Röd Terror i Estland

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sovjetisk Terror i Estland

Bakgrunden till den omtalade ryska krigsstatyn är att när ryssarna ockuperade Estland för andra gången år 1944 såg de sig själva som hjältar. Genom att ockupera landet sa de att de hade befriat Estland från nazisterna. Krigsmonumentet byggdes till minne av alla soldater som fick sätta till livet under andra världskriget. Esterna själva ser statyn som en symbol av förtryck och allt grymt som de blivit utsatta för under den ryska ockupationen. För att få en förståelse för vad esterna blivit utsatta för skall jag gå lite djupare in i den estniska historien. Jag skulle ha kunnat gå långt tillbaka men väljer att börja vid år 1920.

1920 förklarades Estland självständigt när de skrev på ett fredsavtal med Sovjetunionen. Detta avtal kallades för Tartuavtalet. Det fria Estland införde då en demokratisk författning och dominerades politiskt av borgerliga partier.

Molotov-Ribbentroppakten som skrevs under den 23 augusti 1939 mellan Tyskland och Sovjetunionen kom att bli början på en Sovjetisk ockupation av Estland. Det estniska styret hade ställt sig neutrala inför andra världskriget, och ansågs som en stor intressesfär för Sovjet. Estlands strategiska läge, dess isfria hamnar, industri och – jordbruks utvecklings möjligheter, attraktiva varor (bl.a. oljeskiffer) och den förhållandevis höga bildningsnivån på befolkningen, gjorde Estland åtråvärd för Sovjetunionen. Sovjet krävde att få bygga baser vid östersjön år 1939 vilket de till slut gjorde.

År 1940 började sovjet att försöka införliva Estland som en delrepublik, och lyckades genom att tvinga esterna till ett regeringsskifte. Den nya regeringen som tillsattes bestämde att Estland skulle bli en del utav Sovjetunionen. (Estniska socialistiska sovjetrepubliken, ESSR)
Nu när makten hade gått över till Sovjetunionen, började en förrysknings politik. Ryska trupper marscherade in och besatte landet. Den sovjettiska myndigheten började med omfattade deportationer av det estniska folket år 1940-41. Kollektivisering av jordbruket skedde med tvång och de som vägrade slogs snabbt ned.

Trotts Molotov-Ribbentroppakten så anföll Tyskland Sovjet i juni 1941. Året därpå kom Tyskland och ockuperade Estland och besatte landet fram tills att Sovjet tog tillbaka det år 1944. Många människor var rädda över en ny Sovjetisk ockupation och flydde från landet. Många åkte över till Sverige men även till Tyskland. Efter andra ockupationen inleddes en mycket hård förrysknings politik. Estniska samhället plockades ned och stöptes om med det sovjetiska samhället som förebild. Deportations- tågen började återigen rulla mot Sibirien. Folkmängden som skickades efter krigets slut uppskattar man till närmre 80 000.

Sovjets syn på ockupationen är att de befriade Estland ifrån Nazisterna. Medans Esterna ser helt annorlunda på situationen. Esterna påstår att tyskarna redan hade lämnat landet när Sovjeterna kom. Många ser ryssarnas inträde i Estland som avskyvärt. Ryssarna var mycket högljudda och sjöng ryska kampsånger säger estniska vittnen. Många var mycket rädda för ryssarna, för de var väldigt grymma och stal mycket saker för esterna. Ryssarna gillade speciellt klockor och en rysk soldat kunde ha upp till tre klockor på sig.
Den estniska befolkningen försattes under politiskt förtryck, alla med inflytande, makt eller pengar deporterades. Hela den estniska intellektuella eliten tillintetgjordes.

Samtidigt som många ester tvångsdeporterades genomfördes en stor invandring från Sovjet, framför allt till de nya industriområdena. Ungefär en halv miljon rysktalande flyttade till Estland. Innan den stora invandringen tog sin början fanns det en liten minoritet av ryssar i landet. Den låg då på 10 % men framåt 1990-talet hade den rysktalande minoriteten växt till hela 40 %. Bitterheten hos esterna tog fart och de började känna sig mer och mer som främlingar i sitt eget land. Esterna ansåg att den ryska befolkningen blev favoriserad och att de själva sattes som andra klassens medborgare.

1991 föll Sovjetunionen samman, och Estland blev en självständig stat igen. Nu när landet äntligen var fritt igen så började förändringar göras för att komma ifrån sovjetiseringen som tidigare hade styrt landet.


Flytten av krigsmonument har skapat stora klyftor emellan ryssar och ester. Många ryssar känner sig kränkta och diskriminerade. Många av dem saknar etniskt medborgarskap, trots att de är födda i Estland. Efter att Estland blev självständigt gjordes olika reformer angående den rysktalande delen av befolkningen. Man bestämde att alla ryssar som bodde i Estland under mellankrigstiden, och deras avkomma får bli medborgare. Övriga ryssar måste genomgå mycket hårda språktester och andra tester för att kunna få ett medborgarskap.

Slutsats:
Frågeställning: Vilka problem och motsättningar kan uppstå när ett ockuperat land blir fritt?

