Filmanalys, Livet från den ljusa sidan

12 röster
39854 visningar
uppladdat: 2001-12-12
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Karaktären Melvin i filmen Livet från den ljusa sidan är väldigt tvångsmässig och har ett mycket stört beteende. Är tillexempel mycket noga med sin hygien, måste göra saker på ett och samma sätt hela tiden, lever ensamt och vill inte ta in någon i sitt liv.
Dessa beetenden kan man ju förklara utifrån olika perspektiv om orsakerna till att han blivit den han är, det har ju utlösts från något så att säga.

Enligt behaviorismen väcker sådant som man upplevt i livet, både obehagliga och behagliga saker, omedvetet minnen när man påminns om det senare i ens liv, så kallad betingning. I Melvins fall har det nog med mer obehagliga saker att göra, eftersom han nu har sitt störda beetende. Det kan mycket väl vara något i hans barndom, tillexempel det här med renlighet. Hans mamma kanske var överdrivet noga med just hygienen och han kanske har fått för sig att han inte duger som person om han inte är ren hela tiden, detta var en reflektion från min sida och så behöver ju inte vara fallet men det är ändå mycket uppenbart att något har hänt i hans undermedvetna och som han vägrar släppa.
Genom förstärkning, det vill säga att antingen något positivt eller negativt förstärks genom tillexempel kramar och beröm som kan vara exempel på positiv förstärkning. Jag själv tror ju att han har fått för lite positiv förstärkning och mer negativt vilket då tar över. För ett beetende som belönas, förstärks så att det upprepas.
Att utsläcka så kallade betingade responser, exempelvis fobin som orsakades av en olycklig betingning behöver man enligt behaviorismen bara ”ombetinga” patienten, detta kommer ju från Pavlos experiment med hundarna.
Behandling utifrån detta perspektiv är beetendeterapin som har fått stor framgång. Man utnyttjar här både klassisk och operant betingning. Man har exempelvis gjort program för att bota fobier, såsom rädsla för spindlar, trånga rum etc. I dessa fall får patienten närma sig ”det farliga” steg för steg under betryggande och avslappnade former. Varje steg mot ökad säkerhet uppmuntras av terapeuten (positiv förstärkning) tills fullständig nyinlärning skett.
Beetendeterapi kan även användas vid störningar som ångestattacker, tvångshandlingar och ätstörningar, ofta kombineras den då med kognitiva behandlingsmetoder. Men som vanligt finns det kritik mot denna behandlingsmetod då den endast botar symtomen, inte orsakerna. Där kan jag även själv lägga in en egen synpunkt då jag faktiskt håller med, för man måste nästan gå tillbaka till själva orsakerna som ändå skapade beetendet. Annars tror jag att det inte försvinner helt och hållet utan att man bara skjuter upp det så att säga.

Enligt humansimens syn på bakomliggande orsaker till ett stört beetende, har mycket med villkorslös kärlek att göra, då ett barn måste få uppleva både det och uppskattning. Känna att det är älskat och omtyckt även om det gör ofog, men ska då också finna sig i att deras beetende kritiseras. Det som händer med barnet om den får känna villkorslös uppskattning är att de vågar erkänna fler av sina egna känslor och upplevelser. Reda betsår av både mmedvetna och omedvetna upplevelser. Det gäller att erkänna de känslor och upplevelser vi har, då det är mycket viktigt för vår psykiska hälsa.

Av detta tolkar jag det som att Melvin har en massa saker inom sig som han omedvetet inte vill komma ihåg, vilket också kan vara bakomliggande för hans beetende. Han ersätter det jobbiga med saker han känner sig trygg i och som han kan ha kontroll över, vilket betyder att hans tvång tar över och på så sätt skjuter han upp allt det som han behöver jobba med.

Vissa upplevelser hos honom kan även strida mot hans självbild, denbild av honom själv som han vill hålla fast vid. Hans såkallade själv är hans subjektiva upplevelse av hans egna person och dess relationer till omvärlden, hans eget jag är så som han själv uppfattar det. Idealsjälvet är det som han skulle vilja vara och genom att kongruensen mellan självet och idealsjälvet är dåligt blir man också missnöjd.

