Pakistan - Månskliga Rättigheter

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Mänskliga rättigheter i Pakistan
Tillståndet för de mänskliga rättigheterna i Pakistan blir allt sämre och sämre för varje dag. En anledning till det försämrade tillståndet är att militären har får ett starkare inflytande. Militären menar att politikerna är korrumperade och inte klarar av att styra landet. De säger också att militären behövs till kampen mot terrorismen. Men militären har inte någon lösning på Pakistans problem. Sist militären tog över Pakistan slutade det med kaos.

Pakistan ska enligt grundlagen från 1973 vara en islamisk republik med ett parlamentariskt federalt system. Det federala parlamentet som består av nationalförsamlingen och senaten, har den lagstiftande makten. Presidenten är statschef, han har den verkställande makten. Presidenten utses för en femårig mandatperiod. Parlamentsval skulle ske nu i januari 2008. Det ena partiet är den sittande presidenten Parvez Musharafs parti. Det andra är PPP (Pakistan People Party) som leddes av Benazir Bhutto som återvände från landsflykten i England för att delta i valet. Hon mördades några dagar innan valet på ett valmöte vilket ledde till att valet nu är uppskjutet.

Pakistan har en korrumperad politisk kultur. Bristande respekt för lag och rätt har förstört tilltron till offentlig förvaltning och rättsväsende. Flera domare avsattes på grund av att de ifrågasatte om Musharaf fick kandidera till presidentämbetet som general. Många demonstrerade mot Musharafs avsättning av ledamöterna i Högsta domstolen men han ändrade sig inte och de nya ledamöterna lät honom bli president.
Pakistan är fortfarande ett klansamhälle. Feodala strukturer lever i stor utsträckning kvar. Detta gör att människor blir behandlade olika beroende på deras status. Likhet inför lagen gäller inte. Militären har en egen rättsordning. Fattiga behandlas annorlunda än rika. Orättvisor blir svåra att hantera. Radikala islamiska organisationer och religiösa partier t.ex Jamat-e-islamic som inte erkänner mänskliga rättigheter, har sedan åttiotalet vunnit inflytande och bidragit till att intoleransen i samhället gradvis har ökat.

Idag respekteras inte de mänskliga rättigheterna. Pakistan lider av inre konflikter, t.ex mellan shia och sunni-muslimer och talibanerna som spränger bomber. Eftersom att all uppmärksamhet riktar sig mot dessa konflikter ges det utrymme för övergrepp. Misstänkta kriminella utsätts för utomrättsliga avrättningar av polisen. Under polisförhör och i fängelser förekommer tortyr och andra övergrepp. Det är inte så många som försöker beivra . dessa brott mot de mänskliga rättigheterna. Våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och barn utreds men lagförs inte. Det förekommer människohandel och skuldslaveri. Barn saknar i praktiken rätt till utbildning.

I fortsättningen tänker jag behandla hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, vilka brott som sker mot dem i Pakistan. Först beskriver jag de grundläggande demokratiska rättigheterna sedan fördjupar jag mig i kvinnor och barns rättigheter.

Kvinnors rättigheter
I pakistanska samhället beror kvinnors underställda och ojämlika ställning på gamla traditioner. Kvinnan är rankad i en lägre rang. Redan vid födseln är det kvinnliga könet diskriminerat. Flickor är oönskade eftersom de bara är en börda för familjen. Flickor bidrar inte till familjens ekonomi och de behöver övervakas till den dagen de ska gifta sig , vilket familjen inte har tid med. Därför är det inte ovanligt med mord på flickespädbarn.
Bland de rika i Pakistan har kvinnor fått bättre ställning men i de fattigare samhällsklasserna har situationen inte förändrats. Ett allvarligt problem är våldet mot kvinnor. Kvinnor utsätts för våld inom hemmet, av sina makar, makens familj eller av egna släktingar. Pakistan är ett muslimskt land, det innebär att kvinnan måste dölja sin kropp när hon ska gå ut. Männen uppskattar inte att kvinnan går ut ur huset. Därför bestämmer vissa män att kvinnorna ska stanna hemma och ta hand om hushållet. Männen har en stor makt i Pakistan, den personen man är gift med har makten över kvinnan. Därför kan kvinnan inte göra något om hon blir slagen. Om hon kontaktar polisen gör de inget och det kan leda till att mannen får reda på det och dödar henne. Fysisk och psykisk misshandel är väldigt vanlig i Pakistan. Enligt vissa undersökningar är ungefär tre fjärdedelar av alla kvinnor i landet utsatta för någon typ av övergrepp någon gång i livet.

