Sydamerika

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Brasilien är det största landet i Sydamerika.
Det syns på bilden. Där är också de andra
Länderna förutom Brasilien.

Bergskedjan Anderna löper längs hela västra Sydamerika.
Anderna har flera höga toppar på över 6 500 meter.




1. Vad utmärker klimatet i Amazonområdet?

Amazonasområdet har tropiskt klimat, nästan utan skillnader i temperatur mellan den varmaste och kallaste månaden. Dessutom regnar det mycket hela året, och värmen och fukten gör att där växer tropisk regnskog. Amazonas är världens största regnskog och där finns fler fiskarter i floden än i hela Europa.

2. Varför är kustområdet i Chile och Peru så kallt?

Den kalla Peruströmmen som går norrut längs Sydamerikas västkust kyler ner luften över havet. Sedan för vindarna in den kalla luften över land. I Bergsområdena i den södra delen av Chile och Argentina kallas Patagonien. I Patagonien blåser det kraftigt från väster. Effekten från kylan ökar av den kalla blåsten.

3. Vad är Sydamerikas viktigaste naturrikedomar?

Utanför Chile och Perus kuster finns några av världens rikaste fiskevatten. I de sydamerikanska bergen har man brutit silver, tenn och koppar i hundratals år. Det finns mycket olja i hela Sydamerika som transporteras till bland annat USA från Venezuela. Trots att USA har stora oljefält måste de importera olja för att täcka sina behov.

4. Varför är Venezuela ett av Sydamerikas rikaste länder?

Förr var Venezuela ett fattigt land, där de flesta levde av jordbruk. Men sedan hittades olja i Maracaibosjön och Venezuela blev rikast i hela Sydamerika. För pengarna har man byggt vägar, nya bostäder och förbättrat sjukvård och utbildning.





5. Sydamerikas järnmalmsgruvor har både likheter och olikheter med gruvorna i Lappland. Nämn en likhet och en olikhet.

Gruvorna i Brasilien har ungefär samma berggrund som det svenska urberget. Den brasilianska järnmalmen är oftare billigare än den svenska, eftersom den inte ligger så djupt som i Sverige och är därför lättare att komma åt.

6. I Anderna finns områden med både höga berg och hög nederbörd. Vad finns det för orsaker till att vattenkraften inte byggs ut i större skala?

De höga bergen och den stora mängden nederbörd som faller över bergen ger mycket vattenkraft. De ställen som lämpar sig för utbyggnad av vattenkraftverken ligger långt från storstäderna där elektriciteten behövs mest. Utbyggnaden av vattenkraftverk innebär också stora negativa ingrepp i miljön.

7. Vilka städer i Sydamerika har mer än 10 miljoner invånare?

Rio de Janeiro, Sao Paolo och Buenos Aires.

8. Varför söker sig många människor till städerna?

De flesta människor som söker sig till städerna är människor som söker ett jobb inom industri eller på kontoren. Även ifall man har en egen liten bit att odla på som lantbrukare, så är det svårt att försörja sig på landsbygden.

9. Vilka är de allvarligaste problemen med de snabbt växande städerna?

Långt ifrån alla hittar jobb. I industrierna sköts jobben av maskiner och kontoren är datoriserade. Det är svårt för en lågt utbildad jordbrukare att hitta ett jobb som passar. Möjligtvis är det lättare för kvinnor att hitta ett hushållsarbete, men det räcker knappast för att försörja en hel familj. Följden blir att många människor blir arbetslösa och många tvingas leva på gatan eller i kåkstäderna i utkanten av de riktiga storstäderna.

10. Ge exempel på att Sydamerika har en sammansatt befolkning.

Sydamerikas befolkning är sammansatt. Det betyder att det finns människor från olika länder. Indianerna är Sydamerikas urbefolkning. Mestiser är människor med europeiskt ursprung. I många länder i Sydamerika är indianer och mestiser fortfarande de största folkgrupperna. Argentina, Brasilien och Chile har fått ta emot mängder av invandrare från Europa. Framförallt spanjorer, italienare och portugiser. I Brasilien finns också många svarta. Ett exempel för att se att Sydamerikas befolkning är sammansatt är om man tittar på de olika hudfärgerna.

11. Varför talar man spanska i Chile och portugisiska i Brasilien?

De stora upptäckarna tog med sig spanskan och portugisiskan till Chile och Brasilien från Spanien och Portugal.



12. Varför finns det så många fattiga i Sydamerika idag?

Det är mycket människor som flyttar från landet in till städerna. Det är för att de inte kan försörja sig helt som jordbrukare. Men inne i städerna så finns där inte mycket arbeten och de arbeten som finns – och som håller en aning högre klass, med bättre lön, bättre arbetsplats mm. De jobben kräver en bättre utbildning än vad de flesta lantbrukare brukar ha. Deras hus på landet blir rivet eller sålt och de blir tvungna att stanna i staden, som fattigfolk. En del flyttar ut till förorter och kåkstäder där de inte ens har ett hus. De flesta som bor på gatan är barn, och när de barnen i sig blir äldre så blir de analfabeter, alltså inte skriv och läskunniga.

