Frida Kahlo

2 röster
12529 visningar
uppladdat: 2008-01-17
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Jag har valt att belysa Frida Kahlo och livet kring henne. Anledningen till detta är att jag finner henne mycket begåvad och unik i sitt sätt att agera och framhäva sin passion till konsten, och människorna i hennes omgivning.

Den 6 juli 1907 föddes Frida Kahlo i Coyoacán, Mexiko. Tre år senare startade den mexikanska revolutionen och varade fram till 1920, ledande under president Alvaro Obregón, detta var något som skakade Frida och hennes familjs tillvaro.
Precis som Artemisia Gentileschi, intresserades även Frida som ung av konsten tack vare sin far, som främst försörjde familjen med sina tavlor och verk.
Men det stora intresset för konsten väcktes under hennes tvååriga sängliggande, efter den bedrövliga trafikolycka hon upplevt. Ett rör bröt sig genom Fridas unga kropp kom att förändra hela hennes liv och person.

Den revolterande förförerskan.
Frida utvecklade ett tidigt tecken på feminism. Med sitt unika utseende ses hon som familjens ände son, utklädd till man på familjefotot. Trotts sina starka maskulina drag, var Frida en väldigt vacker kvinna. Ett virilt ansikte på den kurviga kroppen, gav henne den perfekta ytan för den ohämmade gestalt hon var.
Dock sin självständiga figur, var hon sig väldigt bunden till maken och älskaren; Diego Rivera. Diego var en högt uppsatt konstnär, mycket insatt i det kommunistiska samhället, och en stor beundrare av Fridas konst och talang.
Hon hade ett väldigt speciellt sätt att framföra sin smärta på; hård som sten men samtidigt lätt som en fjärilsvinges slag, skarpt men ändå så ömt. Medan Diego målade vad han såg målade Frida de som fanns bakom ögonen, hennes verk handlar om ett liv hon inte borde ha överlevt.
Liksom Artemisia Gentileschi gjorde Frida Kahlo ”talade tavlor”, det vill säga poesi på duken. När Artemisia berättar om sitt hat mot mannen som en gång dragit skammen över henne utstrålar Fridas tavlor hennes smärtande själ och grymheten i livet. Många av hennes tavlor omfattade de stormade äktenskap hon och Diego Rivera delade. Den ende man hon någonsin älskat, men som ständigt bedrog henne gång på gång.

En sådan liknelse kan dras mellan Frida och Gaspara Stampa; de båda kvinnorna passionerat förälskade i sina män, men aldrig kunde de få dem till sina egna.
Många män förälskade sig i Gaspara men hon avvisade den på löpande band. De sades att hon kunde få vilken man som helst på fall, men hon fick sin vändpunkt när Collaltino dök upp i hennes liv.
Gaspara skev framför allt dikter och lyriks, där hon beskrev sin längtan och besvikelse till den man hon älskade, Collaltino, som var en mycket högt uppsatt man som ansåg att Gaspara inte var värdig nog att få älska honom.
Hennes språk var en elegant lek med känslor som utspelade sig i det dagliga livet. Hon hade ett mycket eget sätt att skriva på; uppfriskande och äkta. Ibland var lusten eller smärtan över, den tycktes vara glömd i konversationerna som spränger och får dikten att pulsera av kärlekens svett och blod.
Gaspara kämpade för jämställdheten, genom att medla till samhällets kvinnor att kärleken var något vackert och inte något som styrdes under en man.
Frida däremot, hade sitt passionerade förhållande med den lättfärdige mannen Diego Rivera. Han beskrev sin hustru som den första kvinnan i konsthistorien med absolut och skoningslös uppriktighet och med oberörd grymhet, som tog upp de allmänna och speciella teman som uteslutande gäller för kvinnor, Frida hade förmågan att kunna uttrycka människans känslor.
Hon målade ett mycket välkänt porträtt av maken och henne själv under deras bröllopsceremoni; hon, tryggt hållande honom i sin högra hand, medan han, i sin passion för konsten, en palett i sin högra hand.
Trotts denna besatthet till sina män, är dessa två kvinnliga figurer väldigt starka och revolutionära, dem har givit en stor betydelse för konstens och litteraturens historia.

Under den långa sängliggandeperiod led Frida under svåra plågor och genomförde smärtsamma operationer, ständigt insvept i sin puppa av gips. Hon släppte aldrig drömmen om att en dag kunna gå igen, få kunna krypa ur sitt skal och bli den vackra, fria fjäril hon en gång var.
Det som höll henne vid liv var hennes passion till konsten, genom den kunde hon få ut sin smärta och längtan efter självständigheten. Fadern lät sig placeras en spegel över hennes bädd så att hon lättare skulle kunna skildra plågan hon kände i livet.
En stor del av Kahlos tidiga produktion består av självporträtt. ”Jag målar mig själv, därför att jag är ensam under mycket långa tider, och därför att jag är det motiv jag bäst känner till.”

Frida målade främst för sitt begär till arten, inte för inkomsterna. Hon målade för sig själv och för att kunna uttrycka sitt inre på duken, alla hennes verk handlar om henne själv och det burdusa liv hon levde.

