Auschwitz - Bakom stängda grindar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
I alla tider har man letat efter syndabockar, syndabockar som man kan skylla världens problem på. Under andra världskriget var det judarna som kom att drabbas, förföljas och brutalt mördas. Bara för att de var judar. Det spelade ingen roll om de var spädbarn, unga män och kvinnor eller gamla människor. Alla skulle dö för i nazisternas ögon var judarna roten till allt ont i Tyskland. Adolf Hitler, ledaren för der nazistiska partiet hatade judar mer än allt annat och tyckte att judarna var ett stort problem och att alla borde förintas. Det var då som ”Den Slutgiltiga Lösningen” trädde i kraft, utrotningen av det judiska folket. Detta skedde inte öppet på gator och torg utan judarna deporterades mot sin vilja till olika koncentrationsläger. Auschwitz var ett utav dem, platsen där historiens största massmord ägde rum.


Bakgrund
Alla har hört talas om Auschwitz, men vet folk egentligen vad som föregick där? De flesta vet nog att över en miljon människor miste sina liv genom att de gasades ihjäl, arbetade så hårt och under så hemska förhållanden att de till slut inte orkade mer och på det hemska sätt de var tvungna att leva i till slut kostade deras liv. Mer vet de flesta inte. Jag tycker att det är en skyldighet att veta vad dessa människor fick utstå och vilka omänskliga brott människor är kapabla att genomföra och sedan gå och lägga sig som om ingenting har hänt. Nazisternas mördande blev en del av deras vardag och den enda gången de gick och lade sig med skuld var när de inte hade mördat tillräckligt många och inte mördat på det effektivaste sättet. Jag har svårt att föreställa mig hur fångarna i Auschwitz egentligen hade det och det enda sättet att verkligen förstå hur omänskligt och fruktansvärt det var att leva där är att själv ha upplevt det. Det gjorde Ferenc Göndör och Magda Eggens. Under höstterminen 2004 fick min klass ett besök av Ferenc Göndör som mot alla odds överlevde Auschwitz. Det han berättade skulle komma att sätta djupa spår inom mig. Det var jag inte medveten om då men i efterhand tänkte jag mer och mer på det han berättade men det var inte förens jag hörde Magda Eggens berätta sin historia som jag verkligen ville ta reda på vad som egentligen hände och fördjupa mig i detta ämne.
Jag valde det här ämnet för jag vill få en tydligare bild och uppfattning om hur det egentligen var och med hjälp av min uppsats hoppas jag att de som läser vill ta del av det mörkaste kapitlet i vår tids historia. Innan man läser bör man förstå att det är en väldigt stor skillnad mellan koncentrationsläger och förintelseläger. I ett koncentrationsläger är det menat att man i princip ska arbeta tills man stupar men i ett förintelseläger finns det bara en enda utgång, döden. Auschwitz var en kombination av dessa två.


Syfte och frågeställning
Mitt syfte med min uppsats är att jag vill att man ska ta del av de sidor av Auschwitz historia som man oftast inte läser om i skolan där man mest skrapar på ytan. Som tjej tycker jag att det är viktigt att få en inblick i just kvinnornas situation men även att få djupare kunskaper om denna hemska händelse.
Mina frågeställningar är:
•Hur utvecklades Auschwitz från att ha varit ett mindre läger till att bli det största och mest ökända i det nazistiska riket och till att bli den dödsfabrik lägret blev?
•Hur hade kvinnorna det i Auschwitz?


Material och metod
Mitt material har jag hämtat från böcker i bibliotek, från hemsidor på Internet och från en dokumentärfilm. Mitt material från böcker hittade jag i … om detta må ni berätta … av Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine, … vad mina ögon har sett av Magda Eggens och Rose Lagercrantz samt Förintelsen utrotningen av Europas judar av Anne Grynberg och den bästa informationskällan hittade jag i en dokumentärfilm som BBC har producerat, Auschwitz The Nazis & ’The Final Solution’. När jag stötte på siffror försökte jag hitta olika källor med liknande fakta så jag tog inte bara första bästa siffra för på en del hemsidor som privatpersoner skrivit angav de till stor del väldigt höga siffror i förhållande till böcker eller hemsidor från bl.a. myndigheter. När jag hade plockat fram all den fakta jag troligtvis skulle behöva visade det sig att man bara hade användning av några fåtal meningar så det krävdes mycket letande för att få fram de svar jag sökte.


