Recension: Vi ses,baby...

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det är inte ofta det kommer bra, åldersanpassade böcker i den lättlästa genren. Svårt att köpa in faktiskt. Förra året kom Vi ses, baby.. och Textlek av Kate Cann. Ungdomar som har svårt för att läsa, som av någon anledning behöver lättlästa böcker med stor text, luftigt mellan raderna och ett enkelt textflöde vill också läsa om ungdomar i deras ålder som gör ungefär samma saker som dem eller fantasyromaner, kärlekshistorier och deckare. Inte moraliska uppbyggliga saker som tycks skrivna av en husmor från 30-talet. 14-åringar med dyslexi el något annat språkhinder blir också kära, spelar fotboll, rider, lyssnar på musik, festar och bråkar med föräldrarna osv.

Vi ses, baby.. börjar faktiskt ganska tråkigt men efter några kapitel får karaktärerna liv. Få personer som är lätta att hålla reda på och en enkel handling. Kapitlena är skriva utifrån aningen Sallys eller Keiths perspektiv, vilket är tydligt utskrivet med personens namn innan varje kapitel. Sally mack jobbar på ett billigt fik för att få ihop pengar för att köpa en symaskin så hon kan satsa på att designa t-shirts på riktigt. Av en slumpa och flera oturliga omständigheter får hon sparken men trillar över en VIP-biljett till en stor Rockfestival.

Keith Scully överges av sina kompisar för ett par tjejer och får istället åka iväg på sina drömmars festival själv.. På vägen råkar även han få tag i en VIP-biljett och båda hamnar back-stage på festivalen i Vip-området där de träffas, båda under falsk identitet. Men hur lång tid tar det innan någon kommer på dem? Och hur lång tid tar det innan någon av dem kommer på den andre och det visar sig att de inte är kända designers och rockstjärnor? Och vad kommer då att hända?

Den här boken är inte i närheten av lika bra som Textlek som jag verkligen gillade, inte bara som ”lättläst bok”, men den är lättläst och engagerande och går att bokprata om både för en särskoleklass och killar oc...