Svenska, litteraturhistoria på kul

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En cafébeskrivning utifrån tre litterära epoker

Romantiken
Vi kliver in genom cafédörren och möts av en behagligt dämpad belysning. Höstkvällen har just börjat mörkna och luften är frostig. Men inomhus är det varmt och ombonat och jag ser fram emot en kopp varm cafe latte att värma mig med. Vi beställer varsin caffe latte och tittar efter ett ledigt bord. Längst in i hörnet precis vid fönstret finns ett litet bord perfekt för oss två. Jag kurar ner mig i soffan, den är mjuk och bekväm och har en färg som mörk sammetsblå himmel, sådan den var innan skymningen idag. Som avskilt från de andra gästerna sitter vi i vårt lilla hörn och myser, hänger över det lilla bordet och pratar om livets väsentligheter. Från de övriga i lokalen hörs endast ett mjukt surr likt bina om sommaren när de samlar honung. Min caffe latte är rykande het och doftar sött och inbjudande. En vänligt leende flicka kryssar runt bland borden med en nygjord smörgås i handen och letar efter dess hungrige ägare.


Realismen
Det lilla cafét har skjutdörrar av glas som öppnas automatiskt när vi kliver in. Ute känner vi av höstkylan då eftermiddagen närmar sig kväll. Det är betydligt varmare inomhus eftersom det sitter många i lokalen. Endast smålampor lyser lite varstans så det tar en stund innan våra ögon vänjer sig vid mörkret och vi kan se oss omkring. Vi beställer varsin kaffe med mjölk och upptäcker efter en stund ett mycket litet bord längst in i hörnet vid ett fönster. Jag sätter mig i den väldigt mjuka, mörkblå soffan. Det är tätt mellan borden så för att våra bordsgrannar inte ska höra vad vi pratar om lutar vi oss närmare varandra. Rummet är fyllt av ett sorl från de andra gästernas samtal. Min kaffe med mjölk är mycket varm och luktar sött och gott. En servitris går runt bland borden med en färskostsmörgås i handen och letar efter dess ägare.


Naturalismen
Höstmörkret sjunker ner över oss och kylan tränger sig igenom huden så vi skyndar oss in på det mycket trånga cafét. Därinne är belysningen så dålig att det tar våra ögon en stund att vänja sig och vi kan se oss omkring ordentligt. Till slut upptäcker vi ett mycket litet bord inklämt bland många andra längst in i hörnet vid ett fönster. Vi beställer varsin kaffe med för mycket mjölk i och kämpar oss genom myllret av högljudda, glada människor för att komma fram. Jag sätter mig i soffan som är mörkt blå, antagligen för att smutsen inte ska synas lika fort, och så mjuk att jag sjunker djupt ner i en obekväm ställning. Mitt på det fläckiga bordet klättrar läppstift-kletiga fimpar på varandra i ett tappert försök att få den ynkliga askkoppen att räcka till. Försöket misslyckas och flera trillar ut på bordet så att aska flyger upp på min alldeles nyinköpta tröja. Dessutom måste vi hänga oss över bordet för att inte de runt omkring oss ska höra vad vi säger, de lutar sig misstänksamt åt vårt håll och tystnar när vi börjar prata.

Mitt kaffe är alldeles för sött och så varmt att jag...