Kurviga hjältinnor (Kvinnor under 1800-talet)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kurviga hjältinnor

”Slår bonde hustru och hon varder ej lytt, då vare ogillt” betyder att mannen har rätt att misshandla sin hustru ända till lemlästning utan straff. Det sa västgötalagen på 1200-talet. Och det är inte förrän i mitten på 1800-talet som man blygsamt börjar skriva nya lagar som gynnar kvinnor. Kvinnorna i litteraturen må ha haft det bättre än de i verkligheten men inte ens deras liv var en dans på rosor.

När en kvinna väl fick rosor av en man kunde det senare visa sig att han är ett riktigt svin, men då var det redan för sent att ta sig ut ur äktenskapet. Det gäller såklart bara om hon haft tur att inte bli bortgift innan. Det började bli bättre först 1845 då kvinnor enligt en ny lag fick lika arvsrätt som män till skillnad från att ha haft hälften sedan 1200-talet. Därefter kom det med jämna mellanrum fler och fler lagar som förbättrade kvinnornas situation. Men trotts alla orättvisor så har kvinnor alltid varit älskade av män, inte minst alla manliga författare.

En av dessa författare var Gustave Flaubert som gav Emma huvudrollen i sin roman Madame Bovary. Emma är en vacker ung dam som är mycket omtyckt av sin omgivning. Hon är en drömmare som läser och fantiserar mycket, vilket alltför ofta drar henne ifrån det verkliga livet. Emma har en bra make som älskar henne oerhört mycket, men alla kärleksromaner får Emma att vilja uppleva något mer, något exotiskt. Detta är anledningen till att hon ignorerar den kärlek hennes make ger henne och istället har älskare som hon upplever som mer spännande. Emma ser på kärleken som ett bot på alla problem men inser inte att älskare är fel sätt att få denna kärlek på. Emma kan helt enkelt aldrig hålla ut i ett förhållande, eller något annat heller för den delen.

”Men det gick med hennes studier som med hennes broderier, vilka nätt och jämt påbörjade hopade sig i travar i skåpet och aldrig blev färdiga. Hon började ständigt på något nytt, ledsnade på det och övergick till något annat.”

Emmas dröm om ett lyxigt liv får henne att spendera oändligt med pengar, vilket ruinerar henne trotts att hon egentligen är både rik och har en hög position i samhället. Till slut tar hon livet då hon inser att hennes skulder är för höga.

Emile Zola har också skrivit en roman om en kvinna som ställer sig själv i en situation hon inte kan komma ur till slut. Hon heter Therese Raquin och är huvudperson i romanen med samma namn. Therese har inte alls samma höga förväntningar på liver som Emma då hon tidigt tvingas gifta sig med sin låtsasbror som är både tråkig och sjuklig. Det har aldrig funnits någon kärlek i förhållandet och Therese verkar knappt ha någon livsglädje alls utan har accepterat sin roll i livet. Detta ändras då hon träffar Laurent som hon blir mycket kär i och som älskar henne passionerat tillbaka. Emma ändrar sin syn på ett förhållande från att ha varit en plikt till något hon inte kan leva utan.

”Naturen och omständigheterna tycktes ha skapat denne kvinna för denne man och drivit dem till varandra.”

Therese och Laurent mördar Thereses make Camille för att kunna fullfölja sitt förhållande men får snart starka skuldkänslor som alltid infinner sig då de är med varandra. Detta förstör allt, och de orkar inte längre leva. De går från att ha haft en lagom stadig finansiell situation till att inte ha några pengar alls då maken spenderar allt på sprit och horor. Tillslut orkar de inte mer och tar sina liv.

Sara Videbeck är huvudpersonen i romanen Det går an som precis som romanen Therese Raquin berör problematiken med äktenskap. Sara är till skillnad från Therese oerhört optimistisk inför sin framtid. Hon är en förnuftig, språksam och positiv kvinna men har dåliga erfarenheter av äktenskap på grund av sin mors olyckliga dito och är därför skeptisk till att inleda att sådant. Sara är självständig, stark och lever i en hygglig ekonomisk situation. Sara träffar Albert som hon sakta blir kär i, hon har dock en klar bild på hur ett förhållande ska se ut som Albert inte alltid håller med om. Sara tycker att det ända ett par behöver ha gemensamt i ett äktenskap är kärleken. Gemensam ekonomin, gemensamt hushåll och giftermål är med andra ord allt onödiga saker. Inte heller har klasskillnader någon betydelse. Tillslut kommer Sara och Albert överens om en kompromiss och flyttar in i en gård tillsammans.

Brott och straff är romanen av Fjodor Dostojevskij där kvinnan inte får vara huvudperson utan istället får spela en viktig biroll som leder till en mans själsfrid. Det är Sonja som är djupt religiös som övertalar huvudpersonen och mördaren Rodja att bekänna det brott han länge haft dåligt samvete för och som hindrat han från att leva ett anständigt liv. Sonja är motsägesfullt nog både prostituerad och mycket kristen på samma gång. Hon älskar Rodja men finner det svårt att få sin kärlek besvarad då han ofta är likgiltig inför henne. Sonja har inställningen att alla synder kan bli förlåtna om man ångrar sig inför gud och bekänner dem och övertalar därför Rodja när han väl öppnar sig inför henne och får reda på vad han begått för hemskt brott. Sonja har det dåligt ställt socialt och känns ganska förtryckt av män i allmänhet då hon är prostituerad.

