Filmrecension: Plutonen av Oliver Stone

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Regi/manus: Oliver Stone

I Vietnams djungel 1967, utkämpar amerikanen Chris Taylor (Charlie Sheen) och alla i hans pluton ett krig mot Viet Cong, rädsla och fysisk utmattning. Efter att en oskyldig vietnames dödats i en räd mot en liten by, började Taylors två officerare (Willem Dafoe och Tom Berenger) utkämpa ett krig mot varandra om vad som är rätt och fel, etiskt och oetiskt.

I filmen får vi följa Taylors erfarenheter och upptäckter, från det att han kommer till Vietnam, tills han flyger hem. Taylor förändras väldigt mycket under filmens gång. I början av filmen uppfattar man honom som en naiv amerikan, med patriotiska tankar. Men ju längre filmen går inser han mer och mer att han har hamnat på en plats som är värre än helvetet.

Budskapet är: I krig finns inga vinnare, bara förlorare, att alla är rädda och det finns aldrig några hjältar, utan alla kämpar bara för sin egen existens.

Plutonen är en väldigt bra film, gjord av en man som tog avstånd från sitt lands utrikespolitiska aktioner. Plutonen blev också moder till en ny filmgenre. Under resten av 80-talet följde en uppsjö av Vietnamfilmer och de var alla inspirerade av just Plutonen.
Mitt betyg: 5 utav 5, en riktig homerun.