Bokrecension: Eldens vrede av Henning Mankell

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Eldens vrede handlar om Sofia som har tre barn och bor med sin mamma Lydia, sina småsyskon och hennes man Armando i Mocambique. Deras levnadsstandard är låg så Armando söker jobb inne i staden som bilmekaniker. Han tjänar inte så mycket pengar men det räcker i alla fall för dagen. Armando kommer sällan hem till familjen och Sofia märker att det är någonting som inte är som det ska vara. Sofia blir misstänksam och hon spionerar i smyg på Armando när han jobbar vid bilverkstaden. Men plötsligt kommer en vacker kvinna fram till Armando och håller i hans hand. De går därifrån och kvar blir Sofia. Detta kan inte vara möjligt tänker hon…

Jag fick många känslor när jag läste boken, eldens vrede. Känslorna handlade mest om fattigdom och att det är orättvist att människor lever under sådana förhållanden. Sofia har mist sina två systrar men också sina två ben. Hon har svårt att röra sig men ändå så biter hon ihop och tar hand om sin familj i vått och torrt. Det är inte rättvist att Armando är otrogen mot henne som gör att allt bara blir värre än vad det redan är. Jag blir väldigt ledsen när jag läser om Sofias förlorade systrar och hur saknaden är så otroligt stor. Allt flyter på som vanligt men så plötsligt är inte en nära person med längre. Som om man tappat den på vägen. Sofia pratar ofta med stjärnorna som om de kunde ge svar på de stora frågorna som växer initu henne. Jag blev skrämd av en händelse som händer i slutet av berättelsen, vilket jag inte kommer att avslöja. Händelsen berörde mig för att det kändes så verklighetstroget. Jag såg bilden framför mig och jag drömde faktiskt en mardröm om det, natten efter att jag läst ut boken. Det är orättvist att det ska hända Sofias familj.

Författaren Henning Mankell berättar om hur det är att leva under låg levnadsstandard i boken. Henning har bott en lång period i Afrika och Sofia existerar på riktigt. Hennings författarstil i boken är att blanda fakta med verklighet. Han lägger också till vissa afrikanska ord. Det blir en bra kombination som får en att vakna upp och tänka utanför sin egen bubbla. Enlig mig så handlar boken om Sofias tankar. Det är många känslor som hela tiden beskriver hur hon mår och känner sig. Språket och meningarna är uppbyggda på ett bra och enkelt sätt. Ibland kan det som poesi när Henning beskriver vissa känslor. Jag skulle gärna vilja se att det kommer en fortsättning till boken för det väcks vissa frågor inom mig. Bland annat om Sofias familj kommer att få råd att köpa en symaskin och i så fall hur? Kommer Sofia att kunna hitta någon ny man att dela sitt liv med?

En händelse som får mig att bli rädd är när Sofia upptäcker att Armando är otrogen. Sofia berättar det för sin familj och slänger ut Armando från deras hem. Armando blir då upprörd och går hem till Sofia mitt i natten. Han hotar henne att ta tillbaka honom men hon vägrar. Armando kör då ut med sin lånade bil till öknen och lämnar Sofia där. Det är helt kolsvart ute och det finns många vilda djur runt omkring henne. Sofia löser situationen mycket bra genom att klättra upp i ett träd och vänta tills solen går upp. Jag beundrar Sofia i den situationen. Hon behåller lugnet på ett bra sätt genom att tänka att det är som i en dröm. Detta är inte Armando, mån pojken utan någon annan. Det kan inte hända på riktigt.

Sofia är en ganska lugn person med ett hemskt förflutet. Hon drar nytta av det och funderar hela tiden vad hon kunde ha gjort annorlunda. Sofia kommer ihåg gamla minnen genom att skriva dagbok. Det har hon gjort ända sedan hon lärde sig att skriva. Sofia är en bestämd och självständig person. Hon tolererar inte att andra människor behandlar henne eller hennes familj illa. Jag tycker att Sofia borde visa lite mer respekt mot sin mamma Lydia. Sofia är ofta tyken och uppkäftig mot henne men ibland verkar Lydia lite förvirrad. Det blir man kanske när man har förlorat många av sina barn. Jag kan känna igen mig från vissa situationer i Sofias liv. Bland annat när hon bråkar med sin mamma Lydia. Det känns som att Lydia alltid vill ta det säkra före det osäkra och det kan bli lite jobbigt i längden, vilket Sofia reagerar på. Jag kan förstå Sofia att man ibland vill prova lite nya saker och inte alltid vara som man ska vara. Det är nog ett typisk mor och dotter gräl. I alla fall i min familj. Sofia gillar att vara ensam och sitta och tänka vilket jag också tycker om att göra. Det tror jag är viktigt, speciellt om det har hänt någonting ovanligt den senaste tiden. Sofia verkar vara en bra mamma, för att hon tar alltid barnen i första prioritet före sig själv. Sofia drömmer om att en dag kunna ha råd att köpa en symaskin och dra i elektricitet i deras hus.

Jag har funnit ett citat i boken som jag tycker om: Det finns ingen säkerhet i livet, ingen trygghet. Det stämmer bra med hur verkligheten ser ut. Ena dagen kan man ha det jättebra medans nästa dag kan allt vara förlorat. Till och med borta för alltid. Jag tycker att meningen känns lite läskig. Jag blir nästan rädd när jag läser den. Det finns ju egentligen ingenting att ta skydd bakom.

Jag tycker att boken påminner om, som jag vill vara. Både Sofia och Jessika vill gå sina egna v...