Asatron

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Vilka traditioner firade vikingarna? Vad hände med vikingarna efter deras död?
Detta är en uppsats som kretsar kring fem olika frågeställningar.
I uppsatsen kommer jag bland annat jämföra vad för spår vikingatron har lämnat kvar i vårat moderna samhälle.
Jag ska även ta reda på vilka gudar vikingarna dyrkade m.m.
Alla svenskar har troligen någon gång hört talas om blot, men de har ingen aning om dess egentliga betydelse.
De kan ha en liten aning om att de kommer från vårt gamla vikingasamhälle, men inte varför namnet finns kvar än idag.
Därför har jag tänkt att ta reda på vad blot egentligen är.

Syfte
Jag valde att skriva om Asatron, och både ha chans att få ett bra religionsbetyg såväl som att skriva om något som länge har intresserat mig.
Det frågor jag går utifrån lyder:
- Finns det några nutida traditioner som kan sammankopplas med vår forntida religion, och vilka är de i så fall?
- Finns det någonting som aktivt "används" i dagens samhälle, som ursprungligen kommer ifrån asatron?
- Hur skiljer sig tillbedjan till gudarna och "utövandet" av asatron från vårt nutida utövande?
- Vad gjorde vikingarna med de döda, och vad trodde vikingarna hände efter döden?
- Vad betyder namnet blot, och vad har/hade dess namn egentligen för betydelse?


Metod
Det finns väldigt mycket skrivet om vårt forntida Norden.
Alla skrifter som finns måste man läsa med källkritiska ögon, och jämföra med andra skrifter.
Jag kommer därför att ta reda på så mycket information som möjligt från flera olika material.
Jag kommer att hämta information från Internet, böcker, filmer jag sett,
och givetvis sådant som jag redan har i mitt eget huvud.
Jag kommer att läsa igenom all fakta jag har och jämföra dem med varandra,
för att försöka få så klar bild som möjligt om hur det egentligen var.
Sedan skall jag använda det jag fått reda på, till att besvara de frågor jag ställt upp.


Asatron
" Den forna seden var en polyteismisk religion, vilket innebär att man
dyrkar flera gudar och gudinnor samtidigt. Den var även en såkallad
naturreligion. Alla inneboende krafter i naturen gav de kroppsliga
former, såsom blommans uppväxt från fröet. De onda, kaotiska och vilda
naturkrafterna gav de vidunderliga skepnader medan de goda fick mänskliga
skepnader som var så fagra och hjärtliga att ingen människa kunde uppmäta
sig mot dem. Mellan dessa makter, de onda och det goda, varar striden
från tidens början till tidens slut. Det är från dessa makter som bland
annat de tre gudaätterna skapats." (http://sv.wikipedia.org/wiki/Asatro)

Asarna är en av dessa gudaätter och det är även den mest kända ätten.
Asarna är upphovet till namnet Asatro i vardagligt tal och är den mest
framträdande av ätterna.
Förr i tiden trodde människorna i norden på Asagudarna.
Den nordiska mytologin är fylld av spänning och äventyr.
Genom att läsa om den, kan man få en liten inblick i hur människorna i norden hade för syn på saker förr i tiden.
Det som är känt om asatrons religiösa trosuppfattningar kommer främst från kristna källor, isländska sagor.
Varav Eddan är den mest kända. En hel del har vi också kunnat komma fram till tack vare vår välutvecklade arkeologi.
Enligt Snorres yngre Edda fanns det tolv asagudar, lika många manliga som kvinnliga.
Om vi dock räknar antalet namn i myter och sagor så kommer vi fram till ett mycket högre tal.
Man ska givetvis tänka på att vissa av dessa namn är binamn på andra gudar och vi vet inte alltid vilka dessa är,
så det är svårt att ge ett absolut antal asagudar

Asarna ansågs främst ägna sig åt politik och strider,
men de var även engagerade i fruktbarhet, magi och mycket annat.

Asatron var en religion utan trosbekännelse, vilket gjorde den väldigt fri och obunden.
Det gjorde de möjligt för alla att vända sig till just de gudar som man själv ville ha kontakt med.
På den tiden trodde man att varje människa hade ett förutbestämt öde,
men trots det, var det viktigt att hålla sig väl med gudar och andar.

För att kunna skydda sig mot andar och annat oknytt, var det viktigt att kunna besvärjelser och trollformler.
Det är ofta sådana formler som är inristade i runstenar. Ordet runa betyder gåta, eller hemlighet, och trollformler är ju ganska gåtfulla.

