Bokrecension: Predikanten av Camilla Läckberg
9846 visningar
uppladdat: 2007-11-25
uppladdat: 2007-11-25
Inactive member
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare.
Kommentera arbete
Tanumshedes polisstation med Patrik Hedström i spetsen står inför ett mystiskt fall.
Inte nog med den mördade nakna kvinnan som pojken hittat, under liket har man hittat kvarlevorna av andra två kvinnor. Skeletten visar sig komma från två anmält försvunna kvinnor från sommaren 1979. Finns det något samband mellan morden?
Under tiden då man följer utredningen kommer man till flera återvändsgränder och man måste ständigt ligga ett steg före för att långsamt kravla sig framåt. De möts av nya komplikationer både utanför och inom utredningen och de måste visa sig starka och ha tålamod. Vad som låg i grunden för hela mardrömsscenariot kunde dock ingen ana.
”Predikanten är en vass, mogen kriminalserie som skänker stort läsnöje.” Kommentaren av Expressen stämmer mycket väl in på boken, som är skriven av en relativt ny författare med utmärkt skrivarförmåga. Med civilekonom yrket bakom sig sadlade Camilla Läckberg om till författare och är aktuell med romanen Isprinsessan. Predikanten är hennes andra bok och redan har Vecko-Revyn kommenterat henne som fullfjädrad författare inom genren Deckare. ”Hon är i minst klass med Liza Marklund, en riktig deckarskatt!”
Boken skänker verkligen stort läsnöje, men det var inte min åsikt efter dryga tredjedelen av boken. Jag betonar ”dryga” kraftigt. Deckare kanske ska vara uppbyggt på ett specifikt sätt för att bjuda läsaren på en resa med ytterst möjliga fartfylldhet och spänning, men denna resa var i början ärligt talat inte mycket till semester. Upplägget var onödigt komplicerat för en läsare som inte alls har någon koll på vilka alla rollerna är och vad de har med historien att göra. För att på bästa sätt försöka hänga sig kvar i handlingen beslutade jag mig för att skissa på en rollista. Efter alla grumliga texter, rollbyten hit och dit och synvinklar ur okända människors perspektiv verkade jag nu ha ett stadigt grepp om boken. Trots all förvirring i tidigare skede hade jag nu brutit isen. Varje gång ett okänt namn dök upp skrev jag ner det på mitt papper tillsammans med informationen jag fick i stora drag. Jag kunde nu börja läsa boken på riktigt.
Boken följer inte den vanliga deckarens standard med spänning i början, avtagande i mitten och sedan stigande spänning igen för att senare få dit slutklämmen med en lösning. Denna bok har en väldigt diskret spänning i början som sedan helt dör bort för att vid ungefär halva boken börja bli allt intensivare. Jag tror att författaren ville skapa en deckare med både fart och tänkande och det lyckades hon mycket väl med!
Hon är måttlöst duktig på att förmedla känslor och beskriva relationer mellan människor som upplevs i verkliga livet. Hon lämnar nästan inte ens rum till att läsa mellan raderna, allt står på raderna. Det känns verkligen som om jag känner varenda roll, som om jag har känt dem under hela mitt liv. De blir ett par nya kompisar som man får veta allt om, även bristerna. Det fanns ett flertal tillfällen då jag rös och undrade om man verkligen fick lov att skriva så väl organiserat och genomtänkt. Hon är grymt duktig på att leka med orden och jag tvivlar inte en sekund på att hon kan få en vanlig medelmåttig mening att framstå som prisvärd. Jag skulle vilja tro att hennes ordförråd är ungefär lika stort som rymden, oändligt.
”Livet sipprade sakta ur henne och hon fick en bild av hur det rann ner i jorden under henne och gav liv till organismerna nedanför. Maskar och larver som girigt sög i sig av hennes livsenergi. När den sista kraften rann ur henne tänkte hon på att hon aldrig skulle få en chans att be om ursäkt för att hon varit så omöjlig de sista veckorna. Hon hoppades de förstod ändå”.
Den här texten, som är tagen direkt ur boken, gör att jag verkligen känner vad just den här tjejen upplever. Hur livet rinner ner i jorden, som droppande vatten. Jag känner hennes känsla i magen, hur den drar ihop sig då hon tänker på sina föräldrar, hur ledsen hon är för att hon inte levt varje dag som sin sista och hur mycket hon gått miste om. Hon var bara en tonåring, som i sin förnekelse till livet blivit olyckligt kidnappad av Honom. Jag skriver ”Honom” eftersom det vore onödigt att exponera en så bra deckares poäng. Utan den slutklämmen på slutet, blir det ofta ingen deckare, inte ens en bra bok.
Eftersom Camilla Läckberg bär på ett sådant mångsidigt språk har jag dessutom lärt mig hur man åstadkommer bättre svenska och hur man kan leka med orden och vrida och vända på alla sorters meningar. Det här har varit en mycket lärorik period, vilket jag också hoppas har kunnat förmedla i min text,
Inom texten i ...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
-
Inactive member 2008-02-12
Shiiiiiieeet vikken recension
-
Inactive member 2008-03-21
Fan vilken komplicerad text |:
Liknande arbeten
Källhänvisning
Inactive member [2007-11-25] Bokrecension: Predikanten av Camilla LäckbergMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8833 [2024-03-28]
Rapportera det här arbetet
Är det något du ogillar med arbetet?
Rapportera