Brännskador på kvinnor är vanliga. I det stora flertalet fall rör det sig inte om olyckor med köksspisar utan om avsiktliga försök att skada eller döda kvinnan. Få män anmäls och ännu färre döms för dåden. En enskild organisation i Rawalpindi fann att över 5 000 kvinnor bränts till döds under de senaste fem åren. En annan allvarlig trend är det ökande antalet kvinnor och flickor som mördas eller stympas genom att frätande syror kastas i deras ansikten av männen. Det är inte så att vilken kvinna som helst som blir utsatt för frätande syror utan det kan bero på om en man blir förälskade i en kvinna men hon blir bortgift med någon annan. Mannen blir så avundsjuk och häller frätande syra på hennes ansikte vilket gör att kvinnans ansikte förstörs helt eller så dör hon på grund av skadorna. Eftersom Pakistan ligger långt efter med den senaste utrustningen för att lösa t.ex fall som handlar om kvinnor som får frätande syror kastade på ansiktet, har de svårt att hitta bevis för att fälla de män som håller på med sånt.

Som jag har beskrivit så är det männen som har makten i Pakistan. Om en kvinna skulle anmäla att hon blivit våldtagen skulle inget hända och hos allmänheten skulle hon betraktas som smutsig. Om hon hade blivit våldtagen innan hon gift sig skulle ingen gifta sig med henne, eftersom oskuld är något man förlorar efter man har gift sig. Det är därför ingen vill gifta sig med kvinnor som är frånskilda på grund av att de redan har förlorat sin oskuld. Jag har ett exempel på en liten flicka som är 12 år. Hon blev våldtagen av tre män. Den lilla flickan är fattig, och de som våldtog henne är rika. Den lilla flickans pappa gick till polisstationen för att anmäla detta men ingen trodde på honom. Det jag menar med det här exemplet är att rika har mer makt och inte ens inför lagen får människor i Pakistan lika behandling.

Tvångsgiftermål är ett av Pakistans största problem. Trots att Pakistans grundlag förbjuder tvångsgiftermål, har ingen tagit denna rättighet på allvar. Att döttrarna blir bortgifta är en förankrad tradition. Arrangerade äktenskap är normalt i alla samhällsklasser. Under den senaste tiden har det börjat förekomma ”love marige”, bland de rika som har påverkats av den västeuropeiska livsstilen. Hos de fattiga är det en skam om dottern gifter dig med en hon själv valt. Kvinnor har små möjligheter att bestämma över sina egna liv.

På landsbygden är det dessutom mycket vanligt att flickor gifts bort mycket unga med betydligt äldre män. Efter att flickan blivit bortgift är hon i de flesta fall helt utlämnad till mannen och hans familj. De får göra vad de vill med henne för flickans föräldrar har inga rättigheter att ingripa längre. Otidsenliga värderingar och fattigdom gör att kvinnor ofta inte får stöd från föräldrar och syskon om de misshandlas av sin make. Om en flicka vägrar gifta sig med den person som hennes föräldrar valt har hon små möjligheter att få skydd av myndigheterna. Eftersom de som jobbar på myndigheterna själva är emot kvinnors rätt satsar de inte på att hjälpa dem. Om en dotter vill separera sig uppfattas det som en skam för kvinnans familj. Om en familj gift bort en dotter vill man ogärna se hemgiften gå förlorad genom att kvinnan skiljer sig. Kvinnor som är skilda har låg status och inga män vill gifta sig med dem. De flesta lever som änkor resten av sina liv och i vissa fall kan de riskera att förlora vårdnaden om sina barn.

Pakistanska staten sanktionerar inte diskriminering på arbetsmarknaden, men socioekonomiska faktorer som utbredd fattigdom, hög analfabetism, låg utbildningsnivå och stark traditionsbundenhet leder i praktiken till att kvinnor och i vissa avseenden religiösa minoriteter diskrimineras. De får helt enkelt inte jobba utanför hemmet. Uppgifter finns om att människor som tillhör de religiösa minoriteterna missgynnas vid tillsättningar av offentliga tjänster. Kvinnor i samhällseliten kan förvärvsarbeta utan hinder, även om många väljer att inte göra det, medan kvinnor i genomsnittsfamiljen normalt inte förvärvsarbetar. Det är inte ovanligt att se arbetande kvinnor på landsbygden och de återfinns också inom lågavlönade industrisektorer. Fattiga kvinnor/män måste jobba på det sättet för att få ihop pengar till mat. Den största delen av kvinnor som bor inne i stan jobbar inte, vilket kan bero på att de inte får. Men det finns också kvinnor som inte vill jobba, utan föredrar att laga mat. Även middleclass folk har hembiträden som tvättar, strycker kläder och tar hand om barnen. Det enda dessa kvinnor behöver göra är att laga mat och vara fina för sina män.

