Barock och klaccisism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Barock:
Barockmusik är den västerländska benämningen för konstmusiken under perioden 1600 – 1750. Ordet barock betyder egentligen orimligt eller smaklöst. Några kända barock kompositörer var Johan Sebastian Bach och Georg Fredric Händel. Barock musik var starkt knuten till kyrkan och mycket av musik hade bibliska teman och spelades i kyrkor och bland furstehoven. Något som man kan känna igen barock musiken på är att man använder kontrapunkt för att skriva musiken. Kontrapunkt är ett antal mer eller mindre självständiga melodier som ”vävs” tillsammans till ett stycke. Under barocken var inte musikinstrumenten så utvecklade som idag t.ex. Trumpeter och horn hade inga ventiler att använda för att få olika toner så man spelade efter naturtonserien. Tvärflöjterna var gjorda i trä och var inte silverfärgade som idag. Pianot kom inte fören i slutet av barocken. Det instrument som bestämde styrkan på musiken var Cembalon. Cembalon liknar ett piano men den stora skillnaden är mellan de två är att när man slår ner en tangent på ett piano så är det en klubba som slår till en sträng, men när man slår ned en tangent på en cembalo så sitter den en trä arm som knäpper till strängen. Så det fans bara två olika lägen att spela barockmusiken på antigen piano (som är svagt) eller forte (som är starkt).

Klassicism:
Wienerklassicismen är benämningen för den västerländska konstmusiken under perioden 1750 till omkring 1820. De mest kända kompositörerna inom denna epok var Joseph Haydn, Wolfgang Amadeus Mozart och Ludwig van Beethoven. Deras kompositioner (med undantag för Beethovens senare verk) har använts som riktmärke för stilens enkelhet, balans och måttfullhet. Det som skiljer klassicismen från barrocken är framför allt att intresset för sång och musik som övertogs mer och mer av instrumental musik så som symfonier, stråkkvartetter, solokonserter. Melodin i styckena kommer fram mycket tydligare på pga. Melodin inte störs så mycket av de andra stämmorna. Man började använda sig av Crescendo och diminuendo, dvs. man kunde öka volymen från svagt till starkt eller tvärtom eftersom man nu hade ersatt cembalon med pianot. Symfonier var mycket viktiga under klassicismen. En symfoni består av 4 satser. Första satsen är snabb med ett kraftfullt och ett melodiskt tema, som kommer tillbaka i olika stämmor eller i hela orkestern. Den andra satsen är långsam, den byter ofta stil och kan gå från ledsamt till glatt osv. Tredje satsen är en livli...