Att vara eller inte vara.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vem är normal? Vem är bättre än andra? Normer styr vårt samhälle. Om man inte är som alla andra så är man konstig och konstig är ju inte bra. Måste man vara som alla andra?
Vem bestämmer vad som är normalt? Vem bestämmer hur vi ska vara, eller inte vara? Jo, det är vi, folket, med våra traditioner. Om man sticker ut och är annorlunda då passar man inte in. Vissa väljer att vara annorlunda och speciella, andra är födda sådana. Är det rätt att bli dömd för något man är född till? Är det rätt att folk ser sig om en extra gång bara för att man är väldigt kort eller lång, har stor näsa eller många fräknar? Stereotyper finns det så det räcker och blir över i vårt samhälle, du ska vara si eller så. Flickor ska vara blonda och söta, medan pojkarna bör vara starka och intelligenta. Är dehär idealen realistiska i dagens samhälle? I det nutida samhälle, med sitt stora begär efter jämlikhet borde idealen och normerna ha förkastats, men kan man förkasta något som är så ingrott i människor som just ideal och normer?
Ingen får särbehandlas, vare sig man är man/kvinna, ung/gammal, finsk/kines, muslim/jude säger grundlagen. Men följs dethär? Samhället förändras sakta, mot det bättre och mot det sämre. Jämlikheten leder till minskade skillnader, men är också till gagn för vissa.
Bör man inte i ett jämlikt samhälle få vara den man vill eller bör alla vara lika och på så sätt ha samma rättvisa grund i livet? Då skulle väl samhället vara rättvist, är inte det vad vi vill, just att få ett mera jämlikt och rättvist samhälle? Jämlikhet betyder dock att rättvisa ska råda, och när rättvisa råder har alla rätt till egna val. Valet att vara den man vill är alltså personligt och inget man borde kritiseras för.
Att födas med ett handikapp, att ha andra värderingar, annat språk eller hudfärg gör en annorlunda. Man passar inte helt in i samhället. Annorlunda är en svaghet, och svagheter är inget man vill ha i detta konkurrenssamhälle, där styrka är det främsta vapnet för överlevnad. Samhället är byggt för majoriteten. Är det då majoritetens bestämmanderätt som ska vara till grund för en till minoriteten hörande människas liv? Är vårt mål bara en stjärna i skyn?
Samhället kommer aldrig, fastän hur vi än försöker, att bli jämställt. Det kommer alltid att finnas de med bättre förutsättningar, de med en bättre chans. Dethär behöver ändå inte betyda att de som är annorlunda inte bör försöka. Man kan aldrig förutse vad som händer, nuet kanske bara är en tillfällighet, morgond...