Hans Holbein - biografi och analys

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hans Holbein verkade 1515 till 1543. Vid denna tidpunkt hade unga aspirerande konstnärer två val – antingen att måla konstnärliga och symboliska tavlor som ingen förstår sig på, dö utfattig och bli en legend efter 300 år eller att måla stiliga porträtt åt noblessen (alternativt helgonbilder åt kyrkan) och tjäna storkovan. I princip alla konstnärer från eran följde den mallen, utom Hans Holbein den yngre.

Ett väldigt bra exempel är hans kanske mest berömda målning – Ambassadörerna. När man ser den första gången med ett lite slappt öga ser man bara två unga herrar i pampiga 1500-talskläder stå och betrakta oss - den ene lite snobbigt och den andre mer bildat. Men stannar man kvar lite längre och verkligen observerar de små detaljerna, är Ambassadörerna ovanligt tydlig i sitt bildspråk. För vad är det man ser när man sett klart på herrarna? En oformlig vitgrå klump! Och närmar man sig målningen till höger från två meters håll ser man en kusligt realistisk dödskalle! Aargh!
Dödskallen är där för att visa att döden vakar över ambassadörerna, i likhet med krucifixet bakom det utsökt målade sidendraperiet. Jordgloben är ändrad så att detaljer viktiga för dessa sprättar står framme.

Allt detta är norpat från en bok, men jag vill inte vara sämre, och därför slår jag upp Holbeins porträtt av Georg Gisze, en tysk köpman i London. Den här bilden en inte fullt så öppen bok, men ledtrådarna finns.

Den kanske allra tydligaste ledtråden kan jag inte uttyda. Den lapp som är fastspikad på väggen i Giszes handelsbod har en hel del text på sig, men den bild jag har tillgång till är för liten för att kunna urskilja den.

I övrigt går målningen mest i svart och gult – de vanligaste heraldiska färgerna i de tyska rikena vid denna tidpunkt – men Giszes huvudsakliga kundmateriel var Skottar, vilket symboliseras av vasen med tistlar bredvid den halvöppna kassakistan – tillräckligt öppen för att pengarna ska kunna komma in, men inte kunna komma ut. Gisze värnade om kultur, vilket till sist gjorde honom pank, och tittar man noga kan man hitta hela tre musikinstrument, även om ett par av dem är mycket väl dolda, och moderna människor känner knappast igen en sinka… Det vimlar även av fina böcker i bilden, och kofferten talar ju sitt tydiga språk, ty när porträttet målades hade Gisze just anlänt från Danzig.

Detta var ett av Holbeins tidigare porträtt. De senare tavlorna har betydligt mindre konkreta symboler men är minst lika tydliga i sitt bildspråk. Ta som exempel porträttet av den Engelske adelsmannen Sir Richard Southwell. Egentligen sitter han bara där framför en tom vägg, men symboliken finns i ansiktsdrag och hållning. De flesta av denna tids porträttmålare (ni vet, de rika men glömda) blev framgångsrika med hjälp av intelligent smicker, men Holbein vann noblessens hjärta med realism. Alla...