PM på The Historical Jesus Theissen/Merz

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vem var den historiske Jesus?
Det är inte lätt att förklara om den historiske Jesus har funnits eller inte, vilken person var han, vilket syfte/mål hade han om han nu har funnits. Genom The Histrical Jesus skriven av Gerd Theissen and Merz, ska jag förklara huruvida den historiske Jesus har funnits eller ej. Vilken agenda hade han, vem menade han sig att vara och slutligen varför dog han.
För att ta reda på om Jesus har funnits eller ej så får man jämföra med olika historiska källor. Vi har givetvis de fyra evangelierna och Paulus brev som är äldre än de synoptiska evangelierna, men är de äkta (dvs. kan vi veta vad som är historiska Jesu ord eller tillagda ord av tradition av de kristna). Vad innehåller dessa källor jämfört med de utombibliska och andra historiska källor om Jesus.
Förutom de ovannämnda källorna, så finns det ett andra källor, nytestamentliga apokryfer, de apostoliska fäderna, rabbinska texter, utombibliska. Den intressantaste källan inom de apokryfiska källorna är Thomasevangeliet, den innehåller endast Jesu ord. Vissa av dessa 114 Jesu ord har identisk form med de kanoniska evangelierna. Varför denna källa är så intressant, är att vissa forskare har hävdat att förutom de synoptiska evangelierna så har det även funnits en s.k. Q-källa, som skulle innehålla Jesu ord. När man hittade Thomasevangeliet så ansåg sig de som stödde att Q-källan fanns, att den verkligen existerade eftersom Thomasevangeliet hade just Jesu ord. Denna hypotetiska Q-källa skulle Matt. och Luk. ha använt sig av.
Markus evangeliet anses av många vara det första/äldsta evangeliet som både Matteus- och Lukas evangeliet har hämtat visst stoff ifrån. Kritiken mot Thomasevangeliet är om den är beroende eller oberoende av evangelierna, så den är knappast ett bevis på att Jesus har funnits.
Av de utombibliska källorna: Plinius den yngre, Tacitus, Suetonius och Josefus, så är Josefus intressantast Jewish Antiquities (90 e. Kr. tendentiös källa). Josefus skriver om ”en vis man som hette Jesus och som blev korsfäst av Pilatus,” denna Jesus var även lärare och känd för sina stora gärningar, samt att han hade en bror som hette Jakob. Vad som är äkta i Josefus text har varit omtvistat men det är troligt att det som jag har nämnt ovan är äkta.
De rabbinska texterna nämner en omformning av Jesus dvs. de kan tala om någon annan person och de är vaga om Jesus eftersom namnet kan vara insatt senare i Talmud.
Dessa källor bildar som en vag bild av Jesus och förgrenar sig i två led de som är opponenter och de som är neutrala el. sympatiska. Jämfört med de kanoniska evangelierna som har en biografi om Jesus så kan vi ändå fastställa att det fanns en man som hette Jesus ungefär vid den tiden som evangelierna talar om. Denne Jesus blev troligtvis korsfäst av Pilatus.

Jesus ursprung, död och hans judiska rötter
Jesus var sannolikt född i Nasaret som ligger i Galiléen och inte i Betlehem som evangelierna beskriver, hans pappa var snickare och hette Josef, denne Josef var gift med Maria. Han föddes kort före slutet av kung Herodes den förstes död (4 f Kr). Troligtvis föddes därför Jesus ca 6-4 f K. r detta eftersom kung Herodes I dog 4 f K. r och enligt evangelierna var det under Herodes I regeringstid som Jesus föddes. Det finns en parallellhänvisning i Lukas som talar om att det var under Quirinius regeringstid, detta är ett problem och som skulle medföra ett glapp på tio år eftersom han var guvernör efter år 6 f Kr. Det här problemet kan lösas med att Lukas har sammanfört två källor medvetet fel, el. att det fanns en romersk folkräkning i Judeén under Herodes den I som Quirinius hade del i. Angående jungfrufödelsen så är den tveksam Luk. och Matt. berättar om den, medan Markus utelämnar detta helt. Johannes och Paulus tror på en preexistensiell Jesus.
Jesus hade en grundläggande kunskap om judisk tradition och de judiska skrifterna, han kallades t om för rabbi under hans kallelse. Denna tjänst började när han var runt 30 år (ca e. Kr 29) och slutade vid hans död genom korsfästelse (… mellan 26 e Kr-36 e Kr.). Hans tjänst var runt 3 år och centrumet för denna tjänst utgick ifrån Galileen och i Kapernaum kallade han till sig de första lärjungarna.
