Hitlers uppväxt 1889-1933

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hitlers uppväxt
Adolf Hitler föddes på en söndagskväll 20 april, 1889. Han föddes i en liten österrikisk stad som hette Braunau. Hans mamma Klara var 29 år och hans pappa var 42 år, alltså 23 år äldre än Klara. Adolfs pappa Alois Hitler arbetade som tulltjänsteman. Han var väldigt skicklig och respekterad på sitt arbete. Alois och Klara hade tidigare fött tre barn innan Adolf, men inget av barnen hade blivit äldre än tre år. Några år senare fick Adolf två nya syskon, men det var bara en av systrarna som blev i vuxen ålder. Familjen lämnade den lilla staden Braunau när hans pappa bytte tjänst i jobbet väldigt mycket. Därför fick familjen flytta med, eftersom det var Alois som försörjde familjen. Men dem slutade sedan flytta runt när Alois blev förtids pensionerad 1895. Familjen köpte då ett hus i en by som hette Leonding som låg utanför Linz.

 Adolf som 10 åring

Efter att Hitler börjat skolan i Leonding hade han det ganska tufft. Adolf var 10 år när han började i folkskolan. Hans pappa hade stora planer på att Adolf skulle göra en karriär inom staten som politiker. Men Adolf ville absolut inte lyssna på sin pappa. En dag förklarade Adolf för sin pappa att han ville bli artist och hans pappa blev rasande och skrek åt sin son “Konstnär, nej, aldrig så länge jag lever!” Hans pappa straffade alltid Adolf när han varit olydig. Han gillade inget annat än skolan och hans mamma. Adolfs pappa var hela tiden emot honom. Han bytte till realskolan i Linz när han var elva år gammal. Det var mycket tuffare för Adolf i den nya skolan än vad det var i den gamla. I den gamla skolan var han klassens ledare eftersom att han gillade redan vid denna ålder att vara en ledare. Men i den nya skolan var han bara en vanlig medelmått elev. Adolf klarade inte av kraven på den nya skolan och därför fick han underkänt i flera ämnen under första året. Då fick Adolf gå om den klassen. Det gick väldigt dåligt för Adolf det gjorde att han knappt fick bättre än godkänt i historia som var hans favorit ämne.

1904 bestämde sig Adolfs mamma att hjälpa han med skolan och han bytte till en annan realskola som låg i Steyr fyra mil ifrån Linz. Men det hjälpte dock inte Adolf speciellt mycket att byta skola. Han struntade i läxorna och ägnade sig åt annat. Betygen han fick det året blev så dåliga att han drack sig full och använda sitt betygsdokument till att torka sig på toaletten. Han hatade sin skola och all undervisning. När Adolf sen var 16 år gammal hoppade han av skolan och kom aldrig mer tillbaka dit. Nu levde han med sin mamma och syster eftersom hans pappa är död sedan två år tillbaka. Tack vare att hans pappa hade tjänat väldigt bra och fått ihop en bra pension kunde familjen fortsätta att leva sin medelklass efter Alois dött.

Nu när Adolf inte gick i skolan längre och inte behövde oroa sig för att hans pappa skulle slå eller tvinga honom till att bli saker som han inte ville. Det som han tyckte bäst om var t.ex. att sitta och fantisera om sin stora framtid som den stora konstnären han alltid velat bli. Men efter att suttit och drömt ett tag kom han på att han kunde börja måla tavlor redan nu. Han målade med akvareller och tecknade hela dagarna. Men om det var något annat som han tillbringade sin tid till var att läsa. Han hade alltid med sig en bok till hands som han kunde läsa vart han än gick. Ett av hans favorit intresse på senare tid var att gå på opera och museum. Därför var Adolf vid denna ålder väldigt konstnärlig av sig.

1907 i oktober sökte Adolf in till konstakademin i Wien. Han tyckte att han var fullärd konstnär och att han utan några problem skulle komma in på akademin. En månad senare kom resultatet från sökningen och Adolf blev grymt besviken på sig själv och på konstakademin. Han berättade inte om hans stora misslyckande för någon och han ville inte åka hem till Linz för att träffa sin mamma. Ingen skulle få veta att han misslyckats. Men samma år fick han reda på att hans mamma hade dött i bröstcancer. Han tog sin mammas död väldigt hårt och eftersom han redan hade haft en tuff motgång för inte så längesen blev detta väldigt svårt för han. Han var helt förkrossad, men trots det försökte han leva vidare lika bra som innan. Därför flyttade han tillbaka till Wien och nu hade han även fått hela sin mammas och pappas pension sparningar och ett lån från hans moster Johanna Pölzl.

