Bruden avklädd av sina ungkarlar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

La mariée mis à nu par ces célibataires, même.
(Bruden avklädd av sina ungkarlar)
Av Marcel Duchamp

Marcel Duchamp beskriver genom sitt verk, ”bruden avklädd av sina ungkarlar”, hur bruden i ett emotionellt syfte och perspektiv kan bli avklädd, men inte illustrativt, av ungkarlarna. Ty brudens kropp och kläder är för ungkarlarna utom räckhåll, och därför kan man inte på djupet spåra den påverkan ungkarlarna önskat sig ha på henne. De märken som återfinns på brudens yta, har menats att vara ”skotthål” men är och förblir endast vaga märken som en gång kan ha påverkat henne, vilka nu stannar i det förflutna. Ungkarlarna maler sin choklad och lever ett i förhållande till bruden oanständigt liv, samtidigt som bruden blir allt mer fjärran för dem.

Att de själva maler sin choklad syftar på hur de väljer att leva sina liv, samt hur bundna de är vid det, som ett resultat av desperata försök att nå bruden. Frågan är vilken funktion chokladen fyller, men ungkarlarna kommer oavsett substans ständigt att fortsätta falla tillbaka i processen, efter att förgäves ha försökt finna emotionell kontakt med bruden. En kontakt som de själva vet är dömd att misslyckas, men som de likaså försöker att få bekräftad. I brist på av motpart besvarade känslor, försöker ungkarlarna, på ett eller ett annat sätt, lämna spår som speglar deras längtan, hos bruden. ”Skotthålen” fyller därför den funktionen, att i desperata försök påverka aktören i den värld de aldrig lyckas vakna upp i.

De som betraktar verket märker även att de vittnen som uppfattar ungkarlarnas olika försök att nå bruden, också kommer att vara de som i efterhand dömer ungkarlarnas beteende. Ur deras synvinkel betraktas och tolkas hela historien ur ett perspektiv som varken bruden eller ungkarlarna kan återge, men som betraktaren uppskattar och värdesätter i detta konstverk. Duchamp har skapat ett verk som reflekteras i skönhet, svartsjuka och romantisk fantasi. Skönhet i bruden kan uppfattas övermänsklig och främmande för de som endast söker tillfällig stimulans eller tröst. Svartsjuka och romantisk fantasi speglas i avseende att Duchamp finner skönheten så ren och upphöjd, att han ser ned på avsky mot de som inte lyckas uppfylla de krav som kärleken till skönheten ger dem. Duchamp menar alltså att de som försöker nå bruden, och som är så besatta vid detta, endast förtjänar att mala sin choklad, bruden ej vetandes. Detta bedöms utifrån det beteende som betraktaren är dömd att ofrivilligt bevittna, när ungkarlarna inte har gott uppsåt.

Duchamps tolkning ska respekteras, oavsett hur han valt att leva sitt liv, i förhållande till bruden och skönheten. I dagsläget kan teorin tillämpas i många situationer, inte endast i relationer och kärlek. Det är inte alltid vettigt att ha en uppfattning som Duchamp, men efter att ha upplevt och betraktat liknande händelser, är det lätt att falla in i ledet som konstnären format. Sett ur ett annat perspektiv, finner jag hans tolkning egoistisk och destruktiv. Duchamp menar att ungkarlarna inte är värda att uppleva den skönhet bruden omges av. Han dömer dem, förmodligen utifrån känslor som funnits inom honom själv, vilka han faktiskt kan relatera till. Duchamps sätt att se ned på ungkarlarna, är också ett uttryck för hur han själv skulle kunna känna för henne. Därför speglar han egoism i verket, genom att rentvå sig själv, och att få betraktaren att ...