Vikingarna
Det nordiska folket, vikingarna, som trodde på Asagudarna, var ett stolt folk.
Om någon förnedrade vikingarna eller kränkte deras stolthet var vikingarna tvugna att hämnas.
Gjorde man inte det blev man utesluten ur gemenskapen. Då var det svårt att överleva.

Blot
Ett sätt för vikingarna att "gagna gudarnas gunst", var att offra djur och göra andra något obscena saker.
Detta kallades blot och utfördes flera gånger per år, för att göra året fruktsamt och skörden god,
eller för att göra boskapen starka och motståndskraftiga mot sjukdomar.
I krigstider kunde man även blota till krigsguden, Oden.
Namnet blot har inget att göra med blod, trots likheten.
Ordet blot kommer från samma ord som engelskans bless, vilket betyder välsigna.
Att blota betyder att man gör sig mottaglig för gudarna.
Man ville göra gudarna glada och nöjda, och slippa att de sände olyckor till människorna.
I ett blot så inbjöds gudarna att närvara.
De mottogs som mycket betydelsefulla och käragäster. Man framförde sång och musik till deras ära
Det fanns ett antal olika tidpunkter på året då man skulle blota. Det var vårblot, höstblot och julblot.

Vårblotet ägde rum i mitten av april varje år, och firades till minne av krigstågen.
Höstblotet firades i mitten av oktober för att bringa lycka under det kommande året. Detta blot kallades även alvablot.
Julblotet ägde rum vid vintersolståndet i slutet av december. Detta var den högtidligaste och största "offerfesten" på hela året.
Anledningen var främst att få gudarnas välsignelse över de groende växterna.
Denna högtid kallades även midvinterblot eller julofferfest.
Denna fest gjorde förkristnandet av Norden något enklare, eftersom den ligger vid samma tidpunkt som kristendomens firande av Jesu Födelse.

Det fanns två olika sorters blot.
Dels det privata blotet, som varje gård höll för sig, och som varierade mycket från gård till gård.
Och dels det offentliga blotet, där hela socknen, regionen eller länet samlades till blot.

Vid det privata blotet var det gårdens överhuvud som hade huvudansvaret för offer och ceremonier.
Vid det offentliga blotet var det till exempel kungen, landshövdingen eller någon liknande högt uppsatt, som såg till att allt blev gjort på rätt vis.

De privata bloten ägde ofta rum på någon utsedd helig plats nära gården, till exempel vid en fors, på en stenhäll eller på något annat ställe som avvek från resten av naturen.
Vid de större och viktigare offentliga bloten var man ofta vid speciellt uppbyggda tempel eller på annat sätt heliga platser.
Hur gick bloten till ?
Givetvis så var det skillnader från blot till blot men det fanns även vissa likheter.
När bönderna samlades för offerfesten tog de med sig mat och dryck, som skulle
räcka hela helgen. Boskap och hästar offrades och deras blod samlades i kärl
och stänktes över byggnaden och de församlade. Offerdjurens kött tillagades
över eldar inomhus och åts av de församlade. Hövdingen ledde offret och
välsignade mat och dryck. Dryckeshorn skickades runt för rituella skålar:
först till Oden för seger och konungens välgång, därefter till Njord och
Frej för god skörd och fred, sedan höjdes hövdingens skål och slutligen
drack man till fallna släktingars minne.
Som man kan läsa i stycket ovan så offrades hästar och annat boskap.
Dessa djur ansågs vara heliga och offrades för att de ansågs vara förmedlare av mystiska kunskaper.

Det sista blotet jag ska ta upp är alfablot. Många säger att alfablotet
var identiskt med den förkristna julen, men det fanns många skillnader.
Alfablotet hölls i början av november, nära allhelgona helgen.
Tillskillnad från julen så hade man här en fest för de döda, och givetvis
för alferna som man hör på namnet. Här firades alltså både de döda och
alfer, och detta blot var som tillskillnad från de andra, inomhus.
I Uppsala hölls ett niodagarsblot vart nionde år.
Vid dessa blot offrades nio stycken, varje varelse av manligt kön, alltså även nio människor.
Även döda människor kunde vara föremål för blot, trots att det inte alltid var säkert att den döda var vänligt inställd till sina efterlevande.