Resultat
Det här är den förbluffande berättelsen om hur Auschwitz och nazisternas planer för massutrotning kom till. Om att Auschwitz skapades för ett helt annat syfte än att gasa ihjäl judar och att nazisterna utvecklade en plan för systematiskt mördande som motsäger myten om att SS-soldaterna var mördarrobotar som bara lydde order.

I april 1940 reste SS-kaptenen Rudolf Höss genom Polen, som tyskarna året innan invaderat, till Auschwitz för att tillträda som kommendant för ett nytt nazistiskt koncentrationsläger. Där skulle Höss bygga detta koncentrationsläger, det första lägret som sedan kom att kallas Stammlager eller Auschwitz I. När Höss anlände våren 1940 existerade bara ett fåtal byggnader. Koncentrationsläget bestod då av några fallfärdiga polska armébaracker runt en stor ridbana.

Ett skäl till att Auschwitz blev så stort som det blev var det fördelaktiga läget. Det fanns gott om naturtillgångar i den här delen av Polen, färskvatten, kalk samt det som skulle bli viktigast av allt i kriget, kol. Lägret var placerat i Óswiecim, som betyder Auschwitz på tyska, och den lilla staden omgavs av vidsträckta områden, en stor del bestod av sumpmark som var glest befolkade och det förekom nästan ingen trafik alls. Det fanns ett bra kommunikationsnät som stod i förbindelse med det övriga Polen och strax i närheten låg även polska artillerikaserner, dvs. soldatbostäder för dem som hade hand om kanoner, där fångarna kunde bo medan de byggde på det nya lägret som man i februari 1940 hade beslutat att bygga. Det började byggas i maj samma år och detta första Auschwitz var inte tänkt för att spärra in polska judar, här skulle främst polska politiska fångar sitta tillsammans med dem som var ett hot mot ockupationen. Höss hade arbetat i koncentrationsläger sedan 1934 så han visste att han var tvungen att skapa en anläggning som skulle sätta skräck i polackerna men det skulle dröja några år innan gaskamrarna som Auschwitz blev ökänt för kom till.

Ett år efter det att Auschwitz öppnats hade lägret kapacitet för 10,000 fångar men det skulle snabbt ändras. I mars 1941 besökte Heinrich Himmler, chefen för SS, Auschwitz för första gången och han ville öka kapaciteten till 30,000 fångar och det skulle då bli det nazistiska rikets största koncentrationsläger. Himmler hade en storslagen vision av det nya Auschwitz, men de planer som Hitler hade börjat arbeta med skulle komma att förändra Auschwitz på ett sätt som skulle få Himmlers idéer att blekna i jämförelse. Hitler nöjde sig inte med att bara omorganisera ett koncentrationsläger och en stad, han ville omforma hela länder. Hitlers planer på invasion av Sovjetunionen våren 1941 skulle i sin tur påskynda den radikala förändringen av Auschwitz syfte.

I slutet av 1941 började man för första gången använda gas som avrättningsmetod, men inte på det sätt som lägret skulle bli ökänt för. Höss hade fått besked om att läkare från vuxendödshjälpsprogrammet skulle besöka lägret. Läkarna skulle undersöka de fångar som inte längre kunde arbeta. De hade riktat sig in på mentalt och fysiskt handikappade, en grupp som länge demoniserats av nazistpropagandan. Redan 1939 hade Hitler gjort upp en plan som tillät att mörda svårt handikappade barn. När kriget hade börjat utvidgades dödandet till att omfatta även vuxna. Urvalsprocessen var enkel. En läkare läste patiensrapporterna och om patienten var en lämplig kandidat för programmet skrev läkaren ett rött kors på rapporten. Två andra läkare läste samma rapporter separat och majoritetsbeslutet avgjorde patientens öde. Läkarna träffade varken varandra eller patienterna, deras beslut grundades enbart av en rapport. De som valdes ut för att dö fördes till särskilda institutioner i Tyskland, bl.a. Sonnenstein-kliniken nära Dresden där de gasades ihjäl. Det fanns sex sådana center i Tyskland och där hade man utvecklat en ny avlivningsmetod med en anordning som senare skulle kopieras i Auschwitz. De handikappade blev tillsagda att de skulle få ta en dusch. De fördes in i rum som var försedda med rörledningar och duschar men rören var inte kopplade till vatten. Rören var anslutna till behållare med kolmonoxid. När rummet var förseglat släpptes gasen på och alla som fanns därinne mördades. Ca 70,000 handikappade hade dödats på det viset fram till sommaren 1941. Himmler ville utvidga dödsprogrammet till koncentrationslägren och det var därför en specialenhet kom till Auschwitz. De första Auschwitzfångarna som gasades ihjäl dödades alltså inte i lägret utan kördes till gaskamrar i Tyskland och de valdes inte ut för att de var judar, utan för att de inte orkade arbeta.

