Ondskan - Jan Guillou

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jan Guillou är en av Sveriges populäraste författare i våra dagar. När han var 27 år gammal gjorde han sin romandebut med boken ”När kriget kommer” vid tryckförlaget Nordstedts. Några år senare gjorde han även sin programledardebut i Tv: s magasinet, 1981. Samtidigt under detta år skriver Guillou den mycket kända och vägande boken ”ondskan”, en självbiografi, och det är just denna bok som jag har läst…

Boken handlar om en kille vid namn Erik Ponti och de många motgångarna i hans liv. Hemma blir han slagen och när han väl hamnar i en annan skola långt bort hemifrån som han tror kommer att bli bättre så visar det sig vara ännu värre. Det liknar ändå ganska mycket en ”tonårsbok” på sätt och vis… Han har mycket problem hemma, han får en speciell vän som han troligtvis kommer att ha resten av sitt liv och han finner även kärleken. Det finns faktiskt inte många bihandlingar i boken det handlar nästan hela tiden om Erik, men däremot kan författaren gå in på hans bäste vän Pierre Tanguys liv en aning. Den symboliska handlingen i boken är väl att man inte ska böja sig för något som är fel, att man inte ska acceptera vad som helst. Det är nog det jag tror att författaren försöker få läsaren att inse. Även om Guillou inte skriver det direkt i boken så finns det ändå där om man läser mellan raderna… som en dold undermening.

Som sagt och skrivet så handlar boken om Erik Pontis liv från att vara fjorton till att bli sexton och ett halvt år gammal. Han är en muskulöst uppbyggd ”pojkspoling” som flyttar från en allmän skola (läroverket) till en internatskola, för att där gå ut högstadiet och sedan kunna söka vidare till gymnasium och högskola. Där träffar han senare en ”biperson” i handlingen, sin bästa vän Pierre som han delar rum med under sin skolgång på Stjärnberg. Även andra bipersoner som Silverhielm (en rådsrepresentant på skolan, ungefär som ”högsta hönset” av eleverna) får ta stor del i bokens handling. Men det är ingen god vän till Erik utan snarare en antagonist, översittare som Erik snabbt blir ovän med under sin skolgång.
Erik är en mycket ”hård” människa på utsidan, han slåss och vägrar ge upp eller böja sig för peppisar ( slag mellan näsan och pannan med en sked av en rådsmedlem) och beordringar. Men han har sympati för de ”svaga” och har en mycket känslosam insida. Han bryr sig oerhört mycket om sin vän Pierre, och när han senare träffar sin stora kärlek så visar han verkligen att han älskar henne. Han idrottar väldigt mycket och har huvudet på skaft när det kommer till teoretiska ämnen. Han och Pierre är de bästa i sin klass och har ganska höga betygsgenomsnitt i alla ämnen. Men i uppförning får Erik D (våra dagars IG), han får lördag-söndagar (arbeta på helgerna) för käft mot rådet och hamnar i slagsmål nästan varje termin. Sättet man lär känna de olika huvud och bipersonerna på är mestadels genom Eriks ögon, men under vissa sidor av boken får man höra Pierres synpunkter i Eriks handlande. De har ofta aningen milda diskussioner om olika lösningar på problemen, och han är ofta mycket skeptisk till Eriks tillvägagångssätt.


I boken skildras både adeln/ ”de rika” och de en smula sämre ställda eleverna. Erik skulle jag placera bland de litet sämre ställda, eftersom hans mamma var tvungen att sälja en tavla på grund av deras bristande ekonomi. Den konkreta miljön i boken är lite avskilt, kanske till och med ute på landet. (Det är ett skogsområde med många småvägar ut till en stor väg.) Skolan ligger självfallet i Sverige, troligtvis några mil från Stockholm. Det är redan en sorts uppdelning mellan de fattiga och rika när Erik anländer på skolans område, och detta visas genom de olika grupperna i skolan. Adeln håller ihop och likaså gör de ”andra” (inkluderat Erik och Pierre). Boken utspelar sig mellan 1958-1960, detta nämns i boken då Erik och hans idrottslärare talar om framtida OS i Tokyo (i simning). Det man möjligen skulle kunna tillbakablickar är de tankar och minnen som Erik får när han är arg på någon… Andra tillbakablickar kan jag inte komma på.

Språket som Guillou använder sig av är ganska modernt men ändå vardagligt. Han skriver exempelvis dom istället för de och dem. Även orden är enkla och bra beskrivande, de liknar en tonårings ”vårdade” språk samtidigt som han fångar den ”äldre läsarens” intresse för boken. Han målar upp en bild med varje mening han skriver och sätter läsaren in i bokens handling som om det skulle vara på riktigt just i den stund man läser. Han fångar verkligen intresset hos läsaren direkt och hoppar in i händelser som får läsaren att vilja veta mer. Eftersom det är en självbiografi så är det mycket stor del av hans eget liv, det är nog på det viset som berättaren i boken märks mest. Däremot finns det ingen som hoppar in i händelsen och förklarar. Det är bara Erik (Jan Guillou) som berättar med sina egna tankar om de olika situationerna som han är i. Det enda svårlästa i boken var ett brev som hans gode vän och advokat Henning S Ekengren hade skickat till honom. Han använde lite svårförståeliga ord och man fick tänka efter noga vad han menade innan man förstod innebörden. Annars har det varit en relativt lättläst bok som man snabbt fastnar i.

Genren jag skulle sätta den här boken i, vet jag inte riktigt. Det är ju förstås en självbiografi av hans eget liv, placeringen blir därför verklighetsroman på denna bok. Den är realistisk och visar fullständigt möjliga händelser på en internatskola eller på någon annan plats. Den är även skrämmande på sätt och vis eftersom den just är så verklig, allt det som skrivs i boken har ju hänt Jan Guillou. Jag förstår också att han kan ha dragit bort och lagt lite för att få boken mer spännande, men om man översiktligt ser på handlingen i boken blir den ganska rå och allvarlig. Trots detta så tyckte jag mycket om både skrivsätt, berättelsen och personernas skildringar. Syftet med boken är väl just det att det finns dåliga saker i världen som händer en själv och andra, men man ska aldrig någonsin acceptera att de händer. Om man inte vill ska man inte behöva. Också meningen ”hjälp din kompis om han/hon blir retad, mobbad eller något annat negativt” kommer hela tiden tillbaka i mitt huvud. Det är detta som jag tror ät hans egna åsikter och tankar bakom boken med… men jag kan ju aldrig vara säker utan att ha frågat GuillouJ

Jag tyckte om boken väldigt mycket och hade inga svårigheter alls att fastna för den. Den var spännande, man kastades in i handlingen direkt för att senare få förklarningar om hur det hela gått till. Jag hade lite negativa tankar om den när författaren hela tiden skulle förklara allt i minsta detalj. Också när man kommit till mitten av boken blev det utdraget och segt och man kunde lätt tröttna en stund, men oftast är självbiografier lite långsamma. Det var också mycket bra skrivet av Guillou för han lyckades få mig och även andra äldre människor intresserade av boken. Han skrev på ett ungdomligt sätt vid vissa til...