Utbildningsperspektiv, tankar kring läsutveckling

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vi lever idag i ett skriftspråksamhälle. Oavsett vem du är eller vilken position du har i samhället ställs det krav på dig att kunna skriva och läsa. Det kan vara exempelvis instruktionshäfte för bokhyllemontering, innehållsförteckning till medicin, papper från försäkringskassan, jobbannonser etc. Det blir ett krav från samhället att skolan ska lära barn läsa och skriva, vi som lärare ska kunna utveckla dessa färdigheter hos alla barn. Oavsett elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper ska varje barns behov och önskemål bli tillgodosedda. Vi måste ha med oss insikter om hur olika barns behov kan var och vad detta innebär för lärandet. Barn med behov av mer stöd kan ha dyslektiska problem, någon form av koncentrationssvårigheter exempelvis ADHD, nedsatt hörsel, färgblindhet etc. Problemen kan vara närliggande och rent fysiska i sin karaktär eller yttra sig som psykiska störningar. Som pedagog måste man se till att dessa elever får samma möjligheter att tillgodogöra sig tal-, skrift-, och språkinlärning.

I skolan sker lärandet som en del av en social process och varje inlärningstillfälle är situationsberoende. Förutsättningarna är sådana att eleverna ska tillägna sig kunskapen i klassrummet. Detta kan ses som en social styrka, Wildemeersch syn på utbildningsperspektiv stärker detta i sin sy på socialt lärande med ”de kombinerade läro- och problemlösningsaktiviteter som äger rum inom deltagarförankrade system som grupper, sociala nätverk, rörelser och kollektiv, vilka fungerar i det verkliga livets sammanhang och som därmed aktualiserar frågor som rör socialt ansvar” (Illeris 2005:124). Wildemeersch använder sig av begreppet socialt ansvar och förknippar det med verkliga livets sammanhang. Vår tolkning av detta begreppsperspektiv blir att det är elevens omvärld som är den verklighet vi måste utgå ifrån. Det som berör och utgör vårt och barnens samhälle/omvärld är vårt ansvar som lärare att ta med i undervisningen. Varje barn har också en social bakgrund inom sig och varje individ har tidigare erfarenheter. Det är dessa punkter, kunskaper, vi som pedagoger ska försöka hitta hos varje barn för att kunna knyta an till tidigare erfarenheter. Dewey menar bland annat att lärandet måste ha en kontinuitet där nya kunskaper kan bygga vidare på tidigare erfarenheter. Kunskapen hamnar i ett meningsfullt sammanhang samtidigt som barnet får en naturlig motivation i inlärningssituationen.

Leimar har i sin forskning om barns språkinlärning utvecklat den så kallade LTG-metoden, Läsning- på Talets Grund. Metoden är konstruerad för att återkoppla och knyta an till barnets erfarenhetsvärld. Använder vi oss av denna metod 1.samtalsfas, 2.dikteringsfas, 3.laborationsfas, 4. återläsningsfas, 5.efterbehandlingsfas (föreläsning Detner/Hellgren) formar vi undervisningen efter elevernas erfarenheter. Under första fasen blir samtalet tongivande och pedagogen kan leda så att alla elever får komma till tals. Samtalet, dialogen blir det naturliga mötet i klassrummet, ”lärande växer fram ur ett dialogiskt samspel och utbyte” (Dysthe 2004:228). Genom att använda den LTG-inspirerade undervisningsmetoden storbok kan vi återkoppla elevernas ord och erfarenheter till läs- och skrivinlärning. Genom storbokens försorg får eleverna upptäcka språket, utforska språket i text, tal och skrift. Inlärningen sker fenomenalismiskt då många av kroppens sinnen berörs och går dessutom att anpassa efter varje barns behov. I skriften finns också en möjlighet för alla elever att göra sig hörda – känna sig inkluderade i det gemensamma (Persson 2001:8). God läs- och skrivinlärning handlar om att hitta rätt balans mellan avkodningen och förståelsen för olika elever, i olika åldrar, i olika inlärningsfaser (föreläsning Detner/Hellgren). Vi menar därför att traditionell läs- och skrivinlärning inte får gömmas undan i behållning för LTG metoden. Att använda sig av exempelvis ljudmetoden är ett bra komplement till storbokens utforskarfas.

Avsikten är att ”undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Det skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta kunskaps utveckling” (lpo 94). Skulle det finnas elever som inte tillgodogör sig skrift- och talspråket genom en LTG anpassad skolmiljö måste andra åtgärder tillämpas i samförstånd med elev, lärare, hemmet och rektorn. Sådana åtgärder kan vara Reading Recovery, Tragetorn, Wittingmetoden, Rydaholmsmetoden (föreläsning Detner/Hellgren). Oavsett om inlärningen sker med som en metod baserad på ett analytiskt synsätt – så kallad top down, från en helhet till delarna och/eller genom traditionsenlig syntetiskt metod så som ljudmetoden – så kallad bottom up är det elevens egna behov och önskemål som måste stå i centrum.