Under hösten 1941 utvecklade ledningen för Auschwitz nya avrättningsmetoder. När Höss var bortrest fick vicebefälet Karl Fritzsch en radikal idé, en av de mest avgörande idéerna i Auschwitz historia. Medan SS hade fullt upp med att skjuta fångar som inte längre kunde arbeta insåg Fritzsch att en annan idé fanns mitt framför näsan på honom. Vid Auschwitz desinficerades kläder från löss och annan ohyra med kristallisk blåsyra som massproducerades under varumärket Zyklon B. Fritzsch valde Block 11 i Auschwitz för sina första försök med Zyklon B. Det var den mest fruktade platsen i lägret, ett läger i lägret dit SS skickade fångar för att straffas, förhöras, torteras eller avrättas. I Block 11 fanns det celler där fångarna trängdes ihop så mycket att de bara kunde stå upp och knappt kunde andas och svältceller där fångar låstes in utan någon mat och lämnades att dö. Alla i Auschwitz kände till och fruktade Block 11. I slutet av 1941 beordrade Fritzsch att källaren i Block 11 skulle förberedas för Zyklon B. Dörrar och fönster förseglades, hela huset stängdes igen. När Höss återvände till lägret blev han informerad om det nya experimentet och han erkände att gasningen lugnade honom, han var lättad att man skulle slippa de där blodbaden, men Höss hade fel. Han skulle få vara med om ett ännu större blodbad.

Under hösten samma år skulle bli den mest betydelsefulla tiden för nazisterna i planerandet av vad de kallade ”Den Slutgiltiga Lösningen”. I Auschwitz skulle Höss organisera massmord på oskyldiga civila vilket från och med nu även skulle omfatta kvinnor och barn.


Det smiddes radikala planer i koncentrationslägret och den nye konstruktionschefen Karl Bischoff och SS-arkitekten Fritz Ert planerade ett nytt läger som skulle ligga drygt två kilometer nordväst om det dåvarande vid en by tyskarna kallade Birkenau. Det nya lägret skulle bli lika stort som en liten stad, med plats för 100,000 fångar. Auschwitz II eller Auschwitz-Birkenau som även detta läger skulle komma att kallas var avsett att bli ett förintelseläger, här var ens enda öde döden. När forskare 1990 studerade de tyska originalritningarna kunde man se att man redan från början avsåg att göra det outhärdligt för fångarna. Nazisterna byggde in lidandet i själva planen. I ett koncentrationsläger fick tre fångar dela på samma utrymme. I Auschwitz-Birkenau var planen att tränga in nio fångar i samma utrymme. 550 fångar i samma barack. Det fanns inte rinnande vatten och inget golv och genom att tränga ihop så många människor som möjligt i samma barack frodades sjukdomarna. När man gjorde slutberäkningarna visade att inte ens denna trängsel var tillräcklig för nazisterna. Bischoff beslöt då att trycka in ännu fler fångar i varje barack. För hand kryssade han över siffran 550 för varje barack och skrev dit 744. Det var inte baracker att bo i som SS utformade utan baracker att dö i. Förvånande nog så var det nya lägret i Auschwitz inte avsett för judar utan för sovjetiska krigsfångar. Nazisterna ansåg dem vara underlägsna. Under kriget dog ungefär tre miljoner av dem i tyskt fångenskap av svält, sjukdomar och fysiskt våld. Under hösten 1941 anlände 10,000 sovjetiska krigsfångar för att bygga det nya lägret Auschwitz-Birkenau. Bara några hundra av de 10,000 sovjetfångarna överlevde till våren.