Carl Rogers arbetade mycket för hur en god terapeut skulle vara, hans likentcentrerade terapi karaktäriseras av att terapeutens roll är avdramatiserad, därför kallas terapin vägledning istället för analys och patienten för klient. Rogers litade mycket mer på klientens egna utvecklingsbefrämjande krafter och terapeutens roll är framför allt att underlätta för att just dessa ska komma fram och på så sätt kan patienten utvecklas.

Denna form av terapi syftar till att öka överensstämmelsen hos klienten, om avståndet mellan självet och idealsjälvet är för stort kan terapin minska den. Många människor har i grunden dåligt självförtroende och tycker aldrig att de kan närma sig sitt idealsjälv. Detta kan då skapa ångest då de kanske dessutom har orimligt höga ideal. Men om de kan få hjälp att inse det kan ångesten minska och det blir mer harmoniska.
Terapin handlar också om att få kontakt med sina ”verkliga känslor” eller med viktig information som man blundar för, man kan genom sin självuppfattning kanske inte tillåta sig att ha vissa känslor som tillexempel svaghet eller ilska. Detta kan denna terapi hjälpa mot då man genom att exempelvis ta in positiv information och på sätt erkänna sina verkliga känslor.

En annan man inom humanismen var Carl Gustav Jung, som bland annat hade sina teorier om drömmar och det omedvetna. Varje människa har både en medveten och omedveten sida och dessa kompletterar varandra, vilket betyder att en människa som på ett omedvetet plan är aktiv och utåtriktad har en omedveten sida som är raka motsatsen, det vill säga passiv och inåtvänd. Men om en människa istället är passiv i sitt medvetna liv, så har hon en omedveten aktiv sida. Den omedvetna sidan hos en människa kallade Jung för hennes skugga.

När det gäller drömmar uppfattade Jung det som varningar. Detta kan man förklara genom att mycket information går in i oss utan att den blir medveten, små detaljer som kanske tyder på en hotande fara kan samlas i det omedvetna och plötsligt bryta fram, till exempel i en dröm.
Jung ansåg att det var mycket viktigt att så långt som möjligt förena den medvetna människan med hennes omedvetna skugga, och det manliga med det kvinnliga. Att sammanfoga sina olika delar, eller med andra ord hela sitt psyke, är tecken på växande och mognad och det är just detta som terapeuten ska hjälpa sin patient med.


Ur det psykodynamiska perspektivet har vi ju Freud, en välkänd gestalt för dom flesta. Han ansåg att vi har bilder, minnen och kunskaper inom oss som vi inte känner till att vi har och som vi kanske till och med förnekar. Detta kan man ta reda på genom hypnos eftersom Freud även menade att vi har mycket mer i vårt psyke än vad vi känner till. Detta behöver inte bara yttrar sig vid hypnos utan även i vårt vardagsliv, då en del av vårt själsliv ständigt är omedvetet, en term som Freud sedan brukade flitigt.
Freud var också vad man kan kalla determist, det vill säga att han ansåg att varje händelse, psykisk som fysisk, i princip kunde förklaras med hänvisning till bakomliggande orsaker.

Freud menade också att ens personlighet består av tre delar, detet, jaget och överjaget. Mer förenklat kan man säga att detet är drifterna (begären), överjaget samvetet och jaget vår starkaste vilja, som ständigt måste styra mellan ofta oförenliga krav.