13. Skriv en berättelse om ditt besök(resa till) på en eller två platser i Sydamerika.

Jag gick upp tidigt på morgonen för att hinna med flyget. Alla väskor var packade för vårt äventyr. Min vän Ana skulle komma och hämta mig utanför huset, sedan skulle vi åka till flygplatsen tillsammans. Jag var jätte pirrig och jag visste inte hur det gick till när man skulle flyga. Jag hade bara åkt flygplan en gång i mitt liv – för åtta år sedan. Dessutom skulle vi åka ända till Brasilien, och det gjorde inte saken bättre. Vi hade biljetter till Rio de Janeiro, sedan skulle vi ta taxi till en liten by som hette Nainorna, några kilometer från Amazonfloden.
När Ana kom sprack både hon och jag av glädjeskratt. Tänk att det äntligen var dags.

Planet lyfte lugnt och jag kunde andas ut. Ana var inte lika spänd som jag men jag vet att hon påverkades av min nervositet, trots att hon inte visade det.

När vi kom fram till Rio var det inte alls lika lyxigt och maffigt som vi hade förväntat oss. Det var gatubarn överallt, hundar sprang runt, restaurangskyltar blinkade och mitt i allt det stod jag och Ana – förvirrade. Men som tur var så kom vår taxi och taxichauffören var en trevlig kvinna som hade kört taxi i många år, och kände till Rios alla hörn.
Hon hjälpte oss med våra väskor in i bilen och körde oss till en liten mataffär så att vi kunde handla mat för resan.
Efter några minuter när vi hade kommit ut ur staden lugnade allting ner sig. Jelená, som chauffören hette, undrade om vi ville se den rika delen av staden. Det ville vi, så vi körde ut mot kusten och snart kunde vi se hur naturen förändrades. Inga hundar sprang lösa, inga barn så långt ögat kunde se, där fanns hus i inhägnader och där var hotell. Stora som små, mysiga och lyxiga, alldeles intill havet och uppe på bergen. Vi kom snart ur den lyxiga delen men man kunde se hotellen en bra bit efter, eftersom vi körde kustvägen. De kåkstäder som fanns kunde man också skymta. Jelená berättade om den fina staden där alla hus var höga och alla moderna bostadshus fanns, och där de lyxiga nattklubbarna regerade om natten.

Vi kom fram till den lilla byn vid 2 på morgonen. Både jag och Ana var trötta efter den långa resan från Sverige till Brasilien. Vi checkade in på vårt motell och bar in våra väskor, sa hejdå till Jelená, betalade och tackade för den fina turen.

När vi vaknade sent på morgonen fanns det ett brev instoppat i dörren. Där stod det såhär : Kära Ana Bengtsson och Johanna Nilsen. Tyvärr har båten som ni bokade på Amazonasfloden inte återvänt sedan de gav sig iväg för 3 veckor sedan. Vi här på motellet fruktar att de aldrig kommer att återvända. Helikoptrar söker efter båten längs hela floden, och även andra räddningsbåtar har åkt ut. Er båtresa längs Amazonas är inställd. Ni får tillbaka era pengar i receptionen. Tack /personalen på Nainorna Motell.



Beskedet kom som en chock. Det äventyret som vi hade planerat så länge var inställt. Tänk så hade vi bokat resan 3 veckor före. Då hade det varit vår båt som var försvunnen. Vilken tur att det blev så här, men ändå inte.

Vi ringde Jelenás taxiföretag och bokade en taxi som skulle hämta oss på Nainorna.
När taxin kom var vi förberedda för åkturen. Istället för att åka tillbaka till Rio så åkte vi till Sao Paolo, för att leta efter boende. Vi hade faktiskt en hel vecka semester, och även ifall vårt livs äventyr hade gått i kras, så var det ingenting som hindrade oss från att ha en skön semester ändå.

När vi kom fram till Sao Paolo så gick vi till en av stadens affärer för att fråga om boende. När vi kom fram till affären så var det stängt. Även ifall vi letade upp en, två, tre och fyra affärer till, så var alla stängda. Den enda som verkade lite levande vad en liten korvkiosk nere vid stranden. Vi gick och frågade några personer på stranden men de verkade inte kunna prata engelska. Jelená hade åkt och där satt vi helt ensamma på stranden med sina väskor.
Efter ca 1 timme, så hörde vi hårda slag mot trummor. Tjo och tjim. Det var människor som skrek och sjöng. Dansade och hoppade omkring. Och människor som bara gick och njöt. Alla dessa människorna kom längs stranden och det sprang fram några barn till Ana och mig och de gav oss långa sjalar och långa halsband gjorda av snäckor. Sedan kom det en äldre kvinna som var någon slags magdansös, och hon gav oss stenar i alla möjliga färger. Då gick det upp för oss. Den stora karnevalen som är ...