Sedan hösten 1941 hade Höss och hans kolleger experimenterat med Zyklon B för att döda sovjetiska fångar och sjuka i krematoriet bara några meter från hans kontor. Bredvid ugnarna i krematoriet fanns bårhuset. SS använde det som en improviserad gaskammare. Ett antal judar, utvalda för att de inte kunde arbeta hade också dödats här, men det stod klart för både Höss och SS att det här inte var den bästa platsen att utföra ett massmord.
På våren 1942 deporterades för första gången judar utanför Polen till Auschwitz. Berättelsen om hur dessa judar kom till Auschwitz är en av de mest chockerande och överraskande i historien om ”Den Slutgiltiga Lösningen”. De judar som kom med tågen var från Slovakien, många av dem från huvudstaden Bratislava. Genom deporteringen av slovakiska judar till Auschwitz förändrades planerna för det nya lägret i Birkenau. De sovjetiska krigsfångarna skulle tvångsarbeta någon annanstans. Höss visste nu att judar var framtiden för Auschwitz.

I ett avlägset hörn av Birkenau, tre kilometer från huvudlägret hade Höss och andra SS-män funnit en plats för provisoriska gaskammare. Där stod det ett litet hus som skulle bli känt som ”Det Lilla Röda Huset”, eller ”Bunker 1”. De såg detta som ett steg i utvecklingen för dödsprocesserna i Auschwitz. Två gaskammare byggdes snabbt genom att mura igen fönstren och dörren och bygga två separata gaskammare. Till skillnad från i huvudlägret kunde människor här mördas relativt diskret. I detta nedslitna hus skulle tiotusentals människor mördas. Mordmetoden var alltid densamma, judarna fick veta att det skulle duscha. De stängdes in i rummet och därefter kastades Zyklon B in genom en lucka i väggen. 1942 anlände slovakiska judar till järnvägsstationen som låg tre kilometer från gaskamrarna där skulle SS göra ett första urval. De följande 30 månaderna skulle denna process upprepas hundratals gånger.

Sommaren samma år hade Höss och hans kolleger i Auschwitz upptäckt hur de kunde döda tusentals människor. Men deras metoder tillfredställde inte deras överordnade som i sin jakt på ”Den Slutgiltiga Lösningen” skulle döda miljontals. Under de följande månaderna skulle Höss och hans kolleger ta sig igenom alla hinder och konstruera hus där massmord kunde begås i en enorm skala. Under det arbetet började nazisterna söka i hela Europa efter ännu fler människor att ta dit och döda. Samma år skapade dessa nazister, genom ett fasansfullt experimenterande, något historien aldrig skådat – dödsfabriker med kapacitet att mörda miljontals.
För att Auschwitz skulle bli en mer effektiv dödsfabrik sökte Höss råd från en SS-expert på likhantering. I september 1942 for Höss till en avlägsen del av Polen, vid byn Chelmno. Syftet med resan och vad som sades framgår av Höss memoarer och andra vittnesmål. Höss ville träffa SS-översten Paul Blobel och se dennes nya kremeringsanordningar. Med sin vilja att lösa massmördandets praktiska problem strävade nazisterna efter att uppfylla Himmlers dröm och mörda miljontals polska judar. Efter Himmlers order samlandes judar ihop i hundratals städer och byar.

Ett hårt arbete pågick för att förändra det nya krematoriet som skulle byggas i Auschwitz-Birkenau. Ritningarna gjordes om under flera månader. Källaren, som varit tänkt som ett bårhus, gjordes om. En ramp avsedd att forsla ner kroppar till källaren togs bort från ritningen. Sedan lades en ny trappa till vid sidan av huset. Ett märkligt tillägg eftersom källaren från början var tänkt att förvara döda, inte levande. Sen gjordes dörrarna till ett av de största rummen om. Den förstärktes och gjordes gastät och försattes med ett kikhål. Detta källarlikrum skulle nu bli en gaskammare. Auschwitz var ett av de sista lägren med dödsfabriker med hög kapacitet att döda men när den var färdig, våren 1943, markerade det inledningen på den fas i lägrets historia som skulle göra platsen historiskt ökänd. Detta symboliserades av ankomsten av en ny medlem till läkarteamet. Hans namn skulle bli ökänt. Denne man hette Mengele, Dr Joseph Mengele.