Detet är den del som formas först, den innehåller framför allt önskningar och impulser som är knutna till vårt driftliv. Detet saknar även logik och känsla för realism, då varken tid eller rum existerar för det. Här kan impulser från barndomen leva kvar och dyka upp hos den vuxne med sin ursprungliga styrka, varvid önskningarna inte har åldrats. Detet är amoraliskt, alltså utan moral, precis som man ibland brukar säga om det lilla barnet.
Jaget har flera av de egenskaper som detet saknar, jaget är nämligen medvetet om tid och rum och om omvärldens yttre krav. Det försöker även vara logiskt, någorlunda moralisk och medvetet överväga hur det ska lösa problem. Jaget växer fram hos barnet under de tiden som den börjar få en någorlunda realistisk bild av omvärlden, när det ser vad som är möjligt och vad det måste avstå ifrån. Jaget kan också ignorera vissa kortsiktiga önskningar för att istället på sikt vinna tillexempel trygghet och uppskattning. Men jaget är ändå inte alls så förnuftig som det gärna vill inbilla sig, då den i sitt agerande påverkas mycket ofta av omedvetna önskningar och impulser.
Överjaget växer fram genom att barnet börjar identifiera sig med föräldrarna, då den först tar in deras ideal. Det förenar senare även ideal från andra personer såsom släktingar, lärare och andra olika auktoriteter i samhället. Överjaget är en så kallad sträng härskare, det iaktar nämligen jaget, jämför dess handlingar med sina egna ideal och fördömer olikheter.
Hur ska man nu enligt detta tolka Melvins beteende? Man kan väl säga så här att framför allt detet är omedvetet och många av dess driftinmpulser når förstås det medvetna jaget, men många andra stoppas på vägen. Det är då överjaget som förmår jaget att tränga bort sådant som inte stämmer med överjagets ideal. Jag tror också att just Melvins det är väldigt starkt och det tar nog lite över hand, framför allt hans jag, då han saknar lite av det logiska och själva moralen i sitt beetende. Han har inte fått någon bra bild och inte heller realistisk bild av omvärlden som liten, det är nog där enligt det psykodynamiska perspektivet som felet ligger. Hans överjag har kanske också blivit lite stört, har nog inte riktigt haft någon att identifiera sig med, hans föräldrar kanske var väldigt upptagna och inte brydde sig så mycket om honom som person, åtminstone så har dom inte varit där för honom när han som mest behövde det.

De såkallade försvarsmekanismerna jobbar nog även för fullt inom Melvin, med menas att det är en mekanism i den omedvetna delen av jaget som försöker skydda resten av jaget mot ångest. Detta kan då liknas med just Melvins tvång, för det är ju genom dom som han håller borta sin ångest och på så sätt känner sig trygg vilket jag ju faktiskt tidigare tagit upp. Det återkommer som sagt i de olika perspektiven fast de yttrar sig på olika sätt.
Freud hävdade också att till och med barn hade en sexualitet och han delade in barnets utveckling i olika faser.Den första knyts till munnen, därefter kommer den anala fasen som innebär att lustupplevelserna är koncentrerade till analområdet. Under nästa fas står könsorganen i centrum och den sista sker runt pubertetn, den slutliga könsmognaden.

Freud menade att flera av dessa faser ställer barnet inför speciella problem och löses inte dessa på ett bra sätt får barnet neurotiska störningar eller en neurotisk karaktär. Det är ju också viktigt att föräldrarna inte blir arga om barnet exempelvis undersöker sina könsorgan, detta kanske tycks enligt vissa vara ”äckligt” och att små barn inte ska göra så. Men det är ju ändå ett sätt att lära känna sig själv och sin kropp, annars kan det ju uppstå problem kring detta. Man kanske senare i livet inte alls känner sig hemma i sin kropp och är omedveten om hur den fungerar.

Psykoanalysens behandlingsmetod går till så att Psykoanalytikern, som även själv måste ha gått i analys, träffar sin patient tre-fyra gånger i veckan i flera års tid. Patienten ska känna sig så trygg och avslappnad som möjligt och brukar därför ligga ner på en soffa eller liknande. Patienten berättar om de tankar och associationer som kommer för henne, meningen är att hon ska känna sig så accepterad hos psykoanalytikern att hon inte ”censurerar” utan kan berätta om sina tankar, vare sig de handlar om vardagliga ting, sexuella fantasier eller aggressiva impulser.

Enligt den psykoanalytiska teorin sker det i analysen något som kallas överföring. Detta innebär då att gamla reaktionsmönster förs över till nya relationer. Tillexempel så ligger det ju nära till hand att uppfatta sin psykoanalytiker som en föräldragestalt, särkilt om han eller hon är äldre.
Själva målet med den psykoanalytiska behandlingen är att patienten ska förstå sig själv och sina reaktioner. För ju mer man förstår sig själv, desto mer frihet får man att forma sitt liv som man vill. Även om man inte kan bli kvitt sitt förflutna och uppstå fullständig harmoni kan man i alla fall lära sig att ”leva med sitt jag” på ett bättre sätt. Därför betraktar psykoanalytikerna sin behandlingsmetod som frigörande.

För att sammanfatta det hela kan man då säga att ett psykoanalytisk perspektiv innebär att man räknar med att det finns starka omedvetna känslor och konflikter hos människor, och att dess konflikter till stor del kommer ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Filmanalys, Livet från den ljusa sidan

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2001-12-12]   Filmanalys, Livet från den ljusa sidan
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=914 [2023-02-06]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×