Pakistan anses vara både ett ursprungsland och en destination för handel med kvinnor och barn. Kvinnorna bortförs eller lockas för att bli hustru, arbetskraft eller prostituerade. Prostitution är vanligt i Pakistan. Männen lockar kvinnor på olika sätt som t ex kärleksafärer. Därför är flickor inte så välkomna eftersom familjen hela tiden måste hålla uppsikt över döttrarna så att de inte ska bli ”förälskad” i någon kille och rymma med honom, vilket är jätte vanligt i pakistan. Mer än hälften av de män som lurar kvinnor på detta sätt säljer dem. Eftersom de kvinnorna inte har någonstans att ta vägen måste de prostiruera sig. En lag mot handel och smuggling av människor antogs hösten 2002, men har inte tillämpats effektivt.

Regeringen har under de senaste åren vidtagit reformer som syftar till att förbättra kvinnans ställning, bland annat har en nationell kvinnokommission, National Commission on the Status of Women, inrättats. Situtationen har dock inte ändrats så mycket. I november 2006 togs ett viktigt men begränsat steg i bestämmelserna om äktenskapsbrott och våldtäkt i Hudood-lagen. Ett nytt förslag presenterades också av regeringen: Prevention of Anti-Women Practices Bill 2006. Syftet med denna lagförslag är att kriminalisera och komma tillrätta med övergrepp i form av tvångsgiftermål och brudköp. Lagförslaget vill också förbjuda så kallat giftermål enligt koranen och traditionerna med muntliga skilsmässor talak och att överlämna flickor som kompensation vid brott vani/swara. De religösa partierna har redan kritiserat lagen hårt och ännu är det oklart vilket öde propositionen går till mötes i parlamentet.

Barns rättigheter
Cirka 45 procent av Pakistans befolkning som ligger på 160 miljoner invånare är under 18 år. Barnens rättigheter är mycket eftersatta trots att en rad lagar har antagits för att förbättra barnens ställning i det pakistanska samhället. När det gäller barnarbete strävar regeringen efter ytterligare förbättringar på lagstiftningen i enlighet ned barnkonvention. Till skillnad från kvinnors situtation är de största problemen inte traditionella föreställningar eller att lagstiftningsvilja saknas, utan i detta fall är problemet att de lagar som antas inte efterlevs.

Fattigdom, brist på skolor och dålig kvalitet på utbildning bidrar till att så många barn arbetar. Det finns de som börjar arbeta på gatorna eller som städare när de är fem år gamla. Barnarbetare förekommer framför allt inom jordbruk, tegelbruk, olika typer av tjänsteverksamhet, byggnadsarbete, tillverknings-, gruv- och färgindustri samt i mattillverkning. Barn tvingas arbeta för att betala av familjens skulder, skuldslaveri, så kallad bonded labour. Pakistan ratificerade ILO:s (International Labour Organization) konvention mot de värsta formerna av barnarbete i augusti 2001. Regeringen har beslutat att barnrättskommittéer ska inrättas på lokal nivå, en nationell aktionsplan mot barnarbete finns och med stöd av ILO har staten etablerat rehabiliteringscentra för barnarbetare. Internationella påtryckningar har gjort industrin mer medveten om risken för bojkotter. Därför har flera enskilda organisationer börjat driva skolor i anslutning till arbetsplatserna. De som påverkas mest av påtryckningarna är de industrier som exporterar till västvärlden.
Fysisk bestraffning av barn förekommer både i hemmen och i skolorna. De kan vara i form av piskning eller annan misshandel. På grund av all misshandel som förekommer i skolorna är barnen mycket rädda för att studera. Det finns organisationer som har erbjudit barnarbetare skolgång men barnen förknippar skolgången med aga. Fysisk bestraffning är också vanlig i koranskolor (madrassahs). Folk tror att barn lär sig när de blir agade och kommer att uppföra sig väl annars vet de vad konsekvenserna blir. Detta påverkar barnen psykiskt.

Sexuellt utnyttjande av barn är utbrett. Handel med barn för prostitution förekommer också. I konservativa delar av nordvästra gränsprovinsen, är det delvis även socialt accepterat att män använder pojkar för sexuell tillfredsställelse.