1908 när Adolf var 19 år gammal sökte han ytterliggare en gång till in till konstakademin och även denna gång misslyckades han. Trots detta ansåg Adolf sig fortfarande som ett missförstått geni. Han skämdes väldigt mycket över att inte ha kommit in andra gången. Han bestämde sig för att han inte kunde leva med denna skam och försvann bort från Wien utan att säga hejdå till både sin syster Angela och hans bästa kompis Kubizeks.

Adolf flyttade till Brigittenau som var en liten snabbt växande region i Wien. I denna staden blev han väldigt politiskt påverkad därför det fanns många olika ismer i regionen. Det fanns nationalism, antimarxism, socialdarwinism, rasism och det som Adolf fick lära sig och tog åt sig mest av var antisemitismen som innebär judefientlighet. Var femte invånare i staden var jude och eftersom Adolf blev allt mer och mer insatt i antisemitism började också han engagera sig politiskt. Adolf var väldigt inspirerad av politikern Georg Ritter von Schönerer. Georg Ritter var en väldigt aggressiv politiker och jude hatare liksom Hitler höll på att bli. Han var också inspirerad av många andra politiker som Karl Lueger som var borgmästare i Wien. Det fanns en till som inspirerade honom lika mycket som Schönerer, Paul de Lagardes även kallad Lagardes. Hitler studerade Lagardes därför att han beundrade hans sätt att styra och tänka. Han gjorde många olika forskningar om Lagardes i sitt egna privata bibliotek. Eftersom Adolf beundrade dessa personer så mycket blev de också hans idoler och han ville bli en av dem. Ju mer noggrant Adolf studerade dem ju mer hat mot judar fick han. Men han hade inte gett upp hoppet om att bli konstnär.

1913 som 24 åring flyttade han till München för att fortsätta sin dröm att bli konstnär. Liksom i de städerna han bott i tidigare hade han fortfarande kvar sitt hat mot allt och alla, eftersom att han inte kunde få något jobb utan att gått klart skolan fortsatte han att måla vykort.

1914 när första världskriget kom ändrade han dock sina planer på att bli konstnär. Eftersom han hade så mycket hat mot allt bestämde han sig för att delta i kriget på Tysklands sida. Även om Adolf var född i Österrike kom han ändå in till krigstjänst eftersom han var frivillig. Adolf skickades iväg för att kriga på västfronten. Han var med och krigade i stort sätt hela första världskriget. Samma år fick han även medalj för sin tapperhet inom kriget, järnkorset 2:a graden. Han fortsätta att strida på västfronten och 1918 fick han järnkorset 1:a graden för inställning och tapperhet till kriget. Samma år lämnade Adolf västfronten för att åka tillbaka till München eftersom Tyskland förlorade mot Frankrike. I München var Adolf tillbaka på ruta, inga pengar, inga vänner, inget hem. Därför fick armen bli hans räddning. Han fick ett arbete av armén vilket gick ut på att vara agent åt riksvärnet inom politik. Då han skulle undersökte olika grupper/partier.

1919 fick Adolf en uppgift att undersöka en politisk grupp som kallade sig Deutsche Arbeiterpartei (Tyska arbetspartiet). Det var bara ca fyrtio personer i ölhallen. Adolf satt och lyssnade på talen som pågick, men till slut klarade han inte av att lyssna mera så han protesterade övertygande mot en åsikt att Bayern skulle separeras från Tyskland. Då blev han erbjuden en 7:e plats i partiet eftersom han var så intresserad. Det var i detta parti som allt inom Adolfs politik startade. Adolf var väldigt engagerad i partiet och han hade väldigt lätt för att hålla tal.