Traditionerna genom livet
Det första som hände i en människas liv efter födseln var, namngivningen (dop).
Det man gjorde vid namngivningen var att man läste några verser för att ge barnet lycka och för att glädja gudarna.
Barnet namngavs genom vattenösning och vissa ceremoniella fraser.
Vattenösning kom alltså inte till Norden i och med kristnandet av Norden
utan fanns här långt tidigare.
Såhär kunde en fras se ut:
" Du sista skott
På släktens stam
Välkommen till världen
Bland vänner ska du vara.
Vårt hopp och vår önskan
Som vi alla har:
Må goda fylgjor
Följa dig på färden"

Namngivningen skedde i hemmet. Vanligtvis så höll någon nära anhörig i namngivningen,
såsom fadern, modern eller någon annan som skulle komma att få stor betydelse i barnets liv.
Oftast så höll dock fadern i barnet på grund av att man alltid visste vem modern var,
men med faderskapet kunde det vara lite annorlunda.

Namngivningen var en viktig ceremoni, som hade stor betydelse för hela släkten.
Namnet som barnet skulle få, hämtades ofta från en nyligen avliden släktmedlem.
Den nyligen avlidna släktmedlemmens egenskaper troddes då gå i arv till barnet.

Giftermål och bröllop var åtföljda av rituella ceremonier.
Valet av vigselplats var upp till brudparet att bestämma, men de flesta valde att
hålla vigseln så nära makterna som möjligt,
det vill säga på en lämplig plats under bar himmel.
Till vigseln hörde Edsringen. Edsringen var en ring, oftast smidd i järn.
Den symboliserade det heligt eviga.
Ringen var även i vigselsammanhang en fruktbarhetssymbol.
Edsringen förekom dock inte bara i vigselsammanhang utan kunde även
förekomma då viktiga löften skulle avges.

Döden
Till död och begravning så hörde många religiösa handlingar till.
Det var så att nordmännen trodde på ett liv efter döden och därför hyllade de alltid de döda.
Det som troligtvis de flesta har hört talas om så kom de stupade krigarna till Valhall, och resten av folket till Hel.
Men livet efter döden var långt mer komplicerat än så.
Inte bara rika krigsherrar hyllades, även trälarna antogs kunna bli omhändertagna.
Slavarna troddes komma till Tor där de fick vara i hans boning.
Alla de som dog i strid kom inte till Valhall, hälften troddes komma till Freja.
Vad gäller de mer välbärgade människorna så berodde deras slutdestination på vilken gud de hade hyllat mest under sin livstid.
Hade man alltså blotat flitigt till Balder, var det i Balders hem man hamnade till slut.

Huruvida detta är sant eller inte, vet jag inte, men jag har läst detta:
Man hyllade de riktigt stora vikingahövdingarna genom att lägga dem på ett skepp,
med hövdingens vapen, hans fru, hans äldsta slavar och annat av hans husfolk.
Sedan satte man eld på alltihop, och lät de segla ut till havs.
Detta var för att han skulle ha ett rikt liv där på andra sidan, så att han inte skulle vara helt utblottad när han anlände dit.
Detta var grymt mot alla som tvingades följa med honom, eftersom de då brändes levande.

En annan sägen som jag har hört, är att man trodde att ett skepp höll på att byggas i underjorden.
Detta skepp tillverkades av alla de dödas naglar, därav namnet, Nagelfar.
Därför var man alltid mycket noga med att hålla sina naglar i trim,
för när skeppet väl var färdigbyggt skulle det segla upp och kriga på jättarnas och de ondas sida i Ragnarök.


Världarna i den nordiska mytologin
Asatron grundade sig på att alla de olika världarna hängde fast vid livsträdet "Yggdrasils" rötter.
Yggdrasil var det största trädet i världen, en jättelik Ask.

Världsträdet hade tre rötter.
Den första av dem ledde ner till människornas värld, Midgård, och till gudarnas värld, Asgård.
Den andra ledde till jättarnas värld, Jotunheim, eller Utgård.
Den tredje ledde till Hel, underjorden som låg på Askens norra sida.

Under varje rot fanns det en brunn.
Under den rot som ledde till människornas och gudarnas världar låg Urdarbrunnen, vid vilken gudarna höll sina ting och rådslag.
Urdarbrunnen var även den brunn varifrån nornorna tog vatten för att vattna Yggdrasil.
Vid den rot som ledde ner till jättarnas hemvist låg Mimers brunn, vishetens och kunskapens källa.
Det var vid Mimers brunn som Oden offrade sitt öga för visdom.

Gudar och gudinnor
Lite om de viktigaste gudarna och gudinnorna.
Det finns väldigt många gudar och gudinnor, jag har valt att skriva om dem som jag tycker är viktigast och mest intressanta.