I Jesu tjänst figurerar två religiösa parti som är viktiga att ta upp fariséerna och saddukeerna dessa två parti bildade Sanhedrin den religiösa aristokratin och dess försvarare av judisk tro. Det är viktigt att förstå skillnaden på dessa parti eftersom Jesus går emot deras traditioner.
Saddukeerna: trodde inte på uppståndelsen efter döden dvs. de trodde inte på en ny värld, trodde bara på den skrivna lagen, avvisade den muntliga traditionen som deras fäder hade.
Fariseérna: trodde att själen var odödlig, men att bara de goda/rättfärdiga kunde få en ny kropp (uppståndelse), de onda fick evigt straff istället. De lägger till lagar ifrån deras fäders traditioner till den skrivna lagen/Torah.
Runt dessa parti fanns det esseér och seoloter men dessa räknades inte som några parti utan som utbrytarrörelser ifrån judisk tradition och religion.
Enligt Theissen/Merz så kan Jesus haft större sympati med fariséerna än saddukeerna eftersom deras traditioner var mer lik Jesu lära/trosuppfattning, de trodde på evigt liv och dom, demoner m.m. Fast de hade olika uppfattningar om vad renhet var, så trodde båda ändå på att renhet var viktigt inför Gud. Det är viktigt att påpeka att Jesus var jude och inget annat och genom att förstå vad för uppväxt, kultur och tankesystem som präglade den här tiden, så kan vi få mer förståelse om varför Jesus predikar och vad han går emot angående gängse tradition/trosuppfattning.
Vilket datum Jesus dog på är inte så tydligt som evangelierna vill beskriva det. De fyra evangelierna är överens om att han dog på en fredag. Frågan är då vilken fredag han dog på eftersom det måste sammanfalla med den judiska påsken. Johannes vill ha det till innan påskfesten börjar dvs. när man slaktar påsklammet. De synoptiska skriver att det är på den första påskdagen och drar en parallell till att Jesus och hans lärjungar äter en påskmåltid innan han dör. Det mest troliga är att Jesus dör år 30 e Kr. och att fredagen sammanfaller med påsken vilket skulle göra att Joh. evangelium är mest trovärdigast.
Efter Jesus död fungerar den judekristna gruppen som en sekt/utbrytargrupp från judendomen och efter templets fall (70 e Kr.) så är schismen total mellan judar, judekristna och hednakristna. Historiskt sett så är detta intressant eftersom judendomen och kristendomen har haft ett förhållanden till varandra, där kristendomen har varit ursprungligen beroende av judendomen. Den bild vi har av Jesus blir inte rättvis förrän vi förstår den judiska kontexten som Jesus levde och verkade i.


Vem ansåg sig Jesus vara, innehållet i hans tjänst, vad var hans budskap
Rudolf Bultmann ansåg att vi inte kan veta något om Jesu person och liv te x finns det ingen fakta om hans barndom och fram tills han början av sin officiella tjänst. Det vi vet kan vi ta ifrån hans predikan och hans liv i sin människokallelse.
Andra forskare menar då att Jesus blir en av många historiska figurer och det vi kan ta reda på om honom finner vi ett sociologiskt mönster. Hur fungerade han i relation till andra människor. T ex hur förhöll han sig till sin familj, judar och lärjungar m fl. Ansåg sig Jesus vara Messias, Människosonen eller Guds son och var han verkligen medveten om vem han var?
Frågan kan besvaras med att han är en karismatiker. Vilket fodrar ny frågeställning; Vad är en person med karisma?
En person med karisma innefattar en viss auktoritet som är naturlig. Här är termen karisma tagen från den historiska religionens synsätt på vad det innebär. Jesus auktoritet är ett bevis på hans tjänst som omfattar både att han är lärare och har en mirakeltjänst. Karisman blir då en kraft som attraherar andra personer. Denna kraft är beroende av förväntningar el. hopp av andra människor som finns runt denne karismatiker, denna kraft kan även provocera sin omgivning. I hans stridssamtal finns det spår av denna karisma, denna kraft både attraherar och skapar provocerande motstånd eftersom den ger skarp kritik mot hans motståndare. Men det är inte bara hans motståndare som får hård kritik även hans familj och lärjungarna får smaka på Jesu kritik. Det är troligt att detta är en del av den historiske Jesus karaktär dvs. användningen av apoftegma. Man har hittat liknande i hednisk hellenistiska apoftegma samt även i rabbinska och den tidiga kyrkan. Flera av Jesu apoftegma har även en historisk och geografisk bakgrund. Så dessa Jesu tal/undervisningar säger något om den historiske Jesus. T ex i relationen till hans familj, relationen till Johannes döpare, relationen till hans lärjungar, andra som vill följa honom, relationen till kvinnorna i den judiska kontexten och slutligen relationen mellan hans motståndare.
