Mediepåverkan

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En text skriven för kursen Media och kommunikation


Idag sker fler våldsbrott än någonsin förr, många skyller det på medievåldet. På TV visas fler och fler program med våldsinslag på allt ”barnvänligare” sändningstider och dataspelen blir blodigare och grymmare. Ofta är det fråga om dubbel påverkan: vi blir påverkade av själva filmen/spelet och sedan blir vi påverkade att tro att det är farligt även om vi inte är helt säkra på det.

Filmer och TV-program blir allt våldsammare och extremare för att locka tittare. Det extrema har ju alltid lockat åskådare, men formen har regelbundet bytts ut. Där det igår fanns gladiatorspel finns idag splatterfilm. Skillnaden är att dagens hjältar är mycket tåligare, smartare och vältränade än de var förr. Förr: en slav + ett lejon = en säker död åt slaven. Idag: en hjälte + 50 aliens med motorsågar = hjälten vinner och världen är räddad. Orealistiskt klagar vissa, men vem vill se en förlorare bli uppäten av ett lejon? Nej, vi vill ha lyckliga slut.

Det verkliga våldet som det framträder i nyheter och dokumentärer är ibland nästan värre än det fiktiva våldet. Där finns inga lyckliga slut som i filmer och serier och det har också blivit råare och mer närgånget. Det beror bland annat på att fotografer och reportrar har lättare kamerautrustning och kan komma riktigt nära. Stridande grupper släpper gärna fram fotografer till fronten för att få publicitet för den egna saken. Detta klagar inte så många på.

Data- och TV-spel gör barn till mer aktiva deltagare i det som sker och vissa menar därför att detta våld är farligare än det våld som visas på TV. Det ökade våldet i spelen ger en orealistisk bild av hur mycket våld en människokropp egentligen tål och kan medföra en känslomässig tillvänjning mot våld. En del menar att gränsen mellan fantasi och verklighet kan bli otydlig hos barn och unga personer som spelar våldsspel medan andra säger att man blir mer kreativ och snabbtänkt när man spelar mycket. Men, återigen, vi vill vara starka, snygga och smarta. Vi vill vara vinnare, och eftersom det är mer extremt att döda någon än att bekämpa denne med matematik är det våldsspel vi vill ha.

Föräldrarna skyller på speltillverkarna och tycker att de har för mycket våld i sina spel samtidigt som speltillverkarna säger att det faktiskt finns åldersgränser och att föräldrarna bör se efter sina barn bättre. Är dagens föräldrar för mesiga, borde de inte kunna lära barnen vad som är rätt och fel? Vad som är fantasi och vad som är verklighet? Är dessa spel bara dåliga eller finns det något bra med dem?

Ett exempel på en händelse som beskylls ha orsakats av medievåld är vad som hände på Columbine Highschool 1999, då två elever skjöt ihjäl tolv andra elever och en lärare innan de tog sina egna liv. Innan gärningsmännen genomförde dödsskjutningarna hade de spelat det populära spelet Doom. Obekräftade uppgifter säger också att de hade gjort en egen bana i form av sin skola. Det finns även ett videoband där eleverna pratar om att de ska förvandla skolan till ”ett jävla Doom”. För Id Software, företaget som gett ut spelet, innebar den plötsliga uppmärksamheten oräkneliga dödshot och man tvingades anställa extra personal för att trygga säkerheten. Att det går att köpa vapen och ammunition på vanliga köpcenter i USA verkade inte ha någon stor betydelse för debattörerna.

Forskning om mediernas påverkan har pågått sedan 1920-talet. Studierna har oftast utgått ifrån oro i samhället för vilka negativa effekter TV, film, video- och dataspel har på medborgarna och framför allt på barn och ungdomar. Ett område som ägnats stor uppmärksamhet inom denna forskning är om våld i medierna skulle kunna påverka användarna/tittarna till att själva bli våldsamma. De positiva effekterna verkar det inte forskas lika flitigt om.

Vad har man kommit fram till? Länge var forskningsresultaten motsägelsefulla, men idag är de flesta forskare eniga – medievåldet har en mindre bidragande betydelse för att personer ska begå våldshandlingar i det verkliga livet. Ökad aggression hos barn och ungdomar beror till 5-10 % på att de har utsatts för medievåld, medan 90-95 % beror på andra omständigheter så som individens personlighet, familjeförhållanden, vänner, skola, arbetslöshet med mera. Medievåld påverkar känslor och kan ge tankar och idéer om våld, men det är blandningen av intryck från medierna, uppväxtvillkor och livserfarenheter som skapar ett beteende. Ofta betyder de personliga erfarenheterna mer än intrycken från medier.

De flesta undersökningar visar att medievåld förstärker aggressionen hos barn och ungdomar som redan bär på aggressioner och som har olika typer av sociala problem, vilket kan göra dem mer våldsbenägna. Andra personer med en mindre problematisk bakgrund blir oftast inte aggressiva av medievåld. Det är vanligt att yngre barn imiterar medievåld som de har sett men impulserna är oftast kortsiktiga och handlar bland annat handlar om att barnen bearbetar de känslointryck som de har fått när de har sett medievåld.

Ett inflytande av medievåldet som har diskuterats mindre är att det kan ge upphov till skadlig rädsla. Både barn och vuxna kan, på grund av mycket tittande på medievåld, få överdrivna föreställningar om mängden och typen av våld i samhället, inte minst beroende på att press och TV-nyheter ofta vinklar och ger stort utrymme åt enskilda våldshändelser. Allt medievåld kan göra att tittaren mår dåligt och blir rädd för att själv drabbas av våld. Följderna kan bli att personen, på grund av rädsla, avstår från att gå ut eller att besöka vissa platser på vissa tider av dygnet. Han eller hon kan också ogrundat önska fler poliser i samhället och få en ökad, obefogad misstro mot vissa grupper i samhället.

Rädslan kan även leda till destruktiv aggression. Hos vissa personer är det rädslan och den upplevelse av hot i omgivningen som medievål...