Dr Mengele kom till Auschwitz i maj samma år. Det hade förekommit medicinska experiment före hans ankomst. Två tyska läkare hade undersökt olika metoder att sterilisera män och kvinnor i Auschwitz sedan 1942. Och hundratals hade redan utsatts för dessa grymma experiment. Men Mengele började med en rad nya experiment som vart och ett hängde ihop med hans besatthet. Han såg Auschwitz som ett mänskligt laboratorium som tillät honom att genomföra vilken idé som helst, oavsett hur grym eller omänsklig den än var. Han genomförde experiment på barn, särskilt tvillingar. Man tror att Mengele använde barnen för forskning på arvsmassan, ett område som intresserade många nazistiska forskare. Barnen placerades i särskilda baracker som stod helt till Mengeles förfogande. Han försedde barnen med leksaker, godis och nya kläder men endast av en anledning. Han ville att de skulle vara samarbetsvilliga inför hans experiment.

I januari 1944 hade redan 550,000 människor mördats i Auschwitz. Men under några få veckor på våren och försommaren ökade antalet med över 300,000. Fyra år efter det att lägret öppnats började en vanvettigt dödande i Auschwitz, olikt allt annat som tidigare hade hänt i lägret. Våren och försommaren 1944 kom att bli den mest hektiska tiden i Auschwitz historia. De fyra krematorierna med sina gaskamrar kämpade med att hinna med så många som nazisterna ville mörda. Två av dem låg i Birkenau-anläggningens västra del. De här gaskamrarna låg ovan jord. Två till låg närmare järnvägen som förde nyanlända mitt in i Birkenau. De hade sina gaskamrar i källaren. Nazisterna hade kraftigt ökat antalet judiska fångar i det så kallade Sonderkommandot. Sonderkommandot var det vidrigaste arbetet man kunde föreställa sig. Fångarna som utsattes för detta bar på en fasansfull hemlighet så de som tillhörde Sonderkommandot hölls helt borta från yttervärlden och andra fångar. Deras uppgift var att tömma gaskamrarna. De tvingades dag ut och dag in att forsla bort alla kroppar som hade gasats ihjäl för att sedan klippa håret och dra ut guldplomber på dem för att slutligen bränna kropparna i krematorierna eller i stora bränngropar. Följden blev att en gaskammare plus krematorium nu sköttes av ca hundra judar och bara fyra tyskar. Det lidande som Sonderkommandot utsattes för, i skräck för sin egen död, var att delta vid mördandet av sina egna. Det är en av de mest förfärande delarna av Auschwitz historia. Det var alltid nazisterna som utförde själva morden men fångarna i Sonderkommandot hade den vidriga uppgiften att samla ihop kropparna.

I januari 1945 insåg SS i Auschwitz att slutet var nära. Alla bevis till den här platsen för massmord skulle utlånas. Fångarna vaknade mitt i natten av ljudet från explosioner. SS sprängde gaskamrarna och krematorierna. Utanför barackerna väntade SS och beordrade fångarna att marschera, de skulle tvångsevakueras. Alla som inte kunde gå snabbt nog sköts på platsen. SS försvann och de som ansågs vara för svaga för att evakueras lämnades kvar i huvudlägret i några dagar. Senare skulle en speciell grupp med SS-män komma tillbaka och skjuta alla som var kvar, inga fångar fick lämnas kvar levande så att de kunde vittna om vad som hänt…


-Den mörka sanningen om kvinnornas situation i Auschwitz
De allra flesta kvinnor som deporterades till Auschwitz mötte sitt öde i gaskammaren bara efter några timmar. De kvinnor som ansågs vara odugliga till arbete var kvinnor med barn i famnen, gamla och gravida. Ibland hände det dock att en del kvinnor var tvungna att föda i de smutsiga barackerna och de fick självfallet inte den vård de behövde. Det vittnade Magda Eggens om. En morgon leddes en kvinna in i baracken där hon lades på jordgolvet och födde ett barn utan att ge ifrån sig ett enda ljud. När barnet var fött och navelsträngen avklippt lindas det lilla barnet in i tidningspapper för att sedan föras bort tillsammans med mamman av en SS-officer. De båda skulle troligtvis inte se dagens ljus nästa morgon.