Det finns en annan aspekt på Jesus s.k. karisma tillhörde han den kungliga Davids ätten, i så fall var han den utlovade messias?
Enligt evangelierna gjorde han det men det finns en del som talar emot det, den historiske Jesus var inte född i Betlehem och genealogin var oftast för präster och leviter, dessa släkttavlor var väldigt exakta och viktiga för dessa individer, annars hade de inte kunnat tjänstgöra i templet. Det skapar i sin tur frågan om vilken uppfattning folket hade om Messias tanken. Bar Kochba som inte var av Davids ätt ansågs som en messias, i det tredje judiska kriget (132-135 f Kr.) så det fanns en uppfattning av vissa att messias inte behövde komma ifrån Davids ätt. Hursomhelst så kan det vara en möjlighet att Jesus och hans familj hade kungligt blod i sig, vilket i sin tur kan ha haft en roll i hans karisma.
Den kristna traditionen sammanfogar gåvan av personlig karisma med Jesu dop. Detta dop som Johannes döpare utförde visar att Jesu samtyckte med det han predikade. Dopet som Johannes talar om är ett omvändelse dop som tar bort synder, men han talar också om en som kommer efter honom ”en som är starkare.” Skillnaden är att Johannes vill inte först döpa honom han är ju Guds lamm, Jesus döper sig ändå eftersom han vill identifiera sig med det judiska folket. Jesus var troligen en av Johannes döpares lärjungar, vid tempelrensningen ser man ett exempel på detta genom att han erkänner Johannes dop. Han frågar nämligen de judiska ledarna om Johannes dop kom från himlen eller ej, vilket de inte ville svara på. Jesus tycks ta över delar av Johannes lära men deras eskatologi skiljer sig åt, Johannes predikar om ånger, dop och Guds dom, Jesus predikar varken om dom (domen finns i hans eskatologiska tal) eller dop utan om frälsningen och Guds riket. Det som är intressant är hur såg Jesus på sig själv. Var han den utlovade ”starke” som Johannes döpare talade om, skulle inte denna messianska person utöva dom, istället för karismatiskt beteende för de fatiga och marginaliserade. Slutligen skulle detta vara den messias som folket väntade på, en kung som förkunnade frälsning och inte intog det förtryckta landet och befriade det från romarna. T om. Johannes döpare tvivlar på Jesus och frågar om han är den rätta, som han talade om. Jesus svar är underligt istället får att tala om att han är det, så sänder han en hälsning till honom att sjuka bli friska ja t om blinda kan få sin syn tillbaka. Jesus tjänst börjar med Johannes dop och det första han talar om är himmelriket vilket jag ska gå in på lite senare.
Genom det dop han har mottaget använder Jesus sin karisma att välja ut tolv lärjungar och sprider så vidare sin kraft/karisma genom dessa. De tolv ska motsvara det messianska nya Israel. Han sänder ut dom som budbärare och genom dom ska Guds riket spridas. Till skillnad från Johannes döpares asketism i avskildhet skulle de sprida ett budskap till världen för att vinna människor. Även kvinnor var med i hans undervisning tillsammans med lärjungarna, vilket var helt emot den judiska traditionen. Så karisman kan vara ett töjbart begrepp men ska nog förstås genom Paulus uttryck nämligen, (Rom 12:6; 1 Kor 12:30) att den är en extraordinär gåva eller gåvor som gör att man kan profetera, utföra mirakel och undervisning.
Det första Jesus predikar om är att ”Guds riket är nära,” (Mark 1:15; Luk. 10:9) vilket även Johannes döpare talde om. Han talar om att Gudsriket är nära och sedan i termer om att Gudsriket är här. Hur ser den eskatologiska terminologin ut eftersom forskare anser att denna term om Gudsriket faktiskt har uttalats av den historiske Jesus?
Det finns två tolkningar om nutid och framtid angående Jesus Gudsrike syn. Dels den som tar hänsyn till den apokalyptiske Jesus och den andra som inte tror på en eskatologisk Jesus. Kritiken mot dessa tolkningar är: att tror man bara på apokalyptiske Jesus så måste man ta i beräkning att det finns en nutid av Jesus syn på Gudsriket och omvänt för de som inte tror på den eskatologiske Jesus. ”I Fader vår” presenteras det både formerna dvs. att Guds rike är nu och samtidigt i framtiden.
