Skillnaden mellan koncemtratiopnsläger och förintelseläger

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det kan vara bra att känna till skillnaden mellan koncentrations- och förintelseläger. Det första koncentrationslägret Dachau öppnade nazisterna redan på våren 1933, bara några månader efter sitt maktövertagande. Enligt den undantagsdekret som president Hindenburg utfärdade den 28 februari 1933 kunde medborgare interneras utan rättegång i s.k. skyddshäkten (Schutzhaft). Till dessa skyddshäkten eller koncentrationsläger sändes till att börja med nazismens politiska motståndare. När nazisterna hade slagit ner allt politiskt motstånd, släpptes de flesta av dessa fångar. De fylldes snart igen med, som nazisterna uttryckte det, "asociala" dvs människor som avvek från det nazistiska livsidealet. Dessa läger gjorde nazisterna ingen hemlighet av, de betraktade dem som fångläger för "den inre fienden". Nazisterna såg fiender överallt, ja byggde upp hela sin politik på skräcken för "fiender". Även de första judar som fördes till koncentrationsläger efter den s.k. kristallnatten i november 1938 släpptes efter hand. Matransonerna i koncentrationslägren var så låga, slavarbetet så hårt, behandlingen så brutal och bestraffningarna så vanliga, att många fångar dog och samtliga utsattes för ett stort lidande.

När kriget bröt ut blev förhållandena ändå hårdare och den genomsnittliga överlevnadstiden blev kortare och kortare, i vissa läger inte mer än några månader. De flesta koncentrationsläger fungerade dessutom som slavläger. Tyska företag fick tillgång till gratis arbetskraft, som kunde arbeta hur mycket som helst och under vilka förhållanden som helst och allt var helt gratis. Läger som Majdanek, Sachsenhausen, Buchenwald och Auschwitz hade en rad sidoläger, där tyska företag gjorde stora pengar på slavarbetarna. Till slut bodde majoriteten av fångar utanför huvudlägret. Utan den här jättelika skaran av slavarbetare hade inte Tyskland kunnat fortsätta kriget så länge man nu kunde. En stor del av vapenproduktionen stod dessa slavläger för.

I koncentrationslägren finns det dokumenterat vilka som kom, när de dog och hur de dog. Många fångar blev t.o.m. fotograferade. Vad gäller dödsorsak så sattes naturligtvis aldrig den verkliga dödsorsaken ut och ihjälslagna fångar sades ha dött av "hjärtinfarkter", ihjälsvultna av "blodpropp" osv. Det hände t.o.m. att anhöriga fick besked om att deras släkting dött av t.ex. hjärtinfarkt.

Så länge vi talar om koncentrationsläger var nazisterna inte unika. Sådana har historien sett många av och i Bosnien och Ki...