I Auschwitz bodde inte män och kvinnor tillsammans utan var för sig. Irma Grese var en av dem som övervakade kvinnornas läger i Auschwitz-Birkenau. I slutet av 1943 i lägrets södra anläggning fanns det 32,000 kvinnor i 62 baracker som levde under några av de värsta förhållandena i Auschwitz. Det var brist på rinnande vatten och sjukdomar härjade fritt. För Irma Grese blev kvinnornas läger en sadistisk lekplats.

När det kom till arbete kan man varken säga att kvinnorna hade tur eller otur. Några hundra meter från gaskamrarna låg en del av lägret som kallades för Kanada eftersom man ansåg att Kanada var ett land fyllt av rikedomar. Där sorterades ägodelarna som man tagit från fångarna vid transporterna innan de packades och skickades till Tyskland. Att få arbete i Kanada var ett av få eftersökta jobb i lägret. Fångarna som arbetade i Kanada fick mat och vatten och de blev heller inte slagna. Det var mest kvinnliga fångar som arbetade i Kanada och de fick låta det rakade håret växa ut och det kunde även sno åt sig lite av den mat som de fann vid sorteringen. Även fast det var ett eftertraktat jobb som inte slet på hälsan var Kanada det ställe som kvinnor blev mest utsatta på. Det förekom ofta sexuella övergrepp i lägret och det var i just Kanada som kvinnorna löpte störst risk att bli våldtagna. ”En gång fanns det en mycket vacker kvinna. Hon var inte smal. Hon hade en utvecklad kropp. En SS-man kom in. Han våldtog henne. Det fanns ingen Gud i Auschwitz. Förhållandena var så fruktansvärda, att Gud beslutat att inte vara där”.

Det var inte bara på sorteringen i Kanada som kvinnor utnyttjades sexuellt. År 1943 i Block 24A i Auschwitz huvudläger var fångarna tvungna att flytta eftersom att det skulle upprättas en bordell där. Fångarna som bodde där skrattade och trodde inte på dessa ord men det var en bisarr sanning. Block 24 som låg precis bakom Auschwitz huvudport skulle omvandlas till en bordell. Och beslutet kom från SS högsta ledning. Heinrich Himmler, en högt uppsatt man i SS, hade funderat på hur fångarna skulle kunna stimuleras inom ramen för koncentrationslägren. Han skrev till Otto Pohl på SS ekonomiavdelning, ”jag överväger nödvändigheten av att på ett mycket generöst sätt erbjuda hårt arbetande fångar kvinnor i bordeller”. Instruktionerna skickades samma år vidare till Rudolf Höss, lägerchefen för Auschwitz, i ett direktiv från Pohl. Tanken var inte att alla fångar skulle få nyttja bordellen och absolut inte judarna, utan de fångar som nazisterna betraktade som särskilt värdefulla, fångar som Ryszard Dacko, en medlem av Auschwitz brandkår. ”Om jag ville ha en kupong, var jag tvungen att ordna det med en SS-man. De gav kuponger enbart till friska fångar. De gav inga till fångar som sjöng på sista versen. Det var fångar som arbetade som kockar åt SS, som frisörer åt SS, dvs. särskilda fångar fick kuponger. Jag fick två kuponger”.

Mycket lite är känt om de kvinnor som arbetade i bordellen. Hela projektet var sådant att många inte ville tala om det men man antar att de plockades ut bland icke-judiska kvinnor som redan fanns i lägret. I Auschwitz brutala atmosfär var det svårt för fångar som Dacko att känna sympati med bordellkvinnorna. Bordellen fanns kvar fram till januari 1945 och det lidande som kvinnorna som arbetade i dess rum fick utstå är en av de minst kända sidorna i Auschwitz historia.


Sammanfattning
I arbetet kan man läsa om hur Auschwitz utvecklades från att ha varit några fallfärdiga baracker till att bli världens mest fruktade dödsfabrik. Hur lägerchefen Rudolf Höss utvecklade alla dessa hemska sätt att utrota ett folk. Att Auschwitz inte till en början var ett koncentrationsläger för judar utan en plats att förvara polska politiska fång...