Theissen/Merz belyser att Gudsriket är både nu och framtid, tiden av fullbordandet är redan här och Satan har blivit besegrad. Man kan se det som att himmelriket har sin gryning i början av Jesus tjänst och att det sedan eskalerar till sin totala fullbordan i framtiden. Gudsriket måste förstås ur en judisk kontext eftersom Jesus själv är jude och verkar i den. Himmelriket blir ingen seger över hedningarna utan en öppning för att de ska få vara med, om de ångrar sig. Himmelriket predikas först till judarna, men alla som ångrar sig får vara med i detta rike, som innefattar marginaliserade, syndare, förtryckta, sjuka m fl. alla som hungrar efter Gud.
Dessa ovannämnda grupper får läkedom, tröst och upprättelse m.m. vilket visar att himmelriket är här. Samtidigt som eskatologin visar att Gud strider för sitt folk. För om folk botas, befrias från onda andar och uppmanas att förlåta varandras synder, då har folket del i Guds räddnings plan och står utanför Guds dom. Himmelriket är inte bara andligt utan även ett rike där man äter gemensamma måltider med varandra vilket ger en stark social struktur istället för den politiska maktstruktur som rådde i landet. Eskatologin blir som Johannes döpare talade om dom, men något senare än vad han trodde på. Först ska folket få ta del av Guds räddningsplan, sedan kommer dom. Domen gäller då de som förkastar Gudsriket, Jesus talar om Nineve och om profeten Jona som han jämför sig med. Då blir historien om Jona en frälsning för alla människor som tar emot detta rike och judar som inte tar emot detta budskap blir föremål för Guds dom. Det medför en dualism mellan mörkrets och ljustes barn samt att både jude och hedning ska äta vid samma bord (Matt. 8:10). Vidare upprättar Jesus Guds riket genom att välja ut tolv lärjungar som ska regera över detta Gudsrike tillsammans med Gud. På detta sett så ser man en symbolisk upprättelse på Israels tolv stammar, som hade splittrasts tidigare och att Gudsriket var ett faktum. Det centrala budskapet om att ”Guds riket är nära” gällde både hans lärjungar samt de offentliga massorna han talade till. Dessutom sökte sig Jesus inte till den religiösa eliten (även om han föreläste för dom) utan till helt vanliga människor som tullare, drinkare och syndare.
När det gäller helande och mirakel ur det historiska perspektivet så finns det inte mycket att gå på. Kunde den historiske Jesus utföra dessa eller inte?
Här får man skilja på Jesus som undergörare och den historiske Jesus. Enligt evangelierna så måste tro föregå ett mirakel och att den eskatologiska tolkning av miraklen existerade, dvs. att Guds riket är här som innebär att helande och exorcism fungerar. Hur detta ska tolkas historiskt generar i två möjligheter dels kan det vara naturliga förklaringar el. det religiösa dvs. att det var faktiska mirakel. Idag tolkas dessa inom vetenskapen som symboliska alltså inte verkliga. Även om många kulturer trodde på mirakel (Josefus kan ha uppfattat Jesus stora gärningar som magiska gärningar) blir det svårt att förstå dessa ur ett historiskt perspektiv.


Jesu passion, påsk och martyrskapet, varför dog han?
Johannes döpare talade om ett dop och omvändelse, Jesus talar om ett nytt förbund och instiftar en gemenskaps måltid som kallas nattvarden. Dessa handlingar ses som symbolhandlingar men vad betyder de?
När det gäller Jesus sista dagar i Jerusalem och hans instiftande av nattvarden, har evangelierna och Paulus olika tolkningar (finns f. ö. en massa olika teorier som t ex Didaché m fl.) om hur den ska uppfattas. Matt. och Mark. talar om att bägaren är Jesu blod och att det är förbundet som ger återlösning för mångas synder skull (hänvisat till uttåget ur i Egypten). Paulus och Luk. talar om att bägaren är det nya förbundet med hänvisning till Jer. 31:31. Soteriologin är också olika Paulus och Luk. har över brödet, Mark. och Luk. har över bägaren. Här väger Paulus argument starkast eftersom judar inte drack blod det var förbjudet enligt judisk lag. Nattvarden (som troligast var en farväl måltid innan påsken av Jesus) innehåller inre spänningar för det första är det en enkel måltid, för det andra så är den starkt kopplad med människooffer, vilket var avskyvärt för judar. Johannes döpare predikade om ånger och att dopet ger förlåtelse för sina synder, medan Jesus talar om att ett nytt förbundstempel ska upprättas av Gud. Vilket blir stommen i Jesus eskatologiska måltid. Han talar om ett nytt löfte, nämligen om att ett nytt och bättre tempel ska skapas. Vilket visar att han kritiserar det gamla templet och menar att dess syfte är utspelad. Både Johannes döpare och Jesus kritiserar templet. Men Jesus går till attack mot templet mer aggressivt, vilket jag kommer att presentera senare.