Oden
Oden var guden över alla gudar.
Han var gift med Frigg, och tillsammans hade de en gudason, Balder.
Oden var även far till Tor, Tyr, Vidar, Höder, Våle, Brage, Idun och många fler människo- och jättebarn.

Oden var en mycket vis gud, och hade offrat mycket för sin visdom.
Ett exempel är att han offrade sitt ena öga till Mimers Brunn för att få all visdom i världen, och för att kunna se allt som händer och kommer att hända i världen.
Ett annat exempel är att han naglade fast sig själv vid foten av Yggdrasil, livsträdet, för att få veta universums mörka hemligheter.
Oden omgav sig alltid med trogna och kloka djur. Bland andra den åttafotade hästen Sleipner, korparna Hugin och Munin och vargarna Gere och Freke.
Alla djuren hade väldigt speciella namn, till exempel betyder Gere ’Den Glupske’, Hugin ’Tanke’, och Munin ’Känsla’.

Oden vandrade ofta i rikena utanför Asgård, Midgård, där människorna bodde. Även Jotunheim, också kallat Utgård, där jättarna bodde.
När han vandrade i människornas rike, Midgård, var han klädd i slokhatt och slängkappa. Där hade han många olika namn, och väldigt många älskarinnor.
Därmed hade han även drösvis med människobarn.
Oden var mäktigast i världen, och kunde göra många nyttiga saker utan minsta ansträngning. Bara genom att titta på dem kunde han få fiendens vapen slöa.
Han kunde förvandla sig till vilket djur som helst genom att gå i dvala, och han hade full kontroll över vädret.
Han hade förmågan att sjunga de allra kraftfullaste trollformlerna, galdrarna, och kunde uppväcka döda för att fråga dem om råd.

Tor
Tor var åskguden och den starkaste av alla gudar.
Han var gift med Siv, och de hade tre barn tillsammans.
Tor var Odens äldsta son.
Tor hade ett fasansfullt humör, men han var aldrig elak. Han var den sortens person som vikingarna beundrade allra mest, enkel och tapper.
Han var den som skulle skydda hela Asgård mot allt ont, och han hade starka vapen till sin hjälp.
Ett av dem var den mytomspunna Mjölner, som när den kastats for runt tills den träffade sitt mål och därefter kom tillbaka till Tor.

Vikingarna trodde att det var Tor som kastade sin hammare när det blixtrade, för den flög fram så snabbt att man bara kunde se den som en blixt.
Några sekunder efter att man ser blixten kommer ju åskan, och då sades det att det var Mjölner som hade träffat sitt mål.

Tor använde även styrkebältet, Meningjord, och en järnhandske på högra handen i sin kamp för att skydda Asgård mot vidunder.
Tors största fiende var Midgårdsormen. På den yttersta dagen, Ragnarök, skulle de mötas i en kamp på liv och död.

Frej
Frej var fruktbarhetens och grödornas gud.
Han var son till de båda vanerna Skade och Njord. Hans syster var kärleks gudinnan, Freja.
Han var gift med jättinnan Gerd.

Frej såg till att allt kunde växa som det skulle, och att folk kunde få barn.
Från början ägde Frej mäktiga vapen och ståtliga hästar, men som mutor för att få de saker han ville gav han bort flera av dem.
Till exempel gav han sitt magiska svärd till jätten Gymer för att få äkta hans dotter, Gerd.

Freja
Freja var kärlekens gudinna.
Hon var syster till Frej, och hennes föräldrar var alltså också Skade och Njord.
Hon sades vara gift med en vanlig människoman, men honom sågs det inte mycket av.

Freja ägde det vackra smycket, Brisingamen, vilken hon alltid hade på sig.
Hon ägde även många djurskinn som asarna brukade låna när de behövde förvandla sig till djur.
När hon skulle färdas någonstans gjorde hon det i en vagn dragen av sina två jättekatter.
Vissa forskare tror att Freja kan ha varit samma person som Odens hustru Frigg, men detta går ju inte längre att bevisa.

Heimdall
Heimdall var eldens gud och väktare av bron Bifrost, som var den enda vägen in och ut ur Asgård.
Det påstods att han föddes av havsjätten Ägirs nio döttrar, men hur det skulle ha gått till är något oklart. Det är i alla fall säkert att han var sprungen ur havet.
Han hade ett horn som hette Gjallarhornet. Det blåste han i när jättarna kom för att anfalla Asgård när Ragnarök började.
Eftersom Gjallarhornet varje dag fylldes med vatten från vishetens källa var Heimdall nästan lika vis som Oden.
När Oden och hans bröder Vile och Ve hade skapat de första människorna begav sig Heimdall till Midgård för att förädla människosläktet.
Genom sina affärer med olika kvinnor blev Heimdall upphovet till de tre stånden träl, fri man och kung.