Estland är ett väldigt tydligt exempel på när ett ockuperat land blir fritt och klyftor i samhället uppstår. Idagens Estland delas befolkningen in i vi och dem, med detta syftar jag på ester och ryssar. Krigsmonumentskonflikterna har gjort klyftorna djupare och landets befolkning dras allt längre ifrån varandra.. När den stora invandringen av ryssar kom igång på 40-och 50 talet blev esterna en minoritet. Förtryck och diskriminering pågick och många ester kände sig som främlingar i sitt eget land. I dagens Estland är rollerna ombytta, och det är ryssarna som inte känner att de kan komma in i samhället.

Stor segregation blir allt vanligare i oroande takt. Ungdomar i Estland går i olika skolor beroende på om de är est eller ryss. De tittar på olika tv-program, läser skilda tidningar, går på olika uteställen/klubbar och så vidare. Ungdomarna träffar sällan några av ”de” andra vilket kommer få förödande konsekvenser. Förståelse för varandra kommer inte att kunna skapas om ungdomarna lever och växer upp i skilda världar. Fördomar om varandra sprids som löpeldar, och detta skapar att ungdomarna till slut inte vill eller vågar träffa ”de andra”. Rivalitet mellan olika ungdomsgäng kan också uppstå och det är nu som det kan börja bli farligt. Slagsmål och våld mot den andra befolknings gruppen gör så att ungdomarna ibland kanske går och är rädda för varandra. Rädsla är något som behöver förebyggas för annars går det inte få ungdomarna enade.

För att Estland skall kunna bli ett enat land måste inställningar och attityder ändras. Det är mycket viktigt att samhället har en bra värdegrund att stå på. Det skall inte finnas någon skillnad på om du är est eller ryss. Det är en mänsklig rättighet att alla skall ha samma rättigheter och förutsättningar i ett land, utan betydelsen av kön eller nationell tillhörighet.
Som ett exempel så förekommer det att en est som söker körkort får komma och göra provet veckan efter medans en ryss får vänta tre veckor innan han får göra provet. Många ryssar säger att det förekommer en dold diskriminering runt om i hela samhället.

Diskrimineringen som idag förekommer i det estniska samhället går inte att jämföra med det som skedde under den ryska ockupationen. Många hemska saker hände som inte förekommer i dagens samhälle. Men det kan vara illa nog att inte få estniskt medborgarskap även fast man har bott i Estland hela sitt liv. De höga kraven på medborgarskapstesterna är också en slags diskriminering. Många ryssar upplever att deras ryska brytning kan försvåra deras vardag, eftersom de behandlas annorlunda än en som pratar felfri estniska. Idag är det 160 000 rysktalande som lever statslösa i Estland eftersom de nekas etniskt medborgarskap. Som statslösa får de inte vara med och rösta till parlamentsvalen vilket är hemskt tycker jag.
Visst har esterna behandlats dåligt under deras historia, aldrig få ha varit fria. Men de har lyckats hålla sig starka och ställa sig upp igen efter varje bakslag. Deras styrka har gjort att de inte har vikit sig helt för sina ockupationsmakter. De har lyckats slå tillbaka.
Men i dagens samhälle finns det ingen som trycker ned dem, utan det är de som har blivit nedtryckarna. Vilket är helt fel i mina ögon. De borde ju ha lärt sig ett och annat om hur de vill att en stat skall styras och hur den skall vara mot befolkningen, och i befolkningen idag ingår även ryssarna.

Jag tror inte att det var statyerna i sig som startade oroligheterna i början av 2007. All bitterhet och gammalt agg låg nog under ytan och kokade. Statyerna blev som avtryckaren och förde ut allt i hetluften.
Förståelse och tolerans är mycket vikigt tycker jag, och är för mig något av det väsentligaste som måste finnas i ett samhälle. Problemen som människorna skapar i Estland tror jag mycket beror på att de inte har någon förståelse för varandra. De är även inte villiga att lyssna på vad de andra har att säga. Jag vill inte påstå att den ena sidan har mer rätt en den andra för båda känner sig kränkta oh förtryckta. Vi utanför kan kanske inte riktigt förstå oss in i den situationen.

Man kan inte säga till en människa om den har blivit kränkt eller inte det är så olika från individ till individ. Men hur skall man kunna få dessa två grupper att komma överens. Kanske finns det ingen annan lösning än att dela på dem, och skicka tillbaka ryssarna till Ryssland. Men vill ryssarna flytta tillbaka och känner de fortfarande tillhörighet med sitt gamla modersland, eller har de hamnat i ett ingenmansland? Men det hade varit hemskt att göra en förflyttning för det hade nog inte löst problemet. Då hade kanske bitterhet och agg emot ester och ryssar legat kvar, och kanhända blivit värre för att ryssarna var tvungna att flytta. Detta är en svår fråga för hur man än vrider och vänder på det blir inte alla nöjda.

Jag tycker att man skall jämställa ryssarna med esterna, för då kanske de någon gång i framtiden kan acceptera att ta bort statyn. Jag tror inte att det kommer at bli ett enat Estland ...