Då återstår några frågor. Varför han dödades, vilka var de ansvariga och hur såg Jesus på sig själv i slutet?
Mark. 11 Talar om intåget i Jerusalem, Jesus hyllas som en omtyckt person, nu kommer Davids rike till dom tror judarna. När Jesus har sett allt detta vänder han om och går till Betania och undervisar om fikonträdet. Efter det går han in i Jerusalem och rensar ut templet (symbolhandling), han kritiserar att templet skändas. Men den verkliga kritiken är mot aristokratin, mot det judiska ledarskapet och dess tempelkult eftersom de har skändat Guds hus och gjort det till ett rövarnäste. Enligt Markus är detta motivet till att Jesus dödas (Joh. medger inte att detta är motivet till att han dödas). Dagen därpå har fikonträdet vissnat och det visar då symboliskt på att det judiska ledarskapet är likadant som det vissna fikonträdet. Kopplingen mellan Jesu profetia om att templet ska förstöras och byggas upp på nytt genom Guds löfte, blir då tydligare tillsammans med hans kritik av templet. Talet om tempelrensningen och hans profetia om templets fall (70 e Kr.) är tillskrivet den historiske Jesus. Dessa är de avgörande faktorerna till att han dödas eftersom templet är centrum för den judiska aristokratin. Vilket inte innebar att han förkastade judendomen eftersom han levde enligt Torah.
Lidande passagerna om Jesu död, där kyrkan har förtydligat Jesu död.
Finns i Mark. 14, upprepningar om att Jesus fiender söker lösningar för att döda honom, farväl måltiden Jesus antyder att han vet att han ska dödas och början till försonings talet.
Jesus talar sedan om att alla ska överge honom förutsäger att Petrus ska förneka honom tre gånger. I Getsemane är det svårt att veta vad som hände eftersom Jesus var ensam. Finns en tradition om att Jesus tvivlar men övervinner sin rädsla.
Slutligen vilken uppfattning hade Jesus om sig själv och vem/vilka var skyldig till hans död?
Det finns tre hypoteser som är historiskt möjliga förklaringar om Jesus självförståelse.
1 Jesus är kung. Hans budskap om Guds riket måste ha öppnat förväntningarna runt folket/lärjungarna om en kung. Vad tänkte han när folket hyllade han som efterföljare till Davids rike? Kan han ha sett sig som den utlovade kungen som skulle regera och inte dö.
2 Jesus såg sig som Messias men utan politiska syften. Hans religiösa anspråk till att vara Messias var tolkad till ett politiskt motiv enligt hans motståndare.
3 Jesu såg sig som Messias i ett politiskt syfte och tillsammans med hans lärjungar drömde han om en revolt. Bevisen till denna teori är otillräcklig.
Historiske Jesus hade messianska förväntningar av folket. När han blev korsfäst (att bli upphängd på en påle betraktas som en förbannelse för judar) som judarnas kung så trodde man att dessa förväntningar dog med honom. Vilket var både romarnas och aristokratins (judiska) mål, fast de hade olika infallsvinklar på vad denne kung var för ett hot mot dom. Vem som dödade Jesus borde omformuleras till vem som var ansvarig för hans avrättning? Vilket är romarna som agerade på initiativ av den judiska aristokratin. Där flera faktorer samverkade till varför han korsfästes. Men det är troligast att hans kritik av tempelkulten och hans profeterande av templet, var den avgörande faktorn.

Personlig reflektion av den historiske Jesus och behövs denna forskning
Har läst artikeln ”How do we know that Jesus existed?” av Samuel Byrskog och den har gett mig lite olika infallsvinklar.
Jag ser två viktiga punkter som gör att den historiske Jesus kan lätt missförstås. För det första får man ta av sig sina egna västerländska kulturella glasögon. Jesus är jude och levde i en judisk kontext, detta tror jag har varit väldigt svårt för vissa som tolkar Jesus. Istället blir tolkningen inte rättvis eftersom man gör en massa experiment som ska passa in med evangel-
ierna, vilket i sin tur kanske inte leder till det historiska skeendet. För det andra vi vill gärna få vår bild av Jesus att passa in i den historiska kontexten. Vilket gör att den historiske Jesus krockar med var egen uppfattning.
Det är viktigt att förstå att evangelierna är olika röster även om en del vill harmonisera allt och försöka förklara alla olikheter. Q-källan är väldi...