Bokrecension: Jag väljer livet av Sabine Dardenne

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Analys av boken

Jag tycker att boken var lättläst med ett lättsamt och begripligt språk. För mig kunde det vara problem att läsa och uttala namnen eftersom de var franska t ex en av huvudpersonerna som heter Marc Dutroux och platser som Namur och Liège.

Författaren har valt att skriva i jagform. Det gjorde att jag upplevde berättelsen trovärdig och självupplevd. Eftersom författaren hunnit bli vuxen då hon skrev boken är ju språket mognare och mer beskrivande än det sannolikt varit om hon skrivit då hon endast var 12 år. Som vuxen har hon ju kunnat sätta ord på vad hon upplevt och framför allt vågat berätta om sin dramatiska upplevelse.

Handlingen utspelar sig i Belgien året 1996. Sabine Dardenne (författarinnan) var vid tiden endast 12 år gammal. Hon försvann den 28 maj när hon cyklandes var på väg till skolan. Till en början trodde omgivningen att hon rymt hemifrån.
Familjen hoppades att det var så men efter en tid börjades ett spaningsarbete efter Sabine men hon var omöjlig att finna. Sabine hade kidnappats av en man som senare kom att kallas ”Belgiens monster”. Hon hölls fången av Dutroux i 80 dagar. Förhållandena hon levde i var hemska. Hon fick vara i en källarhåla som endast var två meter lång. Utrymmet var dessutom fyllt med bråte och sina behov fick hon göra i en potta. Sen kom en skräckfylld tid av hemska upplevelser. Sabine utnyttjades sexuellt och utsattes för övergrepp i form av att hon inte fick tillräckligt med mat. Hon fick heller inte sköta sin personliga hygien. Dutroux utsatte även Sabine för en rad med lögner bland annat genom att låta henne skriva brev till sin mamma och som han lovade att han skulle ge till modern. Som tidsfördriv fick hon ibland spela tevespel på en teve som inte fungerade att se teveprogram på.

Småningom räddades hon från detta hemska öde och i dag som vuxen har hon klarat av att berätta om det hon utsatts för.

Jag tror att bokens budskap är att visa på att det finns ofattbart grymma människor som till och med utsätter små barn för sadistiska, tortyrliknande övergrepp. Jag tänker också att Dutroux var en sjuk människa som inte förstått vad han gjort mot de barn han utsatt. Sabine beskriver en del av såren bland annat att hon inte kunde ha sex med en pojke hon blev kär i då hon var i 16 års ålder. Det goda var att Dutroux dömdes till livstids fängelse.



Jag tycker att boken i det stora hela var bra. Jag blev väldigt tagen av det hon skrev och en bok med verklighetsbakgrund känns alltid intressant att läsa. Det bästa med boken var att den var lättläst och samtidigt fångade mitt intresse.

Det som jag inte tycke var så bra med boken var att hon upprepade sig ett antal gånger och utelämnade de värsta detaljerna. Som exempel ”Några gånger har jag fått titta på tv, men… [Här har jag tagit bort några detaljer]… det är verkligen inte roligt” (sid.74). Samtidigt kanske det var bra att inte beskriva ingående de sexuella övergreppen, dels ...