien+mpr...