Könssjukdomar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Könssjukdomar är någonting som man inte brukar prata om. Inte tillräckligt mycket i alla fall, för könssjukdomar anses ”äckligt” och ”smutsigt”. Könssjukdomar behöver inte alltid vara farligt som man så ofta tror, sjukdomar i underlivet är inte ovanligt. En könssjukdom är som en infektion, nästan som vilken infektion som helst- fast det hindrar det ju inte ifrån att vara obehagligt. Varför man ofta tror att det är farligt är för att man pratar om det som om det är dödligt, och det kan vara dödligt, men till de flesta könssjukdomar finns det botemedel. Många ungdomar har för lite kunskap om könssjukdomar och vet inte vad det innebär att ha samlag med någon utan kondom. Det är någonting vi borde ta upp mer, få det att bli ett ämne vi kan prata och diskutera om. För det är viktigt, det finns alltid mer man kan lära sig, man kan inte få för mycket kunskap. Det finns någonting som heter STI, det är en förkortning av den engelska termen Sexually transmitted infections som är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som smittar vid sexuellt umgänge.
Alla könssjukdomar ser inte likadana ut, jag har tänkt skriva lite om de allra vanligaste könssjukdomarna som kan vara viktigt att veta och om könssjukdomar i allmänhet. (För att undvika att bli smittad av könssjukdomar kan det vara bra att veta och känna till smittvägarna).

Det är vid sexuell kontakt som de sexuella könssjukdomarna smittar, alltså från slemhinna till slemhinna. Oftast förstörs smittämnet så fort det kommer utanför kroppen, och det är det som skiljer dessa infektioner från de flesta andra smittsamma sjukdomarna. Men smitta kan också överföras via blod, som vid hepatit B, hiv och syfilis.
Det är många män och kvinnor som går och inte vet om att de är smittade, eftersom att infektionerna inte alltid ger några symtom.
Någonting som skyddar mot smitta är kondom. Genom att fler och fler använder kondom minskar smittan då den inte kan spridas vidare. Ett annat sätt att minska smittan är att gå och undersöka sig direkt efter oskyddat samlag, om man misstänker att man kan ha blivit smittad. Om man har blivit smittad måste man veta hur man undviker att sprida sjukdomen vidare.

Det finns en lag som heter Smittskyddslagen. Rättigheterna består i att provtagning och behandlig är gratis för patienten. En människa som testar sig för könssjukdom har rätt att vara anonym. Om man smittas av en könssjukdom får man information från sin läkare: om hur man ska undvika att smitta andra och hur behandlingen går till och följs upp. Lagen säger också att den smittade är skyldig att ta kontakt med de som kan ha stått till skuld till könssjukdomen, eller till dem som kan ha blivit smittade av denne själv, så att de får genomgå en undersökning av läkare.
”Partneruppföljning” kan ske på ett ex antal olika sätt, antingen via patienten själv, eller via sjukvård eller ungdomsmottagning.

Det är många sjukdomar som ger likartade besvär, som exempel sveda när man kissar och flytningar från urinröret eller slidan. Man kan ha flera sjukdomar samtidigt, och om man de inte behandlas kan de bistå till skador. Det är nödvändigt att låta sig undersökas för att få reda på vilken infektion man har fått. Det som ingår i undersökningen är provtagning för att kunna veta vilket smittämne som orsakat sjukdomen. Väntetiden efter urinprovet brukar ta ca 1-2 veckor. Det är sällan man har besvär, och oftast är det i så fall bara obetydliga besvär.