Loke
Loke var egentligen ingen gud, utan av jättesläkt.
Han var gift med Sigyn, en fridsam kvinna som födde honom sonen Narve.
Utöver Narve hade Loke också flera underliga barn.
Till exempel Midgårdsormen, Fenrisulven, Hel och även Odens häst Sleipner.
Sleipner födde han själv efter att ha blivit betäckt av en jättes hingst när han var förvandlad till märr.
Under hela dräktighetstiden på elva månader kunde han inte förvandla sig tillbaka till människa.

Loke var mycket trollkunnig och använde sina kunskaper till att ställa till det för andra.
Han ljög och spred rykten och osämja överallt där han gick, både bland människor och gudar.

När tiden kom för Ragnarök skulle Loke slåss för jättarnas räkning.
Loke var även den som såg till att Odens arvtagare, Balder, blev dödad.

Balder
Balder var Odens enda barn med sin fru Frigg, och därför även hans enda rättmätige arvtagare.
Han var ljushyllt och den vackraste av asarna, helt felfri och älskad av alla utom Loke.

Han var gift med Nanna, och tillsammans hade de en son, Forsete.
Forsete var rättvisans son.

När Balder hade fötts gick hans mor ut i världen och avkrävde vartenda ämne och varenda varelse ett löfte om att aldrig skada hennes son.
Men hon förbisåg ett enda litet träslag: misteln.
Detta visste Loke, och han gjorde en pil av mistel som han övertalade den blinde guden Höder att skjuta mot Balder när denne lät gudarna träna prickskytte på honom.
Det var en lek som de brukade roa sig med eftersom han inte kunde skadas.
Men när Höder sköt mistelpilen på honom fanns det inget som kunde rädda honom.
Efter Ragnarök skulle Balder återuppstå och överta rollen som härskare över kosmos efter sin far.

Historien om våra veckodagars namn
Alla våra nutida veckodagar har ursprung från långt tillbaka i tiden.
Många av dem är direkta hyllningar till våra forna gudar.
Detta tycker jag är så intressant att jag skriver det spontant, veckodagarnas namn är ju också en sorts tradition.

Måndag
Den första dagen i veckan är uppkallad efter den fornnordiska guden Måne, som var bror till gudinnan Sol.
Sol och Måne var två små barn som fått sina namn för att deras far tyckte att de var så vackra.
Detta tyckte gudarna var ett förfärligt skryt, så de lät Måne rida på den häst som drog Natts vagn, och Sol fick rida på Dags häst.

Tisdag
Tisdagen är uppkallad efter asaguden Tyr, som var son till Oden och krigets och kampens gud.
Hans favoritvapen var svärdet, och han hjälpte ofta Tor i hans duster med jättarna.

Onsdag
Onsdagen är uppkallad efter Oden och kallas ibland lillördag.
Detta kommer sig från att pigorna brukade vara lediga på onsdagarna i stället för på lördagarna, då de hade mycket att göra med att ta hand om sitt husfolk.

Torsdag
Tor är den gud som givit namn åt denna dag.

Fredag
Enligt en del forskare är fredagen uppkallad efter Odens hustru Frigg,
medan andra hävdar att det är kärlekens gudinna Freja som är upphovet till detta namn.
Vissa forskare tror även, som sagt, att Frigg och Freja kan ha varit samma person.

Lördag
Lördag – lögaredagen.
Att löga sig är ett gammalt ord för att bada, och på vikingatiden var det tradition att just löga sig på lördagar.

Söndag
Söndagen är uppkallad efter gudinnan Sol, som även kallades Sunna, eller ibland Sunne.

Sammanfattning
De frågor som jag utgått från, och försökt hålla mig till, när jag har skrivit denna uppsats är följande:
- Finns det några nutida traditioner som kan sammankopplas med vår forntida religion, och vilka är de i så fall?
- Finns det någonting som aktivt "används" i dagens samhälle, som ursprungligen kommer ifrån asatron?
- Hur skiljer sig tillbedjan till gudarna och ’utövandet’ av asatron från vårt nutida utövande?
- Vad gjorde vikingarna med de döda, och vad trodde vikingarna hände efter döden?
- Vad betyder namnet blot, och vad har/hade dess namn egentligen för betydelse?