Filmatisering.
En fantastisk skildring av Frida Kahlos liv har Julie Taymore arbetat fram tillsammans med Salma Hayek, agerande som Frida själv i filmbiografin Frida som kom år 2002.
Frida tecknar ett ytterst sensuellt och mycket gripande filmporträtt av den nu världsberömda målarinnan Frida Kahlo och hennes smärtsamma, kontroversiella och kompromisslösa liv som politisk och konstnärlig revolutionär. En ovanligt vacker och fascinerande berättelse om hennes komplicerade och intensiva hat/kärleksförhållande till sin läromästare och make Diego Rivera.
Självklart är Frida Kahlo mycket större än i Frida och en filmatisering borde vara en omöjlighet, men filmen lyckas fånga ett stort intresse i och med den välgjorda scenografin och talangfulla skådespelarna.

Livet med Diego Rivera.
Även den längsta resan börjar med ett enda steg, likaså gjorde Fridas och Diegos.
Frida träffade Diego för första gången i ung ålder, efter att ha hämtat sig efter olyckan besökte hon honom för att få riktig kritik för sina verk. Diego betraktade dem mycket imponerat, han beundrade Fridas förmåga att kunna uttrycka sig så originellt, talande tavlor kallade han det.
Diego var en mycket förförisk man som älskade konsten mer än allt annat. Hans stora passion för kommunismen och till kvinnor var inget han undan gömde, de är som vax i hans händer sades det.

”Varje dag var en fest när ingen Gud härskar över en.” av Diego Rivera.

Tiden löper vidare, Frida och Diego spenderade allt mer tid tillsammans, på fester och konstnärskvällar. En afton besöker de Diegos kommunistiske vän. Han predikar om Hitlers storhet och jämfört med den torre Stalin som inte hade någon egen fantasi. Diego invänder att det är Hitler som är stereotypen och inte håller måttet i kriget, komparerat med den mäktige Stalin. Kvinnorna i salongen blir trötta på den eviga diskussion, så den vackra Ladyn Monjouere giver herrarna ett erbjudande: den som tar den största möjliga klunken ur konjaksbuteljen får en dans med henne. Herrarna ser en aning konsternerat på varandra men antar utmaningen. Marxisten börjar och drar en stor klunk ur pluntan, Diego tar för sig och halsar hejvilt tills herrskapet spelar honom ett spratt och spriten sprutar ut Riveras gapskrattande mun. Kommunisten beredd ut mot dansgolvet hejdas av ett agerande från Frida; slukande av den sista klunken konjak.

1928 går Frida med i kommunistpartiet i ledning av Rivera, hon blir mycket aktiv inom politiken och även journalistiken. Två år senare gifter hon sig med Diego Rivera, något som Fridas mor inte uppskattade, hon jämförde deras förhållande som ”den klumpige elefanten och den vackra duvan”.
Frida var väl vetande om makens otrohet långt innan äktenskapet, men hon gick ändå med på att binda sig med honom om han kunde lova henne lojaliteten.
Frågar man Frida hur hon kunde finna sig i känslan om att ständigt bli bedragen av sin älskade, svarar hon med en lättsam stämma; han är den man jag älskar, precis som han är, det är så min Diego består.
Liksom hon behövde hans passion, var han lika betuttad i hennes.
Ett av motiven i Kahlos verk är hennes eget ansikte sammansmält med Diegos, ett annat när maken likt ett väldigt spädbarn i ligger i Fridas gråtande famn. Smärtan över kärlekens gissel är ett genomgående tema i hennes konst.

Under Fridas korta livstid valde hon att ha många djur omkring sig, inte bara för att studera dem och få inspiration utan även för att kunna få känna en moderskänsla. På grund av Fridas svåra olycka klarade inte hennes kropp av de stora på frestningarna under den korta graviditet hon inledde med Diego Rivera.
Sonen Frida föder blir vanskapt och kommer ut i delar, Frida i sin förödelse kräver att få se sin son och där av skapas det mest banbrytande verk hon gjort.

Fridas konst blir allt mer välkänd och paret beslutar att bygga två separata ateljéer så de båda kan utföra sin teknik på olika håll. De som binder dem samman är bron de låter konstruera mellan husen, Frida ansåg den som sköra tråd vilket höll deras passionerade förhållande samman.
En sen kväll anländer Frida hem och finner Diego i samma säg som systern sin, där avslutas deras första äktenskap med den splendida kommentaren; Det har varit två stora olyckor i mitt liv, den första var bussolyckan och den andra var att gifta mig med dig Diego.
Detta är inledningen till en djup depression för Frida, något som ses i hennes måleri. En väldigt berörande tavla är den som föreställer henne själv, sittande på en stol i ett tomt rum. På golvet ligger mängder av hårslingor kring den då föreställande unge man – Frida.

Frida beger sig till Paris och inleder sin skandalösa och erotiska karriär som bisexuell konstnärinna. Hon klär sig ofta likt en man och stärker sina maskulina drag. Ständigt har hon kontakt med den då, gode vän och exmake, Diego.
Genom att linda inte sig själv i obekanta känslor förnekar hon de kvarstående förnimmelser hon fortfarande har för maken, något som senare bolmar upp inom henne och leder till en ytterligare ny affär för Frida.

Den 9 januari 1937 står hon på kajen som en i den lilla välkomstdelegation och tar emot Leon Trotskij och hans fru Natalia när de anlände med en oljetanker från Oslo. Diego Rivera hade anslutit sig till Trotskijs fjärde international 1936 och deras vänskapsband ansluter till asyl i Mexiko, på grund av förföljelserna.

Frida använder revolten och inleder det förbjudna förhållandet med Diegos gode vän. Vistelsen för Natalia och Leon blir kortvarig när Trotskij beslutar att återvända till sitt Sovjet med hustrun.
För första gången får Diego känna den slita...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Frida Kahlo

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2008-01-17]   Frida Kahlo
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=9098 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×