1920 bytte partiet namn till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei som betydde ”Nationalsocialistiska Tyska Arbetspartiet” även förkortat NSDAP. Adolf hade också en politisk manifest på 25 olika punkter. Där några var etniska tyskar som skulle förenas och leva tillsammans, avskaffa Versaillesfördraget som Tyskland var tvungna att skriva då dem förlorat första världskriget. Föredraget gjorde att det skulle vara fred mellan Frankrike och Tyskland. Dem ville också ha konfiskation av judiskt kapital. Ett år senare hotade han partiet att avgå om han inte fick rollen som partiledare. Partiet ville mycket gärna ha kvar Adolf eftersom han var så duktig och därför fick han rollen som partiledare. Adolf fick även hjälp av en tidning och skrev upp alla 25 program punkterna i tidningen, för att försöka få mer anhängare till partiet vilket lönade sig. De flesta anhängarna var soldater som varit med i första världskriget. Adolf lockade dem väldigt bra med sina tal om dolkstötslegenden som var en lögn som Paul Von Hindenburg kommit på. Men trots denna lögn var det väldigt många som trodde på den. Lögnen gick ut på att den tyska armén egentligen inte hade förlorat kriget utan att istället ha förråtts av socialister, liberaler och judarna. Eftersom partiet hade fått många nya anhängare fick dem som varit med från början högre position, i partiet. Det var inte bara Adolf som var en bra politiker, utan en annan duktig politiker var Herman Göring som egentligen var från Sverige och jobbade som konstflygare. Ernst Röhm som skapade Sturmabteilung förkortat SA och på svenska bytte stormavdelningen. SA var partiets egna privata armé som bestod mest av soldater. Alla SA medlemmar hade bruna skjortor som partiet köpt av den riktiga Tyska armen men egentligen tillhörde dem östra Afrika. Partiet blev också kända som Nazister.

Tyskland hade stora skulder till förlusten mot Frankrike och var därför väldigt fattiga. Företag gick i konkurs och Tysklands invånare gick fattiga utan några jobb. Men detta såg bara Adolf som positivt. Han hade många tal och i talen var han antikapatilist, men när han hade tal för industrimän var han antikommunist. Han stod alltså för två olika saker och detta gjorde för att han skulle få fler anhängare. En annan anledning var att partiet skulle få högre status hos folket. Adolf hade som mål att bli ett stort parti och försökte komma närmare makten, men partiet var fortfarande allt för litet. Adolf tvingades till att alliera sig med andra politiska grupper för att bli större. Partierna var tveksamma på att alliera sig med Adolfs parti eftersom han var född i Österrike och ingen visste så mycket om honom. Men efter att ha gått på hans tal gick många med på att alliera sig med NSDAP. Adolf planerade sina tal mycket väl för att få med så många som möjligt i det han sa. Hans teori var att vänta med att börja på sitt tal tills alla i salen blev spända av förväntan. Sedan mumlade han snabbt och pratade allt tydligare och tydligare tills han i slutet nästan intill skrek för att få allas uppmärksamhet. Det han ville var att de som lyssnade skulle få lite rysningar eller rush genom kroppen och att alla hängde med och lyssnade på talen. Efter talen mådde Adolf väldigt bra eftersom det kändes alltid som att han fått ut alla sina känslor efter sina tal.

1923 hade partiet växt till sig snabbt och Adolf bestämde sig för att marschera in genom München med sina två tusen SA män för att ta över makten med våld. Adolfs kupp misslyckades när dem mötte en hel polisstyrka med gevär väl förberedda för att stoppa nazisternas kupp mot makten. 16 Nazister dödades och Adolf fick svåra skador i armen och hans högra hand Göring skadades alvarligt. Adolf flydde till ett litet hus i närheten men polisen kom och knackade på två dagar senare. Det sista Adolf ville var att bli gripen av polisen och sättas i fängelse. Adolf var nära att ta självmord men Helena som ägde huset hindrade honom och tog revolvern som han skulle skjuta sig med. Efter detta blev han dömd till fängelse i fem år. Det var det minsta straffet man kunde få och Kuppen blev känd som ölkällarkuppen.


SA på väg mot München i ölkällarkuppen

Efter att Adolf hamnat i fängelse gick det inte så bra för partiet. Utan en ledare som håller tal och bestämmer i partiet tappade dem många anhängare. Men Adolf själv hade det ganska bra i fängelset, han fick vad han ville ha och fick bra mat osv. I fängelset skrev han också sin egna bok ”Mein Kampf” (min kamp) som var en självbiografi om han själv. Han fick också hjälp av en författare att skriva boken. Nio månader senare släpptes Adolf ut ur fängelset. När han kom ut hotades hans partiledarplats av Gregor Strasser och Josef Goebbels som också var nazist ledare i norra Tyskland. Men Adolf lyckade komma undan detta också. Han blev väldigt god kompis med Goebbles som blev distriktledare i partiet. Och då var inte Strasser något hot längre.

1939 blev ett väldigt svårt år för Tyskland. Wall Street i New York ville ha tillbaka pengarna som tyskland lånat till första världskriget. Tyskland hade lånat flera miljoner så nu var landet helt bankrutt. Adolf såg dock bara detta som positivt, flera miljoner gick arbetslösa och må...