Antalet prostituerade barn går ända upp till ungefär 40 000. Nästan hälften av alla våldtäktsoffer är minderåriga enligt vissa undersökningar. Handel med barn förekommer både inom landet men barn skickas också till utlandet trots att det är förbjudet. Barn har bland annat sålts till gulfstater där de tvingas arbeta som jockeys vid kamelkapplöpningar. I andra fall handlar det om hushållstjänster. År 2002 antogs en särskild lag som förbjuder och bestraffar människohandel. Även missbruk bland gatubarnen i storstäderna är vanligt och antalet gatubarn växer för varje dag.

Straffbarhetsåldern för barn är sju år. Barn äldre än tolv år betraktas som vuxna i straffhänseende. För ålderskategorin sju till tolv år avgörs straffbarhet från fall till fall. Den islamiska hudood-lagen som straffbelägger sexuellt umgänge utanför äktenskapet (zina), gäller också flickor som inträtt i puberteten även om de inte fyllt 16 år. År 2000 avskaffades dödsstraffet för minderåriga. Numera är det förbjudet att hålla minderåriga fängslade tillsammans med vuxna. Genom lagen om behandling av minderåriga i rättsystemet (Juvenile Justice System Ordinance) men på grund av brist på ungdomsfängelser är detta fortfarande vanligt.

Demokratiska rättigheter.
Yttrandefriheten har visst skydd i grundlagen men betydande inskränkningar finns avseende kritik av islam, landets författning, militären och rättssystemet. Om man säger något nedsättande yttrande om profeten Muhammed kan det leda till dödsstraff, medan skymfande av koranen är belagt med livstids fängelse. Sedan militärkuppen 1999 har mångfalden av media och pressfriheten generellt sett förbättrats. Regeringen uppmuntrar privata kabel-TV-kanaler att arbeta fritt. Den privatägda pressen är livlig, relativt saklig och frispråkig med utrymme för genuin samhällskritik och debatt. Detta gäller särskilt den engelskspråkiga pressen. Både regering och myndigheter kritiseras till skillnad från politiska, historiska och kulturella värderingar som sällan ifrågasätts öppet. När det gäller frågor om nationell säkerhet, Kashmir och Pakistans kärnvapenprogram tillämpar journalister i regel en viss självcensur. De ifrågasätter inte den planmässiga religiösa förtrycket, däremot dess enskildheter, till exempel Hudood-lagstiftningen
Eftersom Pakistan är en islamisk republik och 96-97 procent av befolkningen är muslimer måste alla enligt grundlagen vara i överensstämmelse med islam. Höga tjänstemän och parlamentsledamöter måste svära på Gud&Muhammeds namn att upprätthålla den nationella islamiska ideologin. Att konvertera från islam till annan religion är inte förbjudet men däremot är det förbjudet för en icke-muslim att försöka omvända en muslim till en annan religion. Människor har rätt att fritt utöva sin religion enligt grundlagen, men i realiteten är detta ofta förenat med förhinder för icke-muslimer. Lagen ger utrymme för och tillämpas med stor godtycklighet. Ett oproportionerligt stort antal hädelserättegångar gäller icke-muslimer. Om hädelsen gäller profeten Muhammed är hädelsebrottet belagt med dödsstraff. Ingen person har dock hittills avrättats för en sådan händelse i Pakistan. Normalt omvandlas domen till livstids fängelse, det innebär att man får sitta upp till femton år i fängelse. Hädelse av koranen eller av islam bestraffas med långa fängelsestraff. Möjligheten att bli fri mot borgen har varit små eftersom lagens krav på bevisföring har varit mycket svaga. Genom falska anklagelser har detta lett till missbruk av lagen. Det har förekommit att personer som frikänts från hädelsebrott har attackeras av religiösa extremister.

Avslut – Mina egna tankar och åsikter

I nuläget ligger Pakistan i kris. Jag har kommit fram till efter att ha skrivit detta arbete att Pakistan behöver en seriös president. Pakistan är ett mycket vackert land och befolkningen mycket vänlig. Trots det enorma fattigdom och misär behöver man aldrig oroa sig eller hålla hårt i sin väska. Det är mycket ovanligt att någon skulle bli rånad eller misshandlad av en okänd person. Problemet är deras traditioner som t.ex tvångsgiftermål. Detta kan stoppas ifall Pakistan får en seriös ledare som tar Pakistans problem med korruption, jämställdhet och barnarbete på allvar. De som är korrumperade eller utnyttjar barnarbete skall dömas till långa straff. Även de män som misshandlar, dödar eller tvingar döttrarna att gifta sig med män de inte vill skall dömas till långa fängelsestraff....