Människovärde/Djurvärde

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det diskuteras nu mer än någonsin om människovärde! Varför? Jo, för att allmänheten äntligen börjat uppmärksamma hur djur blir behandlade. Inte bara försöksdjur, utan även de som ska bli mat till den överviktiga överlevaren människan. Man frågar sig var vi ska börja. Skall vi kämpa för att alla människor i hela världen ska bli lyckliga – eller se till att jordens alla varelser ska bli behandlade med respekt. Så länge barn blir misshandlade, kvinnor våldtagna och män mördade i krig, kommer det att finnas dem som inte heller förstår att kossorna lider av att svälta och bli piskade, kaninernas själar tynar bort tillsammans med de mascarasvidande ögonen. Och samma sak gäller åt andra hållet! Man kan inte kämpa för det ena eller det andra, det hänger självklart ihop.

Ena dagen skrivs en artikel om apan Ola som hela Sveriges folk ska hjälpas åt att rädda. Andra dagen frågar man sig hur Ola ens kunde komma på tal när så många miljoner människor svälter och lider i världen. Bara i Stockholm är det rätt så många människor hemlösa! Men det är inte det som är poängen med det hela, det viktiga är att vi bryr oss. Och då menar jag inte att man ska köpa aftonbladet varje kväll och sitta för sig själv och beklaga världens olycka. Om alla människor hade förmågan att tänka sig in i en annans situation, att kunna föreställa sig hur en annan individ känner, skulle ingen plåga vare sig barn eller kossor.

Jag undrar hur det kommer sig att det i vårat samhälle idag finns en omotiverad acceptans för vissa ”onormala” beteenden. Hur kan det ens pågå en debatt om huruvida pedofili är en perversitet eller en sexuell läggning. Jag kan tala om vad det är! En pedofil är en person som inte förstår vidden av den skada han orsakar en annan människa. I detta fall ett barn, inte sällan i beroendeställning till pedofilen. Varför inte diskutera om mord som ett karaktärsdrag, eller misshandel som en konstform? Egentligen spelar det väl ingen roll varför en människa skadar en annan (människa eller djur), det otäcka är att de inte känner.

Visst har jag många gånger tänkt ”den där kunde jag sticka kniven i”, men konstigt nog har jag aldrig gjort det. Det finns någonting som stoppar mig. Och det är definitivt inte rädslan för att sitta i fängelse. Jag kan tro i min enfald någon gång att jag kan bestämma vem som är värd att leva och inte, men det gör inte att jag helt plötsligt har rätt att sortera ut individer efter eget tycke. Inte heller har jag rätt att misshandla eller på annat sätt plåga en endaste liten levande varelse på hela jorden.