Den troligen vanligaste sjukdomen heter kondylom. Kondylom orsakas av ett vårtvirus, papillomvirus. Det finns många olika typer av detta virus och sjukdomen är mer utbredd än både herpes och klamydia.
Det finns inget symtom på denna sjukdom och de flesta vårtor ger inga besvär mer än att de känns. Klåda och sveda på eller omkring könsorganen förekommer vid kroniska papillomvirusinfektioner. Och det är hos både män och kvinnor som vårtorna kan sitta runt analöppningen. Blödningar kan förkomma när fransiga kondylom sitter i slidan, på livmodertappen eller i ändtarmen.
Vårtorna är vitrosa eller hudfärgade i, på eller omkring könsorganen och ändtarmsöppningen. Det finns både de som är lätta att se, som sitter i klasar och syns ganska väl, samtidigt som de finns de som är platta och som man inte lägger märke till. Vårtorna kommer oftast 2-3 månader efter smittillfället.
Vårtorna kan tas bort med medicin, som appliceras på vårtan. Man kan också bränna eller frysa bort vårtan. Man kan behöva använda laserbehandling om de är utbredda och då kan det ge ett bra resultat. Vårtor läker alltid men de kan komma tillbaka så att det krävs en till behandling.
Kondylom är en sjukdom som man oftast bara får en gång i livet. Man kan få en följdsjukdom av kondylom, livmoderhalscancer. Så därför bör kvinnor som haft kondylom sköta sina gynekologiska hälsokontroller och cellprovtagningar noga.

En annan sjukdom är herpes som också orsakas av ett virus. Herpes finns i två olika former. Typ 1 finns oftast på läpparna och typ 2 förkommer främst på könsorganen. Det finns ingen stark gräns mellan de två typernas utbredning och ca 50 procent av diagnostiserad smitta på könsorganen beror på typ 1. Merparten av återkommande utbrott i underlivet orsakas dock av typ 2. De båda typerna smittar på samma sätt, via vätskan i blåsorna. Vid varje utbrott bör närkontakt som kyssar och samla undvikas.
Sjukdomen är mycket vanlig, en tredjedel av den sexuellt aktiva, vuxna befolkningen är bärare av typ 2. Ungefär 75 procent av alla virusbärare är helt symtomfria.
Genital herpes (typ 2) yttrar sig som små sår på, i eller intill könsorganen. Det börjar som en liten kliande fläck, och därefter bildas små vätskefyllda blåsor som snart brister och lämnar sår. Såren kan vara utbredda och kan vara mycket smärtsamt att gå runt med. Ibland kan feber tillkomma och lymfkörtlarna i ljumskarna kan också förekomma. Såren uppträder 3-7 dagar efter smittillfället och tar ungefär 3 veckor att läka. Men även när det är läkt finns viruset kvar i nervknutarna intill det drabbade området. Vissa får tillbaka symtomen. Sådana utbrott är i regel lindrigare än det första insjuknandet, sveda och värk följs då av sårbildning på ett begränsat område.
Och då läker utbrottet på drygt en vecka.
Smittsamheten är högst vid utbrott med sårbildning, men smittsamt virus kan också utsöndras främst i början av sjukdomsförloppet, utan att man har symtom.
Såren läker ut av sig själva (om man håller dem rena), och ännu finns inget sätt man kan bota herpes med. Det finns mediciner som gör att det är mindre smärtsamt och går snabbare.
När man har herpes bör kondom användas för att inte partnern ska bli smittad.