Väldigt mycket som vi gör idag har sin grund i det forna Norden.
Många namn på platser, namn på dagar och namn överhuvudtaget är traditioner från vikingatiden.
Bland annat har våra veckodagar fått namn från Asatron.
Det vi tror är det ondas hemvist kallas helvetet idag, och det som fanns i Hel var de själar som inte förtjänade att komma till Asgård.
I början av arbetet så tog jag upp frågan som jag ställt mig själv,
det var vad blot egentligen var för någonting.
Det var extremt mycket mer invecklade än vad jag trodde, men jag har försökt så gott jag kan.
Blotet var en religiös offer fest som firades vida omkring.

Nu för tiden har vi nya sätt att fira våra högtider, men flera av dem infaller ungefär samtidigt som de gjorde för längesedan.
Till exempel har vi julen, som både heter likadant och firas samtidigt som julen och julblotet gjorde förr.
Vi har påsken, som ganska ofta infaller i mitten av april, och som i alla fall alltid infaller någon gång i mitten av våren så som kalendern vill ha den.
Även vid den tid då man förr firade höstblotet har vi nu nya högtider, Halloween och Alla helgons helg.
De traditioner som följer en människa genom livet har flera likheter nu mot förr.
Vi ger våra barn namn som de ska bära genom livet, samtidigt som vi tar upp dem i familjen och ber Gud att välsigna dem, och ta dem till sig som en av sina.
Till det har vi en fest, och ceremonier, även om de är "kortare" än vad de var förr.
När man och hustru förenas i ett äktenskap har vi även nu ritualer, ringar och festligheter.

Även om det finns många likheter i våra traditioner, så är allt som rör det gudomliga helt olika förr och nu.
Asarna trodde på många gudar, en för i stort sätt alla tillfällen och händelser, medan vi idag bara har en allsmäktig Gud.
I det forna Norden var vidskeplighet och religion samma sak, och alla trodde på allt som fanns att tro.
Idag är vi i Sverige så sekulariserade, att de som faktiskt tror på Gud har blivit en minoritet.
De som fortfarande idag tror på och tillber Gud, gör det genom eftertanke, bön och goda gärningar.
Vikingarna utövade sin tro på ett mycket mer fysiskt sätt, med blodiga offerriter och gåvor till sina gudar.

Vad som gjordes när de vanliga enkla människorna dog har jag inte kunnat hitta någonstans.
Däremot har jag hittat uppgifter om att hövdingar och högt uppsatta män hyllades med hela skepp som brändes, med fruar, vapen och tjänare ombord, allt för att livet efter döden skulle bli rikt.

Vad som skulle hända efter döden var omspunnet av många myter.
Man trodde att de tappra krigarna som dog i strid skulle hamna antingen hos Freja eller i Valhall, hos Oden.
Alla trogna slavar och tjänare troddes hamna hos Tor.
De som inte var varken krigare eller tjänare skulle hamna hos den gud eller gudinna de hade offrat mest till.


Reflektion
När jag började skriva den här uppsatsen tyckte jag att Asatron och den fornnordiska mytologin var spännande och intressant.
Nu när jag vet så mycket mer, om vad den faktiskt innebar, är jag mycket mer tveksam till de sättet att leva.
Jag tycker att deras vana att slakta djur på ett grymt och plågsamt sätt var vidrig, och när jag läste om människoblotet äcklades jag än mer.
Det var inte bara hjältesagor och rikedomar som ingick i denna tro.
På den punkten har jag förändrats under arbetets gång.
När jag var liten så läste min pappa ofta sagor om de gamla nordiska hjältarna för mig, och jag var länge fast besluten att bli Asagudinna.
Intresset för gudasagorna svalnade med tiden, men inte förrän nu är jag helt säker på att jag absolut inte skulle vilja befatta mig med Asatron.
Jag skulle inte vilja ha någon kontakt med vare sig nutida utövare eller de forna, genom en tidsresa.
Detta beror på att jag först nu insett hur brutal och omänsklig Asatron var, med sitt blotande av människor och djur, och med sin grymhet.

De svar jag fick på mina frågor blev annars i stort sett vad jag förväntat mig.
Jag visste redan från början ganska mycket om Asatron och den Fornnordiska mytologin, så svaren blev inte några direkta överraskningar.
Något som dock förvånade mig var att de årliga traditioner som vikingarna firade, faktiskt var på så lika ti...