Sara är helt klart den av dessa kvinnor som går strakast mot strömmen då hon har helt egna uppfattningar angående vilka plikter hon som kvinna har och hur ett förhållande ska se ut. Både Emma och Therese valde att gifta sig frivilligt vilket under 1800-talet hade klara nackdelar. Var man gift blev man nämligen automatiskt omyndig och först 1874 fick gifta kvinnor ens bestämma över sin egendom och självförtjänta pengar. Man kan dock fråga sig hur många män som egentligen hade acceptera att en kvinna ställer krav på dem så som Sara gör under det verkliga 1800-talet.

Det kan inte ha varit lätt att som kvinna hålla livsgnistan vid liv om man levde i ett olyckligt förhållande under 1800-talet. Det var mannen som bestämde och man fick enligt lagen knappt jobba om man var gift. Therese är det utmärkta exemplet på hur förtryckande ett giftemål kunde vara, hon lever i början i ett mycket olyckligt förhållande och kan inte satsa på karriär eller ens träffa vänner som flykt från äktenskapet. Detta gäller såklart inte om man är olyckligt gift med en man som älskar en så som Emma var, men Therese äktenskap var från början dött. Sara hade turen att ha en make som älskade henne, men valde att inte se den kärlek han gav henne och letade istället efter tillfredsställelse på annat håll. Skillnaden är stor då Emma till skillnad från Therese inte tvingas mörda sin man för att slippa misstankar.

Kvinnorna i romanerna är alla olika, men alla förutom Sonja har en sak gemensam: de är självständiga. De må alla vara beroende av andra när det gäller ekonomin till en viss grad, men de har väldigt självständiga och till viss del upproriska liv i övrigt då de inte accepterar de normer och roller som samhället givit dem; Emma vänsterprasslar lite överalt, Therese mördar sin man som hon är trött på och Sara vägrar att ingå i det klassiska äktenskapet. Soja är å andra sidan en något mer typisk 1800-talskvinna från det undre samhällsskiktet då hon älskar en man som inte alltid beter sig alltför fint mot henne och är allmänt ganska underkastad.

Alla dessa kvinnor är i slutändan fiktiva, den vanliga 1800-talskvinnan var säkerligen mycket mer jordnära och bunden av dåtidens tuffa lagar. Det var inte förrän 1864 kvinnor fick idka hantverk och då bara om maken samtyckte. Det visar att Sara som jobbar i en verkstad är lite av ett undantag bland dåtidens kvinnor. Det känns självklart att huvudrollsinnehavarna i en roman lever på något sätt extraordinära liv, och därför kan man inte ta dessa romaner som någon måttstock för hur kvinnor levde under 1800-talet. Ändå finns det vissa likheter i bakgrunden som till exempel att Therese blir i princip tvingad in i sitt första äktenskap. Men de flesta som hade samma förutsättningar under 1800-talet, vilket säkerligen var många, hade inte modet att mörda sin make för att kunna gifta om sig.

Men det var säkerligen många som hade tanken på att göra det som Therese gjorde, och visst är det ändå tur att man kan kringgå ett mord med en skilsmässa nuförtiden. För antagligen hade Therese Raquin stått inför ett lyckligt slut om hon levt på 2000-talet istället då hon hade sluppit skuldkänslor för att ha tagit livet av sin make Camille. Även Sara kanske hade haft det lättare att få sina idéer om ett delat äktenskap godkända av sin partner idag då det är helt normalt med sambos, vilket hon och Albert trotts allt blev till slut. Det hade även inte förvånat mig om Sara vore en lagom övertygad feminist som skulle kunna argumentera för sin sak. Emma hade istället för att bli stämplad som jordens avskum blivit stämplad till en player, hon hade säkerligen tagit ut skilsmässa också vilket dock hade varit hennes livs största misstag. Dessutom hade hon haft desto större förhoppningar på livet då hon hade läst en massa skvallertidningar och hunnit se en massa kärleksfilmer då de är mer lättmottagliga än en roman. Om Sonja hade levt på 2000-talet hade hon alltingen levt ett liknande liv som hon lever i romanen eller gått på socialbidrag vilket åtminståne i Sverige inte heller är fy skam om man jämför med 1800-talet.

Dock ä det fy skam att mörda sin man, men jag kan verkligen förstå Therese. Det finns inget som kan sätta stopp för kärleken och då man är gift med personen som hela ens liv inte gjort annat än hållit en tillbaka och varit en outhärdlig besserwisser så måste man ändå göra något. Jag har själv ännu inte hamnat i situationer då jag på fullaste allvar sett mord som ända utvägen, men jag kan tänka mig att jag precis som Therese och Rodja känner att jag skulle klara av det utan större skuldkänslor om jag visste att personen ändå bara är en börda för resten av världen, men jag tror ända att jag efteråt hade haft outhärdliga skul...