Klamydia är en annan könssjukdom som ofta rapporteras i Sverige. Klamydia orsakas av en bakterie som heter Chlamydia trachomatis.
År 1997 gjordes knappt 14 000 anmälningar till landets smittskyddsläkare. Anfallet ökade starkt i början av 2000- talet och under 2005 inrapporterades drygt 33 000 fall. Hur många oupptäckta smittad som finns, det vet man inte, men det är sannolikt ett betydande antal.
Klamydiainfektionen kan yttra sig på olika sätt, som gäller båda kvinnor och män. Bakterierna kan föröka sig snabbt och ge besvär, till exempel kan inflammation i livmoderhals, livmoder, äggledare eller bitestiklar som orsakas av klamydia ge smärtor. Klamydiainfektion kan också ge upphov till mellanblödning, det vill säga blödningar mellan menstruationerna. Det förekommer både flytning och sveda när man kissar.
Besvären visar sig 3.20 dagar efter smittillfälle, vanligast ca 2 veckor efter.
Ungefär hälften av alla smittade har så lite besvär att de inte anser sig behöva uppsöka läkare, men de kan smitta andra.
Bakterierna kan också utöka sig långsamt och utan att ge några besvär. Bakterierna upptäcks inte alltid vid provtagning för att infektionen är ”vilande” och kan vara det i undantagsfall flera år. Och av olika anledningar då kan bakterierna plötsligt börja föröka sig snabbt och då ge besvär.
Man tar klamydiaprov med en bomullspinne från livmodertappen och ibland från ändtarmen och svalget. Man kan också få göra det i ett urinprov. Provtagningen kan göras tidigast 5 dagar efter smittillfället.
Man behandlar klamydia med antibiotika under 7-10 dagar. Efterkontroll görs efter läkares bedömning.
Det är väldigt viktigt att alla partner som den smittade varit med kommer för undersökning och eventuell behandling.
Man kan inte ha samlag under tiden som behandlingen pågår.
Följdsjukdomar. Obehandlad klamydiainfektion är den vanligaste orsaken till äggledar- och bitestikelsinflammation. Symtomen på äggledarinflammation är ofta lindriga med smärtor eller tryckkänsla i nedre delen av magen. Flytningar, mellanblödningar och besvär att kissa kan förekomma. Kvinnan kan bli steril om inte klamydiainfektionen inte behandlas, och hos mannen kan sjukdomen ge inflammation i bitestiklarna med symtom som smärta och svullnad i den angripna punghalvan.

Syfilis är en ovanlig sjukdom i Sverige som orsakas av en bakterie som heter Treponema pallidum. Varför jag skriver om denna sjukdom är för att den är väldigt allvarlig. Om man inte behandlas kan den ge skador på till exempel hjärnan och hjärtat.
År 1999 upptäcktes endast 39 fall. Det har sen dess skett en ökning, främst i storstäder, och de senaste åren har knappt 200 fall om året rapporterats.
Syfilis börjar som ett oömt sår som uppstår 1-4 veckor efter smittillfället, oftast på könsorganet. Närbelägna lymfkörtlar, vanligen i ljumskarna, är då svullna. I många fall är det svårt att upptäcka såret om det sitter i slidan eller i ändtarmen. Om man upptäcker sår i underlivet ska man söka läkare omedelbart och inte försöka behandla dem själv. Utan behandling försvinner såret efter 3-6 veckor, men då finns bakterierna fortfarande kvar i kroppen. Efter 1-3 veckor visar sig sjukdomen igen genom hudutslag som ibland är svåra att upptäcka.
Andra symtom hos den sjuke kan vara feber, illamående, trötthet, ledsmärtor och håravfall. Sjukdomen kan därefter upphöra att ge symtom och först årtal senare ge sig till känna som skador bland hjärta och hjärna. Det riskabla med syfilis är att sjukdomen kan förbli oupptäckt i sina första stadier.
Några veckor efter smittillfället kan antikroppar påvisas i ett blodprov. Alla blodgivare kontrolleras rutinmässigt för att syfilis inte ska överföras till andra via blodtransfusion.
Syfilis botas med penicillininjektioner under 10-20 dagar. Efter behandlingen görs upprepade kontrollbesök under minst ett års tid.
Det är mycket viktigt att både tidigare och nuvarande partner kommer för undersökning och eventuell behandling. Man ska inte ha samlag så länge behandlingen pågår eller innan partnern är undersökt och behandlad.

Svampkatarr/Candida är en Slidkatarr som orsakas av en jästsvamp, Candida albicans som normalt finns i tarmen men ofta återfinns i slidan. Den ger normalt inga besvär, i annat fall om den av olika anledningar förökat sig kraftigt. Anledning till snabb förökelse kan vara att miljön i slidan förändrats, till exempel vid antibiotikabehandling, graviditet eller dåligt kontrollerad diabetes. Oftast förblir orsaken okänd. Candidsvampen ger oftast inga besvär för mannen, men kan vid samlag föras över till honom.
Få kvinnor går igenom livet utan att någon gång ha svampbesvär, det är mycket vanligt.
Katarren kan ge kvinnan svår klåda och en känsla av torrhet i slidan och underlivet. Flytningar kan förekomma, mängden kan variera, men flytningen är oftast grynig. Slemhinnan och slidmynningen är rodnad och kan spricka och blöda.
Mannen kan få klåda, torrsprickor på ollonet eller förhuden. Dessa besvär är oftast kortvariga och gå över utan behandling.
Svampkatarr är ofta så typisk att den går att diagnostisera vid gynundersökning. Råder minsta tveksamhet bör prover tas av flytningen för mikroskopering och odling.
Katarren behandlas med vagitorier (slidpiller) eller en salva som förs in i slidan. Vagitorier och salva finns receptfritt på apoteket för den som tidigare fått svampkatarren diagnostiserad.
Mannen behöver sällan behandlas. Oftast försvinner symtomen om man tvättar försiktigt med mild tvål under några dagar. Svampdödande salva gör att man blir symtomfri snabbare.

Hiv, Humant immunbristvirus är ett virus som bryter ned kroppens naturliga försvar mot infektioner, immunförsvaret.
När en person blir smittad med hiv bildas antikroppar mot viruset ungefär 8-12 veckor senare. Ett hiv-test är ett vanligt blodprov, som visar att det finns antikroppar i blodet. Om det gör det är den testade personen smittad av hiv- hivpositiv. En hivsmittad person blir smittad livet ut.
Någon eller några veckor efter smittillfället får en del av de som smittas symtom som vid en akut virussjukdom. När symtomen gått över brukar den smittade känna sig frisk. Därefter har den som är hivpositiv i regel inga hälsoproblem som hänger samman med smittan under många år. Under dessa symtomfria år skadar hiv på olika sätt vissa delar av immunförsvaret. Främst förstörs de så kallade T-hjälparlymfocyterna, som har en central roll i immunförsvaret. Kroppens förmåga att skydda sig mot vissa tumörer och infektioner blir då gradvis sämre.
Man räknar med att hälften av de hivsmittade får allvarliga, livshotande symtom först efter drygt tio år. Detta slutstadium av en hivinfektion kallas aids, acquired immunodeficiency syndrome, förvärvat immunbristsyndrom.

Hiv smittar på tre olika sätt: Vid sexuellt umgänge (när en smittad persons kroppsvätskor, som sädesvätska eller slidsekret, kommer i kontakt med slemhinnor). Genom kontakt med smittat blod (när smittat blod överförs från en människa till en annan, tillexempel genom orena sprutor.). Och från en hivsmittad mor till dess barn (i samband med graviditet, förlossning eller amning).

Att använda kondom under hela samlaget, när man har samlag med en hivsmittad, är ett gott skydd mot hiv.
Tidigare nämnde jag att många hivsmittade inte får några besvär på flera år, några veckor efter smittillfället kan de få feber, huvudvärk, halsont, och ibland hudutslag.
Hos de flesta uppkommer efter hand tecken på ett försvagat immunförsvar i form av olika symtom som svullna lymfkörtlar, svampinfektioner i munslemhinnan, bältros, kraftig nattsvettning, långvarig feber, hosta, kraftig viktminskning, långdragen diarré och svår trötthet.
Aids är en diagnos som sammanfattar en mängd olika, allvarliga symtom som uppstår när hiv har förstört den smittade personens immunförsvar, till exempel lunginflammation eller kärltumörer i hud, slemhinnor eller lymfkörtlar.
Det finns fortfarande inga mediciner som kan reparera skador när de väl uppstått i immunförsvaret.
Det finns ännu ingen känd effektiv metod för att döda viruset eller reparera skador som uppstått i immunförsvaret.
När en person upptäcks vara hivsmittad måste hon eller han uppge vem eller vilka som kan ha överfört smittan respektive blivit smittad.

Det var en genomgång av de vanligaste och enligt mig, de viktigaste könssjukdomarna. Sen finns det ju ett ex antal till som: Gonorré, Ospecifik infektion, Trichomonas, Skabb och Flatlöss men som jag inte skrivit något om.
Det jag har kommit fram till är att man Alltid ska använda kondom, och ska man Inte det, ska man testa sig både före och efter s...